lördag, mars 31, 2007

Kålsupare

Klockan fem imorse var det bara att byta säng, om jag nu inte ville riskera att gå som en zombie på födelsedagsfesten. Liten Söt snarkade som besatt, och det var lögn i helvete att försöka sova. Gick in och la mig i Lilla Körsbärsblommans säng istället.
En stund senare vaknar jag till av att hon puttar på mig: "Sluta snarka, mamma!".

fredag, mars 30, 2007

Ljuv musik

Genialiskt grepp för att slå igenom big time.
Laakso och Jöback har nåt ihop. Lyssna på "I*t*a*l*y v*s H*e*l*s*i*n*k*i". Det är vackert.
...och lite i smyg undrar jag förstås om dom inte skickade in den till melodifestivaljuryn...

Gillar man slamrig rock'n'rollglädje kan man lyssna på bandet som är orsaken till mitt tillstånd idag. (Det är ju alltid skönare att kunna skylla på någon annan...)




Etiketter:

Miljöbov

OK. Jag erkänner. Jag är en miljöbov. Jag sopsorterar inte.
Eller rättare sagt, jag sopsorterade inte. För det gör jag nu.
För ungefär två veckor sedan var jag på TV-inspelning med guldartisten (resultatet kan ses i TV 8 imorgon kl 21:00 för den som är intresserad). Temat för kvällen (fast det inte var kväll, det var tidig eftermiddag) var miljö och det diskuterades växthuseffekt, koldioxid och vad den vanliga människan kan göra för att rädda miljön.
Och jag gick hem med dåligt samvete. Jag tänker ofta att det slängs sopor i det här hushållet, som om man hade betalt för det. Den ena påsen efter den andra bärs ut till soprummet. Hur svårt kan det egentligen vara att sortera och slänga i miljöstationen som ligger ett femtiotal meter bort?
Så nu sopsorterar jag. Och inser att jag faktiskt inte slängt en enda soppåse den här veckan. Den är inte full än.

Nu är det enda som saknas en kompost på bakgården.

Etiketter:

Positiv

Efter en vecka med något av en mental och känslomässig urladdning, en sorts rensning av luft på hemmaplan, känns det mycket lättare att andas nu. Jag känner mig riktigt uppåt och väldigt glad. Det har varit mycket gnäll och pessimism ett tag, det märker jag bara genom att läsa igenom blogginläggen från senaste tiden. Det räcker nu.

Känner mig tillfreds med att ha sagt upp mig, och ser framtiden an med tillförsikt och positivitet och snart är det bara 2 veckor kvar. Dessutom är det fredag, solen har lyst hela eftermiddagen och jag kom hem med en del nyshoppade kläder.

Imorgon ska jag och Liten Söt, tillsammans för en gångs skull, få ta av oss föräldrakostymen och gå på födelsedagsparty. Det ser jag fram emot. Nästan som en dejt.

När det känns så här, gör det inte så mycket att jag fortfarande är lite småbakis efter gårdagkvällen...

Etiketter: ,

torsdag, mars 29, 2007

Sten(ålders)kaka

Om att släppa en skiva<br />

onsdag, mars 28, 2007

Vänskap

På gamla dar har jag fått en ny kompis (hoppas jag).
Ju äldre man blir, desto ovilligare är man att knyta nya vänskapsband. Man hinner ju knappt med de gamla och dessutom blir man mer och mer kräsen med åren. Det är ju så mycket som ska funka... Och det är ju det där med tiden, hela tiden.
Därför blir man extra glad när man helt plötsligt står där, med en ny vän, som man känner att det stämmer med. Man kan prata, man kan garva och man kan kanske t o m gråta. Och det känns bra, det känns otvunget och... fint. Naturligt. Som om man känt varandra länge. När denna nya vän dessutom säger en hel massa kloka, förnuftiga saker, som blir som ögonöppnare för mig - ja, då känns det som om man funnit en mentor. Någon som man hela tiden kan lära sig av.
Denna kloka tjej spenderade jag min lunch med idag, och bland många av de kloka saker hon sa, sa hon något, som jag inte tänkt på förut och faktiskt tog åt mig av. Hur vissa gör när barn blir ledsna - man gör allt för att lindra gråten så fort som möjligt, man kanske kittlar eller börjar busa med barnet, för att gråten ska gå över; för vem står ut med att se sitt barn ledset?
Jag har en tendens att göra så. Inte alltid - ibland får kramar utan ord vara enda trösten, tills gråten lagt sig - men ibland orkar jag inte se tårarna, eftersom hennes tårar på något vis blir mina tårar. Men, som denna kvinna så vist sa, detta beteende signalerar ju faktiskt till barnet, att det inte är OK att gråta och vara ledsen (eller arg, för den delen) och så kan det sluta med att barnet helt håller känslorna inom sig, eftersom det dyker upp skuldkänslor när gråten kommer.

