Jag ville blogga om....

Jag vill skriva. Blogga. Förtälja historier och filosofera.
Jag vill skriva om barndomsminnen, förälskelser, alla roliga jobb jag haft, sån't jag tycker om och sån't jag inte alls gillar. Trevliga människor jag mött och idioter jag sprungit på. Sorgliga saker som hänt och skedda absurditeter.

Och nu sitter jag här.

Tomt.

Sockervadd i huvudet. Bomull. Luft. Ingenting kommer ut. Va? Vad hände med inspirationen? Tilt.

Och nu håller den lilla sjuklingen på att vakna...

Stoppar en sista chokladbit i munnen och gömmer undan godisskålen, både för mammas och barns skull.

Känner efter en sista gång: näe, det kommer inget. Inget ut i alla fall. Men innan jag har skrivit det här färdigt, har det stoppats ytterligare en chokladbit in i munnen.

Vi har blivit med soffa! 
Jag tycker fortfarande den ser gräslig ut på bild, men i verkliga soff-livet är den jättefin! Mörkbrunt skinn och farligt skön att sitta i...
Tänk, jag som alltid bott så trångt, så trångt, och fått köpa möbler i miniatyr, eller inga möbler alls. Nu har jag helt plötsligt en galet stor lägenhet i två plan. Och en ny soffa.
Och en sambo.

Soffan levereras om två veckor. Hur ska vi kunna hålla oss till dess?

Hostande barn och statister

Det ligger ett hostade barn och sover i vårt sovrum. Jag passar på att blogga, för snart vaknar hon och utstöter ljud i stil med "film", "leka" och "dricka" och då är min tid i datorvärlden över.

Fick ett mail till jobbet:

PUBLIK SÖKES TILL MUSIKVIDEO FÖR MONEYBROTHER!
Vi söker ett 100-tal manliga och kvinnliga åskådare till en konsertliknande scen i en musikvideo för Moneybrother.
Inspelning kommer att ske i studio den 1 juni i centrala Stockholm och kommer (för er del) att pågå i ca 3h. Tid och exakt plats meddelas på www.burningheart.com under tisdag den 31 maj. Vi har tyvärr inte möjlighet att ge ut ersättning.
P.g.a. utrymmesskäl förbehåller vi oss rätten att välja ut ett begränsat antal åskådare.

Om ni ämnar komma maila gärna namn, ålder och mobilnummer till moneybrother@socialclub.se. Sen är det bara att dyka upp. Tid och plats kommer som sagt meddelas tisdag 31 maj.
Vänligen respektera att vi inte har någon möjlighet att ta emot telefonsamtal.
//Burning Heart Records

Varför inte ta tillfället i akt och skapa dina "15 minutes of fame"? Kom igen, det är inte ofta du kommer att synas på MTV och ZTV...

Själv ska jag vara hemma och torka snor.

Felsägningar i tiden

Jag samlar på felsägningar. Nej, det gör jag egentligen inte, men jag tycker att det är ganska roligt när det blir lite fel ibland. Här är några av mina favoriter. Fyll gärna på med fler, om du har.

1) Fallmskärm
Jamen vänta, det är en så'n där man tar på sig i flygplanet och sedan hoppar ut och fallmer mot marken. Det är såå många som säger fel.

2) Parambol
Kan det vara så att vi har överskott på bokstaven m, och måste klämma in den lite här och där?

3) Att generalisera; att dra alla över en kant
Moderna tiders ättestupa kanske? Är kanten väldigt hög behöver man sin fallmskärm.

4) En gammal arbetskamrat till mig sa alltid antagligen när han istället menade antingen, som t ex "antagligen äter vi fisk till lunch, eller så äter vi pasta". Que?

5) ...än mig. Detta är en så'n generell felsägning idag att jag har hört att man kommer att godkänna den i svenska grammatiken. Konstigt, tycker jag, eftersom det fullständiga uttrycket lyder (t ex) "han är mycket längre än jag [är]" och inte "han är mycket längre än mig [är]".

Läsa-frågor

Åh, så roligt, jag fick också vara med! Tack, Micha!

Antal böcker jag äger?
Omkring 200, mest inbundet.

Senaste boken jag köpte?
Köper ofta böcker i klump och jag har flera liggande som bara väntar på att bli lästa. Senaste inköpet (ännu oläst) är VÅLD - EN HISTORIA OM KÄRLEK av Joyce Carol Oates.

Senaste boken jag läste?
Håller på med Per Hagmans "Att komma hem ska vara en schlager". Senast utlästa bok "Jonas Eckel" av Karin Fossum.

