tisdag, oktober 30, 2007

Skämmes, ta mig fan!

Skam avhandlades i en av morgontidningarna för inte så länge sedan.
Folk verkar skämmas för en hel massa saker.

Själv har jag kommit så långt (läs: blivit så jäkla gammal..), att jag har slutat skämmas. Inte ens när Lilla Blomman pekade på badhuset nyligen, skämdes jag. Det skulle säkert ha fått många föräldrar att bli lite lätt röda om kinderna och stamma fram en ursäkt. För vad?! Hon sa ju bara vad hon såg! Sen är det väl upp till mig att förklara på ett bra sätt, varför tanten hade långa tuttar?
Vi skäms för att vi har ostädat hemma, vi skäms för att vi har en gammal bil, vi skäms över att vi handlar i vissa butiker... Kort sagt; vad andra har att säga om oss, betyder väldigt mycket.

Läste ett inlägg av Expressens bokbloggare, som t o m skulle skämmas över att bli ertappad läsande en viss sorts (okulturell och sönderläst/sönderälskad tror jag hon kallade den, och tog exemplet Da Vincikoden) skönlitteratur på tunnelbanan.

Etiketter:

måndag, oktober 29, 2007

Om att doppa

För första gången på ett bra tag är lillfisen sjuk. Feber och hosta står på menyn.
Eftersom hennes pappa, nu på svensk mark igen, var tvungen att åka direkt från flygplatsen till jobbet, är det jag som är hemma. Det är jag ju jämt, även när jag jobbar, så skillnaden är inte speciellt stor. Som tur var är inget av mina projekt speciellt akut, så det finns tid att gosa, göra mackor, spela spel och servera dryck.

Lilla Körsbärsblomman doppar. Närhelst hon äter smörgås, bulla eller kaka med flytande till, doppar hon. Jag doppade när jag var liten. Inget konstigt med det, tycker jag och gör det ibland nu också. Så gammal är jag. För tydligen är det sånt som bara gamla människor pysslar med. När vuxna, och barn, doppar, ser jag många som rynkar på näsan och kommenterar. Liten Söt Sambo avskyr doppning. Så när han är bortrest, doppar vi allt vi kan!

Etiketter:

söndag, oktober 28, 2007

Flygtrubbel

Liten Söt Sambo ringde just.
Han sitter fast på flygplatsen i Hamburg och kommer inte hem, eftersom SAS ställt in alla flighter med dom där Dash-planen, som för övrigt verkar vara århundradets tillverkningsflopp. Genomgick dom inte "finn-fem-fel" på fabriken? Vi snackar ju inte direkt färdmedel modell sparkcykel här. Om det lossnar ett par muttrar och en vinge ramlar av, får man ju aningens fler blessyrer än ett skrapsår. I bästa fall.

Vi får väl se hur och när han tar sig därifrån. Under tiden fortsätter vi längta.

Etiketter:

Varför, oh varför

Varför luktar det prutt när man öppnar ett köttbullepaket?
Sånt jag kanske egentligen inte vill veta, men ändå reflekterar över.

Etiketter:

Bevingade ord

När Liten Söt Sambo är bortrest blir det mycket "tjejsnack" i den lilla familjen.
Nyligen avslöjade Lilla Blomman att hon var kär i en kille på dagis, A.
"Är han kär i dig, då?"
"Nej, han är kär i en annan tjej, han är kär i I...".
"Jaha, men du får väl hitta någon annan att bli kär i..."
"Men mamma, det har jag redan gjoooort!".
"Jasså, vem då?"
"Men jag kan inte säga det just nu"...

Eftersom jag vet att hon har ett gott öga till en en annan liten söting på avdelningen, D, så var det ju förstås mitt första förslag. Och det visade sig stämma. Oh my god, snart kommer det att ligga lite mer allvar bakom sådana där ord. Idag vet hon väl knappt vad det innebär att vara kär. Men det brottas och kramas och t o m jagas pussar på avdelningen redan.

Spenderat dagen på badhus. Rutschbana, utomhussim och ångbastu. I duschrummet ställde sig Blomman bredvid mig och pekade på en gravid kvinna i duschen. "Mamma, titta vilka långa tuttar hon har!".