Jag är stolt och glad över min nya vän.
Jag ser fram emot nya, visdomspräglade luncher och mera klokt snack.

Bara, tack.

Etiketter:

tisdag, mars 27, 2007

Läskigt

Man är ju ingen tjej som direkt stått på barrikaderna och höjt rösten genom åren. Jag är i många lägen - inte alla - en rätt tillbakadragen och försynt och blyg figur, som inte säger nåt i onödan. Därför är det egentligen lite konstigt att jag har valt det jobb jag just nu är mitt uppe i. Att promota sådana, som inget hellre vill än att synas och höras. Det är lite läskigt. Men samtidigt extremt lärorikt.
Ännu läskigare är att se sig själv säga saker i tidningen, att bli citerad. Även om jag författat en och annan pressrelease som legat till grund för artiklar, så är det lite läbbigt att se ett riktigt citat - "..... säger NN's PR-agent NN" - i tryck. För tänk om jag säger något jättedumt...

Skåpstatus

Jag är en tjej som vet var skåpet ska så.
Och det gör det också, till slut.
Helt, rent och väldigt snyggt.

Etiketter:

söndag, mars 25, 2007

Ny vecka - nytt leveransförsök

Imorgon är det måndag, och från möbelvaruhusets håll har man nu lovat att det skall levereras ett stycke vitrinskåp.

Den som lever får se...

Pratshower

Som ett led i utvecklingen att bli en människa med en åsikt, tar jag mig friheten att uttala mig. Och mot strömmen, verkar det.

Jag förstår inte hyllningskörerna, jag fattar inte rösterna som säger att hon är enormt duktig som intervjuare. Jag pratar om S*t*i*n*a. Jag kan inte påstå att jag har sett några av hennes längre intervjuer, möjligen har dom varit bättre när hon har gått lite mer på djupet.
Jag bara minns 80-talet, när hon fick sitt genombrott. Hon gjorde två artistintervjuer som jag har kvar i minnet än idag. En med dåtidens största pojkband, New Kids on The Block, som blev inbjudna att vara med i ett program som sändes kring jul. Redaktionen fick idén att hon skulle baka pepparkakor med killarna, och dom tyckte att hela grejen var så tramsig och löjlig, att intervjun slutade med att dom stod och kastade pepparkaksdeg på varandra. Jag jobbade på marknadsavdelningen på skivbolaget då, och det var ingen som direkt jublade över den insatsen.
Ungefär i samma veva gjorde hon en intervju med Phil Collins, där hon öppnade med: "din senaste hit handlar om sexuella övergrepp, blev du själv utsatt för övergrepp när du var liten?". Eeeeh, va?! Tack för den öppnande och "nu-ska-vi-lära-känna-varandra"-frågan... Det var så pinsamt, pinsamt och Phil satt och skruvade på sig och man såg hur obekväm han var med situationen.
Av det lilla jag sett på sista tiden, tycker jag inte hon har utvecklats speciellt mycket. Inga bra frågor, inga nya infallsvinklar. Bara... dåligt. Frågan i lördags till kvinnan som gestaltar Edith Piaf i en ny film: "du gestaltar EP, denna legendariska kvinna, var det inte svårt? Du är ju så kort.". Ingen fråga om det var svårt att gestalta Piafs personlighet, nej, längden var tydligen av största vikt. Att trixa med höjdperspektiv i en film torde ju inte tillhöra det svåraste med dagens filmteknik.

Nya utmaningar

När jag ändå är inne på ämnet musik:
jag har just skrivit avtal med en kille, som släppte två kritikerrosade album (åh, jag låter som ett pressmeddelande, det är en typisk branschskada) i början av 90-talet, som t o m Grammisnominerades. Sedan dess har han producerat lite annat, flyttat studion från stallet till modern villa och ynglat av sig ett par gånger (är numera stolt 5-barnspappa!). Skivan är så bra, en typisk sån där som passar kvinna 40+.

