Pojkarna på TV

Jag gillade verkligen det första avsnittet av "Dom kallar oss artister" som sändes i SVT igår.
Jag satt faktiskt med ett fånigt leende på läpparna hela programmet igenom. Det har kanske mer att göra med att jag fortfarande är så intim med Håk4n He11strom. När det gäller hans musik, menar jag. Han är så härligt okomplicerad och naiv, så enkel i sin djupsinnighet. Glad men ändå lite ledsen, på något vis. Och låtarna på "Känn ingen sorg..."-plattan är fortfarande inpräntade i mitt minne, som musikalisk illustration till uppbrott och olycklig och olyckad kärlek. Programmet var inte heller riktigt sådär ängsligt kreddigt som vissa produktioner tenderar att vara.
Frågan är om jag tittar riktigt lika ivrigt nästa gång. Gess1e och jag är inte riktigt lika tajta. Rotar man i mitt digra musikbibliotek, hittar man inte en enda platta där han medverkar. Men det är i och för sig kul att träffa gamla bekantingar som Brainp00l, så kanske sitter jag där ändå, nästa tisdag kl 21:00.

Oneliners - veckans bästa

"Du vet, han kan inte hålla dig om ryggen i tid och evighet...
...Fult garage, tycker jag..."

Lite klyschigt. Lite halvnaivt.
Men Persbrandt. Jag bara säger det.
Persbrandt.

Schlager

Schlager. För eller emot?
Jobbar med två artister just nu, som står i valet och kvalet att skicka in bidrag. Ingen av dem är dum; dom inser uppmärksamhetsvärdet och släpper du platta vill du självklart att folk ska få veta om det. Försöker nu, allt vad jag kan, att få den ena att helt låta bli och den andre att hellre göra det i egenskap av låtskrivare, utan att själv medverka som artist (möjligen i kören eller som gitarrist). Andra i artisternas omgivning tycker förmodligen att jag är totalt dum i huvudet och att jag ska vara tyst.

Jag vet definitivt var jag själv står i frågan.

Och du, då? För eller emot?

I huvudet på Gammelmamman

Försöker komma till ro framför TV'n. "I huvudet på Gynning" är nog inte rätt nedvarvningstaktik, är jag rädd. Den läckra blondinen framför klagomuren. Shit, man är ju rädd att hon ska starta ett krig, eller nåt... Jag har också varit i Israel. Inte fullt lika mycket "hallelujah-moment" som fröken Carolina upplevde. Läs gärna om mitt möte med Jesusalem. Ett lite mer "shit-now-I'm-dying-moment"...

Har en extremstressig dag framför mig imorgon. Måste hasta iväg till CD-fabrik i Kista och hämta nypressade skivor, som sedan ska packas och skickas till recensenter på våra kära lokal- och dagstidningar. Dessutom tänkte jag hinna förbi radiohuset och lämna några stycken där. Innan jag åker till simskolan med Lilla Körsbärsblomman klockan 16, måste jag försöka få något i magen. Och så kanske jag behöver klämma in en grafisk formgivare däremellan.

Jösses, det är ju bara att hoppas att man kan hålla ögonen öppna senare på kvällen. Liten Söt Sambo är på intågande från Cannes...

Kunskap

Det finns amerikaner som tror att Europa är ett land.
Det finns amerikanser som aldrig, aldrig någonsin hört talas om Ungern. Möjligen Turkiet.

Och så finns det amerikaner som är smartare än så.

Mikael i närbild

Medan Liten Söt Sambo satt på nedervåningen och ömsom jublade, ömsom svor och sedan jublade igen, tittade jag på Närbild med Mikael P. Kunde liksom inte låta bli. Mikael är ju ändå Mikael. Jag tycker att han gjorde bra ifrån sig. Han är oerhört behaglig när han lägger bort det högtravande och teatraliska, ler och slappnar av.
Någon som gjorde mindre bra ifrån sig tycker jag var intervjuaren, Fredrik. Redan under introduktionen riktigt såg man hur upphetsad han var över att få göra den här intervjun, över att ha Den Stora Stjärnan i studion. Han höll nästan på att ramla omkull i förtjusning. Det blev mycket strykningar medhårs, nästan lite flamsigt och en känsla av 'åh, va-vi-e-bästa-polare-du-och-jag'. Jag hade gått mer på djupet, lite mer om drivkraft, inspiration och utmaningar.

Hade jag varit MP's agent hade jag dessutom sett till att han gått till tandhygienisten och tagit bort den där fula tandstenen som definitivt inte gör sig i närbilds-TV.

Här kan man se programmet.

Uppdaterat: Jag har funderat lite. Och kan möjligen vara beredd att ändra mig. Lite.
OK, han fick Persbrandt att slappna av. Han fick honom gråtmild, han fick honom att le så där vackert som bara MP kan göra. Han kanske var bra ändå? Eller, han ställde bra frågor men kändes inte helt igenom bra i sin intervjuar-roll.

TV-reklam

TV'n står på. Jag slösurfar, läser lite bloggar, sippar lite småbusigt på resterna av det kvarvarande röda från mässan och kastar då och då ett öga på den där doktor House, som jag hört så mycket om.
Och så blir det reklam. Hör en kvinna rabbla: "Kellogs Special K" med inblandning av någon sorts frukt, eller var det grönsak? Och jag känner igen hennes röst. Hon har ett ganska säreget (och om man frågar mig, enerverande) uttal och rösten hörs ofta, ofta i reklam riktad till barn. Och jag bara väntar på att höra henne säga, att flingorna finns att köpa hos BR Leksaker eller Toys'R Us.

Och nej. Reklam där orden 'analklåda' och 'hemorrojder' uttalas i nästan samma andetag, faller mig definitivt inte på läppen.

