Iakttagelser från en mässmonter

Det roliga med mässan som pågår är dessa olika, fantastiska möten med människor.

Kännare, burbounfantaster, amatördrickare, restaurangpersonal, rockstjärnor - alla som kommer har sin alldeles bestämda uppfattning om JD. Vi har t ex känd svensk hårdrockartist, som mer eller mindre hyrts in för att promota drycken och som gör det med stor inlevelse. När han befinner sig i montern är det inte en lugn stund och folk tittar med skräckblandad förtjusning. Och Monseuir Hårdrock och hans possé blir fullare. Och ännu lite fullare. Kommer han för nära riskerar man spräckta trumhinnor...

Redan klockan tre igår eftermiddag (mässan öppnade 12) var det många som hade provsmakat i lite väl många montrar. Två glada och högljudda från Australien, en kille och en tjej, stod länge och pratade med mig. Fast egentligen undrade jag om dom kom från Down Under. Dialekten kändes inte helt klockren...

Strax efteråt kom två dryga och lätt påstrukna gentlemen och ville ha whiskey. Den ene var aningen mindre dryg än den andre. Tog i hand och presenterade sig som varande från Operakällaren, minsann. För att få provsmaka helt gratis, måste varje fack-mässbesökare uppvisa en bricka, och ingenstans på dessa gentlemäns bringa kunde jag hitta någon sådan. Så jag frågade. "Har herrarna möjligen någon bricka, så kan jag servera er fritt?". Äh, den där skiter jag i! Jag har inte ens fyllt i den, den ligger här någonstans!", blev det lätt överlägsna svaret. Jag fick dem till slut att rota fram brickorna och de svävade iväg med sin dryck.

Förra mässhelgen kom en herre, som författat en bok om burboun. Han kom varje dag. Torsdag, fredag och lördag. Varje dag kom han och fick en provsmak Woodford Reserve. Han berättade att hans livs höjdpunkt var när han fick dricka WF nere på destilleriet i USA, direkt från fatet. Han såg lika lycklig ut som ett barn som får smaka godis första gången.

Förra helgen skymtade jag även Börje Salming i publikhavet. Jag gillar Börje Salming. Börje Salming gillar däremot inte JD. Inte en enda gång kom han till vår monter och ville smaka.

Mötte boende från obygden jag levde i mellan 5-12 år.
Den dialekten glömmer man inte så lätt.

Och så. De två blariga killarna som hängde länge, länge vid våra drycker och bord. De som ljög ihop en historia om att de var läkare, lätt homosexuella och hade gemensam vårdnad om en liten son, Anton. Som gjorde nästan vad som helst för att få smaka lite gratis whiskey. Och som, strax innan vi stängde för kvällen, tillsammans med nyfunnen kvinnlig bekant, gjorde en liten mäss-gallup. De frågade alla kvinnor de mötte: "Skulle du kunna tänka dig att ligga med den här killen?". Noterade i förbifarten att han bar vigselring.

Det är viktigt att vi håller på regler och förordningar. Ordningsmakten och tillståndsenheten går, civilt, runt och kontrollerar så att vi inte överserverar eller gör något olagligt. En summering från förra helgen låg i vår monter när jag kom igår. En av rubrikerna var "berusad personal". Tydligen är det några av de mindre bryggerierna och importörerna som gärna tar sig ett glas med sina kunder. Något som man definitivt säger "aja, baja" till.

Något jag inte kände till är att reglerna för Systembolagets personal har skärpts efter dom uppmärksammade muthärvorna. Nuförtiden får personalen inte ens bära tröjor med sprittryck på sin fritid. "Det är Anitra som har gått in och pekat med hela handen", var en av kommentarerna.

Förra helgen var det poliskontroller utanför mässan både på fredagen och lördagen. Alla, och jag menar alla, fick blåsa. En av våra monter-grannar blev fast och fick kliva in i high-tech-vanen med extrakänslig 'specialutrustning', eftersom hans blåsning visade positivt. Enligt egen utsago visade hans utandning "0,9-micropromille-nånting" och han vet ännu inte riktigt vad påföljden blir och kan inte förstå hur det kan vara så, "eftersom jag inte drack något efter klockan 6"...

Själv känner jag mig rätt packad varje gång jag sätter mig i bilen efter ett pass därute, men jag lovar - jag gillar inte ens whiskey!

På't igen!

Vet inte riktigt hur ni har det med era, men det liksom bubblar och brusar under mina fötter...