Oj, det är ju jag...

lördag, mars 24, 2007

Musiklördag

Sitter framför datorn. Liten Söt är på jobb, så jag gör lite jobb, jag också. Trots att det är lördag. Lyssnar samtidigt på lite musik, som kommit mig tillhanda den senaste tiden, genom snälla människor jag har i min närhet. Sån där musik som jag inte hinner lyssna på, fast jag vill.

Reflekterar lite över att Brett Anderson låter som om det flyger en del saliv när han sjunger. Det passar inte riktigt hans (i mitt tycke) sexiga image. Usch.
Samtidigt fascineras jag över hur tokbra Soulsavers (med Mark Lanegan från Screaming Trees, Mad Season, Queens of the Stone Age) skiva är. En skiva som faktiskt hela familjen diggar. Lilla Körsbäret hade en period för några veckor sedan då hon bad: "Mamma, jag vill höra killen med mörka rösten!" varje gång vi åkte bil. Sen spelades "Kingdoms of Rain", om och om igen...

Etiketter:

Om inte om vore

OM jag hade haft den där osten, som nu ligger alldeles ensam i kylen på kontoret i Bromma och gråter och bara längtar efter mig, DÅ hade jag kunnat dricka ett gott glas rött vin till. OM jag hade haft en god flaska rött vin hemma.

OM jag sätter mig i bilen och hämtar osten, skulle det vara gott med glögg till?

Storslagna planer - och sen då?

Jag, och även Liten Söt Sambo, har tusen olika idéer i våra huvuden om vad vi ska göra i lägenheten, inredningsmässigt. Det ska byggas bastu, byggas garderober och väggar, renovera källaren, bygga toalett, köpa tavellister, tyger...

Ändå sitter man här, med samma, trista prylar omkring sig.
Så lite tid, så många planer.

Äh, jag går och lägger mig och läser istället.
Michael Connollys Fällan är seeegdragen, den kommer liksom aldrig igång och jag hinner bara läsa ett par sidor, innan jag börjar klippa med ögonen och får boken i skallen. Idag kom Joyce Carol Oats senaste, Mörkt vatten, i brevlådan. Den ser mycket mer intressant ut.
Resumé eller Dagens Media däremot, går inte att läsa i sängen. För stora, för prassliga och för mycket jobbanknytning. Behöver ju inte ta jobbet med i sängen.

torsdag, mars 22, 2007

Negativa trenden håller i sig

Just nu är Asko Möbler i Kungens kurva jävligt nära att få tillbaka sitt fisiga vitrinskåp och den dassiga öppna spisen! I små, små bitar.
Jag lovar härmed att jag aldrig någonsin ska handla en endaste grej på Asko.
Och nej, det kom inget vitrinskåp idag. Heller. Och det går fortfarande inte att ringa till varuhuset. Inget av dom andra varuhusen heller, för den delen.

Etiketter: ,

Shut the f***k up

Det här situationen blir bara värre och värre. Om människan hade nåt vettigt att säga, hade jag kanske brytt mig om att försöka lyssna, men det sträcker sig ungefär till "...ja, och igår blev man full igen..." eller "kolla, biljetterna till Dylankonserten i Globen kostar faktiskt inte mer än femhundra spänn...".
Och idag kan jag inte ens skylla min irritation på PMS.

Etiketter: , ,

Morgonmisshandel

När jag imorse, tjugo minuter över sex, gick ut genom porten hemma, fastnade mitt förtjusande ill-oranga nyckelband med fotbollar på, i dörrhandtaget. Jag vände mig om och slet till, lite halvirriterat. Det resulterade i att nyckelbandet knäpptes upp, och ena knäppet for iväg som en välriktad projektil och träffade mitt öppna och något förvånade öga.
I de allra flesta lägen hinner hjärnan reagera på faran och skickar signalen "Blunda för helvete, här kommer det grejer!". Så icke i detta specifika fall. Här var det klockren träff. Bulls eye!

Vet ni hur ont det gör att få en hård liten pryl rakt in i ett vidöppet öga?
Ögat spontangråter i flera minuter och bara flödar av tårvätska. Ajjje!

Etiketter:

onsdag, mars 21, 2007

Service - är det så svårt?

Handlade möbler på Asko i mitten av januari. Vi snackar inte lagervaror - här var det leveranstid på fem-sex veckor. "I slutet av februari får ni hämta sakerna!". Visst. Inga problem. Vi betalade, såg glada ut. Och började vänta.

