måndag, mars 27, 2006

Lätt fobisk helg

Hysterisk fredag med många möten, mycket telefonerande och kort lunch. Ändå en mycket givande dag, som kändes positiv på många sätt. När jag har flyt i jobbet, har jag en tendens att bli lite manisk, något som har speglat hela min helg...

Min urjobbiga kräkfobi har i helgen slagit nya rekord. Just nu känns jag totalt och ofrånkomligt omringad av Galna Kräksjukan. Pratade med en stor radioprofil i telefon i fredags, som berättade att han var hemma med just denna sjukdom. Mitt under samtalen börjar han hicka och jag hör något grötigt: "...måste spy..." och så bröts samtalet. Jag mådde illa i en timme efteråt och var ett tag ganska övertygad om att det smittar via telefon.
På lördagen skulle vi på det där barnkalaset som ställdes in pga influensa för en vecka sedan. Då ringer två av dom bjudna familjerna och meddelar att dom inte kommer, eftersom spysjukan drabbat dem. Betänk då att detta var två tjejer som min kära dotter typ tungkysser varje dag på dagis. Lätt överdrift kanske, men det är i alla fall de kompisar som hon står allra närmast på sin avdelning. Så sen i lördags har jag gått en halvmeter från min kära dotter, så mycket som möjligt undvikit pussande och bara gått och väntat på att den tickande bomben ska explodera. Vilket den inte gjort. Däremot har jag sovit som en kratta både lördag- och söndagnatt pga den här jä--a fobin, hotat att lämna min sambo om han inte skulle komma hem omedelbart från det jobbåtagande han hade i lördags kväll om jag ringde och behövde panikhjälp. Totalt i onödan, eftersom hon *peppar, peppar* är helt kry.

Jag hatarhatarhatarhatar att den här jävla fobin har eskalerat så mycket sedan jag fick barn. Jag bygger upp panik totalt i onödan, eftersom jag, när det väl gäller, känner mig ganska lugn och har en sambo som är totalt okänslig mot att torka kräks. Själv minns jag inte när jag spydde senast; det är säkert 10 år sedan och då var det orsakat av alkoholintag och det var bara skönt att få det ur sig.
Dessutom har Lilla Körsbärsblomman aldrig *återigen peppar, peppar*, efter två års ålder, haft någon svårare magåkomma och det är kanske det som är problemet. Man borde kanske gå någon slags kognitiv beteende-terapi, och utsätta sig för spyende människor i parti och minut. Låta någon kräkas en i knät på krogen samtidigt som man klappar den stackarn på huvudet och baddar pannan.

Oh, det skulle aldrig funka. Jag får försöka skärpa mig och tänka... "jag kan torka kräks, jag är inte rädd...". Hur jobbigt det än är... Jag hoppas bara att jag inte överför paniken på Lilla Blomman. Försöker, när hon frågar, prata lugnt och pedagogiskt om vad det innebär att kräkas, varför man gör det osv.

Samtidigt som jag kämpar med mitt illamående.

16 Comments:

At 9:56 fm, Blogger Cornelia said...

Stackars dej - jag vet inte hur man bekämpar dylika fobier, kanske prya på sjukhus? Själv hade jag besäk av en mycket förkyld säljare i fredags. Det var inte heller kul. Jag kände liksom hur offerten var inpregnerad med baciller.

 
At 10:14 fm, Blogger Vi på Kantarellen said...

Om det blir riktig kris, kan du ladda dammsugaren med en plastkasse och dammsuga upp skiten.

 
At 10:36 fm, Blogger Bloggblad said...

Konstigt så olika det drabbar. Spyor rör mig inte i ryggen (mer än att jag mår dåligt av egen magsjuka)Däremot har jag fobi mot förkylda människor.
Magsjuka går över på ett dygn. Men när jag får en förkylning kan den slå ut mig för 3 veckor, min kropp älskar att föra runt baciller till lungor, luftrör, bihålor m.fl. ställen. Därför blir jag lätt hysterisk när nån sitter och snorar och hostar i närheten.

 
At 11:39 fm, Blogger Humlan said...

Men stackare!
Jag hade kräksjukan för några år sedan, och den vill jag INTE ha igen, men det var för att jag var så dålig. Men att vara rädd för det, som du är...
Kram, från en trött och öm, men magfrisk Humla!

 
At 2:08 em, Anonymous Anonym said...

Carin är på rätt spår: Min dotter var i Indien o fick rådet av en medicinman ( vet ej vad dom kallas i Indien)
Pressa lime. Blanda i svartpeppar. Värm. Drick...Frisk!

