torsdag, mars 30, 2006

Uppväxt

Fjellskäfte.
Smaka på ordet. Jag har ingen aning vad eller var ortsnamnet kommer ifrån, men det är där jag är uppvuxen. Eller åtminstone där jag bodde mellan 6 till 12 års ålder. Föreställ er ett litet brukssamhälle. Här bor, i runda slängar, inte mer än högst 25-30 familjer.
Här finns en rikemansfamilj. En jägmästare. En skogvaktare. Här finns en stor handelsträdgård, där pappa är anställd att sköta verksamheten. Här bor Kalle Bok och Kalle Modig med sina fruar. Här finns en ladugård, dit jag nästan varje eftermiddag går och hämtar färsk mjölk. Varje midsommaraftons morgon går vi upp tidigt, tidigt och åker traktor ut på ängarna med byns barn; plockar lupiner och vildblommor, klär och reser sedan midsommarstången tillsammans. På hösten samlas vi efter älgjakten och tittar på när djuren slaktas. Det luktar tungt av blod. Hit kommer fiskbilen varje torsdag. Och bokbussen.

Utan att fusk-googla nu - gissa var i Sverige Fjellskäfte ligger!

Surfin' Safari

Surfar just nu på någon sorts positivitets-våg. Helt plötsligt har jag fått flyt i det mesta jag gör på jobbet. Lyckas boka in intervjuer, har framgångar på radiolistorna med våra singlar, får massor av beröm från kolleger och artister jag jobbar med. Folk bokar lunch med mig, för att få råd och tips om hur man gör promotion. En härlig, härlig känsla men samtidigt så farlig, farlig. Det är så lätt att få hybris. Och om en vecka eller två kan jag ha sprungit in i väggen. Sansa dig, Biggis. Down, girl!

Funderar fortfarande på mina starta-eget-projekt. Skivbutiks-idén kräver dock samarbetspartner, och jag känner tyvärr ingen som vill öppna skivaffär. Känner att jag måste surfa klart först, innan jag kan gå vidare med eventuella planer. Man blir lätt så överentusiastisk... Manisk, jag?

onsdag, mars 29, 2006

Ho-ho-ho-hockeyfrilla

Bilden fräckt lånad från www.hiaspire.comOm en vecka åker Liten Söt Sambo på en sexdagarstripp till Philadelphia. Gissa vad som står på den agendan? NHL-hockey! Han kommer att se två matcher, varav en där Foppa och Sudden drabbar samman. Hoppas dessutom att han passar på att utforska insidan av sina ögonlock; han är ruggigt utarbetad och en veckas semester kommer förhoppningsvis att göra underverk. Jag är vagt bekant med killen han ska resa med, så jag betvivlar dock starkt att det blir någon rekreationsresa.

Funderar på att skriva ihop en grotesk shoppinglista. Nåt straff ska han ju ha för att han lämnar oss i nästan en vecka! Jag gillar (tro't eller ej) make-up (ögonskuggor, lipgloss å sånt), väskor, skor och film.
Någon som har några shopping-tips?

Närkontakt med rådjur

Det var riktigt, riktigt nära att det inte blev något releaseparty igår. Om det varit för den där änglavakten, hade ni kunnat läsa på löpsedlarna idag:
"Känt svenskt rockband i dödskrasch". (Nej, fullt så kända är dom inte (än) men så brukar det ju stå.)

Kvart över tre igår morse startade de fyra tjejerna i bandet sin resa från hemorten Skellefteå, tillsammans med sin engelske manager. En kvart senare körde de på ett rådjur på vägen, snurrade runt flera varv på vägen med den stora vanen och rakt in i vägräcket. I hundra knyck. Jag undrar hur många tankar som hann virvla runt i den bilen, innan den tog stopp i diket. En halvtimme fick de sitta i bilen och vänta innan vägassistans kom och hjälpte dem upp. Ytterligare två timmar fick de spendera på en bensinmack i närheten, i väntan på en ersättningsbil. När de anlände till vårt kontor i Stockholm klockan 4 på eftermiddagen, var de fortfarande ordentligt chockade. Men glada att fortfarande vara i livet.

tisdag, mars 28, 2006

Pre-releasefestblogg

Kom just hem från fyra öl och en releasefest på Pet Sounds Bar. För andra tisdagen i rad, värt att notera.
Startade aftonen på Debasers bakficka, där skivbranschen har en månatlig tillställning sista tisdagen i varje månad. Man träffas, sladdrar, spelar ny musik och utbyter lite sedvanlig bransch-slang.
Efter det gick jag, företagets exportansvarige och chefen på Dancing Dingo och åt en bit mat, dunkade varandra verbalt i ryggen en stund och såg framtiden an med tillförsikt. Ytterligare en stund senare vandrade vi tvärs över gatan till Pet Sounds och såg en bra, halvakustisk spelning med ett band som vi släpper platta med nästa onsdag. Fyra låtar, kompetent, bra med folk och bra "vibbar" efteråt. Jag är ett sant proffs, så direkt efter spelningen sa jag hej och gick hem. Sanningen är att jag säkert hade stannat en stund till, i rätt sällskap. :-)

Roligast var ändå att jag stötte ihop med den där Niels, som vi hade möte med tidigare idag. Han var i betydligt mer avslappnad form (läs halvpackad) men behövde trots det bara lite hjälp på traven med att komma på vem jag var. Då imponerade han dessutom storligen på mig genom att komma ihåg hela mitt namn, både för- och efternamn, gav mig en stor kram och sa att han tyckte att vårt möte kändes "grymt bra, avslappnad attityd; inga dryga skivbolagsmänniskor". Sånt är ju alltid trevligt att höra.