Efter melodifestival-jobbet, började det liksom suga i möbleringstarmen. Inga möbler. Inte ett telefonsamtal, inte ett ynka litet sms från varuutlämningen.
Väntan, väntan. Det kändes som när man var liten och väntade på att det skulle bli julaftonskväll.

När det gått två månader, fick jag nog. Försökte ringa till varuhuset.
"Du ska nu få tre val: vill du bli kopplad till bla bla bla...".
Jag ogillar verkligen dom där valen. Man får hur många som helst, dom tar liksom aldrig slut, och i slutändan hamnar man helt fel, kopplas bort eller får någon person i örat, som man inte skulle haft där och som ska koppla en vidare... och så bryts samtalet...
I två veckors tid försökte jag välja nr 2: "vill du tala med möbelavdelningen?". Jatack, det ville jag ju. Och i två veckors tid fick jag samma besked. Tre-fyra signaler gick fram och sen säger en käck, ung tjejröst: "just nu är alla våra försäljare upptagna, men vi ber dig försöka senare".

Inga andra telefonnummer finns tillgängliga någonstans. Det går inte att ringa till någon slags växel och prata med en LEVANDE människa - man får bara en idiotglad röst i örat som glatt förkunnar att dom har jävligt mycket att göra just nu.

Till slut fyllde jag i ett mailformulär och skrev att nu får fan någon vara så god och kontakta mig och tala om när möbeljävlarna kommer! Dagen efter kom ett svar från varuhuschefen som förkunnade att den ena artikeln skulle komma om en vecka, men att den andra nu fanns att hämta.

Tack.

Tog med oss sambons föräldrar som har bil modell större, för att hämta möblemanget. Det visade sig dödsdömt, eftersom vitrinskåpet vi köpt var färdigmonterat och klart och alldeles för stort för att få plats i bilen. Men artikeln som skulle komma in veckan därpå, hade hux flux kommit i lager, så den fick vi med oss.

Tack. Så långt fint.

Gick tillbaka till varuhuset för att beställa en hemtransport. Á 600 bupp. Inte direkt gratis, om man säger så. Men hem var vi ju tvungna att få skåpet. "Tidigast måndag" kunde vi förvänta oss det, och det var ju inte så många fler dagar att vänta.
Det blev tisdag eftermiddag och jag kände liksom på mig att det inte riktigt var som det skulle...
Gjorde ett tappert men fruktlöst försök att ringa, med samma resultat som ovan. Ringde till slut till ett annat Askovaruhus, och där fick jag, hör och häpna, ett extraalternativ som lät: "vill du ha personlig service, dröj kvar!". Fantastiskt, tänker jag! Vilken service!

Mina onda aningar var självklart helt korrekta.
Fick till slut hjälp av en trevlig (oj!) tjej, som t o m ringde tillbaka som hon lovat.
Det visade sig att transportbeställningen inte var rätt ifylld av säljaren och den hade inte gått iväg. "Dom har jättemycket att göra och är väldigt underbemannade i det där varuhuset", urskuldrade hon.
Men för fan, anställ lite mer personal och ge bra service, så kanske, kanske, kanske jag handlar hos er igen - om ett sekel eller så!

Det tråkiga är att man, eller åtminstone jag, stöter på det här fenomenet alldeles för ofta.

Ska det vara så svårt att ge bra service?

Etiketter:

måndag, mars 19, 2007

Förlovningen bruten

Ringarna är avtagna. Min första, och enda, förlovning är bruten.

Men bara tillfälligt.

Att köpa ringar och förlova sig utomlands, under andra semesterveckan, visade sig vara ett felaktigt beslut, i alla fall när det kom till storleken på ringarna. Ringfingret visade sig nämligen bli aningen mindre tjockt och värmesvullet efter ett par dagar hemma i kylslagna Sverige. Våra ringar har haft en tendens att glida av fingrarna; ett par gånger har jag t o m tappat min. Så nu har vi lämnat dem ifrån oss för att göra dem mindre.

Nu när den äntligen hamnat där på ringfingret, så tas den sällan av. Därför hajar jag till, flera gånger om dagen, och tror att 'fan, nu har jag tappat den!', innan jag minns var den är. Jobbig känsla.