Försökte sova en stund på morgonen, när nu Liten Söt Sambo hade godheten att - trots stress - lämna på dagis. Det gick käpprätt åt skogen, det var lögn i h-e att somna om igen. Efter frukost ska jag stoppa fötterna i ett fotbad och försöka kurera mig inför kvällen. Mässan väntar besöksrekord och efter gårdagkvällens fyllestök, känner jag mig riktigt omotiverad att stå och rabbla burboun-fakta och produktionsförfarande. Framemot 9-tiden får snobbismen ändå stå åt sidan och det dricks bara Jack & Cola, vare sig man gillar single malt eller Kentucky Straight.

Fullt hus

Så här lustiga kan vi vara i vår mässmonter när det är lite glest mellan provsmakarna - d v s precis när mässan har öppnat.

Den goda fudgen med JD-smak som vi bjuder på, alltid med kommentaren: "den innehåller absolut inget socker - rena GI-godiset".

Just nu är jag grymt trött. Trött i fötterna, ryggen och trött på fulla människor. Fascinerad av fulla människor. Som orkar gå på spritmässa en torsdag och bli kalas-raka. Fulla människor är oerhört påfrestande att ha omkring sig när man själv är spik nykter och måste hålla ett visst mått av trevlighet uppe.

Bästa kommentaren ikväll: "Men det är ju du som är B*i*g*g*i*s! Jag kommer ihåg dig från början av 90-talet, du var jävligt snygg!".

Märk väl. Var jävligt snygg.

Den snubben fick inga fler provsmakningar.

Ingen rast, ingen ro

Jag är totalt slut i både kropp och huvud efter en massiv, men givande, arbetsdag.
Ändå kan jag inte varva ner och lugna kroppen. Jag studsar runt mellan väggarna - min vanligtvis så ettrige Lille Söte Sambo framstår som Duracellkaninen med batteritorsk i jämförelse.

Och jag som verkligen, verkligen behöver ladda inför de kommande dagarnas mässäventyr.

När jag lastat ur och lastat i diskmaskinen ska jag pussa lite på Den Lille Söte Sambon. Sen ska jag unna mig ett glas rött vin. Det kan jag väl vara värd, när jag jobbat så hårt och ordnat så många fina intervjuer till mina artister?

Kropp - lugnen sie, bitte!

Omkullkastad

Ibland blir ens dagar inte som man tänkt. Planerade möten ställs in. Hade man vetat, hade man planerat helt annorlunda. Och sluppit ha en miljard lösa trådar hängande. Nåväl, imorgon är ju en helt annan dag. Och nu tycker jag ändå att jag kan få gå och lägga mig och plöja "Luftslottet...".

Någon dag ska jag ha tid att blogga ordentligt också. Nuförtiden blir det mest bara... Absolut noll.

Nojig

Ser en oroväckande tendens bland sökorden som gör att man hamnar på min blogg. Orden 'huskur', 'vitpepparkorn' och 'vinterkräksjuka' börjar dyka upp titt som tätt.

Dessutom sprids den där filmen på programledaren som spyr i direktsändning som en löpeld på nätet. Jag vägrar, vägrar, vägrar titta.

Bekvämt?

Kan det verkligen vara bekvämt för en katt att vila på det här sättet?

Om att se bra

Ny vecka, nya kostnader.
Har just varit och gjort en synundersökning, som slutade med ett par nya läsglasögon och nya bågar till. Nike, gudbevars. Jag är nöjd, men aningen fattigare. Från och med nästa vecka kommer jag att se mycket bättre (ut) när jag läser.

Alternativet till läsglasögon var progressiva glas. Min kära mor har tyvärr skrämt mig från att investera i sådana. Vad jag förstår är det mycket svårare att lära sig se med progressiva glas, man måste röra på huvudet mycket mer, innan man lär sig var övergången i glasen ligger. Progressiva glas kräver dessutom att man måste köpa något större bågar, med större plats för glasen, och jag gillar den smala varianten. Man vill ju inte gå och se ut som Ugglan Helge, liksom...

Oväntat möte

. Efter gårdagkvällens rejäla arbetspass körde jag hem till min kära mor på landet. Jag gillar definitivt inte att köra bil på oupplysta, kolmörka motorvägar mitt i natten, dessutom med 10 timmar mässpass i kroppen, men vad gör man inte för att få vakna upp med sällskap. Redan halv 8 imorse vaknade min Lilla Körsbärsblomma, som jag inte sett sedan i fredags. Så underbart när hon kom tassande till min säng på morgonen och känna hennes fingrar snurrande i håret igen... Det gjorde liksom inget att jag nästan precis somnat, sovit jättedåligt och kände mig som en urvriden trasa.