Hoppas att jag kan sova bättre inatt. Igår låg jag vaken halva natten och strukturerade upp hela nästkommande arbetsdag. Öl brukar kunna ta död på såna tankar. Dessutom var jag smart nog att använda öronproppar den här gången, så jag kanske slipper det värsta öronpipet...

Åldrad rebell

Ännu ingen lunch i sikte, och min mage skriker.
I kylen väntar gårdagens Korv Stroganoff på att förtäras.
Anledningen till att lunchen blev så försenad var ett möte. Vi kommer att distribuera en helt ny platta med en viss herr Niels, som var stor tonårsidol och rebell i början av 80-talet. Rebell är han fortfarande, en mycket charmerande sådan, visade det sig. Han är dessutom en mycket duktig konstnär. Utställning är att vänta inom kort. Albumet släpper vi i slutet av maj. Lite Thåström, lite progg, mycket "äkthet". Och så kom ju filmen som han medverkade och fick sitt genombrott i ut på DVD förra veckan. Vilken nostalgitripp!

Fast dom där skorrande r'en... På gränsen till talfel är dom ju. Lite Folke Rydén-varning, faktiskt.

måndag, mars 27, 2006

Lätt fobisk helg

Hysterisk fredag med många möten, mycket telefonerande och kort lunch. Ändå en mycket givande dag, som kändes positiv på många sätt. När jag har flyt i jobbet, har jag en tendens att bli lite manisk, något som har speglat hela min helg...

Min urjobbiga kräkfobi har i helgen slagit nya rekord. Just nu känns jag totalt och ofrånkomligt omringad av Galna Kräksjukan. Pratade med en stor radioprofil i telefon i fredags, som berättade att han var hemma med just denna sjukdom. Mitt under samtalen börjar han hicka och jag hör något grötigt: "...måste spy..." och så bröts samtalet. Jag mådde illa i en timme efteråt och var ett tag ganska övertygad om att det smittar via telefon.
På lördagen skulle vi på det där barnkalaset som ställdes in pga influensa för en vecka sedan. Då ringer två av dom bjudna familjerna och meddelar att dom inte kommer, eftersom spysjukan drabbat dem. Betänk då att detta var två tjejer som min kära dotter typ tungkysser varje dag på dagis. Lätt överdrift kanske, men det är i alla fall de kompisar som hon står allra närmast på sin avdelning. Så sen i lördags har jag gått en halvmeter från min kära dotter, så mycket som möjligt undvikit pussande och bara gått och väntat på att den tickande bomben ska explodera. Vilket den inte gjort. Däremot har jag sovit som en kratta både lördag- och söndagnatt pga den här jä--a fobin, hotat att lämna min sambo om han inte skulle komma hem omedelbart från det jobbåtagande han hade i lördags kväll om jag ringde och behövde panikhjälp. Totalt i onödan, eftersom hon *peppar, peppar* är helt kry.

Jag hatarhatarhatarhatar att den här jävla fobin har eskalerat så mycket sedan jag fick barn. Jag bygger upp panik totalt i onödan, eftersom jag, när det väl gäller, känner mig ganska lugn och har en sambo som är totalt okänslig mot att torka kräks. Själv minns jag inte när jag spydde senast; det är säkert 10 år sedan och då var det orsakat av alkoholintag och det var bara skönt att få det ur sig.
Dessutom har Lilla Körsbärsblomman aldrig *återigen peppar, peppar*, efter två års ålder, haft någon svårare magåkomma och det är kanske det som är problemet. Man borde kanske gå någon slags kognitiv beteende-terapi, och utsätta sig för spyende människor i parti och minut. Låta någon kräkas en i knät på krogen samtidigt som man klappar den stackarn på huvudet och baddar pannan.

Oh, det skulle aldrig funka. Jag får försöka skärpa mig och tänka... "jag kan torka kräks, jag är inte rädd...". Hur jobbigt det än är... Jag hoppas bara att jag inte överför paniken på Lilla Blomman. Försöker, när hon frågar, prata lugnt och pedagogiskt om vad det innebär att kräkas, varför man gör det osv.

Samtidigt som jag kämpar med mitt illamående.

torsdag, mars 23, 2006

Jag vet vad ni gör!

NU fattar jag varför det är så tyst i Bloggland.
Det är Antikrundan på TV!
Men, hallå! Skärp er! :-)

Den här drog förresten en arbetskamrat häromdagen:

Makan hade just fyllt år. Maken sedan många, många år tillbaka tittade plötsligt på henne, och började sedan sakta gå runt, runt, runt kring henne. Flera varv gick han tills makan slutligen tröttnade och frågade: "vad i hela friden håller du på med?".
- "Antikrundan!"

Min make (som snart faktiskt kan ta den där rundan runt mig) är ute och super ett par skivbutiksägare från Trollhättan under bordet. Själv ska jag jobba en timme eller två.