Och vad vore väl en förlovningsring utan gravyr? Nu ska våra fina ringar också få inskription, för det hann vi ju inte med därnere i Spanien. Lilla Sötsambon ville ha 'Cameron Diaz 31/8 - 07' i sin, och jag förelog 'Brad Pitt' i min. Vi får se hur det slutar...

Utan min dator

Datorn har stått avstängd nästan hela helgen. Har insett att jag inte kan låta bli att jobba om den sätts igång. Känner att jag har mer än lovligt mycket att göra just nu, så helgerna får bli datorfria (även om Lilla Körsbäret brukat den för att rädda lingon med roddbåt och bygga fiskpinne-broar tillsammans med Alfons Åberg). Bloggandet blir ju självklart lidande också, men så får det bli. Jag vill inte att min dator ska bli en ångest-pryl.

onsdag, mars 14, 2007

Abstinens

...Inne på min 17:e dag utan cigaretter.
Jag är inte speciellt röksugen.
Det är bara...
Lite tråkigt.

Talande kroppar

Varför flaxar tv-hallåor, väderpresentatörer och annat löst folk, som uppvisar hela kroppen i TV-rutan, med armarna i sidorna hela tiden?
Försöker dom få deodoranten att självtorka?
Har dom eksem under armarna?
Dansar dom fågeldansen?

När man väl noterat det, ser man det överallt, hela tiden.

Etiketter:

tisdag, mars 13, 2007

Satan i gatan

Ojojoj, vad är det jag satt i rullning, egentligen?
Jag hinner inte riktigt med i svängarna...

Mitt arbete med C har onekligen gett mig uppmärksamhet och möjlighet till nya jobb.
Idag har jag haft lunchmöte med en av Sveriges mest anlitade röstcoacher; han har 'röstcoachat' de flesta stora schlagerstjärnorna och dessutom varit med själv ett par gånger. Vi träffades som hastigast i Gävle och han fick mitt kort. Nu ska han släppa eget material och vill jobba med någon som är duktig. Och så kommer han till mig? Shjiiit! Snacka om att jag får press på mig, inte minst från mig själv!

Fan, det handlar ju egentligen inte om att vara duktig! Det handlar om att ha en bra produkt, vara lite vältajmad och ha en stor portion tur.

Efter det lunchmötet hastade jag iväg till ett annat möte, där jag ombads att tycka till om singelval, utseende på pressbilder, konvolut - ja, i princip hela projektet. Och hur svårt är inte det, när man lyssnat igenom en platta en eller två gånger och inte ens träffat artisten...

Ja. Det är roligt. Enormt roligt, till och med.
Men oj, vad jag pendlar upp och ner och fram och tillbaka inombords: näe, det här kan jag inte! Eller, jovisstfan, det kan jag visst, jag är skitbra! Ena sekunden tycker jag att jag är bäst i världen. En stund senare sliter jag mitt hår, för att jag har taskig kontakt med P3-producenterna eller musik-tv-folket...

Etiketter: ,

måndag, mars 12, 2007

Mannen som kunde tala med...

Det finns människor som kan säga oändligt mycket saker, bara genom att använda några få, enkla ord.

Och så finns det folk som kan prata oavbrutet i flera minuter, utan att egentligen får ur sig annat än en massa ord, staplade på varandra. När det är klart sitter man där, med öronen fulla av en massa sagda saker, men - va' fan sa han egentligen?

Inte bara en, utan två, sådana människor - i relativt höga chefspositioner och representerande en styrelse - lyssnade jag och några till på, under en och en halv timmes tid. Frågan är om någon av oss var så mycket klokare efteråt...

Just när man trodde det var över...

Körsbärsblommans bästa kompis' lillasyrra fick vks inatt.
Om bästa kompisen får det, lär Körsbäret få det. Igen.
Jag bara hoppas att det inte bryter ut på dagis igen - att dom kräks på varandra.
Fasansfulla tanke.

Nu ska jag äta lunch.
Om jag kan...

Etiketter: , ,

söndag, mars 11, 2007

Bisarr förmiddag

Under förmiddagen bevistade jag en något bisarr videoinspelning. Klockan halv tolv på förmiddagen fann jag mig stående bland utklädda människor med ridpiskor, strap-on dildos och sado-masker. Nej, det var ingen porrfilmsinspelning, bara en vanlig musikvideoinspelning. Så här säger regissören själv:

"(bandets namn) i en annars anonym köttbalett. Alla får dansa. Lås in era barn och släng deras ögon. Och era djur. Och vänner. Ribbah."