Efter frukost gav vi oss iväg ut på värmdön, gick på loppis och åt brunchbuffé. Ett oväntat möte blev det redan efter ungefär 1,5 sekunds bilfärd. Den ståtliga varelsen som syns på bild först i inlägget, stod plötsligt i vår väg utanför mammas hus.



När det stora odjuret helt orädd hade behagat spatsera förbi oss, började min mamma spruta ur sig "nära-älg-döden"-historier, och jag inser ju nu att vi kom undan med blotta förskräckelsen. Rena rovdjuren, dom där...

Gentlemän - och de som inte är det

Jag är halvdöd efter en helg bland spritångor och halv- eller helfulla människor. På slutet ramlade två whiskeyflaskor ner från hyllan bakom oss och gick sönder. Man blev nästan lite salongsberusad av att trampa runt i det som rann ut och sögs upp i mattan i montern.

Kvällen löpte utan större incidenter. Jag vet inte om det är spriten, eller ens kropp dom är ute efter men det flirtas hej vilt när killarna/gubbarna/männen kommer och vill göra sina provsmakningar. Lite roligt i början, när folk är hyfsat med i matchen men ju längre kvällen lider, desto mindre förfinat blir flirtandet.

En något förfriskad kille med svart tröja med "flames" och döskalle på ryggen stod länge i vår monter. Han hår såg nästan upptouperat och sprayat ut, och han hade hår i ansiktet. En och annan whiskeypinne hade han nog fått innanför den där svarta tröjan och rätt som det var stod han och stoltserade med att han minsann tänkte stjäla en av våra barmattor. Jag bad honom vänligt att lägga tillbaka den på disken, och gav honom ett nyckelband istället. Han la motvilligt tillbaka mattan och stod kvar ungefär 5 minuter. Efter en stund sa min monterkompis: "jaha, nu blev vi av med en av bardisk-mattorna!". Och se där, borta var den! Jag förstod ju direkt vem som tagit den med sig och tog en runda bland publiken. Hittade honom med ett par kompisar ute i rökrutan. Knackade honom på axeln och frågade om jag fick titta i hans påse. "Neeej, det får du inte, där har jag ju den där grejen jag snodde av dig!", garvade han, aningen, men bara aningen, generad. Jag skakade på huvudet och sa att jag tyckte att det var jävligt onödigt och dumt gjort. Han försökte skylla stölden på sin kompis "eftersom du sa att jag inte fick ta den, bad jag honom göra det!". Jag skakade på huvudet och sa att han inte var välkommen i vår monter mer. På vägen in haffade jag en av vakterna, och gav en beskrivning på killen och hans kompis som snattade barmattan. Efter ungefär 20 minuter kom de med honom till vår monter, och det hela slutade med att han lämnade tillbaka mattan. 1-0 till Gammelmamman!

Nu vill jag inte veta av sprit på hela veckan. Nu tänker jag koppla bort alkoholen tills det är dags för nästa omgång - torsdag till lördag står jag där och försöker tänja på smilbanden igen.

Fast jag ska inte klaga, egentligen. Det är lite roligt att stå och berätta om herr Jack och hans dryck för de som vill lyssna, och de som är intresserade. Särskilt roligt är det att efter att man stått och hållit sitt föredrag få höra "tack för en intressant och rolig pratstund".

OK. Då vässar vi luggen, kavlar upp ärmarna, putsar lite på leendet och fortsätter: "...den innehåller ungefär 80 majs, vete och korn och lagras i....".

Nu kör vi.

In för landning

Håller just på att landa efter ett hårt mässpass. Imorgon blir det dom mjuka skorna - hela dagen. Lär behövas, eftersom passet imorgon startar 11:30 och pågår till sena natten. Har spenderat 8 varma, svettiga timmar bland whiskeyångor och lätt dimmiga blickar. Betraktat ungefär 23 olika sätt att inmundiga en vildsvinskebab. Hört folk förkunna single malt-whiskeyns evangelium och storhet och sett dem rynka på näsan åt bourbon. Dessutom har jag vistats i närheten av en, förövrigt väldigt trevlig, herre som hade någon form av tung-tics. Varje gång han pratade rörde sig hans lilla rosa tungspets, fort, fort fram och tillbaka i munnen. Mycket fascinerande och lite läskigt. Jag minns inte speciellt mycket av det han sa, jag bara såg den där tungan.