Fem böcker som betyder mycket för mig
1. Carsten Ström: "Gummiguttas nya hus"
En helt fantastiskt, sagolik barnbok som jag minns än idag. Den snälla häxan Gummigutta bor i ett hus, helt gjort av godis.

2. Pat Conroy: "Strändernas musik"
En dystert vacker bok om familjerelationer, som fick mig att gråta floder.

3. John Irving: "En bön för Owen Meany"
En stor bok om små underverk. Också en riktig näsdukskramare. Filmen tyckte jag inte om.

4. Robertson Davies: Deptford-trilogin: Femte rollen/Mantikoran/En undrens värld
Ett helt otroligt språk! Tre män som växt upp under olika omständigheter binds samman av en händelse som utspelats i barndomen. Höll på att ge upp en kort bit in i boken, men kunde till slut inte lägga den ifrån mig.

5. Barbra Voors: Mina döttrars systrar
Efter att ha varit försvunnen i 8 år återfinns Lucy på ett sjukhus i New York. I hopp om att hon ska vakna ur medvetslösheten berättar hennes storasystrar Annie och Mimmi om sina liv i Stockholm.

Den stora frågan är nu; vem ska jag, nybörjare i bloggerivärlden som jag är, skicka vidare till?

Jo, till dessa:
Caucasianbladder
Carinas tankar
Maoek: anteckningar av Mattias Ahlström
Framsidan
Livet i landet lagom

G'natt!

Dagens miss

Näe! Hur kunde jag glömma?
Hur kunde jag glömma att jag hade bokat en lunch med en kär gammal arbetskamrat? Hur kunde jag bara sitta här på stora rumpan, utan en tanke på att hon stod och stampade vid vår avtalade mötesplats? Jag hade ju t o m skrivit upp det i "boken", för att jag inte SKULLE glömma. Att jag sen glömde att TITTA i boken... Jag ber härmed att få skylla på det faktum att jag börjar bli gammal och gaggig.
Förlåt, Ira!

****************
Dagens Dagens: Absolut Vanilj och äppeljuice

Rör inte min mormor!

Läste just i dagens Aftonblad, om 74-åriga Gun, som lyckats avvärja ett rånförsök. Håll tassarna borta från gamla människor! Ja, håll tassarna borta från alla människor som inte ber om att bli hållna i tassen, för den delen. Men alldeles särskilt ska ni låta bli att ge er på barn och gamla. Var är respekten för den andre mannens egendom och sfär? Som tur var hade tant Gun mål i mun (älskar hennes kommentar: "Jag avskyr när främmande karlar tafsar på mig") och det hela gick om intet, men något liknande händer säkert redan i denna stund. På sätt och vis är jag nästan glad att min mormor och morfar inte lever idag, för jag hade inte velat att de skulle se hur lågt vi håller på att sjunka, hur illa vi kan behandla varandra (jag tror ändå att de redan gör tredubbla saltomortaler i sina gravar - de bodde nämligen i Knutby...). Och samtidigt blir jag livrädd när jag inser att jag måste se min dotter växa upp i ett samhälle, där knappt någon vet vad ordet respekt egentligen står för, där handlingar styrs av viljan att få mer, mest. "Men Pelle, varför rånade du Sune och tog hans pengar och mobiltelefon?" "Jag behövde pengar, och jag behövde ringa..." Alltid det egna behovet, utan att ens snegla på de eventuella lik man går över.
Igår när jag stod i bankomatkön utspelades följande dialog bakom mig, mellan två, till synes helt vanliga "svennar" runt 20+:
- Näe, men tjena! Det var länge se'n! Fan, va' bitig du e´! Haru' suttit!?
(Hörde faktiskt inte svaret; det var den förste killen som stod för snacket).
- Ja, fan hörde du om xxxx. 61 hugg fick han, fatta: 61 hugg! Då vill man fan döda killen... Och du, du har väl hört att xxx är död? Fan, alla bara döööör, alltså...

Ibland vill jag bara stänga in mig och min familj i en stor grotta, och aldrig, aldrig mer komma ut...

***********
Dagens citat: "The size of a mans penis doesn't really matter, unless, of course, you're having sex" (skrivet på toalett på den anrika, numera nedlagda rockklubben Ritz i Stockholm)

Det är roligt med roliga människor

Jag älskar roliga människor.
Jag tycker så mycket om att skratta och har upptäckt att jag gör det mycket mer sällan nu, än vad jag gjorde tidigare i min ungdom. Det är kanske ett symtom på tiden vi lever i; jag ska inte djupgående analysera det.