Dålig affärsidé

Läste just ett mail från chefen; en kort ekonomisk redovisning över företagets två första månader. För vår del går det bra. För 'branschen', alltså den bransch som jag här nedanför skriver att jag vill ge mig in i, går det inte fullt lika bra. Branschen backar med 28%. Tjugoåtta! Min sambo hade troligen redan hört dom här siffrorna när han kom hem, för hans reaktion på min fiffiga affärsidé var: "Starta skivaffär är fan det dummaste man kan göra i dagsläget!".
Han må vara brutal i sin ordformulering, men en realist är han, ut i fingerspetsarna.

onsdag, mars 22, 2006

Affärsidé

Idag kom jag på vad jag vill göra. Det är säkert totalt jäkla skitdumt i dessa tider, men jag vill öppna skivaffär. Ingen vanlig skivaffär, det ska vara Skivaffären, dit alla går för att få tag i schysst musik. Och jag ska bara sälja svensk musik. Och jobba med artisterna, för artisterna och för köparna. Det ska vara hög ambitionsnivå, ännu högre servicenivå och entusiasm.

Drömma kan man ju alltid.

Förklaring

Jag yppade dessa rader i en kommentar här nedan, men jag vill gärna lyfta fram det i ljuset. Ett par förklarande ord till varför jag många gånger är så hemlighetsfull.

biggis said...
Det finns en anledning till att jag oftast inte skriver ut namnet på svenska artister, vänner, osv. Artister och musiker googlar ofta på sitt namn (don't we all, förresten?). Får dom träff, får dom det också i den här bloggen. Då är det inga som helst problem lägga ihop pusselbitarna, och avslöja mig och mitt oskyldiga lilla bloggande.
Jag vill helt enkelt kunna behålla min anonymitet för att kunna skriva ganska obehindrat om t ex mitt arbete.

Vill man veta, är det ju bara att maila mig.
Åh, en ny Elitlista, kanske?

tisdag, mars 21, 2006

Årets Bild 2006?

Ojojoj. Sambon visade just det som kan bli Årets Bild. Det är en bild som ska ingå i en CD-booklet med ett av hans bolags mer... öh... kontroversiella band. Önskar att jag kunde visa den, men skivan släpps inte förrän i maj, så jag får inte. Ni kommer att få höra talas om både bilden och skivan, det törs jag nästan garantera. Blasfemi är bara förnamnet. Samtidigt som den nästan är ett riktigt konstverk. På mer än ett sätt...

Över en öl

Över en av dom där fyra ölen igår, fick jag veta att en vän och f d arbetskollega snart ska åka till USA. I sällskap med Sveriges Åttonde Sexigaste Man (åtminstone om man får tro Elle) och med en invitation att bo hemma hos Willie Nelson.

Avundsjuk? Jag?
Näpp, jag åt ju god och gratis sushi-lunch!

På din radio ikväll

Här svänger det. Ena stunden känslomässig och svår urladdning, som tog musten ur mig. Andra sekunden glad och trevlig arbetskamrat under kafferasten. Schizo! Så går det när man drack, inte bara en utan, fyra öl i vänners sällskap igår.

Måste bara få tipsa lite om P3 Live ikväll kl 21:00. Lyssna på Iris Esell i en upptagning från Musikens Hus i Göteborg 6 januari. Grym röst! Och hennes garv blir man så oerhört glad av.

Känsligt

Känslokaos.
I samma stund jag hör min pappas röst eller ser hans ansikte, flimrar mitt liv förbi.
Den jag var. Den jag blev.
Den han var. Och den han på så kort tid blivit.
Varje beröring, varje trevande försök till kroppslig kontakt känns krystad, oäkta och fel. Det fanns aldrig beröring då, men helt plötsligt måste den finnas. För hjälp och kroppsligt stöd, och jag kommer på mig själv att vara tafatt, nästan rädd och med lite, lite avsmak. Jag vill inte känna efter hur jag känner, vad jag känner. Jag blir en effektiv fixare, en tidsbokare, en kontaktperson. Irritationen tar så lätt överhand. Ibland skrattar vi tillsammans över hans dåliga minne och allt skröpligare kropp. Ett skratt som ibland fastnar i halsen, när han inser hur snabbt det går. Ett skratt som fastnar i min hals när jag inser att jag inte älskar honom, aldrig har älskat honom. Han har bara gjort mig illa, format mig till någon som hela tiden måste kämpa, kämpa. Mot känslan av att inte vara värd något, att inte ha en röst, att aldrig bli hörd, att aldrig våga göra sig hörd.

Kvar finns bara frågan: Om jag känner så här, vad känner han?

måndag, mars 20, 2006

Välbehövlig avkoppling

Så skönt det kändes att vara lite snäll. Försök till kompensation och lättande av dåligt samvete, eftersom jag var lite sur och grinig mot min pappa i förmiddags. En blogg om det kanske kommer.

Nu tänker jag lätta på trycket genom att gå till Pet Sounds Bar, se ett band och ta en öl. Det känns som en bra avslutning på (arbets)dagen som kom av sig.

Först till kvarn...

...Känner mig snäll idag...

Någon som vill ha lite musik att lyssna på? Musik med betoning på ung, modern jazz (inte sån där fusion-jazz utan ganska lättillgänglig sådan)?
De första 5-10 att MAILA mig sin postadress, ska få en ny fin jazzsampler som mitt bolag just tillverkat. Och jag lovar, jag ska inte missbruka adressen, sprida den på internet till såna där 'stalkers' eller terrorister.

