Positivt och negativt

Familjen är frisk. Så frisk den nu kan bli, med en nyinköpt "Galna Grodan"-docka och en pruttkudde. Stor glädje överallt. Det roligaste just nu är att gömma pruttkudden under en handduk på golvet, och sedan "by accident" trampa på den. Och "ursäkta" måste man också säga när det brakat till också!

Dessutom är Lilla Raringen helt torr på natten nu, efter den där första incidenten. Kan det verkligen gå så här lätt? Underbart är det i alla fall.
Stora Raringen är åtbördad från Göteborg och hårdrockens klor har släppt honom för den här gången. Nu går han omkring på gatorna som en vanlig man. Kort, men vanlig.

Det negativa kommer sig av min fader. Han ringde mig i söndags och sa "Jag är blind!". Jag, som tar allting väldigt bokstavligt, trodde självklart att han satt där i sin lilla lägenhet i totalmörker. Det gjorde han inte, men hans syn har tydligen försämrats ganska dramatiskt, och han har varit hos optiker som gett honom en remiss till en ögonklinik. Denna klinik har i sin tur gett honom beskedet att väntetiden är 4 månader. Men när jag ringde dem idag, hade de fått ett återbud på eftermiddagen, och glad i hågen ringde jag min far för att berätta att han skulle få komma dit redan i eftermiddag. Men se, det passade inte herrn! Det ska vara på hans villkor, när han vill och känner sig redo. Ingenting får stressas fram; just nu har han huvudet fullt av ett tandläkarbesök som ska ske inom någon vecka, och en lunch som håller på att lagas åt honom.

Hemhjälpen ringde just. Hon har kört Operation Övertalning, så det blir ett besök på ögonkliniken, trots allt.