När jag var yngre älskade jag (nej fel, jag älskar fortfarande) Malte Lindeman. Många, många av de uttryck jag använder mig av i dagliga livet, har jag helt fräckt stulit av denne mångfacetterade herre. Hasseåtage, vilket underbart radarpar!

I dagsläget får en sådan som Eddie Izzard mig att dra ordentligt på smilbanden. Intelligent multipersonlighet som är pricksäker, har timing och imiterar Perry Mason och Sean Connery med den äran. Missade honom när han stand-uppade i Stockholm nyligen, tyvärr.

*****************
Dagens citat: "Det är bara rättvist när jag får något, för alla andra är egoister och tänker på sig själva. Det är bara jag som tänker på mig."
Vargen i Bamse (Rune Andréasson)

Biggis - en funktionsbeskrivning

Nu ska jag berätta hur jag funkar. Eller inte funkar.

På kvällen igår mådde jag lite dåligt över mitt blogginlägg om Göran Persson. Inget jag låg sömnlös över, bara en lätt krypande olustkänsla i kroppen, som inte riktigt ville försvinna. Jag hade ju tyckt något, och tyckt något negativt. Och tänk, hemska hemska tanke, om någon skulle läsa det jag skrivit, och inte tycka som jag. Tycka att jag var en elak, låg människa, med värdelösa åsikter. Flera gånger var jag på väg att ta bort inlägget, men lät det till slut vara och bero.
Så'n är jag. Har så oerhört svårt att stå för mina åsikter, eftersom jag inte klarar av att bli kritiserad och bedömd. Men herregud, människa! Släpp sargen och väx upp, nå'ngång! Våga vara dig själv; det är ju det som är "du"! Många gånger tycker jag att mina åsikter är naiva och uttryckta på ett barnsligt och inte speciellt djuplodande sätt. Men, det är bara att inse att det är sådan jag är. Naiv, blåögd och ibland ganska lättlurad har jag alltid varit, och inte verkar det bli bättre med åren, tyvärr. Men som sagt, det är bara att hacka i sig, för hej, det är jag, Biggis.

Lyssnar och ryser av njutning: "Mad World" med Gary Jules feat Michael Andrews.

Högt på önskelistan - musik

Jag törstar efter ny musik. Hela tiden.
Här är vad som står på önskelistan just nu:

System of A Down "Mezmerize"
Nine In Nails "With Teeth"
Coldplay "X & Y"
Turin Brakes "Jackinabox"
Prominent "42 grams"
Audioslave "Out of Exile"
Robyn "This Is Robyn"
Weezer ”Make Believe”
Audiobullys “Shot You Down”
Daniel Cirera “Honestly - I Love You *Cough*"

Men först ska man vara duktig och betala sina räkningar...

****************
Dagens rekommendation: Tala om för din omgivning när du lider av PMS...

Persson - räddaren i nöden

En knivman har härjat runt på Skanstull i Stockholm och viftat med sitt vapen. Usch. Var var Göran Persson när vi som bäst behövde honom? Ärligt talat, gårdagens artikel i Metro om statsminister Persson gav mig verkligen ett gott skratt på bussen på väg hem. "Dom där läskiga typerna som kör med dom där burkarna"... Visst, jag vet precis vilka han menar, jag såg tre av dem alldeles nyligen i Gamla Stan. Och: "Nu för tiden vill alla bara softa"... Här har vi statsministern som vet att hans röstfiskeri har gått hem hos allt yngre människor, tack vare, eller på grund av, hans medverkan i Bollibompa, Luuk, Bingolotto varthän han än synts. "Så då måste jag prata som dom yngre...". Åh, jag kan höra honom. Nej, nu måste jag sluta, annars kommer lunchen upp...

Tråktisdag

Shit! Klockan är halvtio, och jag har inte gjort ett skapandes grand på jobbet än (om inte 'hämtat posten' räknas?), trots att jag varit här i en timme. Skämmes, och skärpning, ta mig fan!

Persbrandt och fådda blommor

Jag är inne i något sorts Persbrandt-stim just nu. Han är överallt.