Jojo, gissa om vi kommer att få den visad någonstans... Not.

Dagen avslutades åtminstone käckt och trevlig med ett sen-lunch-besök hos min mor.
Och vad kan väl vara roligare än att avsluta dagen med att storhandla på Ica Maxi...

Etiketter:

lördag, mars 10, 2007

Självklara vinnare och favoriter

Inget går väl att säga om The Ark som vinnare, dom var rätt självklara, även om dom inte var mina favoriter. Dom kommer säkert att funka bra i Helsinki.

Under vägen har två favvisar utkristalliserat sig för min egen del. Sarah och Sebastian.

Sarah för att hon har så nära till känslorna; för att hon gråter lika självklart som hon brister ut i det där härliga skrattet och för att låten är stark och skitbra. Och. Dessutom är låtskrivaren, Peter, en jävligt trevlig och rolig kille, även om han höll på och testade mig ett tag, där i Gävle...
Sebastian, helt enkelt för att jag gillar låten och det är den som fastnat i mitt huvud under veckan som gått. Extraplus för det ettriga pianot i början.

Etiketter: ,

Gör en insats

Jag har en vän. En kär vän som pluggar på heltid, jobbar på heltid och arbetar ideellt, mer än heltid, för sina älskade katter. (Jag kan tycka att hon behöver komma ut och träffa lite folk ibland också, men det är troligen en annan historia.)
Denna vän har startat Stockholms Kattkastreringsgrupp och har figurerat en del i media på senaste tiden, där hon berättat om projektet och de försöker komma tillrätta med problemet med hemlösa katter som far illa. Jag skrev om det när projektet låg i sin linda, men nu är det alltså sjösatt.

Denna vän har en liten uppmaning till er som känner för att göra en insats. Du som har gamla lakan, filtar och handdukar som du inte längre behöver och inte vet vad du ska göra av. Skänk dem till SKKG, där kan de användas för eftervården av de hemlösa katterna. Bor du i stockholmstrakten, kommer min vän gärna och hämtar. Mail och telefonnummer finns på hemsidan.

fredag, mars 09, 2007

Buzy, bored bee

När man startar upp ett nytt projekt, tvingas man också göra sånt som är jobbigt och skittråkigt. I två dagar har jag skickat singlar och album på korsan och tvärsan, till radiofolk, månadspressmänniskor och tv-tjommar. Det tar minst ett par timmar varje gång. Det ska kopieras papper, vikas, stoppas i vadderade påsar och frankeras. Viktigt för projektet, såklart - men väldigt, väldigt tråkigt.
Nu är det gjort. Nu dröjer det ett par veckor till, sedan måste det som är allra tråkigast skickas iväg. Det största utskicket, till dags- och landsortspress.
Jag har ett par veckor på mig att ladda...

Etiketter: ,

torsdag, mars 08, 2007

Dagens "...och gissa vem som jobbat idag..."

Det har jag.

onsdag, mars 07, 2007

När barn dör

Möttes av ett dödsbud vid hämtning på dagis idag.
En av Lilla Körsbärsblommans små kompisar på avdelningen, som varit dålig en längre tid, gick bort igår. Läkarna står frågande och vet, vad jag kan förstå, inte varför. Det var i höstas som hon började gå ner i vikt och hon såg alltid trött och hängig på eftermiddagarna. Kort senare åkte familjen utomlands på en längre semestervistelse och efter det har jag bara sett henne ett par gånger. Hon blev sämre och sämre och låg intagen på sjukhus i ett par månader. Hennes dagiskompisar skrev brev till henne på sjukhuset, gjorde små presenter och pratade ofta om henne på samlingarna. Till slut orkade inte hennes lilla kropp med alla påfrestningar och natten till igår blev hennes sista.

De ord finns inte, som kan beskriva den smärta och den sorg som tar ens kropp i besittning när man förlorar ett barn. Jag kan inte ens ana. Jag vill inte.
Det är så fruktansvärt grymt när ett liv som just har börjat, tar slut.

tisdag, mars 06, 2007

Utmanad

Fick en utmaning från Mamselamsen, och trots att jag suttit framför datorn sen klockan sju imorse, känner jag mig lite manad att ta itu med detta:

Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv.
Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet.
Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn.
Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.


Jag får nån slags deja vu-känsla över den här listan med underliga saker...?