Adressen är gammelmamma snabel-a bredband.net. Och passa på, jag är inte så här snäll jämt... *fnissar som 'Olyckan'*

Positivt och negativt

Familjen är frisk. Så frisk den nu kan bli, med en nyinköpt "Galna Grodan"-docka och en pruttkudde. Stor glädje överallt. Det roligaste just nu är att gömma pruttkudden under en handduk på golvet, och sedan "by accident" trampa på den. Och "ursäkta" måste man också säga när det brakat till också!

Dessutom är Lilla Raringen helt torr på natten nu, efter den där första incidenten. Kan det verkligen gå så här lätt? Underbart är det i alla fall.
Stora Raringen är åtbördad från Göteborg och hårdrockens klor har släppt honom för den här gången. Nu går han omkring på gatorna som en vanlig man. Kort, men vanlig.

Det negativa kommer sig av min fader. Han ringde mig i söndags och sa "Jag är blind!". Jag, som tar allting väldigt bokstavligt, trodde självklart att han satt där i sin lilla lägenhet i totalmörker. Det gjorde han inte, men hans syn har tydligen försämrats ganska dramatiskt, och han har varit hos optiker som gett honom en remiss till en ögonklinik. Denna klinik har i sin tur gett honom beskedet att väntetiden är 4 månader. Men när jag ringde dem idag, hade de fått ett återbud på eftermiddagen, och glad i hågen ringde jag min far för att berätta att han skulle få komma dit redan i eftermiddag. Men se, det passade inte herrn! Det ska vara på hans villkor, när han vill och känner sig redo. Ingenting får stressas fram; just nu har han huvudet fullt av ett tandläkarbesök som ska ske inom någon vecka, och en lunch som håller på att lagas åt honom.

Hemhjälpen ringde just. Hon har kört Operation Övertalning, så det blir ett besök på ögonkliniken, trots allt.

lördag, mars 18, 2006

Fulblogg?

Fulblogg, förresten? Jag tänker inte klassa det som fulblogg.
Mitt liv är inte fult.

Andra natten utan blöja. Stor lycka när morgonen kom, utan vi plaskade omkring i en ocean. Miss-i-nassen kom hon tassande till vår säng och i halvt medvetslöst tillstånd försökte vi få till en liten kiss, men det blev inget. Sen sov vi vidare till 8 med samma trevliga resultat. Både pappa och mamma Körsbär förkunnade sedan hela morgonen hur stolta de var över sin stora, stora tjej.
Natten spenderar vi hos mormor, eftersom jag och Körsbärsblomman är gräsänkor (Lille Söte Sambo leker med guldkalven In Flames i Göteborg), så vi får se hur vi löser det. Mormor har ingen plastad frotté...

Här ska det strax bli Melodifestival-tittande. Det är åratal sedan jag tittade på en svensk melodifestival-final, men det låter som en rätt lagom lördagsunderhållning så här i sin ömma moders vård. Har fått en öl också, så jag kan nog stå ut. Och i bloggvärlden lär det ju vara lugnt och fridfullt.

fredag, mars 17, 2006

Barns beteende

Så fick man då avsluta veckan på kontoret, trots allt. Liten Körsbärsblomma kör idag Botkyrka Stylee hos farmor.
Mor och dotter stod inte riktigt på den allra godaste fot med varandra imorse. Hon gillade inte att bli uppsliten ur sängen klockan 7, gillade inte att äta frukost med ont i halsen, gillade inte att ta på sig overallen, gillade inte att borsta tänderna, gillade inte att ha sviiiiiiiiid på överläppen av allt snorslickande...
En luttrad medlare hade behövts, men hade hade redan smitit iväg till jobbet. Svikare!

På vägen hem kom jag att tänka på att jag åkte Värdetransportrånens Väg. Kanske var det därför folk betedde sig som speedade biltjuvar i trafiken? Jag förvånas och förfasas över hur vissa kör. Kryssar fram och tillbaka i filerna, gärna utan någon som helst indikering med blinkers. Omkörningar i högerfilen, närgånget nosande i aschlet på bilen framför och ett irriterat gasande med högerfoten. Det är med livet som insats man ger sig ut i morgontrafiken.

Och för er som eventuellt undrar: Nej. Det funkade inte riktigt att sova utan den där nattblöjan. Jo, det funkade fram till klockan fem, när jag väcktes av ett gnälligt läte från hennes rum. När jag yrvaket snubblade in i rummet, stod hon upp i sängen med utsträckta armar och deklamerade ynkligt: "Mamma, jag vill ha nya trosor!"

Ni med erfarenhet av nattblöje-avvänjning - hur gör man? Jag fattar ju att man ska sätta henne på pottan och undvika alltför mycket vätska innan hon kryper isäng. Ska man bara hålla tummarna sen? Och förresten, på tal om tummar: Om någon har några bra tips och råd hur man får en liten, envis tumsugare att sluta, innan tänderna står i zenit - kom igen!

torsdag, mars 16, 2006

Å så ett sista inlägg (?)