Det började för några veckor sedan, när jag och min käraste kära vän Åsa var på Vasateatern och såg Lik som män. En helt fantastisk, svart komedi om två män som möts på ett bårhus. I över en vecka gick vi och idisslade den föreställningen; direkt efteråt var jag helt tagen och hade svårt att samla ihop alla intryck. Kort sagt; något av det bästa jag sett.
Sen var fyran igång med att reprisera Beckfilmerna; för vilken gång i ordningen vet jag inte, men dom tål att ses igen, de flesta. Att se'n karln inte har vett att hålla sig från att köra bil i samband med alkoholintag, ja, det är en annan historia. Nåväl, han har figurerat överallt ett tag. Och bara för det, känner jag mig nödgad att delge en anekdot från Det Verkliga Livet:

En bekant till min pojkvän, vi kan kalla honom Uffe, för det heter han verkligen inte (inte min pojkvän alltså, utan bekantingen - njae, inte min pojkvän heller, för den delen - strunt samma, vi går vidare) var på hemväg genom Vasaparken efter en osedvanligt blöt kväll på krogen. Mitt i parken blir han plötsligt överfallen av en man, som antingen a) tänker råna honom, eller b) våldta honom eller möjligen c) bägge delarna. Uffe blir självklart vanvettigt rädd och lyckas, sitt alkoholrusiga tillstånd till trots, slita sig loss från förövaren och springer för livet. Bara för att springa rakt in i bröstet på en annan man. Han tittar chockad och skrämd upp på mannen han just försökt springa igenom och ser Gunvald Larsson, a k a Mikael Persbrandt, som lugnt och tryggt tar tag i honom och säger: "Lugna ner dig, grabben - jag är här nu"... "Det var som att springa rakt in i en Beckfilm", har Uffe deklamerat efter denna något bizarra händelse.

Åt lunch idag med en kär gammal vän som jag inte sett på länge. Han hade köpt en liten bukett liljekonvaljer till mig och på vägen hem fick jag, av fyra eller fem olika personer höra: "Åh, har dom kommit nu?".
Kan det vara sommarens första liljekonvaljer som står i ett glas på vårt köksbord? Ljuvligt!

**************
Dagens rekommendation: Ge någon en blomma (eller en kram)

Jobbar hårt...

...och hinner inte blogga... Så mycket...
Tänker inte orda speciellt mycket om Melodifestivalen. Den är som den är; jag såg den inte (kom hem sent och somnade sedan framför TV'n) och kan inte säga något om musiken och hur programmet som sådant var(tyckte bara att den kvinnliga programledaren talade osedvanligt dålig engelska). Svårt att missa var det, att det gick mindre bra för (puddingen) Martin S och "oss", Sverige. Tycker onekligen lite synd om honom; han gjorde nog sitt allra bästaste bästa, men har man en låt som inte går hem - som inte låter som alla andra låtar ska låta just det här året - så spelar det ingen roll, tydligen. Tänk så mycket han har att bära på sina axlar nu... Stackars.
Kan man eller kan man inte tävla i musik? Nej, det kan man inte! Det bestämmer jag nu.

Övriga dagsnoteringar:

- Dottern ramlade ur vår säng imorse. Jag gick upp tidigare än sjusovaren som låg bredvid mig inatt (pojkvännen somnade som vanligt på soffan framför TV'n) och när jag höll på att tillaga morgonens frukost hörde jag en duns nerifrån, följt av hjärtskärande gråt. Snabb rusch nerför trappan och där låg hon, gråtandes nedanför sängen. Inga brutna ben eller armar, inget blodvite men en ledsen tös som fick hulka en stund hos mamma. Och jag (chock)vaknade till ordentligt...

- Bantartävling utlyst på skola: "Vinn en sminkkurs"
Åh, så sunt det låter! Not! "Tjejer ska vara smala och vackra". Ja, men spä på det dåliga självförtroendet hos de unga tjejerna bara, för all del. Varför inte skicka dit (det självutnämnda) trendoraklet Ebba också, så kan hon hålla en föreläsning om de senaste trenderna inom modeindustrin... Yta, yta, yta.

