Böcker

Efter en hel massa snack och osedvanligt lite verkstad, gick jag och tårtsmulan till biblioteket idag.
Den enda bok hon, denna snart sexåriga dam, tyckte var värd att ta med hem var en Miffybok. Med tanke på att det är en bok för ettåringar, lät jag den stå kvar i hyllan. Dessutom har vi den här hemma redan, om det skulle knipa.

Hem kom vi med följande titlar:
Hundraser, den nya utförliga handboken - jag undrar vad våra katter har att säga i saken? Här finns bilder på en hel massa roliga hundar, korta ben, långa ben, rastahår, you name it.
Lena Landström: Småflodhästarnas äventyr.
Barbro Lindgren/Charlotte Ramel: Ängeln Gunnar dimper ner
Tormod Haugen: Prinsussan Klura och draken
Roddy Doyle: Fnissarnas hämnd.

Den sistnämnda ser åtminstone jag fram emot att få högläsa för henne. "Här avslöjas vad som händer med vuxna som är elaka mot barn. Ledtråd: det har att göra med något som är brunt, luktar illa och kan vara mycket kladdigt... "Fnissarnas hämnd" är en galen berättelse för både barn och vuxna!"

Med tanke på att tjejen är inne i någon slags vansinnig kiss-och-bajs-period just nu, är den säkerligen perfekt för små fnissiga öron.

Själv kom jag hem med min första Ian Rankin-bok. "Förlorade själar". Har ingen aning huruvida man måste gå i någon slags kronologisk ordning när man läser om John Rebus, men det lär visa sig. Boken var av utgående typ och såldes till det överenskomliga priset av en krona. Nu kommer alla att tro att jag stulit på biblioteket...

En författare jag också är oerhört sugen på att sätta tänderna i igen, är Reggie Nadelson. Läste häromdagen att det nu finns flera böcker om Artie Cohen översatta till svenska. Jag vill ha!

Glin

Noterar vid lämning och hämtning i skolan (och fatta hur många gånger om dagen jag säger 'dagis' istället för just det här nya, stora ordet) speciellt två killars beteende och agerande. Två grabbar som har myror i brallan redan klockan åtta på morgonen. Två som känner varandra bra och som busar rätt bra ihop, vad det verkar. Livfulla lekar medan andra barn fortfarande är lite trötta och halvsovande. Vakna för lite bus trots att dom knappt svalt frukostmackan med ost.

Vad vill jag ha sagt? Det vet jag inte riktigt. Bara att jag kommer att hålla ett litet, litet öga öppet och iaktta dom här killarna. Jag säger inte att dom på något vis är taskiga mot någon, vad jag sett. Men tryggheten i varandra gör dom rätt kaxiga och tuffa. Och jag har sett hur veka dom är när deras mamma eller pappa är i närheten.

Körsbärsblomman uppdaterar

Jorå, s'att...
Nu har Körsbäret lagt ut snygga, fina bilder från vårt Skansenbesök. Och återigen, ber om ursäkt för brukandet av exkrement-vokabulär.

Körsbärsblommans fotoblogg

Så. Nu är den uppe.
Jag tar inget ansvar för användande av ord såsom kiss och bajs i bloggen. Även om dom kommer från mina fingertoppar, är dom hennes och inte mina.

Körsbärsblommans fotoblogg.

Magkörare i repris

Jaha. Idag fick vi en önskerepris på det här scenariot:
http://gammelmamman.blogspot.com/search?q=magk%C3%B6rare. Det är bara drygt två veckor sedan sist.

Det hela skedde efter övernattning hemma hos väninnan, Kattkärringen. Vi spenderade en mycket trevlig lördag i hennes och katternas sällskap, med god mat och mycket surr. Imorse var Lillskruttan svår att få liv i. Hon sov och sov och var allmänt hängig och runt lunchtid var det alltså dags igen. Och precis som förra gången var hon pigg som en mört direkt efteråt, och tryckte i sig tre ägg, tre mackor och 2 glas o'boy. Det är ju nästan så att man undrar om det verkligen är Galna Kräksjukan... Förra gången blev jag ju själv sjuk, så då var det ingen tvekan, men den här gången...