Inatt blir första natten som Lilla Körsbärsblomman sover utan nattblöja. Kanske inte helt smart med tanke på det hennes lilla kropp släppte ifrån sig på eftermiddagen, men hennes mage har hållit sig lugn efter det. Någon gång ska ju bli den första och det ska bli intressant att se om det funkar. Det lär ju bli en blogg om det imorgon.

Sova, sova, säng

Äter gör hon som en liten lus för tillfället. Men sova, det är hon ruggigt bra på. Nu har hon snart sovit i tre timmar. Jag har jobbat, läst bloggar, duschat, ätit godis, petat näsan, bloggat lite till, ringt lite journalister, mailat med jobbet, mailat med Lille Söte Sambo (kom heeeeeeem!) och hon bara sover, och sover, och sover. Det gör inget, jag fattar ju att det bara är bra att sova bort bacillerna men det är ... oj, nu kom hon!

***********
Uppdaterad, senare på kvällen: När Lille Söte Sambo då äntligen kom hem, avlöste vi i princip varandra i dörren. Efter en hastig puss åkte jag in till jobbet ett par timmar (ja, jag är galen!) för att göra ett utskick. Det blir jobbet för mig imorgon trots allt. Körsbärsblommans farmor har lovat ta hand om henne på dagen, så efter frukost imorgon bitti blir det en liten bilresa till de ännu södrare förorterna för transport av liten, snorig Körsbärsblomma. Kan ju vara skönt med lite miljöombyte för henne också.

Bäst i test

Det här låter bäst hemma hos mig just nu:
Gnarls Barkley "Crazy" - så retro. Så rätt. Sååå bra!

Sämst just nu låter:
D4L "Laffy Taffy" - nej! Jag hoppas videon är en ironisk klackspark, men man vet faktiskt aldrig.

Mera retro-soul: Med Massive Attacks nya "Live With Me" är det mer videon som gör låten. Tung och jobbig, men bra.

Mer på menyn

Jaja. Ös på, bara! Späd gärna på den där rinnande näsan med en annan, lika rinnande öppen hålighet på kroppen, något lägre situerad. Vi kan lika gärna köra på med hela programmet. Men snälla, söta, rara du som skruvar på kroppskranarna - inget kräks. Snälla?

Ropa aldrig hej...

Dålig, dålig, dålig idé att ta Liten Körsbärsblomma till dagis idag. När jag kom och hämtade henne strax före fyra, hade hennes näsa förvandlats till en snorfontän och hon var trött, ledsen och hängig. Dessutom kom Liten Söt Sambo just hem från en spelning och berättade att hon klagat över ont i halsen imorse (även om det tydligen gick över sen, jag har frågat henne om det).

Det blir bara till att vara hemma resten av veckan och läsa sagor, pyssla i pysselböcker, kramas, spela dataspel och titta på film. Det där pressmeddelandet och eventuella intervjuförfrågningar får jag försöka sköta med vänsterhanden under tiden.

onsdag, mars 15, 2006

En dag på jobbet

Jag kan inte bara blogga. Jag kan komponera ihop alldeles egna pressmeddelanden också.
Om ni inte har fattat det än; det är tok-inne med jazz just nu!
Annars kan ni ju lyssna på Skin (f d Skunk Anansie). Bra platta.

I samband med att Jan Lundgren fyller 40 år den 22 mars, släpps albumet "Lockrop".
1963 fick pianisten Jan Johansson och basisten Georg Riedel i uppdrag från skivbolaget Megafon att producera ett album, där jazz skulle korsbefruktas med svensk folkmusik. Detta resulterade i det inte helt okända albumet ”Jazz på svenska”.
1965 gav Caprice Records ut ”Adventures In Jazz and Folklore”, där Johansson och Riedel samarbetade med Bengt Hallberg och Bengt-Arne Wallin.
Mäkta imonerad blev norske bolagschefen Bjørn Petersen (Gemini) av detta sätt att korsa musikaliska genrer, och producerade några år senare albumet ”Jazz på norsk” med norska storheter som Atle Hammer, Totti Bergh och Egil Kapstad.
Nu är det dags för ett nytt tillskott i samlingen, återigen på initiativ av Bjørn Petersen. Georg Riedel komponerar och spelar den här gången tillsammans med jazzpianisten Jan Lundgren och resultatet heter ”Lockrop”. Här ryms nya kompositioner såsom "Lockrop" och välkända Riedelska tongångar som "Idas sommarvisa" och "Lille Katt". Här finns också hyllningar till musikaliska vänner genom tiderna; Jan Johansson (”Blues For Jan Johansson”), Monica Zettterlund ("M.Z.") och Gunnar "Silja-Bloo" Nilsson ("Too Soon"), samt fyra improvisationer.
Plattan är inspelad september 2005 i den nyligen renoverade Rainbow Studio i Oslo.
Jan Lundgren och Georg Riedel finns båda tillgängliga för intervjuer.
Kontakta mig för ytterligare information.

Så, nu vet ni vad jag gör på dagarna (när jag inte bloggar!)

tisdag, mars 14, 2006

Vardagsdramatik

När man är hemma och VAB'ar händer det grejer! Inte bara får man tala med jazzens storheter, herr Riedel och herr Lundgren som gjort en bra skiva ihop som skall säljas in till Sveriges journalistkår. Nej, här står vardagsdramatiken och stampar precis vid husknuten.