1) Jag har "flytt-mani".
Små saker i mitt hem har aldrig fasta platser. När jag plockar undan och städar, flyttar jag helt enkelt saker till andra skåp, lådor och förvaringsutrymmen. Till sambons stora förtret. Och före detta sambos. Och före före detta...

2) Jag är galen i skräckfilm.
Jag kan möjligen ha sett ungefär 85% av jordens alla skräckfilmer. Lätt överdrift, kanske. Men många har det blivit genom åren. Nuförtiden somnar jag bara.

3) Jag kan sjunga "Lilla Snigel" med stängd mun.
Värsta partytricket! Ge mig 3 öl så förevisar jag glatt. För alla.

4) Jag har kräkfobi.
Det myntades ett uttryck i Fawlty Towers: "Don't mention the war!". I den här familjen finns ett annat: "Don't mention the vinterkräksjuka!".

5) Jag är jordens klantigaste människa.
Kan det gå fel, då går det fel. Borra ett hål; det blir (minst) två. Sy upp byxor betyder att man behöver köpa nya byxor. Och så vidare.

6) Jag kan inte äta Nogger.
Nougaten i mitten får mig att få kväljningar. Don't ask why...

Härmed straffar jag... f'låt utmanar jag:
Humlan
Batbut
Kimmi
Londongirl
Cornelia
Å snart är allt igår

På egna ben

Idag sa jag upp mig.

Etiketter:

måndag, mars 05, 2007

Guldtjej

Varje månad, när dom kritiska dagarna närmar sig, hatar jag mig själv. Jag hatar att bli en irriterad, irriterande människa, vars tålamod ligger på -3 och humöret har hasat ner under hålfoten, som en strumpa som tappat resåren.
Vid hämtning på dagis verkade vår dotter lida av samma syndrom.
Ingen bra kombo.

Kan man pigga upp sig med det faktum att C's platta idag passerat gränsen för guldskiva i Sverige?

Etiketter:

lördag, mars 03, 2007

Godisaffär

Jag älskar godis. Lösviktsgodis har alltid varit en stor passion för mig. När jag gick i femman-sexan ute på landet, och skulle gå till tandläkaren, fick vi gå några stycken samtidgt och åkte skolskjuts dit. När alla var klara och vi väntade på skjutsen tillbaka, var vi alltid ett par stycken som glatt sprang över gatan. Där låg nämligen en välsorterad godisbutik. Det är vad jag kallar en win-win-situation.

Om jag blir vansinnigt rik en dag ska jag öppna en godisbutik. Jag har redan namnet klart. "Lördag hela veckan".

Laster

Samtidigt som jag mailar och försöker vara med i utlottningen av tio kokböcker om GI för hela familjen via SvD, sitter jag och äter ostbågar.

Inte helt genomtänkt, kanske. Men det är ju ändå lördag...

Etiketter:

fredag, mars 02, 2007

Gräsänkor

Liten Söt Sambo är i Linköping och tittar på ishockey.
Lilla Körsbäret tittar på "Bilar". För vilken gång i ordningen vet jag inte. Så många gånger har det i alla fall blivit att hon sitter och läppsynkar hela filmen igenom.
Själv måste jag dra mig undan en stund innan jag börjar läppsynka, jag också.

Bara ett par korta ord om prylar som på kort tid fascinerat mig.

När vi nyligen var i Norge hittade jag en flaska på en toalett. Kommer inte ihåg vad dom döpt innehållet till, men på etiketten stod "tar bort dålig lukt, utan att lukta" (fast på norska så klart). Och det stämde faktiskt. Det funkade. Jag sprayade. Odören försvann. Ingen annan lukt ersatte den tidigare.
Förklara det, den som kan...
* * * * * * * *
Uppdaterad: Jag Googlade lite och hittade det här.

Och nr 2: I Gävle, i samband med en intervju där bilsponsorer var inblandade, hittade vi en konstifik pryl. En handvärmare. En variant av en tjockare, liten platspåse/behållare med vätska i. När man knäckte en liten aluminiumpryl mitt på, blev innehållet helt plötsligt vitt och alldeles varmt.
Förklara det med, den som kan...
* * * * * * * *
Uppdaterad: Jag Googlade lite och hittade det här.