Salta pinnar och Meshuggah

Hon är inte vidare sällskaplig, min söta lilla körsbärsblomma! Trodde att vi skulle ha lite fredagsmys här hemma, hon och jag. En hel massa fredagsmys hade vi i och för sig redan haft, efter att jag hämtat henne från dagis; då gick vi och köpte varsin glass och gick till parken,("lilla parken, mamma!"), gungade och hon skrattade så hon kiknade när hon gungade högt, högt. Sen var det dags att prestera nummer 2 igen, och sämsta gammelsvammelmamman hade inga blöjor eller servetter eller något annat torkvänligt med sig, så det blev till att torka med vad som fanns tillstädes: nerbajjad blöja, maskrosblad, sand (näe, inte sand), bortkastade servetter från papperskorgen ((baj)nöden har ingen lag!) och sen fick hon vara blöjlös efter det. Det klarade hon galant; tror egentligen att hon är rätt rumsren och borde kunna klara sig utan blöja 24-7, men det tar vi i sommar... Nåväl, när vi kom hem var hon jätteröd i rumpan och grät för att det sved. Dåååålig mamma! Jag säger bara, tack Inotyol!
Tillbaka till fortsättningen på fredagsmyset. D v s till den kortvariga fortsättningen. Det tog evigheter för mig, usla kock, att laga mat och när jag väl var klar var hon jättetrött. Lite mat och ett gäng salta pinnar hann vi dock sätta i oss innan hon började krokna. Till saken hör att när hon blir trött blir hon galet grinig, så då finns ingen pardon; det är bara sängen direkt, basta! Det säger hon själv: "mamma, jag vill sova". Så nu sover hon.

Och här sitter jag och ville mysa.

Hennes käre far är på Mondo och hälsar på sina vänner i Meshuggah. Han ville se premiärspelningen innan de drar iväg på typ 1 års turné.

Och här sitter jag och vill mysa.

Fast egentligen borde jag städa, plocka in disk i diskmaskinen, plockar upp ur flyttkartonger, organisera i garderober... Men hur kul är det på en skala?

Jag tar en smygcigg ute på gården (skvallra inte!) och så ser vi vad det blir av det hela, sen...

************
Dagens rekommendation: Extrablöja!

Min dotter- en hacker 

Talangfull

Luttrad som jag är, efter alla mina år i "Branschen" måste jag erkänna: Jag är helt såld på Darin! En så'n popstjärna! Han har en gudabenådad stämma, den pojken. Det är inte ofta man hör något som förbluffar och förvånar, men hans röst är verkligen utöver det vanliga. Hoppas bara dom är snälla mot honom, dom stora stygga skivbolagsfarbröderna och -tanterna. Han verkar snäll, blåögd och vänlig. Och, nu riskerar jag att bli kallad snusktant, har en farlig glimt i dom där bruna ögonen...

Bloggabstinens

Oj! Se på den berömde fan. Jag har inte bloggat på hela dagen. Jag har jobbat. Och jobbat hårt, minsann. Man ska väl göra åtminstone lite skäl för lönepengen som snart trillar in.
Så nu sitter jag här, på min lunch, och gör åtminstone ett litetlitet inlägg. Det är kul att skriva...

Lyssnade just på Rafael Edholm som var gäst hos Lantz i P3 (fast man slipper flamsiga Annika och måste istället dras med buffliga Pontus) för att göra reklam för "Komplett galen". Jag har haft någon konstig förutfattad mening om både honom och hans fru, Görel. Han har i mina ögon verkat vara en ganska pretentiös typ, som tagit sig själv på största möjliga allvar. Nu har jag ändrat mig. Han var faktiskt ganska upplivande och skojsam. Den förutfattade meningen om hans fru står dock kvar...

Nu ska jag smyga ut och tjyvröka en Camel Blue.

Världens vackraste, busigaste ögon! 

Björnen sover...

Barnet har dunat in (det gjorde hon redan vid 8), efter att vi varit i parken, käkat gårdagens korv stroganoff och magknipsmycket vindruvor, badat (körsbärsblomman råkade göra en nummer 2 i badet, och så var det med ens slut på det roliga... *mamma, titta vilken stor bajskorv!*) och gjort en koja av hennes säng. Och här sitter jag. Den käre sambon håller på att frakta bort alla flyttkartongerna i hallen, som stod och samlade damm och sakta men säkert höll på att bli ett tillhåll för allehanda småkryp , medan jag (förmodligen) har köpt ett nytt databord på Blocket och kollat runt på nya, blivande favvobloggar. Inser att jag nu har missat inledningen av serien jag tänkte börja titta på, The 4400, på TV3. Nåväl. TV känns överskattat. "Vad är väl en bal på slottet när man kan blogga"...?

Ge mig lite pengar nu, nå'n snäll och vänlig själ, så att jag kan inreda den här fasansfullt stora lägenheten...

Barncitat 1

(Helt ärligt, det går f-n inte att sluta blogga...)
Michelle gick och grävde sig bak i blöjan, och jag frågade vad hon hade i rumpan. Hon visade mig stolt: "En hand"!