Klockan är strax innan halv fem. Körsbärsblomman har sovit i snart tre timmar, och jag har jobbat. Ringt journalister (hallå DN, vad är det för lustiga människor som befinner sig på er redaktion på dagarna?) och radiofolk. Plötsligt ringer det på dörren och jag rusar upp för trappan för öppna. Utanför står en polis och jag tittar oförstående. Han berättar att han är från Söderortspolisen och att det nyss inträffat ett rån alldeles i närheten och att flyktbilen dumpats på vår lilla innergård. Hade jag möjligen sett eller hört något för ungefär en halvtimme sedan? Det hade jag ju tyvärr inte, så han lämnade mig ganska snabbt. När jag tittade ut på bakgården stod där mycket riktigt en röd bil, fortfarande med motorn igång och två polisbilar stod posterade runt huset. Någon halvtimme senare såg jag granntanten kliva ur en polisbil. Troligtvis har hon sett något och lämnat vittnesmål.
Lite halvläbbigt när buset kliver så nära inpå en. En vanlig dag skulle jag kommit från dagis med Körsbärsblomman just den tiden...

måndag, mars 13, 2006

Årets mest tippade

Melodifestival i all ära. Den fyller säkert sitt underhållningsvärde och har sin publik. Jag tillhör inte skaran som suttit bänkad framför TV'n de senaste fyra lördagarna och viftat med stora schlagerfanan. Jag kan inte rabbla årtal, refränger och placeringar som Björn Kjellman eller Christer Björkman (däremot har jag under tre års tid jobbat ihop med killen som totat ihop Carolas bidrag - och mängder med andra vinnarlåtar. Han finns på bild i bloggen - leta, finn och vinn! (ledtråd 'sommar').
Som sagt, meloditävling i all ära, men känns inte årets final på lördag rätt onödig? Varför inte bara skicka iväg Carola till Evigheten, förlåt Aten, på en gång? Det är ju rätt uppenbart vem som kommer att kamma hem segern.

*********
Uppdaterad, runt fikarasten: Har tänkt på en sak: Varför blir våra "runt-40" schlagerdamer (Lena Ph, Carola) mer och mer lika Christer Lindarw ju äldre de blir?

Besvikelser

Måndag, och Lilla Körsbärsblomman är inne på tredje dagen med feber. Bara feber. Igår kväll hade hon 38.4 men var rätt pigg och busig ändå. Imorse verkade hon feberfri och åt en bra frukost, men hemma med sin pappa får hon vara ändå.
Så i lördags blev det inget av med den där middagen hos goda vänner som jag sett fram emot hela veckan, och vi fick skippa det hett efterlängtade treårskalaset med sagotema i söndags. Det är så himla typiskt att bli sjuk när något roligt ska hända. Hon hade verkligen sett fram emot att få gå på kalas - full Pippi-utstyrsel och fin present hade inhandlats. Fast jag måste säga att hon har tagit det ganska bra ändå. Emellanåt har hon dragit på sig Pippi-peruken och två nätter i rad har hon sovit med Pippistrumporna på sig. Imorgon är det maskerad på dagis. Vi får se hur hon mår... Under tiden undviker vi ord som "utklädning", "maskerad" och "dagis".

Jag minns när jag var 14-15 år och gravt förälskad i en Hasse. En förälskelse som höll sig på avstånd, men i sig, ett par år. En dag stod det klart att jag och min kompis skulle gå på samma fest som Hasse och hans kompisar. Jag insåg att jag en hel kväll skulle få befinna mig i hans närhet, vad som helst kunde ju hända...
Vad som hände var att jag gick och la mig, nervös och darrande som ett litet asplöv kvällen innan, och vaknade på festkvällens morgon - med 40 graders feber och ont i hela kroppen. Det blev självklart ingen fest för min del, men dagen efter var jag pigg igen. Och med en känsla av att jag gått miste om Min Stora Chans...

lördag, mars 11, 2006

Mera sjukdom

Så däckade ytterligare en i familjen. Inte underligt, med tanke på att mer än hälften av alla barnen på hennes avdelning är sjuka.
Allt var precis som vanligt halva dagen. Vi tog en sväng till pulkabacken, men hon var inte speciellt road, utan gav upp efter 4-5 åk och ville gå hem. Det var inte ens OK att bli dragen i pulkan. Trött, tänkte vi. Feber! skrek hennes kropp. Termometern visade 38.9 en stund senare. Nu sover hon, för andra gången i eftermiddag.
Pratade just med hennes bästis mamma. Bästa kompisen är också dålig, och där toppar tempen på strax över 40.

fredag, mars 10, 2006

Affärstransaktion med konsekvens

I onsdags var Lille Söte Sambo på en spelning med ett amerikanskt band. Det lät inte som en konsert jag skulle gått igång på - upplägget var som någon sorts mässa, med medlemmarna hukande över sina gitarrer, iförda kåpor. Mycket introvert och udda. Frågan är om publiken visste vad jag - och snart ni - vet. Nämligen att en av medlemmarna i bandet var killen som sålde hagelbössan till Kurt Cobain, samma bössa som han sedermera använde för att... ja, ni vet...