Etiketter:

lördag, oktober 27, 2007

Porr-skylt


Förskolefröknarna var alldeles ovanligt fnissiga vid hämtningen igår, när de skulle förevisa dagens arbete. På fredagar har man "Barnens val" och kidsen får själva välja vad de vill göra. Blomman ville måla skyltar.

Fröknarna var inte riktigt säkra på att det var helt rumsrent att klistra upp hennes alster på väggen.

Skylten betyder "Alla cyklar får åka".

Absolut ingenting annat.

Etiketter:

Fredagsmys? forts

Det börjar nästan kännas lite otryggt där vi bor.

Ungarna som hänger här utanför på helgkvällarna tar sig allt större friheter; mer och mer plats. Vi snackar stor klunga ungdomar. Ibland bortemot 20-25 personer. Det handlar inte bara om bongotrumman. Det smälls smällare med mer eller mindre mängd krut i gångtunneln, ibland muckas det gräl och rösterna och knytnävarna höjs. Igår kväll stod en av killarna och slog på vårt fönster i vardagsrummet ett par gånger. Eftersom vi har väldigt stora (skylt)fönster på bottenvåningen, börjar det känns lite obehagligt. Jag och Lilla Körsbärsblomman är ensamma hemma den här helgen och jag blev faktiskt lite rädd. Är det 112 man ska ringa i dom lägena? Det känns som om dom har värre saker att ta hand om än ett gäng ungar, som inte har någonstans att ta vägen.


Istället kurade jag ihop mig framför datorns sken, när Blomman somnat. Jobbade lite och höll öronen öppna, om bråket utanför skulle eskalera. Inser att jag måste tala med vår polisgranne och be om råd och hjälp, vad vi kan göra. Jag är jätteglad för våra polisgrannar. Dom är fantastiska. Och han bakar garanterat kvarterets bästa bullar!

fredag, oktober 26, 2007

Fredagsmys?

Killen med bongotrumman är tillbaka utanför vår lägenhet.
Jag tror jag blir gaaaaalen!

Dagens kiss- och bajshumor

Var på spelning igår. En fascinerande, karismatisk tjej med en röst som är helt outstanding. Jag älskar människor som mer eller mindre bara öppnar munnen, och ut kommer - utan någon som helst ansträngning - en stark, härlig stämma!

Trummisen såg extremt bekant ut, och under hela spelningen satt jag och försökte klura ut var vi setts. Så småningom började det klarna och efter spelningen var jag tvungen att kolla om det stämde. Följande, något bizarra ordväxling utspelade sig:

- Adam, nu kommer jag att fråga dig en fråga som kanske känns lite konstig.
- Shoot!
- Har du någonsin spelat trummor utklädd till ett djur...
- Japp. Sköldpadda. Och så har jag varit jätte-hjärna...
- Jag visste det!
- Jag känner igen dig också, var du med i Bajskorvskören?

Och nej, jag var inte med i Bajskorvskören.
Däremot jobbade jag på det skivbolag som spelade in skivan. Jättehjärnan och The Allstar Bajskör stod nere i vår källare och sjöng om hur tråkigt det var att vara en bajskorv och bli nedspolad i toaletten. Bajskorvar har ju också känslor...

Etiketter:

torsdag, oktober 25, 2007

Jag - en gubbrockare

Känns som om jag blivit lite... gubbrockig.

Införskaffade Bruce Springsteens nya igår, och den är underbar. Han skapar magi med sitt E-Street Band. Och min kompis Clarence Clemons, som jag haft en trevlig båttur med, trakterar saxofonen lika fint som vanligt.

Frågade efter Eagles nya i butiken också, men den släpps inte förrän nästa onsdag. Gladare än glad blev jag då, när Liten Söt Sambo plockade upp den ur sin skivväska imorse. Den var tänkt till hans pappa, men när LSS såg min dreglande mun och mina bedjande ögon, kunde han inte säga nej...

Som sagt, gubbrock.

Etiketter:

tisdag, oktober 23, 2007

Röd och öm

Jag har in i helvetes jätteont i huvudet.
Högra halvan av skallen är nästan varm och det ömmar och värker vid tinningen.