Kul i posten

Har fått en laddning med musik med posten. Deltaheads singel som ligger överst i högen har en intressant titel: "Don't Move To Finland"... Här fanns också och ep med Laakso, singlar med Paris, Ane Brun och ett album med Aimee Mann. Min dag är fulländad. Tack, Helen!

En rakning och en begåvning

Har just gjort en kritisk bedömning och insett att mina ben är i kraftigt behov av rakning. Eller kanske jag ska låta bli? Då slipper jag gå med kjol i sommar. Dessutom kan jag hålla benen varma om det skulle bli en kall sommar... Varje gång jag rakar benen och stubben börjar växa ut klagar min dotter: "mamma, det sticks". Se där, ännu en anledning till att låta bli att raka sig...
Hittade en trevlig blog. Enjoy!

Jag blir galen

Sluta! Detta kommer att bliva min död, eller åtminstone sluta med att jag blir arbetslös... Ju mer jag grottar in mig i bloggvärlden, desto roligare och mer intressant blir det. Sluta! Jag vill bara blogga, inte jobba.

Och Prime Sth har FORTFARANDE inte fått fäste...

Åsiktsmaskin

När jag var liten blev jag kuvad att bli åsiktslös. Det var helt enkelt så att om jag sa emot, hade en annan åsikt än min far, så fick jag en avhyvling, som ibland kunde toppas lite snyggt med en örfil. Ingen lyssnade på vad jag tyckte, vilket resulterade i att jag blev tyst, försagd och tyckte precis som alla andra, även om jag tyckt tvärtemot stunden innan. Jag känner än idag att jag har svårt att ta ställning i frågor som jag inte har stort intresse av, jag bara rycker på axlarna och låter bli att tycka. Det bottnar självklart i osäkerhet, en vilja att vara omtyckt av alla. Så, slut med det! Hur mesigt är inte det, att gå genom livet och bara vara mesig, snäll och ljudlös. Nu ska jag börja mitt nya liv som åsiktsmaskin!
Medan jag jobbar, lyssnar på Prime Sth (lyssnar och lyssnar, men den fäster ju f-n inte!), läser jag i dagens aftonblad att Thomas Bodström vill förbjuda skivbolagen att lägga kopieringsskydd på CD-skivor. Hm. Det blir ju lite skevt. Å ena sidan vill man förbjuda kopiering, men man tillåter inte bolagen att kopieringsskydda. Hur ska det då gå till, undrar jag? Jag, som jobbat i skivbranschen i många år, tycker ju (titta, jag tycker! jag tycker!) att skivbolagen i mångt och mycket får skylla sig själva att det ser ut som det gör. Man har vetat om problematiken med nedladdning i flera år, men blundar för problemet. Sänk momsen på CD-skivor och sluta ge ut så mycket skitmusikprodukter, så kanske vi är en bit på väg. Om några år finns troligtvis väldigt få skivbolag kvar, de behövs inte - eller jo, behövs kanske, men i andra former och med andra uppgifter. Många i musikbranschen applåderar ju faktiskt nedladdning; det gör att folk får upp ögonen för ny musik, inte bara skvalutbudet vi matas med i kommersiell radio.

Besvikelse, musik och regn

Imorse berättade jag för Michelle att hennes allra bästaste kompis, Felicia, skulle följa med hem till oss efter dagis. Hon gör så ibland, när hennes gravida moder måste arbeta, och hennes far inte kan komma ifrån, och det är stor, fullkomlig kamratlycka. Lika stor lycka blev det imorse; det lyste i ögonen på Michelle när hon pladdrade om att hon skulle rida på hästen och visa Felicia sitt rum. Och lika stor blev den grymma besvikelsen när vi kom till dagis och fick reda på att Flis är hemma, sjuk, idag. Det var dagisfröken som kom med den dåliga nyheten och Michelle stod bredvid och jag vet att hon hörde och fattade att Felicia skulle vara hemma, men jag hade inte hjärta att säga det till henne. Samtidigt kan jag bli lite putt på föräldrarna som inte ringde mig på morgonen och berättade, så att jag skulle kunnat låta bli att säga någonting... Nåväl, man måste lära sig att det är sånt som händer här i världen, bistert nog.

Är sååå sugen på att köpa en massa ny musik men måste räkna lite på ekonomin. Jag har inte hjärta att maila runt till kompisarna på bolagen och tigga. Ladda ner musik är ett stort, fett no-no för mig. Ajabaja, så gör man inte! Jag vill ha en massa nytt; Nine Inch Nails, System Of A Down, Robyn, lite sugen på Clem Snide också och ser verkligen fram emot Turin Brakes och Coldplay... Suck. Det här kan bli en dyr vår...