Etiketter:

torsdag, mars 01, 2007

Finn femhundrafem fel

Hänger utanför din dörr - december
 Hänger utanför din dörr - mars

Etiketter:

Tips på bloggämne från Mitt Aktuellt

Monica på Mitt Aktuellt skrev ett inlägg om livebloggning och uppmanade fler att blogga om vad som händer utanför ens fönster under fem minuter.

So - here we go, komplett med bild och allt:

Scen: Backe som slutar i t-kors. Flerbostadshus till höger (gråbeigegult) och vänster (brun/lattefärgat). Några bilar står parkerade i uppförsbacken, bl a en vit skåpbil med "saftblandare"på taket. På vägen till höger också några parkerade bilar, bl a en sportbil med svart cab och en blåsvart bil av okänt märke, som stått parkerad i flera dagar på samma ställe.

08:46
Gatan öde, allt är lugnt och stilla. Ingenting händer. Modden ligger blöttung i backen. Det droppar från grenarna i träden längs vägen.

08:47
En kille i 25-årsåldern med ryggsäck och innebandyklubba kommer från höger och går raskt gatan fram. En silvergrå Volvo kombi möter honom och kör vidare åt vänster.

08:48
En röd skåpbil, med firmanamn med ordet Plattsättning åker uppför backen. Det ryker ur avgasröret. En kille i svart skinnjacka och jeans kommer ner för backen. Han har hala skor och går försiktigt. När han kommer närmare ser jag att han har glasögon.

08:49
Två bilar kommer körande nerför backen; en silvergrå WV som svänger vänster och en svart BMW som svänger höger. En kille kommer samtidigt från höger med svart jacka och svart/grå väska tvärsöver axeln, väskan hänger liksom på ryggen. Han verkar inte ha stängt väsklocket ordentligt, det svänger och han går i maklig takt.

08:50
Lugnt igen. Lugnet störs enbart av kollega som pratar med min rygg. Snacka om någon som inte fattar piken, tänker jag lite småirriterat och kopplar bort honom.

08:51
En kille. 25-30, med mössa och körande en barnvagn, kommer gatan fram från höger. Barnet är en tjej och har röd overall och svart mössa. Hon sitter halvvänd mot sin pappa (?), men de ser inte ut att prata med varandra. Samtidigt kommer en tjej med grön jacka och fuskpälskrage nerför backen. Hon bär på en vit påse. Hon har en ryggsäck på ryggen. Det är halt och hon nästan stultar fram. När hon kommer närmare ser jag att det är min jobbarkompis.

Där var det slut.

Denna dag - ett liv...

Etiketter: ,

Små, vardagliga reflektioner

Anar slutet på mitt stora projekt. Vi är på väg mot guldskiva, och jag är stolt. Stolt och glad över att ha fått vara med om något som känns... stort (och jag menar inte stort i världen, men stort i musikkretsar). Jag kommer att sakna goa, söta, rara C och hennes man. Vi har haft nästan daglig kontakt i snart ett halvår och det kommer att bli riktigt tomt.

Nåväl, det att bara att fylla det tomrummet med nytt jobb. Och det ser jag onekligen ut att kunna göra. Två eller till och med troligen tre nya projekt har på nästan lika många dagar ramlat ner i mitt knä. Det finns hopp om (arbets)livet. Kanske, kanske jag skulle våga ta mig loss helt? Jag funderar vidare, men det känns nästan som ett måste snart.

I övrigt läser jag att Top Hat (glassen, inte den gamla, svartvita "porrtidningen") kommer tillbaka. Ett kärt gammalt återseende, som jag ser fram emot till våren. Men jag vill inte veta av några torra strutar, struten får nästan gärna vara lite seg, och det gör inget om det kommer vaniljglass ut genom botten, en bubbla eller två.

Har också reflekterat över dofter ett par dagar. Eller rättare sagt obehagliga lukter. Har tänkt lite på att när man känner att det luktar bajs, så är det faktiskt små, små partiklar av bajs som man får in i näsan. Jag vill inte tänka på det så mycket, för det är onekligen ganska äckligt med bajs.
Dessutom har jag noterat att det, precis när man kommer in på vårt kontor/lager, luktar gamla sängkläder i kombination med pappkartong. Dom dofterna gifter sig fint med varandra och skapar en liten unken känsla i näsgångarna.
Och imorse stod det en soppåse med två dagar gamla räkskal i hallen och pockade på min uppmärksamhet. Precis som om jag skulle missat den. Den fanns liksom redan där, i näsan, när jag vaknade...

Etiketter: ,