Den där skallen som numera pryds av en ilsket kopparröd kalufs.
Imorgon ska jag klippa till den i någon ny, spännande frisyr, som lämpar sig att sätta på utväxt.

Innan dess - kundmöte. Behöver fler sådana, eftersom två av dom projekt jag kalkylerat att jobba med i november har flyttats fram i tiden.

Nåväl. Jag har av en klok och vis liten man (lystrar även till namnet Liten Söt Sambo) lärt mig att rabbla mantrat: "det löser sig". För jag antar att det gör det.

måndag, oktober 22, 2007

En stilla bön

Snälla, goa Galna-Kräksjukebaciller, hör min bön!

Eftersom ni nu har börjat härja runt på mitt barns förskola - kan ni vara söta och rara och hålla er borta från mig och min familj? Tänk på mina fobier!
Och om det är av nöden tvunget att drabba oss, se till att göra det typ måndag-torsdag eller efter söndag den här veckan. När Liten Söt Sambo åker till Tyskland är det kräksjukeförbud i familjen. Basta!

Etiketter: ,

Sign O' The Times

Masade oss iväg till Naturhistoriska Riksmuséet igår eftermiddag, efter att ha legat och däst hela dagen. Lilla Körsbärsblomman älskar att gå omkring bland uppstoppade isbjörnar, fejkade dinousarieskelett och tvåhövdade kalvar. En av utställningarna handlar om Linné. I ett av Linné-rummen finns en stor monter med insekter. Bakom oss går två coola rasta-snubbar, varav den ene har sina barn med sig. När dom kommer till montern, utbrister pappan: "Look kids, it's Fear Factor food!".

Etiketter: ,

fredag, oktober 19, 2007

Dumburken

Det verkar blir aningens mer tv-tittande för min del framöver.
Nuförtiden tittar jag nästan aldrig på något annat än Bollibompa men nu på lördag måste jag ju bänka mig, inser jag när jag upptäcker att nye, store favoriten Per (från föregående inlägg) kommer att vara med hos Babben. Tyvärr är ett av mina största kräkmedel, Jan Guillou, med i samma program, så jag står lite i valet och kvalet. Men man vet aldrig. Kanske, kanske man kan få kocken att tillreda något av honom... Om det nu går att få något gott ur den mannen...

Och på måndag börjar favoritserien alla kategorier; Prison Break. Yahoo!

Etiketter:

torsdag, oktober 18, 2007

Den glade, galne kocken

Per is in da kitchen. Bilden har jag helt fräckt lånat från Expressen.

Skippade datorn för TV'n när Körsbärsblomman hade somnat. Hamnade framför en matlagande Per Morberg igen.
Men han ÄR ju så himla rolig! Flera gånger garvar jag högt, samtidigt som jag undrar: har jag umgåtts med den här killen? Har han hängt med mig och min kära kompis, Fru Forsberg? För han använder flera gånger samma skämt och samma sätt att uttrycka sig, som vi genom åren. Med det vill jag väl inte säga att vi är så himla skitroliga (även om vi själva många, många gånger i livet garvat så att vi nästan kissat på oss). Jag ville mer säga att jag tror att jag, och Fru Forsberg, skulle kunna ha jäkligt kul ihop med den killen. Och ja, jag vet vad du tänker, men inte på det sättet!

Etiketter:

Frisyrbyte

Jag är övertalad.
Medelst smicker, väloljade trutar och mutor har jag slutligen övertygats om att jag (åtminstone över vintern) ska försöka odla ut mitt korta hår. Nu ska jag bara försöka hitta en bra frisör som kan hyfsa till det, så att den värsta tantlooken försvinner. Och så färg. Ge mig några liter hårfärg.

Etiketter:

onsdag, oktober 17, 2007

Outcome

Två arbets-fullträffar på en och samma dag.
En platta jag jobbar med fick full pott, tio av tio, i creddiga musiktidningen. Ingenting som jag ju kan ta åt mig äran av egentligen, men det känns ändå bra att man jobbar med projekt som går hem i nördkretsar.
Dessutom har jag lyckats tjata fram ett filmat inslag för Fyrans nyheter som bandas imorgon kväll.