Och nu regnar det. Prutt.

Tittut!

Bröstbetraktelse

Kylie har bröstcancer. Paris har opererat tuttarna (eller också har hon skaffat sig ett par enorma silikon push-up-inlägg). Tuttar, tuttar, tuttar överallt. Visst, det är tragiskt med bröstcancer och det är säkert en stor nyhet att en världsstjärna som Kylie drabbats, en stjärntjej som ju är beroende av sina bröst, eftersom hon anspelar på sin sexighet och sina tuttar hela tiden. Men nu börjar det bli aningen tröttsamt att få ett par bröst uppkörda i ansiktet, vartän man vänder huvudet, eller vilket löp man än tittar på. Snälla, alla kids som växer upp nu, ni som är tonåringar, eller på väg in i tonåren, eller förresten - alla - se bortom yta och skal!
Och snälla sluta tjata om denna Paris Hilton - vad har den tjejen gjort för att bli så groteskt omskriven?

Matnojja

Varför har jag inte en egen kock? Varför kan jag inte bara gnugga lite lätt på kylskåpsdörren och han/hon dyker upp som en magisk ande? Det är samma jäkla elände vareviga dag: vad ska vi äta till middag? Att man sedan har en kille som inte gillar fisk gör att det blir mycket korv, köttfärs och kyckling. Idag blir det tonfisksås med färskpasta. Och killen får säga vad han vill...

En lunchkläckning

På väg mot inköp av lunchsalladen kläckte min arbetskamrat Per nåt tänkvärt:
"Ja, här försöker man få dom (barnen) att prata så tidigt som möjligt: 'säg mamma', 'säg pappa', och sen när dom väl lärt sig snacka så säger man 'gud, va' du snackar, kan du inte vara tyst en stund!'".
Så sant, så sant.
Nu är ju jag sån att jag hellre vill ha ett barn som pratar oavbrutet än ett som inte säger ett dugg.

En kul grej!

Förra veckan skickade jag ett mail till en kompis, (well, kompis var kanske att ta i; men en ytlig, trevlig bekant, då...) Adam, som jag lärde känna via skivbolagsjobbet. Råkade snubbla över hans hemsida och laddade (lagligt, vännen, lagligt!) ner hans senaste (dock rätt gammal vid det här laget) singelalster. Adam spelade med Mercury Rev tidigare, och vi träffades när de spelade på Roskilde 1999. En helt galen, galen, galen festival, och ett helt galet, galet band! Vad som var kul var att han mailade tillbaka, och att han helt nyligen pratat med någon om samma festival. Hihi! Måste erkänna att vissa minnen är något blurriga, men jag minns att vi skrattade så vi kiknade, allihop, och sångaren, Jonathan, och gitarristen, Grasshopper, klättrade omkring på taken bakom scenen efter spelningen, alltmedan Sofia och jag sjöng "...and I know, it ain't gonna last" (från "Goddess On A Highway", sök själv på Poplife och lyssna!).
Galna minnen, berikat liv!

Var fjärde graviditet...

...i Sverige slutar med abort. I fjol utfördes 34.454 aborter i Sverige. Så står det i City idag. Jag tycker det låter vansinnigt mycket, men det har tydligen sett ut så här i ungefär trettio år. Samma siffror. Se här, ett litet bryderi som jag som tjejmamma kommer att ställas inför.
Själv var jag nyss fyllda 15 när jag började äta p-piller. Min mamma var med vid gynundersökningen när de skrevs ut för första gången. Det var ingen garanti, visade det sig, för att jag inte skulle bli med barn. Rent och skärt slarv gjorde att jag valde att genomgå abort, inte bara en utan faktiskt två gånger. Inte som tonåring, utan en bra bit in i "vuxenvärlden", som 22- resp 32-åring. Val jag inte är speciellt stolt över, men som jag inte någon gång ångrat, och det tror jag är ett måste för att man ska kunna förlika sig med det faktum att man gör en abort. Hur det än slutar efteråt. Jag trodde länge att jag skulle förbli barnlös men inte ens då kunde jag titta tillbaka och ångra det jag gjort.
Nåväl, tillbaka till min egen dotter. Min föresats som morsa är att försöka prata med min dotter om allt. Vara lyhörd och alltid försöka lyssna, inte bara när hon säger något, utan verkligen lyssna på VAD hon säger. Sex och killar, kärlek och relationer ska aldrig få bli något som hon tycker är pinsamt att snacka med mig om. Jodu, drömma kan man ju alltid, och det låter ju som en vacker och bra föresats. Tiden får utvisa hur det kommer att bli. Men jag lovar på heder och samvete att alltid finnas där, vad som än händer. Jag har skrivit dagbok sedan jag var 13 och sparat dem allihop. Jag funderar på om min dotter ska få läsa dem när hon blir större, hur jobbigt och utlämnande DET än känns. Vi kan läsa dem tillsammans, och jag ska förklara mitt beteende för henne.
Härom dagen hörde jag någon berätta om varför småungarna, 9-10 år, hänger nere i centrum där jag bor. Dom blir utkörda hemifrån för att pappa kom hem trött från jobbet och måste få lugn och ro. Shit.