Kattkärringen påpekade mitt fobi-beteende - hur hela jag förändras när det finns illamående omkring mig, hur jag går in i det hon kallar "Zonen". Jag blir stirrig och pratar hela tiden om det, frågar hela tiden Blomman hur hon mår och om hon behöver kräkas. Nog är det så. Visst blir jag stirrig och får lite hjärtklappning, men det blir mindre och mindre för varje gång. Nu kan jag till och med titta på henne och hålla undan hennes hår. Dessutom vill jag faktiskt hålla koll på henne och rycka fram med hinken när det krävs. Jag ser direkt (och det är typiskt fobi-beteende, det fattar jag ju) när hon börjar andas snabbare, grimasera och ge ljud ifrån sig.

Det blir till att stanna hemma från skola och jobb imorgon, även om det finns vissa i omgivningen som säger att hon visst kan gå. Jag har inga inplanerade möten imorgon, så jag håller mig till principen "kräkfri i två dygn" (även om det bara blir ett och ett halvt om hon går på tisdag). Jag har ingen lust att vara orsaken till första kräksjukeepidemin i klassen.

Face the fact, jag är en tant

Avslutade inskolningsveckan med samtal med en av pedagogerna. Allt har gått jättebra, hon tyckte det verkade vara en bra sammansatt, homogen och harmonisk grupp barn. När jag nämnde att Lilla Körsbärsblomman är en rätt blyg och tillbakadragen tjej, höjdes ett förvånat ögonbryn. Av det märktes inte ett spår, tydligen. Det gör mig glad och inser att det har hänt en hel del med den här lilla tjejen.

Barnet själv trivs som fisken i vattnet. När jag kom dit till samtalet idag, satt hon och spelade spel med en av klasskompisarna. Föräldern före mig hade dragit lite över tiden, så jag satte mig med spelarna en stund. Efter en stunds konversation lutade sig spelkompisen förtroligt fram till mig och sa lite försiktigt: "Jag trodde att du var hennes mormor!".

Jag vet att jag såg extra trött ut imorse när jag tittade mig i spegeln.
Nu fick jag det skrivet på näsan ordentligt, av en spontan och ärlig sexåring.
Nu ska jag gråta en liten stund och beställa tid hos närmaste plastikkirurg.

Fotoblogg

Liten Söt Sambo och jag har pratat om att ge Lilla Körsbärsblomman hans gamla digitalkamera, som ligger oanvänd i en hylla. Hon gillar ju bilder och springer ofta omkring med en Superhjältarna-kamera hon fått (utan film) och "luft-plåtar". LSS föreslog t o m att hon kunde starta en egen blogg.

Så, vem vet. Snart kanske den ligger uppe.
Lilla Körsbärsblommans fotoblogg.

Om hämtning och lämning

Lilla Blomman har kompis som sover över.
Hon har längtat i över en vecka.
Nu sitter dom båda två i ett badkar fyllt med vatten och Barbiedockor...

Tanken var att imorgon bitti först köra Blomman till skolan och därefter kompisen till dagis. När vi hämtade henne på dagis efter lunch, satt en stor lapp på dagisdörren. "Imorgon är förskolan stängd pga planeringsdag". Oj. Det hade inte jag räknat med. Jag har möten och jobb inplanerat imorgon förmiddag. Och det hade inte kompisens lätt förvirrade pappa heller tänkt på. Dom är på konferens ute på landet, både mamman och pappan.

Nåväl. Det har löst sig. Jag flyttar fram mitt möte en halvtimme och möter upp barnets farmor för avlämning strax innan. Men gissa om barnets mamma var vansinnigt skitsur på sin make? Han är den som lämnat och hämtat på dagis hela veckan, och den som borde ha sett dom stora lapparna med stängningsinformationen...

Inskolning

Inskolningen går finfint, Lilla Körsbärsblomman gråter åtminstone inte över att behöva gå dit.
Idag är första gången som hela barngruppen träffas. Tjugofyra barn som ska samsas på liten yta och guidas i förskoleverksamheten av tre unga förskollärare (jag tror ingen av dom är över trettio).