Nu väntar sängen. Lägenheten är tom och tyst. Bara dom två katterna stryker omkring och söker uppmärksamhet. Lilla Körsbärsblomman spenderar fredag och lördag med sin mormor, medan hennes mamma säljer sprit. Liten Söt Sambo är fortfarande i Berlin. Jag längtar hårt efter dem. Men mest av allt längtar jag efter att få sova.

Morgonkaffe med brus

Var lite trött imorse.
Treo'n jag tänkte ta, hamnade i mitt nybryggda kaffe.
Ikväll är jag ännu tröttare än jag var igårkväll.
Ser med spänning fram emot hur morgondagen ska bli.

Önskerepris i sprit

Då var den igång igen, den där mässan som jag blev inblandad i förra året. Har dammat av och uppdaterat mina Tennessee Straight-kunskaper, stått och lett lite fånigt och pytsat 2 cl i små shotglas av plast mellan 12 och 17. Idag var det endast öppet för fackfolk, d v s krögare, inköpare och andra människor som kommer i kontakt med sprit i jobbet. Fast dom kunde bli lätt packade till slut, dom också.

Idag har jag lärt mig en hel massa nya och ganska roliga saker av extremt kunnig sprit-slyngel. T ex visste jag inte att spritreklam får vara för "påträngande", d v s den får inte göras för påtaglig, stor och synlig. Sprit ska inte förhärligas, man får inte trycka på att man kan ha roligt i samband med sprit.
Mina kunskaper om drycken jag själv serverat under dagen, har också uppdaterats och utökats. T ex påstår den kunnige spritslyngeln - som lider en liten, liten aning av 'bilhandlarsyndromet', att alltid vara jäkligt insmickrande och lismande mot kunden men han är oerhört duktig - att Frank Sinatra valde att begravas med sina två bästa vänner - ett paket Marlboro och en flaska JD. Det kallar jag rock'n'roll!

Och återigen vill jag med bestämdhet hävda - alla singeltjejer som är sugna på ragg; sök jobb på nästa års mässa. Ungefär 90% av besökarna är av det manliga könet. Här dräller av lite lätt salongsberusade snubbar som gärna tar sig en pratstund. Emellanåt har man (jaja, jag menar jag...) lyckats spana in en och annan pudding. För titta får man väl?

Musikalisk anekdot, del 438

Bloggandet går på sparlåga.
Inspirationen tryter.
Har inget vettigt att förtälja, inga skandaler att skvallra om, inget som trycker mig eller får mig att vilja skriva av mig. Det är bara jobb, jobb och jobb. Ikväll har jag varit på ett litet releasekalas för en duo jag jobbar med. Avskalat är ordet för kvällen. Eller vad sägs om sång, enbart ackompanjerad av kontrabas alternativt elbas? Kontrabasen trakterades av en av Sveriges allra främsta kontrabasister och spelningen var nästan lite magisk. Samspelet mellan sång och bas fascinerade, och jag, som i vanliga fall har lite svårt för musik som drar åt jazz, stod och tittade och lyssnade hängivet under hela setet. Lysande!

Träffade gamla kolleger och sådant är ju alltid trevligt, särskilt för en som sitter på sitt allt plattare aschle och jobbar hemifrån hela dagarna. En av kollegerna är en mycket begåvad herre, och vårt samtal halkade av någon anledning in på sångerskan Oum Kalthoum. Känner henne enbart till namnet sedan tidigare, men kollegan berättade att hon är/var en egyptisk sångerska, en av arabvärldens allra största genom tiderna. Hon dog för ungefär 25 år sedan. Under många, många år hade hon en stående programtid i radio, då hon framförde sin musik. Under den tiden stannade hela arabvärlden. Taxibilar körde in till trottoaren, affärer stängde, folk bänkade sig framför sina radioapparater och bara njöt. Kvinnan fick aldrig någonsin gifta sig; troligen hade det begåtts kollektivt självmord om hon gjort det. Sånt gör en ju självklart nyfiken på att lyssna, och det gör jag just i skrivande stund. Vill du också? Varsågod.

En bön

Käraste Bredbandsbolaget,
Kicka igång den där jäddrans mailservern nu! Jag behöver för tusan jobba!

