Dagens lunch

Undrar om inte penicillin gör åverkan på blogg-kreativiteten? Sedan jag började knapra Kåvepenin har jag helt tappat skrivgnistan. Jobbgnistan också, måste jag erkänna, den lilla jag hade. Att vara hemma tre dagar och göra absolut ingenting, förstörde allt vad arbetslust heter. Igår satt jag halva dagen och bara stirrade på skärmen, öppnade upp den överfulla mailboxen emellanåt och suckade åt något brådskande mail som försökte tilldra sig uppmärksamhet. Det känns marginellt bättre idag, jobbar t o m över. Sitter helt ensam på ett övergivet kontor och rockar. Nytt, svenskt band som heter Violent Divine. Hårdrock av det gamla snittet, men det låter inte omodernt alls, faktiskt riktigt bra.

Vid lunchen idag, satt vi och pratade om gamla lunch-hak och jag berättade en klassiker, en sån där "jag har en kompis som...". En sann historia, eller en skröna?

Det hela utspelar sig på en restaurant där man har menyn på väggen, med knappar som man kan trycka på efter varje lunch-rätt. Kanske har man just slutat använda systemet, knapparna är i alla fall borttagna och kvar är bara hålen. En lunchgäst står länge och väl framför tavlan, tittar och försöker välja. Efter en stund lutar han/hon sig fram mot tavlan och säger tydligt och klart in i hålet: "En rödspätta!".