 
At 5:49 em, Blogger Unknown said...

Okej, bra att ha i husapoteket: Japansk Pepparmyntsolja. Om man umgås med folk som har, eh, magproblem, kan man förebygga genom att 1-3 gånger per dag ta 3-5 droppar Pepparmyntsolja i en äggkopp med vatten. (Eller snapsglas, vad vet jag vad du har hemma?) Häll i dig snabbt så du inte får så mycket stark olja i munnen.

Det finns en kanonbra och enkel metod att hantera ”oförnuftiga rädslor” där man bl.a. knackar på vissa akupunkturpunkter. Tankefältsterapi kallas metoden. Kolla om de har någon som kan det där du bor, annars kan du ta en sväng till Gotland så vet jag en som kan :-)

Jag blev av med min rädsla att dra ut tänder på nolltid! Fungerade löjligt bra.

 
At 6:12 em, Blogger Tommy said...

Din beskrivning kunde lika gärna ha varit jag, fast är räcker det med lite hosta på kvällen och jag tror att hela helsiket ska braka lös... åsså mår jag pyton fastän lillen kanske bara fick lite saliv i halsen...

 
At 10:24 em, Blogger Batbut said...

Tror nog det är läge för lite beteende terapi...*S*

 
At 12:49 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Cornelia: Förkylningar är inte heller kul. Men hellre 4 halsflussar än 1 maginfluensa.

Mams: Vilken affärsidé för alla kräkfobiker!

Carin: Tack. Jag kan det knepet. Det är bara det att jag glömmer det hela tiden.

Bloggblad: Det är synd att folk inte har vett att hålla sig borta när de är sjuka. "Äh, jag är bara lite förkyld" kan ju faktiskt förorsaka lunginflammation hos någon annan...

Humlan: Tack för kramen! Du får en tillbaka, fast en försiktig en.

Kapple: Bra tips, och från en äkta medicinman. Man tackar!

Åsa: Den där metoden låter intressant. Ska kolla upp.

Tommy: Åh, visst är det jobbigt!? Jag får samma om jag delar säng med dottern. Om hon bara så mycket som låter lite i sömnen, tror jag det är dags för en kräkattack. Totalt oresonlig och idiotdum panik!

Batbut: Helt klart! *SSSS*

Sandra: Japp. Med betoning på ääää!

 
At 2:43 em, Blogger Jenny said...

Läskigt! Kanske hade det hjälpt om jag skickar över minsta loppan. Hon har spytt varje dag sen hon föddes, vi går konstant omkring med en liten trasa och torkar där hon varit. Säg bara till och hon är din :P

 
At 2:57 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Jenny: Det hade troligen hjälpt till att avtrubba mig. Men då skulle jag ha varit med från dag 1, förståss. Nu kan du få behålla henne... :-)

 
At 2:58 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Jenny igen: Beror det på något, att hon kräks så mycket? Typ allergi eller nåt?

 
At 9:38 em, Anonymous Anonym said...

Jisses jag känner med dig, jag är precis likadan med fobin för detta xxx som du är.

Det räcker med att nån av barnen hostar till på natten så står jag i givakt och känner hur pyton jag börjar må just då.

Sen blir jag nervös och kan inte somna om för tänk om....

Det är skitjobbigt och jag säger som du hellre nån annan flunsa än detta xxx

När barnen gick på dagis höll jag dom hemma när xxx gick där så personalen fick alltid ringa mig när nån pytt på dagis så kom jag och hämtade hem mina kottar.

Sån är jag och det är skönt och höra att jag inte är ensam

 
At 11:52 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Lisa: Tack för ditt inlägg. Det känns onekligen skönt att höra att det finns fler i samma sits. Man känner sig rätt ensam ibland, även om jag vet att denna fobi är ganska vanlig.

 
At 9:53 em, Blogger S. said...

Okej, kräks är skitkäckligt. Speciellt om det är någon annans. Men suga upp det med dammsugaren?! Ser framför mig hur mysigt det är att göra rent slangen från kräks sedan så dammsugaren inte stinker för all tid och evighet. Eller skulle slangen också preppas med plast invändigt? På den tiden hinner nog spyan övergå till någon annan livsform eller nåt. Sorry, men gummihandskar och munskydd eller nåt känns nästan smidigare... ;)

 
At 10:00 em, Blogger The Female Dinousaur said...

S: Man kan ju ha två dammsugare. En kräkdammsugare, där man bara sköljer ur slangen mellan sugningarna... Eller också kan man rymma hemifrån varje gång någon mår lite tjyvens!

 

Skicka en kommentar

<< Home