Nån form av valuta måste ju mina kunder få för sina pengar...

Etiketter:

tisdag, oktober 16, 2007

Filmtajm

Nu har jag gjort det igen, fast jag vet hur det får mig att må efteråt.

Ännu en gång har jag sett en riktig skräckfilm.
En riktigt, riktigt läbbig en.

Music & Lyrics heter den och den har Hugh Grant i en av huvudrollerna.
Den här gången är det definitivt. Jag lovar härmed på heder och samvete att aldrig, aldrig någonsin igen se en film som herr Grant är på något vis iblandad i. Jag klarar inte av hans karaktär; den där som han alltid, alltid, alltid får spela. Lite virrig, förvirrad, småcharmig och småtokrolig överbrittisk TÖNT! En tönt som i varje scen dessutom ser ut som om han har drabbats av nackspärr och extrem bajsnödighet.
Bruce Willis framstår som en framtida Oscarskandidat i jämförelse.

Åh, så dåligt!

Etiketter:

Skrämseltaktik

Nattningen gick trögt ikväll. Lilla Körsbärsblomman var inte trött, utan låg mest och fnissade efter läsningen. Och hon fnissade så pass mycket att hon fick hicka, vilket hon nästan alltid får när det fnissas och skrattas.

Försökte få hickan att försvinna. Gamla beprövade kurer testades. Överraskningsskrämsel, som bara resulterade i mer fnitter och en ännu mer intensiv hicka. Vatten funkade inte heller - "men näe, nu blev jag kissnödig, mamma!".
Halkade in på det som alltid brukar funka på mig: "Hickar du en gång till ska du få en hundring"; snåltarmen i mig skriker och min hickning försvinner som en avlöning. I det här fallet höll jag mig till de mindre valörerna, men det gav inte heller någon utdelning. Förrän: "Hickar du en gång till ska du aldrig få lördagsgodis mer i hela livet!". Jag riktigt hörde besvikelsen i hennes röst: "neeeeeej...".

Och hickan, den försvann.

Etiketter: ,

Godisgris


Man skulle kunna tro att jag är gravid och lider av "cravings", men så är definitivt inte fallet (även om den där lilla begynnande bulan på framsidan lätt skulle kunna misstolkas).

Jag är bara en liten, liten godisgris...

Etiketter:

måndag, oktober 15, 2007

Bra musik, del 8.903

Det är nästan, nästan så att jag måste brista ut i ett: "Jösses, vad mycket bättre det var förr!".

Jag får otroligt mycket 70-tals-flashbacks av det här!

Etiketter:

Beroendeframkallande


Jo.
Dom är som knark. Det är sant.

Etiketter:

Morgonbestyr

Bredbandsbolagets planerade mailserver-arbete skulle pågå mellan 02-07.
Antagligen fick dom inte igång servern som planerat efteråt, för nu har dom helt plötsligt utökat tiden till 09.

Jaja. Jag går väl och duschar så länge.

söndag, oktober 14, 2007

Tankar om barn

Jag har av någon anledning blivit väldigt berörd av debatten om ungdomsvåldet den här gången. Tänker väldigt mycket på det. Pratar om det med dom som orkar lyssna. Funderar på min egen situation, och vad som kommer att möta min lilla älskade unge därute om några år.
Igår kväll satt jag och retade upp mig på den klunga ungar, 20-30 stycken, (varav en envisades med att regelbundet stå och slå på en medhavd bongotrumma) som hängde här utanför, vid den nattöppna tobaksaffären som gärna säljer cigaretter och cider till underåriga. Men felet är ju egentligen inte deras, det är vi vuxna som beter oss helt jävla idiotiskt!

Etiketter:

Våra barn - och världens

Världens Barn-galan kom väl lämpligt och bra.
Nu kunde alla föräldrar och andra som skäms över att de inte engagerar sig, skänka pengar och lindra sitt dåliga samvete.

Etiketter:

fredag, oktober 12, 2007

Manifestation

Eftersom jag själv inte har möjlighet att vara med, men följer debatten med intresse, står radion på och rapporterar från manifestationen i Kungsträdgården.
Ni har väl gått med?