Tortyr med Blunt

Jag hör (och ser i era kommentarer) att det är fler som känner precis som jag. Lyssnar just nu på Lantz i P3 och de har SvD-skribenten Kristin Lundell som gäst. De pratar om musik som tortyr och det visar sig att Kristin håller på att kollapsa och kaskadkräkas när de spelar James Blunts "Goodbye My Lover"...

torsdag, mars 09, 2006

My name is Blunt, James Blunt

...Om jag en gång till måste stå ut med att höra James Blunt kvida "Goodbye my lover, goodbye my friend, you have been the one, you have been the one for me..." i min radioapparat, måste jag tyvärr ta till drastiska åtgärder. Vi pratar motorsåg och blodvite.
Snälla P3, ta bort honom från spellistan punkt nu.

Kvinnliga attiraljer

Alldeles nyss klev H, resande säljare i musik, in på mitt rum med bestämda kliv och ställde följande fråga: "Du är ju kvinna - har du en pincett?".

Jag sitter mållös. Dessutom iförd snickarbyxor. Han kan ju få låna min hammare. Jag är också behjälplig om han behöver såga stickan ur fingret.

Byggare Bob och jag

Snickarbyxor. Här har vi ett klädesplagg som i dagsläget tydligen inte är alltför hett och trendigt. Det fick jag erfara när jag igår, för första gången på mycket länge, klev i ett par. Dom kära kollegerna höjde lite på ögonbrynen (att dom var såna fashionistas! - det är svårt att tro, när man tittar på deras urtvättade håliga, gamla promotion-t-shirts och stickade pullovrar) och började viska nå't om 80-talet, axelvaddar och hempermanent.

Bryr mig inte speciellt mycket. Vill jag ha snickarbyxor på mig, så har jag snickarbyxor på mig. Något jag däremot noterade, var att jag fyller ut dom på ett helt annat sätt nu.
Det är bara att gå hem och fortsätta göra sit-ups!

onsdag, mars 08, 2006

I mitt hjärta

Mitt fina, fina barn. Det vackra, mjuka, underbart doftande och fnittrande lilla livet som sedan drygt tre år uppfyller mitt - våra - liv och så totalt och självklart förändrat det.
Hon som gör att jag varje gång jag öppnar den gröna lilla grinden på dagis, alltid slås av samma tanke: "Tänk, här kliver du in och ska hämta ditt barn på dagis, det var något du aldrig trodde skulle hända, eller hur?".
Hon som suger så mycket på sin vänstra tumme så att nageln blivit lite knölig och gett henne en valk på tumknogen.
Hon som snurrar sitt hår när hon blir trött, så att man titt som tätt måste klippa bort en stor knut med tvinnat hår.
Hon som varje natt vaknar och på mjuka fötter halvsovande tassar från sin säng till vår.
Hon som, när jag frågar: "Vet du vad jag tänker säga nu?" alltid svarar, "Att jag är helt underbar!".

Jag kommer aldrig att sluta förundras över hur stark min kärlek är.

tisdag, mars 07, 2006

Magtryckare au naturelle

Etthundra.
Det känns åtminstone bra när det svider fint i dom numera rätt obefintliga magmusklerna efter den hundrade sit-up'en. Nuförtiden ligger dom väl inbäddade i ett skyddande lager kramvänlig, knådbar hud. Om nu bara den här vidriga snön kunde packa sig långt, långt härifrån; då kan jag plocka fram min gamla Skeppshultare ur cykelförrådet igen och trampa över bron varje morgon. Kanske, kanske kunde man få någorlunda fason på Barba Kropp tills det är dags att fara till Spanien i september? Det är ju inte roligt att bada i vassen v a r j e sommar...

Dagens lunch

Undrar om inte penicillin gör åverkan på blogg-kreativiteten? Sedan jag började knapra Kåvepenin har jag helt tappat skrivgnistan. Jobbgnistan också, måste jag erkänna, den lilla jag hade. Att vara hemma tre dagar och göra absolut ingenting, förstörde allt vad arbetslust heter. Igår satt jag halva dagen och bara stirrade på skärmen, öppnade upp den överfulla mailboxen emellanåt och suckade åt något brådskande mail som försökte tilldra sig uppmärksamhet. Det känns marginellt bättre idag, jobbar t o m över. Sitter helt ensam på ett övergivet kontor och rockar. Nytt, svenskt band som heter Violent Divine. Hårdrock av det gamla snittet, men det låter inte omodernt alls, faktiskt riktigt bra.

Vid lunchen idag, satt vi och pratade om gamla lunch-hak och jag berättade en klassiker, en sån där "jag har en kompis som...". En sann historia, eller en skröna?

Det hela utspelar sig på en restaurant där man har menyn på väggen, med knappar som man kan trycka på efter varje lunch-rätt. Kanske har man just slutat använda systemet, knapparna är i alla fall borttagna och kvar är bara hålen. En lunchgäst står länge och väl framför tavlan, tittar och försöker välja. Efter en stund lutar han/hon sig fram mot tavlan och säger tydligt och klart in i hålet: "En rödspätta!".

söndag, mars 05, 2006

Julen varar fram till påska


Vi borde kanske ta ner "julbelysningen" innan vi blir uteslutna ur bostadsrättsföreningen? Dom kanske inte vill ha med sengångare och folk som inte fattar när högtiderna är till ända?

