Förklaring
Jag yppade dessa rader i en kommentar här nedan, men jag vill gärna lyfta fram det i ljuset. Ett par förklarande ord till varför jag många gånger är så hemlighetsfull.
biggis said...
Det finns en anledning till att jag oftast inte skriver ut namnet på svenska artister, vänner, osv. Artister och musiker googlar ofta på sitt namn (don't we all, förresten?). Får dom träff, får dom det också i den här bloggen. Då är det inga som helst problem lägga ihop pusselbitarna, och avslöja mig och mitt oskyldiga lilla bloggande.
Jag vill helt enkelt kunna behålla min anonymitet för att kunna skriva ganska obehindrat om t ex mitt arbete.
Vill man veta, är det ju bara att maila mig.
Åh, en ny Elitlista, kanske?
6 Comments:
Precis som du (och jag) vill vara anonyma, så kanske dina vänner och artister vill vara det...
Visst är det kul med skvaller, men alla måste ju få vara ifred och privata också.
Du ska ju kunna berätta en roligt historia/ händelse utan att känna att du lämar ut någon.
Visst är jag nyfiken av mig och vill höra :-), men jag respekterar också andras privatliv!
JAAA...jag är med! Sitter inne med mustig info...hehehe...Hänt i Veckan hade kunnat mörda...hehehe!
Kapple: Usch och fy... Nu blir man ju nyfiken... Egentligen är jag inte så road av skvaller, men det är en krydda i samtal med vissa vänner och bekanta.
Jag är inte ett skit anonym.... men vi är några stycken som har en mail-lista.... Ojojoj, vad vi skvallrar! :-)
Jag har också kommit till samma slutsats. Jag är inte anonym eller hemlig men vill inte få bloggen hittad av nyfikna skolungar. Skulle nån gå andra vägen och googla efter att ha läst nåt jag länkat till, (om nån ids) då är det en annan sak.
Men för säkerhets skull skriver jag inga anekdoter eller något skvaller. Fast ibland kliar det i mig att berätta roliga historier ur skolans värld....
Mamselamsen: Du och Alexander? ;-)
Bloggblad: Precis!
Dom anekdoter jag skriver är ju rätt harmlösa, och oftast bara om utländska artister.
Skicka en kommentar
<< Home