När jag hör två tonårsföräldrar intervjuas, häpnar jag.
De får frågan: "Vad säger era barn om att ni är här?". Och svaret blir: "Jag tror faktiskt inte att dom vet att vi är här!".

Inte ens då - nu - när det verkligen finns en chans och en viktig anledning att närma sig sina barn, egna och andras, tar man chansen. Istället räds man över att bli kallad "pinsam förälder".

Fy fan, vad ruttet!

torsdag, oktober 11, 2007

All work and no play

Jobbar, jobbar och jobbar.

Har varit gräsänka nästan hela veckan, eftersom Liten Söt varit extremt upptagen med jobbet. Han har planer på att ta ledigt någon dag framöver, för att ta igen förlorad tid med Körsbäret. Själv får jag försöka tåla mig till helgen, eftersom han ska beblanda sig med hårdrocksartister även ikväll.


När Körsbäret somnat, spenderade jag resten av kvällen i sällskap med en dålig film.
"Perfect Stranger" med en vanvettigt vacker Halle Berry, en inställsam och halvslemmig Bruce Willis och en otäck Giovanni Ribini i rollerna. Den var rent ut sagt skitdålig. Visst, den hade ett hyfsat oväntat slut, men en hel massa saker blev hängande i luften och en mängd lösa trådar fladdrade... Behållningen var Giovanni Ribini, som jag gillar för att han är halvgalen och har bra komisk timing. I övrigt - en riktig skitfilm!

Jobbar med skånsk musik för tillfället. En herre i min ålder som släpper sin tredje soloplatta på svenska/skånska nästa onsdag. Han ska till Malmö måndag-tisdag och jag har lyckats sätta ihop ett fullspäckat schema till honom. Han kommer att jobba och slita från tidig morgon till sen kväll. Det är tacksamt att jobba med lokalmedia, de är alltid villiga att göra något. Annat är det med bortskämd huvudstads-media. Här måste man kasta kläderna alternativt dra i sig otillåtna substanser för att man ska vara intressant.

tisdag, oktober 09, 2007

Mys

Längtat och trängtat hela dagen.

Klockan 15 gav jag efter för min längtan och stängde av datorn. Cyklade iväg till förskolan med en ryggsäck packad för badhusbesök och hämtade Körsbärsblomman. Kände att jag behövde gosa och mysa lite med min lilla tjej.

En skön eftermiddag.
Jobba kan man göra sen.

Etiketter:

Om skuld

Har hastigt ögnat igenom artikeln om skam i en av morgontidningarna.

Något som folk i stor utsträckning känner skam över, är att bli ertappad "med fingrarna i syltburken", d v s att göra något olämpligt eller kanske t o m olagligt.

Lite underligt är det ju, tycker jag, att man inte skäms och känner skuld förrän man blir avslöjad. Själva fingeristoppandet i burken är alltså inget man tycker att man bör skämmas för, bara om någon uppmärksammar det.

Etiketter:

Efteråt

När det händer traumatiska saker går det snabbt, snabbt att få fram stödgrupper, tända ljus, dämpad belysning, kondoleansböcker och vackra blommor.

Varför är det inte lika självklart och lätt att försöka förebygga?

söndag, oktober 07, 2007

Om rädsla

Jag är rädd.
Livrädd för allt våldsamt som händer där ute, bland de som är unga idag.
Unga och vilsna. Unga och ensamma? Var fan är deras föräldrar? Varför är det ingen som bryr sig om ungarna som så uppenbart behöver bli brydda om!? Varför ska det gå så långt att de får en kick av att droga sig och sparka och slå besinningslöst på en liggande, medvetslös människa, en av dom? För ingen klok och vanlig människa beter sig väl så utan att vara drogad och hög som en gran? Ingen kan väl koppla bort sina känslor så mycket, att man inte inser att man just håller på att sparka ihjäl en annan människa? Inte kan väl grupptrycket hetsa ett killgäng att göra något sånt?