Det kändes lite underligt vid första träffen i måndags, att ingen av de lärare vi träffade i våras var kvar. Tre helt nya ansikten mötte oss. Det visade sig att en av dem blivit erbjuden en lärartjänst strax innan sommaren, en är sjukskriven på obestämd tid och en var redan i våras vikarie. Lite oroväckande tycker jag, jag har ingen lust att ha min dotter på en förskola där personalomsättningen är hög. Vi får se hur det går.
Fritidspersonalen verkar skitbra - en av föräldrarna hade t o m sökt till den här avdelningen för att hon var så förtjust i en av dem, och tyckte att han var "helt fantastisk" med barnen.

Lilla Körsbärsblomman är tyvärr inte sån att hon kommer hemrusande och berättar: "idag gjorde vi si och imorgon ska vi göra så", eller "jag lekte jättemycket med XX". Jag får försöka så gott det går att pumpa henne på information om lekkamrater och vad dom pysslat med under dagen. Hon är onekligen sin pappas flicka. Hon gillar inte att prata känslor. När det drar ihop sig till "känslo-snack" säger hon antingen ingenting, drar hellre en vits eller säger något roligt, för att leda in samtalet på annat. Jag tror inte att hon på något vis mår dåligt, det är bara sådan hon är. Jag försöker vara uppmärksam på hur hon mår och hur hon känner och tar upp saker jag tycker behöver ventileras. Försöker göra det på ett sätt så att det inte ska uppfattas som tjat eller något jobbigt. Jag vill ju att hon ska kunna prata med mig - om allt.

Om att idissla

Finns det någon gräns för hur mycket man ska behöva stå ut med utan att få säga till?
Någon limit för hur länge man ska bita ihop, försöka koppla bort och bara överleva?

På tåget till Arvika i torsdags, dröjde det fram till Södertälje. Då stoppade Pappas Lilla Älskling, en bastant nioårig gentleman som satt snett mittemot oss, med enorma läppar och en vansinnigt påfrestande röst, in fyra stora tuggummin i munnen och började smaska. Han smaskade och smaskade, samtidigt som han satt böjd över sin Kalle Anka-pocket. Han använde sin tunga på det mest fascinerande vis, han jonglerade runt den stora gummiklumpen i sin ständigt halvöppna mun. Jag visste inte att en nioårig trut kunde låta så mycket. Och så länge. Två timmar senare smaskade han fortfarande. Det charmerande barnet hade både mamma och pappa med sig. Ingen av dem bad honom försöka tugga med stängd mun och sluta smaska.

Vi frågade oss om vi i det läget hade rätt att kräva att ungen skulle spotta tuggummit i närmsta papperskorg. Eller om man just bara måste stå ut?

Jag? En besserwisser?

Sista skälvande veckan innan inskolningen i sexårsverksamheten börjar. Jag jobbar lite, samtidigt som jag är ledig och försöker vara närvarande med Körsbärsblomman.
Idag spenderade vi några timmar med leksugen kompis och hennes mamma på ett lekland söder om stan. Det var riktigt trevligt att sitta och småsnacka medan barnen lekte sig trötta.
Imorgon har jag ett tidigt morgonmöte inplanerat på stan. Eftersom Liten Söt Sambo är ensam på sitt kontor, har han ingen möjlighet att vara med Blomman, inte ens för ett par timmar, något jag beklagade mig lite över inför kompisens mamma. Som på stående fot sa till mig att Blomman var välkommen över till dom, medan jag är på mitt möte. Jag accepterade tacksamt och kände mig som om jag varit ute med håven, men det var jag verkligen inte (hade planerat att ta med henne på mötet) och jag blev jätteglad över erbjudandet.

Ser fram emot inskolningen med skräckblandad förtjusning.
Tjugosju barn, varav över hälften är killar, och hon känner ingen.

Hon börjar bli stor nu. Använder sig av stora (och något oväntade) ord som "fokusera" och "expandera".
Under det gångna året har lilla fröken dessutom utvecklats till något av en besserwisser - det kanske är bra att ha med sig när det stundar nya tider...

Stark

Den här presterades på semestern i Danmark. Jag var först tvungen att fråga om det var någon vuxen i familjen som gjort den. Tycker den är helt fantastisk!

Ungefär 20 sekunder efter att hon hävde ur sig det hon haft i magen, stod hon med en macka i näven. Jag sa till henne att vara lite försiktig med att äta, eftersom det kanske skulle få henne att spy igen.

- Men mamma, det gör inget. Mackan är jättegod!

Själv har jag fortfarande, ett och ett halv dygn senare, svårt att få ner "riktig" mat...

