I mitt hjärta

Mitt fina, fina barn. Det vackra, mjuka, underbart doftande och fnittrande lilla livet som sedan drygt tre år uppfyller mitt - våra - liv och så totalt och självklart förändrat det.
Hon som gör att jag varje gång jag öppnar den gröna lilla grinden på dagis, alltid slås av samma tanke: "Tänk, här kliver du in och ska hämta ditt barn på dagis, det var något du aldrig trodde skulle hända, eller hur?".
Hon som suger så mycket på sin vänstra tumme så att nageln blivit lite knölig och gett henne en valk på tumknogen.
Hon som snurrar sitt hår när hon blir trött, så att man titt som tätt måste klippa bort en stor knut med tvinnat hår.
Hon som varje natt vaknar och på mjuka fötter halvsovande tassar från sin säng till vår.
Hon som, när jag frågar: "Vet du vad jag tänker säga nu?" alltid svarar, "Att jag är helt underbar!".

Jag kommer aldrig att sluta förundras över hur stark min kärlek är.