Jag blir livrädd när jag inser att det är just dit ut jag ska låta min underbara, söta, sköra lilla Blomma gå om åtta-tio år. När hon mest av allt i hela världen bara brinner för att ge sig ut i världen.
Vi pratade om det under gårdsstädningen idag. Om buslivet häromkring.
Hur en av mammorna på gården nästan hamnat i slagsmål med en kille i åttan från den intilliggande skolan. Öga mot öga, 5 centimeter från varandra, står han och skriker, samtidigt som han knuffar henne: "Jag är här hur fan mycket jag vill!" Hur hon och hennes dotter inte vill polisanmäla, eftersom de har ett så ovanligt efternamn och dottern kan råka i trubbel i skolan efteråt. Hur jävla respektlöst ungarna beter sig. Hur langarna börjar närma sig och cirkulerar kring skolans område på dagarna.

Tydligen har rektorn kallat killen och hans föräldrar till samtal, tydligen även några fler. Man har gått ut och informerat på skolan att eleverna ska hålla sig på skolgården och låta bli att uppehålla sig på gårdar och utanför kiosker. Men det räcker fan inte! Föräldrarna måste inse vad deras ungar håller på med. Det är här dom värsta strutsarna finns. "Inte mitt barn...".

Men. Det är exakt ditt barn det handlar om. Kanske inte idag, men släpp ditt barn vind för våg, bry dig inte om vad h*on gör eller vart går på kvällarna, strunta i att pränta in värderingar och uppfostra. Och bara vänta, ett år eller två. Då är det h*n som sitter där, åtalad för att ha sparkat någon till döds.

Etiketter: ,

Barninvasion

Igår eftermiddag blev vi med barn. Inte bara ett, utan två extra barn dök upp.
Blommans bästis och hennes lillasyster spenderade eftermiddagen och natten här, något vi planerat och vetat om ett tag. Mamma och pappa skulle på barnfri middag, och även dom har mentalt förberett sig en längre tid. Inga problem med den stora dottern, hon har sovit över här förr, men inte båda två.

Tre barn - a handful, måste jag erkänna. Jag känner i varje nervtråd, i varje muskel att jag nog inte är lämplig som flerbarnsmamma. Och det här är barn som jag ändå känner och bryr mig väldigt mycket om.
Ni som har många barn - liksom alla ensamstående föräldrar - jag beundrar er.

Nattningen, njae - den gick så där. Visserligen var det lördag och möjlighet att sova längre dagen efter fanns ju (jo, tjenare!) och det där lördagsgodiset som den minsta satte i sig, minst dubbelt så mycket som de andra två tillsammans, gjorde nog sitt till. Men det är första gången hon sover hos oss, och det fanns mycket konstigt i sovrummet, som gjorde att hon inte riktigt kunde koppla av. Så efter en stund var det bara att skippa det, gå upp en stund och försöka få dom andra att inse att John Blund stod i farstun och pockade på uppmärksamhet.

När klockan var strax efter 10 däckade den första. Jag tog Körsbärsblomman i famnen och bar in henne i vårt sovrum och hämtade minstingen direkt efter. Då hade Körsbärets kompis slocknat i den andra soffan. Minstingen kämpade tappert emot men efter att ha dövat henne med vällingen som blev över från första nattningsförsöket, gav hon upp. Då var klockan runt kvart i 11. Själv fick Liten Söt Sambo och undertecknad försöka sova på sofforna.

Kvart över ett vaknade minstingen till. Efter istopp av napp och tillrättaläggande av "Hunden" - man hittar den lätt på lukten, jag lovar! - somnade hon sött igen.

Strax efter fyra ramlade minstingen ur sängen. Som tur var hade jag garderat med stor kudde från Indiska på golvet, så att hon blev ledsen berodde mest på att hon blev rädd. Somnade strax om igen. Jag fann det för gott att försöka törna in på de 20 centimeter som fanns tillgodo av sängen.

Klockan sex vaknade Körsbärsblommans kompis och försvann in i Blommans rum. Trodde i min enfald att hon lagt sig i sängen där, men oj, vad jag bedrog mig. Hon kom tillbaka efter en liten stund: "titta, en så'n här har jag också!". Vid det laget hade de andra två också börjat skruva på sig och det var bara att kapitulera.