Dåliga föräldrar på Hultsfredsfestival?

Är man en dålig förälder om man tar med sig 3-åriga dottern på en dags festival i Hultsfred? Min oäkta hälft (ibland är han min oäkta hälft - vi är inte gifta -, ibland är han min "så-mycket-bättre" hälft och ibland den sämre; allt beroende på hur han betett sig) har band som ska spela på festivalen men han vill inte stanna hela utan tyckte att vi kunde åka ner allihop och bara gå en dag. Det kunde sedermera kombineras ihop med ett boende i Vimmerby och Astrid Lindgrens Värld, så att även den yngre familjemedlemmen kunde få sitt lystmäte tillgodosett. Jag funderar på saken.
Och nu MÅSTE jag försöka jobba.

Vem är då jag - en vidareutveckling

Fyrtiotre. Medelålders kvinna, skulle det stå i tidningen, om jag blev omskriven. Jag känner mig inte särskilt medelålders, men kan erkänna att det börjar synas. Well, what the fuck! Det ska synas att man lever, och att man levt. Jag har garvat mig igenom stora delar av mitt liv tack vare helt galet humoristiska vänner, särskilt en Åsa, och det gav mig tidigt skrattrynkor runt ögonen. Det bjuder jag på. Det är så man får mig. I övrigt håller jag på att försöka växa i vuxenkostymen. Michelle hjälper mig att fortfarande komma i barnkläderna.
Jag har nästan hela mitt liv jobbat i skiv- och musikbranschen. Det kommer att märkas i bloggen att jag gillar musik. Musik är livet. För tillfället har lyssnar jag en del på Mars Volta; skruvat, skruvat men vissa spår är riktigt bra, och det finns alltid rum i mina öron för Håkan Hellström. Det blir mycket svenskt nu, tack vare mitt nuvarande jobb (ja, jag har ett jobb, även om man inte kan tro det), som är en organisation som har till uppgift att befrämja och marknadsföra svensk musik utomlands. Önskar att jag hade tid att gå mer på konserter, dock. Det senaste jag såg i den vägen var Mercury Rev på Berns.

Nytt bloggförsök

Då testar vi igen!
Det här är mitt tredje försök att starta en blogg. Det är så härligt, för en som tycker om att skriva, att bara kräkas ur sig ord på en bildskärm. Har man dessutom lyckats öva upp fingerfärdigheten på tangentbordet (2-årig Distribution- och kontorslinje hette det på min tid) och ett för tillfället ovanligt dött arbete, så går det ju så som en dans!
Första försöket var fruktansvärt pretto; och det blev vansinnigt personligt, alldeles för personligt för att vara bra. Nog kan det här försöket säkert också bli personligt, men inte fullt lika utlämnande om tidigare kärleksrelationer och barndom (nåväl, den risken finns men jag ska försöka hålla mig).
Det finns en anledning till att jag gjort en länk ovan. Jag har sedan 15-årsåldern haft en lätt släng av denna otrevliga åkomma, en åkomma som blossade upp i samband med att jag fick barn. Ett tag var det riktigt jobbigt, när min sambo var bortrest mycket och det härjade magsjuka på dagis. Gulp. Hade riktigt svårt att somna vissa kvällar, bara låg och nojade över att raringen skulle vakna, grina och kräkas. Till min stora lycka verkar hon, precis som både sin far och mor, ha begåvats med stålmage, eftersom hon bara varit kräksjuk två gånger sedan dagisstarten i augusti förra året (och då fick pappa ta hand om henne; jag rymde!). Jag lovar, jag kan ta hand om alla diarrésjuka barn i Sverige, bara jag slipper kräks! Själv har jag aldrig haft vinterkräksjukan, åtminstone aldrig i vuxen ålder.
Vilken grotesk inledning det blev på den här bloggen! Well, vi måste ju alla börja någonstans.