Dottern tacklade av redan vid halvåtta-tiden, efter att åkt sitt första soloåk med pulkan i brant backe. Stor succé och många skratt. Lille Söte Sambo har åkt iväg för att spela två innebandymatcher. Själv ska jag kasta mig ner på golvet och göra ungefär 2.300 situps. Well, det kanske blir 23 i alla fall.

fredag, mars 03, 2006

Hängt i hemmet

Inne på pc-kurens andra dag. Mår extremt mycket bättre. Det halsonda är nästan helt borta. Vilken fantastiskt upptäckt penicillinet är. Hoppas att våra kroppar inte utvecklar resistens. Mer hoppas jag att vi alla håller oss friska, så vi slipper äta penicillin alls.

And now: Over to something completely different.

Jag har länge letat efter saker att hänga på väggarna. Vid högtider som tarvar presenter, frågar min käraste väninna mig alltid vad jag önskar, och svaret blir detsamma varje gång: saker man kan sätta upp på väggen. Trots det är det ekande tomt på väggarna i lägenheten. Att ha det här Guld och Glamour?hängande, känns ju lite för skrytigt, fast ändå lite kul. Det ligger ju trots allt hårt jobb bakom.

På en annan stor vägg hänger numera ett stort, vackert vinrött och svindyrt överkast från Indori. Det är ett konstverk i sig och gör sig mycket bra (däremot blev det jättefult på bild, så det blir ingen). Jag är mycket nöjd och imponerad över Lille Söte Sambo, som hittade det. Han har faktiskt sinne för inredning och öga för vad som är vackert (han är ju ihop med mig!). Inte illa pinkat av en grym hårdrockare! Härlig affär, förresten: Indori, men det gäller att ha stort boende och stor plånbok. Vi har det förstnämnda.

Den här stora, tunga pjäsen är jag däremot inte helt säker på. Det är ett arv från mormor. Mormor på Lille Söte Sambos sida. Hans mamma var livrädd för den när hon var liten och tyckte inte vi skulle hänga upp den. Jag är benägen att hålla med henne. Inte för att den skrämmer någon i den här familjen. Mer att den inte är så.. fin...

Så fin känner jag mig inte heller. Efter en hastig sniff under armarna inser jag att det är hög tid för duschen. Nu när man börjar tillfriskna vill man gärna njuta lite av att vara sjuk också. Dvs hasa runt i morgonrock och tofflor halva dan och stinka i sin ensamhet, dricka halvljummet kaffe med för mycket socker, blogga, kolla en film eller två (har klämt Stockholm Boogie, Happy Endings och Eternal Sunshine of the Spotless Mind). De två första dagarna orkade jag liksom inte, men nu känner jag hur livsandarna börjar spira inom mig igen. Så det här är sista sjukdagen för mig. På länge hoppas jag. Nu håller jag bara tummarna att jag inte smittat någon i min lilla söta familj, eller någon annan i min omgivning.

torsdag, mars 02, 2006

Doctors orders

Kåvepenin, 800 mg - 1 tablett två gånger om dagen i tio dagar. Hoppas det tar död på dom där äckliga streptokockerna jag bevisligen har i halsen.
Dagens roliga, så här efteråt, var att jag nästan klappade till den stackars sköterskan som tog halsprovet på mig. Jag förvarnade henne dock: "Det här tycker jag inte om alls" men där kom hon ju ändå, med sin genmanipulerade topz och ville köra den rakt ner i magsäcken på mig. Jag tog ett bestämt tag om hennes arm, samtidigt som jag hulkade som besatt. Hon tryckte på med topzen medan jag frenetiskt försökte dra hennes arm ur mitt svalj. Det hela tog ungefär 3 sekunder och jag bad så hemskt mycket om ursäkt efteråt. Hon tittade lite kritiskt på den där gigantiska topzen och sa "Ja, jag fick nog vad jag skulle ha..." och så gick hon.
Så hemma blir jag nu, hela veckan. Och inte ett dugg dåligt samvete har jag. Bara ont i halsen.

onsdag, mars 01, 2006

Munspray?

Fick ett tips om citron/vitlöksdryck av Kapple här på bloggen.
Imorgon kommer jag att tycka väldigt, väldigt synd om den stackars doktor som ska ner och pilla mig i halsen...

Sväljsvårigheter och kurering

Lena Ph, jag vet precis hur du känner det. Ont, det gör ont...
Det gör ont att svälja. Det spelar ingen roll om det är i flytande eller fast form. Förbaskat ont gör det att svälja ner det i alla fall. Feber har jag ingen alarmerande hög längre men den ligger där och lurar och kryper säkert fram till kvällen igen, som den gjorde igår. Men nå't penicillin tänker jag inte äta! Här kureras det med varmt te med honung, varm mjölk med honung och det knapras Esberitox som det vore lördagsgodis.

Tack alla söta, rara för krya-på-dig-tillrop.
Det är också en del av kureringen, känner jag.

*********
Uppdatering: Blev tvungen att hämta på dagis, direkt från sjuksängen. Sötsambo hade ett möte som han inte kunde ställa in. Personalen tyckte att jag skulle gå till doktorn, eftersom det tydligen går streptokocker på avdelningen. Ringde vårdcentralen men de tyckte att jag kunde avvakta, eftersom ett svaljprov så här tidigt inte säkert skulle visa om det var streptokocker. Jag väntar till imorgon. Så får vi se. Under tiden roar jag mig med att försöka svälja (fast jag tycker att det möjligen har blivit lite bättre).