Pojkarna på TV

Jag gillade verkligen det första avsnittet av "Dom kallar oss artister" som sändes i SVT igår.
Jag satt faktiskt med ett fånigt leende på läpparna hela programmet igenom. Det har kanske mer att göra med att jag fortfarande är så intim med Håk4n He11strom. När det gäller hans musik, menar jag. Han är så härligt okomplicerad och naiv, så enkel i sin djupsinnighet. Glad men ändå lite ledsen, på något vis. Och låtarna på "Känn ingen sorg..."-plattan är fortfarande inpräntade i mitt minne, som musikalisk illustration till uppbrott och olycklig och olyckad kärlek. Programmet var inte heller riktigt sådär ängsligt kreddigt som vissa produktioner tenderar att vara.
Frågan är om jag tittar riktigt lika ivrigt nästa gång. Gess1e och jag är inte riktigt lika tajta. Rotar man i mitt digra musikbibliotek, hittar man inte en enda platta där han medverkar. Men det är i och för sig kul att träffa gamla bekantingar som Brainp00l, så kanske sitter jag där ändå, nästa tisdag kl 21:00.