Undrar om det kan vara facebook som ligger bakom det här? Ansiktsboken ligger bakom en hel massa saker, på gott och ont. Ett negativt för alla mailservrar i världen torde väl vara alla dom miljoner mail som skickas ut så fort man gör någonting i sin FB. "Du har lagt till den och den applikationen", "Du har fått ett meddelande från...", "XX har addat dig på sin kompislista...".

Liten Söt Sambo har landat i Berlin. När jag fick SMS'et stod han vid väskbandet och språkade med min förra chef.

Nattmara

Imorse, kl 04:16, hoppade en av katterna, Diablo, ner från hyllan vi har ovanför vår säng.
Rakt ner på min mage.
Snacka om otäckt uppvaknande...

Litteratur

"Flickan som lekte med elden" kändes inte riktigt lika klockren som föregångaren, men den tog sig definitivt på slutet. Kanske är det för att Lisbeth Salander skildras som en karaktär, svår att ta till sig och som gör att även boken blir det? "Män som hatar kvinnor" kändes mer direkt och "personlig" i tilltalet. Jag längtar redan efter att få sätta tänderna i "Luftslottet...". Många säger att det är den klart bästa av dem alla.

Räkmacka?

Åh, det är en sån där måndag med flyt, äntligen. Bra telefonsamtal som resulterar i intervjubokningar och visat intresse. Känns skönt, särskilt med tanke på att ett av projekten ligger och skaver lite och inte riktigt vill sig. Då känns det fint att åtminstone kunna sätta en, stor grej som kan ge eko på annat håll.

I övrigt ser hösten lovande ut. Jag har fullt upp med spännande, bra grejer. Känner mig peppad och stimulerad. Åtminstone för tillfället.

Och bloggandet då? Hur ligger det till egentligen? Känns det inte lite som om det stagnerat? Besökare och kommentarer sjunker i antal lite här och där. Bloggarna är inte lika aktiva längre. Måhända har man fastnat i ett nytt (ansiktsboks)-träsk istället?

Dimmornas bro

Äntligen!
Värken i magen, som började lite molande och försiktigt i fredags eftermiddag för att sedan slå ut i full blom lördag eftermiddag, börjar äntligen ge med sig!
Jag har klagat, jag har ojat mig och magen har ömsom känts som om den varit fylld av en enda stor, 2 meter hög gaspelare eller möjligen 12 meter tarm fylld med ruttnande gristestiklar, allt koncenterat till nederdelen av buken.
Den Lilla Söta Sambon slog dövörat till redan på lördag förmiddag. Jag vet inte riktigt varför han agerar som om han skiter högaktningsfullt i att jag har ont, jag tror det är något slags försvar för att han inte kan göra något och att han känner sig maktlös, men ibland är det jä**igt irriterande.

Nåväl. Jag är på väg ut ur smärtornas dimmor och hoppas kunna få sova en hel natt inatt. Det lär jag behöva. En hel vecka ensam med Lilla Körsbärsblomman medan maken är på mässa i Tyskland, en hel massa jobb i veckan och två grispass på den där alkoholmässan i Nacka... Jag behöver definitivt vara pigg, kry och utvilad.

Bit ihop!

Sedan igår kväll har jag ont i magen. Lilla magen. Den där magen som är kopplad till Det Kvinnliga. Det känns som värsta mensvärken, men det gör ont precis hela tiden. Två gånger tidigare har jag haft ont på samma sätt. Ingen av gångerna har man kunnat sätta fingret på vad det kan vara. Däremot har man kunnat stoppa upp både ett och två fingrar i rumpan på mig, "för att kolla status" - så man fattar ju att jag drar mig för ett akutbesök. Man har gissat på att det handlat om cystor som man tydligen kan få i samband med ägglossning. Oh well. Ont som satan gör det i alla fall. Två ipren och jag kallsvettas fortfarande. Ska bli spännande att se om jag behöver fira min födelsedag på akuten...

Statusrapport

Solen skiner, jag har motionerat och jobbar som en tok.
Vad gör ni?

Politiskt inkorrekt?

Det har varit fotbollsmatch igen. Sverige har spelat mot Montenegro och kommentatorerna kallade hela tiden motståndarna för 'montenegriner'. Jag tycker det låter helt fel.
Jag undrar om det är tillåtet att kalla dom 'montenegrer' ?

