Besvikelser

Måndag, och Lilla Körsbärsblomman är inne på tredje dagen med feber. Bara feber. Igår kväll hade hon 38.4 men var rätt pigg och busig ändå. Imorse verkade hon feberfri och åt en bra frukost, men hemma med sin pappa får hon vara ändå.
Så i lördags blev det inget av med den där middagen hos goda vänner som jag sett fram emot hela veckan, och vi fick skippa det hett efterlängtade treårskalaset med sagotema i söndags. Det är så himla typiskt att bli sjuk när något roligt ska hända. Hon hade verkligen sett fram emot att få gå på kalas - full Pippi-utstyrsel och fin present hade inhandlats. Fast jag måste säga att hon har tagit det ganska bra ändå. Emellanåt har hon dragit på sig Pippi-peruken och två nätter i rad har hon sovit med Pippistrumporna på sig. Imorgon är det maskerad på dagis. Vi får se hur hon mår... Under tiden undviker vi ord som "utklädning", "maskerad" och "dagis".

Jag minns när jag var 14-15 år och gravt förälskad i en Hasse. En förälskelse som höll sig på avstånd, men i sig, ett par år. En dag stod det klart att jag och min kompis skulle gå på samma fest som Hasse och hans kompisar. Jag insåg att jag en hel kväll skulle få befinna mig i hans närhet, vad som helst kunde ju hända...
Vad som hände var att jag gick och la mig, nervös och darrande som ett litet asplöv kvällen innan, och vaknade på festkvällens morgon - med 40 graders feber och ont i hela kroppen. Det blev självklart ingen fest för min del, men dagen efter var jag pigg igen. Och med en känsla av att jag gått miste om Min Stora Chans...