Idag har vår bostadsrättsförening haft städdag på gården. Borsta, sopa, måla, rensa. Min tid, och sambons, har mest gått åt att passa tre ungar och hålla dem väck från att få ögonen utpetade av ett krattskaft, eller få ett snyggt svart streck av målarfärg på ryggen...

Om tio minuter kommer föräldrarna. Ser redan nu fram emot den starka koppen kaffe, som jag tänker inta i horisontalläge i soffan...

Etiketter:

torsdag, oktober 04, 2007

Bra grejer

Jag är alltid så sen med bra saker. Försökt råda bot på det nu.
Idag har jag beställt hem en bra bok och tre bra plattor.
Boken har jag hört om tidigare, och snubblade över en blogg som talade gott om den, så jag fann det för gott att göra slag i saken. Äntligen.
Plattorna, då? Duktiga tjejer, alla tre. Inte helt rumsrena, kanske. Men begåvade.
Lily Allen, Amy Winehouse och Regina Spector.

Prinsessa av is

Läckbergs roman är färdig för TV nu. 2 november visas den första. Kan bli intressant att se; trailern jag just sett visar fina kameraåkningar och ett skönt, dovt ljus. Däremot kändes replikerna och skådespeleriet, det lilla jag sett, inte helt klockrent. Lite... krystat, och 'skådespelat'. Hoppas jag har fel. Det vore trevligt med en bra, svensk TV-deckare.

Etiketter:

onsdag, oktober 03, 2007

Om att flirta

Flirtar ni? Det gör jag. Ibland, om andan faller på, gör jag det t o m gärna.
Det är lite småmysigt med det där oskyldiga lilla vardagsflirtandet som försiggår, medvetet eller omedvetet, nästan dagligen, i den sedvanliga veckolunken. Så länge det är så där trevligt oskyldigt, och inte ligger någon mening eller något syfte bakom, då tycker jag det är uppiggande och ego-boostande. När det sedan blir lite mer seriöst flirtande, på gränsen till uppraggningsförsök, blir det genant och konstigt. Som på mässan nyligen, när en ung (och förvisso ganska söt) kille stod vid vår monter och berättade att han gärna kunde tänka sig att drunkna i mina ögon. Visst, hade han stannat vid det, hade det ju varit oerhört smickrande och lite gulligt, men han spände ögonen i mig och fortsatte: "Gud, vad du är sexig!". Genast blir det obekvämt och känns... - dumt.
Är det så att flirten inte får vara för "grov" och påtaglig, att den ska vara subtil och försiktig?

Etiketter: ,

Prestation

Harv, harv, harv!
Mailar, ringer, pratar, tjatar. Försöker ha hundra koll. Prestera, prestera!

Jag ser åtminstone ungefär trehundra gånger bättre nu, med mina nya, fina glasögon.

tisdag, oktober 02, 2007

Proffsbloggarna lägger av

Efter det hårda helgjobbandet, har en hel massa saker blivit liggande ogjorda.
Nu har jag så mycket att börja nysta i och jobba med, att jag blir helt handlingsförlamad.
Jag vill bara slappa och sova.

Läser att Sveriges mest läste bloggare lägger av. Frågar man mig, så tror jag den där bloggen var extremt genomtänkt från början till slut - från både AB's och AS's sida. Killen är avlönad av Sveriges största dagstidning och är anställd för att dra trafik till sajten och printupplagan.
Har man betalt för att vara elak, så torde alla vara införstådda med att det är precis vad man kommer att vara.
Själv tror jag att alla nyheter, alla "skandaler" och allt skit som slängts i textform, är extremt genomarbetat och förankrat hos alla som nämns i bloggen. T ex kan det ju vara så att "bråket" och skitsnacket om en kollega, som han i så elaka ordalag förnedrar, var ett led i hans bloggavslut. På redaktionsmötet dras riktlinjerna upp: "Vi skapar ett bråk, så får du en anledning att göra avbön och lägga av med bloggandet, och kanske kan få lite upprättelse på köpet". Jag tror i alla fall att anledningen att han slutar, är någon helt annan än den man offciellt går ut med.

Oh, well. Varför bryr man sig egentligen?

Etiketter: