Barns beteende

Så fick man då avsluta veckan på kontoret, trots allt. Liten Körsbärsblomma kör idag Botkyrka Stylee hos farmor.
Mor och dotter stod inte riktigt på den allra godaste fot med varandra imorse. Hon gillade inte att bli uppsliten ur sängen klockan 7, gillade inte att äta frukost med ont i halsen, gillade inte att ta på sig overallen, gillade inte att borsta tänderna, gillade inte att ha sviiiiiiiiid på överläppen av allt snorslickande...
En luttrad medlare hade behövts, men hade hade redan smitit iväg till jobbet. Svikare!

På vägen hem kom jag att tänka på att jag åkte Värdetransportrånens Väg. Kanske var det därför folk betedde sig som speedade biltjuvar i trafiken? Jag förvånas och förfasas över hur vissa kör. Kryssar fram och tillbaka i filerna, gärna utan någon som helst indikering med blinkers. Omkörningar i högerfilen, närgånget nosande i aschlet på bilen framför och ett irriterat gasande med högerfoten. Det är med livet som insats man ger sig ut i morgontrafiken.

Och för er som eventuellt undrar: Nej. Det funkade inte riktigt att sova utan den där nattblöjan. Jo, det funkade fram till klockan fem, när jag väcktes av ett gnälligt läte från hennes rum. När jag yrvaket snubblade in i rummet, stod hon upp i sängen med utsträckta armar och deklamerade ynkligt: "Mamma, jag vill ha nya trosor!"

Ni med erfarenhet av nattblöje-avvänjning - hur gör man? Jag fattar ju att man ska sätta henne på pottan och undvika alltför mycket vätska innan hon kryper isäng. Ska man bara hålla tummarna sen? Och förresten, på tal om tummar: Om någon har några bra tips och råd hur man får en liten, envis tumsugare att sluta, innan tänderna står i zenit - kom igen!