Magtryckare au naturelle

Etthundra.
Det känns åtminstone bra när det svider fint i dom numera rätt obefintliga magmusklerna efter den hundrade sit-up'en. Nuförtiden ligger dom väl inbäddade i ett skyddande lager kramvänlig, knådbar hud. Om nu bara den här vidriga snön kunde packa sig långt, långt härifrån; då kan jag plocka fram min gamla Skeppshultare ur cykelförrådet igen och trampa över bron varje morgon. Kanske, kanske kunde man få någorlunda fason på Barba Kropp tills det är dags att fara till Spanien i september? Det är ju inte roligt att bada i vassen v a r j e sommar...