Inte överge, bara älska

Lilla Körsbäret har bästa kompisen hemma idag. Bästa kompisen ska t o m sova över, så här står glädjen högt i tak. Dagishämtningsproceduren gick ovanligt smidigt; båda kom studsande som små bollar så snart jag klev innanför grinden.

På vägen hem i bilen, poppades det "Cara mia" (ja, den är fortfarande stor favorit) på hög volym. Mitt uppe i sången vände sig Körsbäret mot Bästa Kompisen: "men varför sjunger han 'leave'? Det ska ju vara 'love'!

Talang

Det var ju ett fasligt hallå om den där Paul Potts för ett tag sedan. Han sjöng så tårarna rann. Jag bjuder gärna på ett sånt där ögonblick till. Ett framträdande som tar andan ur en. Jag har väldigt svårt för barnstjärnor men jag har aldrig, aldrig någonsin hört en elvaåring sjunga på det här sättet. Ta fram näsdukarna, säger jag bara!

Möt Bianca Ryan.

I badlås

Tanterna på badhuset är snälla. Efter morgonens tidiga motionsrunda ropade en av dom till mig, när jag stod och stretchade vid bassängkanten (men åååh, vad jag är duktig och skötsam när jag vill): "Var det du som glömde ett lås förra veckan?". Och visst var det. Den snälla tanten hade tagit hand om det och lämnat in det i kassan. Där låg det. Märkt "Morgonbadare, kvinna 6/9".

Om ni ser någon med begynnande grönt, klorblekt år (det är sant, håret blir grönt av för mycket klorbad!) då är det jag, morgonbadaren.

Gapa stort

Plomben som jag tuggade sönder och svalde nere i Spanien är numera lagad.
Och jag är 700 spänn fattigare.
Inte tycka om. Alls.

En trött och seg söndag piggas upp enligt följande:
Besök hos mor på landet med Liten Söt Sambo och Liten Körsbärsblomma i släptåg.
Ta en tur med lilla båten in till abborrviken och håva, på ganska kort tid, upp 10 stora, fina abborrar (och en gädda som stolt Gammelmamma lyckades kroka, men som vi skickade tillbaka i sjön). Avsluta med grillad entrecote, potatisgratäng och en låda smarriga turkiska kräftor. Man somnar garanterat väldigt gott, och väldigt tidigt, på söndagkvällen.

Och så såg vi en havsörn.

Catfight

Håkan Hellström blev det inte. Grönan kändes alldeles för blött för det. Tyvärr.
Blöt blev man ändå, visade det sig. Träffade god vän över god middag ute på stan. Pratade hjärta, smärta, livet i det stora hela och drack öl och vin. Hamnade på Berns veranda, med regnet smattrande mot plasttaket och skådespelande Nyqvist bakom ryggen. Fick ett infall och plaskade över till Café Opera, som jag inte besökt se'n... väldigt länge. Kön utanför var stor och hysterisk. Vid det här laget hade duggregnet övergått till hälldito och när vi, efter uppvisande av väninnans American Express platina-kort och vad som kändes som en lååång väntan, äntligen kom in, såg vi ut som dränkta katter.
Stureplanshäng är verkligen inget för mig. Alla ser likadana ut; brudarna har svårt att tugga tuggummi och gå samtidigt, och killarna bröstar upp sig och försöker leva ut machomyten. Det är inte svårt att se att många drogar sig med annat än alkohol, och beter sig därefter. Väninnan och jag stod en stund vid dansgolvets sida (upptäckte att killen i DJ-båset var samma som jag var väldigt förtjust i när vi hängde på ett annat hak för mååååånga år sedan), kollade in folket och försökte småprata lite. När vi gick därifrån rusade en tjejerna fram och skrek något bakom min rygg; något som lät som "...ni luktar illa!". Jag tog några steg, vände mig om och tittade frågade på henne; "vad vill du!?". Hon slog ut med armarna och tittade surt på mig. Väninnan stolpade resolut fram till henne och frågade: "Sa du nåt, eller?". "Nej, nej, nej, absolut inte" blev svaret och min väninna och jag kollade på varandra och gick därifrån. Efter ett par vändor i den knökfulla lokalen hamnade vi till slut på samma ställe igen, och visst - där var hon igen. Helt plötsligt är min väninna inblandad i vad som skulle kunnat utmynna i ett regelrätt slagsmål. Tjejen var väldigt agressiv och ingen av oss fattade vad som triggat igång henne. Min kära väninna är dock inte den som backar i trängda lägen och kan ge svar på tal. Det slutade med att väninnan hämtade vakten och (förhoppningsvis) fick henne utslängd.

En utekväll i Stockholm. Jag föredrar lugnare ställen. Cafét en lördag lär det nog inte bli igen.

Stryk på foten

Håkan får nog klara sig utan mig ikväll. Känner mig inte sugen på att stå 2 timmar i regn och rusk för hans skull.

Skyldig, eller inte skyldig

Läser i tidningen om Fallet Madeleine. Hela historien är fruktansvärd, och mitt hjärta blöder för den stackars 4-åringen. Vem som än har gjort det, får man ändå bilden av att utredningen är jävligt klantigt skött från första början. Nu misstänker man att flickan drogats av föräldrarna och att hon fått en så hög dos att hon avlidit. Formuleringen: "föräldrarna erkänner att de tidigare givit barnet smärtstillande" är ju rent löjlig.
Och ja, jag erkänner, rakt av. Jag har också gett mitt barn smärtstillande.
Kalla det drog, men flytande Alvedon är jättebra mot t ex feber.

Småtips

Är man trött på skvalet som bjuds i etern, finns ju faktiskt annat att tillgå. Här kommer ett par personliga favoriter just nu.

Rashaan Patterson:
Här finns en helt ny - gratis - låt att ladda ner (eller lyssna online). Helt lagligt!
Om man gillar klassisk, begåvad soul/r'n'b är Rashaan ett självklart val.
Ladda ner här.




Gillar man nedtonat, avskalat och enkelt, får man inte missa att titta/lyssna på den här videon. Det är nytt, svenskt, och jättefint. Josef & Erika kallar dom sig.
Lyssna och njut!

Hörs den här i högtalarna på någon groovy klubb, kan man garanterat hitta mig på dansgolvet inom 10 sekunder -
KRS One - Sound Of Da Police

Samma gäller den här:
DMX - "Party Up In here"

På lördag inträffar Regression a la Gammelmamman - det blir jag, Kattkärringen och - förmodligen - flera tusen skrikande småtjejer på Gröna Lund. Håkan Hellström, ya'll.

Dagens pinsamma

Vaknade med en groda i munnen imorse. Inte en sån där Lycklig Groda, som baddar dig på pannan om du har feber eller kväker goda ord i dina öron, om du behöver. Nej, den här lille rackaren var mer lagd åt padd-hållet, en som definitivt inte blir någon prins om man händelsevis skulle få för sig att pussa.
Den höll sig hyfsat på sin kant under morgonbestyren hemma.
Blåste bara upp halsen lite oroväckande; bidade sin tid.
I kapprummet på dagis hoppade den fram.
Mötte en av mammorna i samband med lämning, och visst - där kom den!
Liten, grön och totalt opassande. Vem vill ha groda till frukost, liksom?

Mamman är en sån där som jag bara hälsar på emellanåt, vi har aldrig fört någon längre konversation. Hon har ett barn sedan tidigare och visst... nu putade hennes mage med en fin rundning och visst var det väl en mammatröja hon hade på sig?

Det var det inte.

Jag brukar aldrig kommentera eventuella mamma-magar - den kan ju faktiskt vara ett resultat av frossande av annat slag. Hon slätade över fadäsen genom att tröstande säga: "du är inte den första som frågar" och så berättade hon att hon nyss genomgått ett utomkvädeshavandeskap och att man i samband med operationen tydligen blåser magen full med luft.
Jag beklagade djupt, samtidigt som jag stirrade vilt omkring mig efter något lämpligt hål i marken att sjunka ner i, ställde några inte alltför närgångna frågor och skyndade mig att lägsna av mig. Gaaah!

Motion, del 2

Har glömt hur pigg och fräsch man faktiskt känner sig efter att ha rört lite på sig.
Imorse förvånade jag mig själv med en repris av motionsrundan jag gjorde härom morgonen.
Tjugo minuter i sju låg jag där och skvalpade; fram och tillbaka, fram och tillbaka i bassängen.
Simning är nog den enda motionsform jag kan stå ut med att upprepa.

Dålig stil

Mina polare är taskiga.
Ingen av mina närmaste vill komma när jag fyller år.
Mamma åker bort.
Den ena av Gammelkompisen ska på seglingskurs. Hrrmm...
Den andra åker till spanska solkusten. Hrrrrrmm...