Bäst just nu

Lilla Blomman har fått en ny favo-låt; den hemska, hemska "You've got the sweetest ass in the world". Under dagens besök på bilverkstan satt hon och sjöng, med hög röst och på perfekt engelska: "Ass in the world, ass in the world, ass in the world...!".

Logikens mästarinna

Gammelmamman: Nu när vi går in i affären vill jag att du sätter på dig dina skor.
Lilla Körsbärsblomman: Men varför det?
GM: För att jag säger det.
LK: Men mamma, 'för att jag säger det' är inte logiskt.

När det var sängdags för mig igårkväll, passerade jag Lilla Körsbärsblommans rum. Kastade en blick in på henne, och hejdade mig sen mitt i steget. Var tvungen att gå in och pussa på henne. Snacka om utslagen!

Kontoret, hemma

Så här ser det ut när arbetet sköts hemifrån. Det får bli så, när det är min tur att lämna på dagis, när det inte går några bussar och cykeljäveln har punktering. Köksbordet är stort och funkar skitbra som avlastningsplats för diverse papper, fakturor och brev. Och en puderdosa från Isadora...?

Imorgon måste jag åka till kontoret, mitt svala, härliga kontor vid Kajen. Måste i lugn och ro få stämma av och planera inför nästa vecka, då jag inte kommer att kunna jobba speciellt mycket, eftersom Lilla Körsbäret från och med måndag är dagisledig. Liten Söt Sambo både lämnar och hämtar.
Det kan bli en lååång dag.

Dagens vedermödor

På väg mot friskheten är hon, min Lilla Körsbärsblomma (även om vi fortsätter det eviga rengörandet med sterilt vatten varje morgon och kväll).
På väg mot Hultsfredsfestivalen över dagen är han, min Liten Söt Sambo.
På väg mot bar-bygge backstage på WTAI är jag, Gammelmorsa som jag är.

Ögonaböj

Det har lugnat sig betydligt på ögonfronten för Lilla Körsbärsblomman, även om hon i ögonen ser ut som om hon haft två veckors intensivt spritande på Ibiza. Men det kommer inget sådant där gult guck längre, och det verkar inte besvära henne nämnvärt. Hon vaknade inatt, och på gränsen mellan sömn och vakenhet fick hon lätt panik när hon märkte att hon inte fick upp ögonen. Usch. Nu måste vi byta örngott på alla kuddar och tvättar händerna var femte minut.

Jösses. Nu kom jag på att jag lät som Linda Skugge. Fy mig!

Snigel på ögat

Nej. Jag har ingen snigel på ögat. Jag har faktiskt betalat min tv-licens.

Däremot måste jag ha gjort något annat dumt, eftersom jag nu straffas med en vagel (eller nåt) i ögat. Högra ögonlocket är svullet och värker konstant, en värk som dessutom ger mig ont i huvudet som f-n.

Inser att jag är en pipig och gnällig typ just nu. Vad är väl en vagel i ögat?
Men just nu har jag inget roligare för mig än att pipa och gnälla.

I eftermiddag väntar vårfest på dagis. Äntligen, äntligen ska sjöjungfrudräkten få tas på. Den har hängt på en galge i hallen och suktat Lilla Körsbärsblomman i en vecka. Hon har fått prova den en gång för att se så den passar. Som hon har längtat!
Vid lämningen imorse hängde vi upp den i taket på dagis, för att den inte skulle gå sönder eller bli skrynklig under dagen. Gissa om hon var mallig?!

Informationsträff

Har varit på informationsmöte i Lilla Körsbärsblommans förskoleklass. Träffat föräldrar och pedagoger. Fikat och fyllt i papper.

Det blir en stor sexårs-klass.
Aningen för stor för att jag ska tycka att det känns helt bra.

26 barn.
16 killar.
10 tjejer.

Jag kanske har fördomar men jag har lite dåliga vibbar över att det är så väldigt mycket fler killar än tjejer. Efter att ha träffat föräldrarna kan man ju bara hoppas att barnen är lika välartade och trevliga som sina parenteser. Åtminstone bland mammorna fanns en del sköna, avslappnade typer.

Och Sveriges mest berömda deckarförfattarinna kommer jag att bli klassmorsa med.
Bara en sån sak...