Nu är det (snart) jul igen

Imorgon bitti, på en arla presskonferens, avslöjar SVT vem som blir årets julvärd.
Spänningen är oliiiiiidlig!

Några gissningar, lite vadslagning eller spontana utrop kring detta?
Själv slänger jag ur mig en vild chansning på.... Anders Lundin, kanske? Eller Babben, kanske.

Tillbaka i sadeln, igen

Det är dåligt med bloggeriet för tillfället. Dessutom har jag varit "inbetween uppdrag" ett par dagar, tills det idag trillade in två stycken som kan påbörjas ögonaböj.
Har därför passat på att spendera två dagar med Lilla Körsbärsblomman. Igår stannade hon hemma från dagis med mig hela dagen. Det gäller att ta tillvara på tillfällen som bjuds. Dessutom var hon lite trött och grinig, och vem är inte det en grådassig tisdag i november? Då kan man behöva ligga hemma och fisa i soffan en dag eller två. Vi spelade (data)spel, bakade muffins och hämtade bästa kompisen från dagis kl 15, så att hon fick leka av sig lite med en jämnårig också.
Idag hämtade jag henne efter lunch, och vi satte på oss skridskorna och spenderade en timme nere på IP. Det var inte direkt igår jag snörde på mig ett par skridskor, kan jag meddela. Men det är precis som att lära sig cykla, när man väl kan så sitter det i ryggmärgen. Även om den här ryggmärgen börjar bli aningen krum och stel...

Nu tänker jag bänka mig framför SVT's humorkväll. Grotesco lovade gott förra gången och jag hoppas på en lika rolig fortsättning. På tal om TV och att aldrig hinna med att titta: på förmiddagen tittade jag på Isprinsessan (SVT's satsning att lägga sina program på webben är såå bra!) och den tyckte jag mycket om. Ser fram emot den avslutande delen på fredag. Niklas Hjulström är strålande och Elisabeth Carlsson är otroligt övertygande en skitbra skådis. Innan har jag nästan bara sett henne i "Jonas, Rut och Viviann" i Bolibompa, och det här var ju en bra bit ifrån barnvänligt...

Från och med imorgon är det 'back in business' som gäller!

Dumburken

Det verkar blir aningens mer tv-tittande för min del framöver.
Nuförtiden tittar jag nästan aldrig på något annat än Bollibompa men nu på lördag måste jag ju bänka mig, inser jag när jag upptäcker att nye, store favoriten Per (från föregående inlägg) kommer att vara med hos Babben. Tyvärr är ett av mina största kräkmedel, Jan Guillou, med i samma program, så jag står lite i valet och kvalet. Men man vet aldrig. Kanske, kanske man kan få kocken att tillreda något av honom... Om det nu går att få något gott ur den mannen...

Och på måndag börjar favoritserien alla kategorier; Prison Break. Yahoo!

Den glade, galne kocken

Per is in da kitchen. Bilden har jag helt fräckt lånat från Expressen.

Skippade datorn för TV'n när Körsbärsblomman hade somnat. Hamnade framför en matlagande Per Morberg igen.
Men han ÄR ju så himla rolig! Flera gånger garvar jag högt, samtidigt som jag undrar: har jag umgåtts med den här killen? Har han hängt med mig och min kära kompis, Fru Forsberg? För han använder flera gånger samma skämt och samma sätt att uttrycka sig, som vi genom åren. Med det vill jag väl inte säga att vi är så himla skitroliga (även om vi själva många, många gånger i livet garvat så att vi nästan kissat på oss). Jag ville mer säga att jag tror att jag, och Fru Forsberg, skulle kunna ha jäkligt kul ihop med den killen. Och ja, jag vet vad du tänker, men inte på det sättet!

Prinsessa av is

Läckbergs roman är färdig för TV nu. 2 november visas den första. Kan bli intressant att se; trailern jag just sett visar fina kameraåkningar och ett skönt, dovt ljus. Däremot kändes replikerna och skådespeleriet, det lilla jag sett, inte helt klockrent. Lite... krystat, och 'skådespelat'. Hoppas jag har fel. Det vore trevligt med en bra, svensk TV-deckare.

Talande kroppar

Varför flaxar tv-hallåor, väderpresentatörer och annat löst folk, som uppvisar hela kroppen i TV-rutan, med armarna i sidorna hela tiden?
Försöker dom få deodoranten att självtorka?
Har dom eksem under armarna?
Dansar dom fågeldansen?

När man väl noterat det, ser man det överallt, hela tiden.

Självklara vinnare och favoriter

Inget går väl att säga om The Ark som vinnare, dom var rätt självklara, även om dom inte var mina favoriter. Dom kommer säkert att funka bra i Helsinki.

Under vägen har två favvisar utkristalliserat sig för min egen del. Sarah och Sebastian.

Sarah för att hon har så nära till känslorna; för att hon gråter lika självklart som hon brister ut i det där härliga skrattet och för att låten är stark och skitbra. Och. Dessutom är låtskrivaren, Peter, en jävligt trevlig och rolig kille, även om han höll på och testade mig ett tag, där i Gävle...
Sebastian, helt enkelt för att jag gillar låten och det är den som fastnat i mitt huvud under veckan som gått. Extraplus för det ettriga pianot i början.

Tji fick vi...

Trodde någonstans att övergången till digital-TV skulle göra att man fick bättre kvalitet på sändningarna.

Varje gång vi sätter igång boxen låter TV'n som om högtalarna i den sprack vid inflyttningsfesten. När boxen är av = perfekt ljud.
Nu kan vi dessutom, om vi koncentrerar oss, läsa textremsorna från någon annan film, samtidigt som vi t ex tittar på Prison Break.

Å andra sidan kan det vara något galet med TV'n.
Färgerna börjar bli orimligt grälla...