Dessutom fick jag två riktiga dräpare av en och samma vän igår, när vi sågs över en lunch.
"Jag tyckte du sa att du var brun!". "Fast mage har du fått i alla fall!".

Jag får väl skaffa mig lite nya kompisar, en ny familj.

Tidstjuv

Facebook. Var det nödvändigt? Jag kan inte sluta!
Hur ska jag någonsin få tid att göra mitt jobb.
Hjälp.

Gillar

När jag skriver ihop ett pressmeddelande som hamnar på förstasidan på Sveriges största nyhetsportal, då känner jag mig lite nöjd.

Jag kanske inte behöver jobba mer idag?

Motion

Gammelkroppen behöver röra lite på sig.
Det börjar hänga betänkligt, och puta både fram och bak. Två veckors intensivt späkande har sett till att den lagt på sig lite extra också.
Imorse fick den vad den tålde. Klockan 06:45 masade den sig iväg till simhallen för 40 vändor i 25-metersbassängen.

Nu mår gammelkroppen bra.

Fast huvudet är trött.

Bedrägligt

Äntligen. Nu känner jag mig säker. Safe, liksom.

På bärbara datorns skärm trängs ett helt gäng verktygs- och sökfält. Man ser knappt skogen för bara träd. Jag vet att man kan ta bort eller dölja dom, men ibland behövs dom ju.

Nu finns det ett till. Norton Internet Security la till sig där, helt utan att jag bad om det. Jo, jag bad ju om det eftersom jag köpte en (till) prenumeration, men sa faktiskt inte till den att lägga sig där.
Men nu ska ni passa er. Det lilla pigga verktygsfältet deklarerar nämligen, i vitt på grönt: "Bedrägeriövervakning är på". Klickar man på den lilla vita nedåtpilen, förkunnas: "det finns inga tecken på att denna webbsida är bedräglig".

Så kommer du hit och försöker bedräga mig - då åker du på däng!

Semesterblues

Försöker vara duktig och effektiv. Följer upp kundkontakter, lämnar offerter, mailar pressreleaser och uppdaterar register. Knoppen försöker gå på högvarv, men tankarna går till poolkanten, sandstranden och paraplydrinken.

När den spanska solvärmen går ur kroppen, bleknar solbrännan betydligt.

Huset fullt

På golvet i hallen ligger en svart resväska, drygt hälften är uppackat och resten lämnat åt sitt öde.
Tvättmaskinen snurrar.
På golvet i köket ligger tre morgontidningar uppslagna, täckta med snäckor, som nyss kokats rena från unken lukt och beläggning.
Bakom min rygg hoppar Kajsa högt och gör sin första rivning.
Det prasslar lite lätt i rispuffen framför TV'n när en brunbränd långhårig rockare skruvar på sig.
I badrummet mumlar en liten ljushårig varelse med våt lugg något om ett litet bad för händerna, och Barbien.

Och jag glömde min Ladyshave på spanska solkusten.

Trevlig bekantskap

Gjorde ett par nya, intressanta bekantskaper under semestern.
Reggie Nadelson. Artie Cohen.

"När jorden rämnar" är en skitbra bok och tydligen den femte om Artie Cohen.
Jag läser gärna fler.

En tuff och vad jag kan tänka mig - ärlig - samtidsskildring om livet i New York efter elfteseptember-attentatet, de invandrade ryssarna - och ett brott.

Sträckläsningsvarning.

Telefonknas

Min mobiltelefon verkar inte heller gilla att flyga. På hemvägen, förpassad till ett fack i handbagaget, sprack displayen.

Jag som hade en massa mysiga bilder i den! Nu får jag vänta flera, flera, f l e r a dagar innan jag kan titta på dem. Orättvist!

Två veckor

Fjorton dagar är inte speciellt lång tid att vara bortrest. Dom lata, varma och övervägande soliga dagarna har snabbt runnit undan. Ändå känns det som om man varit borta väldigt länge när man väl är tillbaka igen.
Under våra två veckor på Costa Del Sol hann det bli höst i Sverige. Vår vanligtvis så varma lägenhet känns kall, och det är inte lika mysigt att gå barfota på golven. Undervåningen, som känts lagom sval under sommarvarma kvällar, är råkall och ogästvänlig.

Vi har gjort extremt lite under dom här 14 dagarna. Sovit, badat, shoppat, ätit och druckit. Jag hade möjligen föredragit ett annat resesällskap, men jag klagar inte. Vi har haft det underbart och jag är vansinnigt osugen på att börja jobba igen.