Pojkarna på TV

Jag gillade verkligen det första avsnittet av "Dom kallar oss artister" som sändes i SVT igår.
Jag satt faktiskt med ett fånigt leende på läpparna hela programmet igenom. Det har kanske mer att göra med att jag fortfarande är så intim med Håk4n He11strom. När det gäller hans musik, menar jag. Han är så härligt okomplicerad och naiv, så enkel i sin djupsinnighet. Glad men ändå lite ledsen, på något vis. Och låtarna på "Känn ingen sorg..."-plattan är fortfarande inpräntade i mitt minne, som musikalisk illustration till uppbrott och olycklig och olyckad kärlek. Programmet var inte heller riktigt sådär ängsligt kreddigt som vissa produktioner tenderar att vara.
Frågan är om jag tittar riktigt lika ivrigt nästa gång. Gess1e och jag är inte riktigt lika tajta. Rotar man i mitt digra musikbibliotek, hittar man inte en enda platta där han medverkar. Men det är i och för sig kul att träffa gamla bekantingar som Brainp00l, så kanske sitter jag där ändå, nästa tisdag kl 21:00.

Gammelmamman tycker till

Det är för djävligt att en populär presidentkandidat utgör ett så pass stort hot för vissa människor, att han riskerar att mördas. Att man pratar om honom att följa i JFK's och MLK's tragiska fotspår. Jag förstår inte.

Hur kan man kunna jobba som försvarsadvokat och sova gott om nätterna? Jag förstår inte.

Tycker inte om hur det resoneras i samband med det senaste offret för ungdomsvåldet; killen som knivskars till döds och dumpades utanför ett sjukhus för att sedan dö av skadorna. "När en kille på Kungsholmen dör, får dom uppmärksamhet till och med av statsministern...".
Har killen blivit dödad för att att mördarna vill ha uppmärksamhet, för att bli omskrivna i tidningen och få helsidor? Självklart fattar jag ju vad dom menar, men det låter så... korkat. Nu kommer en antivåldsmanifestation att hållas och det första den intervjuade kvinnan som (jag tror) är en av medarrangörerna, nämner, vid frågan om vilka som skall medverka, är "artister som ska uppträda". Som om det viktigaste är underhållningen. Sådana galor och manifestationer kan man arrangera för undvika att sånt här händer, för att engagera och förebygga.

Min artist är i Varberg och skriver låtar och, har jag blivit förtäljd, försöker ha ihjäl småbarn. Ett litet snedsteg, och så föll han rakt ner i en barnvagn. Han var förkrossad, och hoppades att barnet inte var detsamma. Krossad, alltså.

Höll på att glömma: förra veckans rysligaste rys var i måndags, på galapremiären av den där stora, svenska filmen. Scenen där den unga flickan slickar blod från golvet och tittar upp i kameran och plötsligt har ett annat ansikte (som någon sa till mig var Suz4nne Reut3rs): då reste sig min kropps samtliga hårstrån unisont, från de längst ut på tårna och ända upp på hjässan. Såna rysningar får man tack och lov inte varje dag. Äckligt, samtidigt som det var en mycket fascinerande känsla.

Under tiden leker Lilla Körsbärsblomman hemma hos sin pojkvän. Jag hoppas dom fnittrar lika hysteriskt som förra gången... (Och precis i samma ögonblick som jag skrev det, kom ett SMS: "dom leker och fnittrar...".)

Tidigt en onsdagsmorgon

Det är fantastiskt att få vara med och breaka en artist. Vara med från ax till limpa och se när det händer. Jag tror att vi gjorde det idag. Åtminstone har det varit en dag med lycka från (tiiidig) morgon till kväll.

Klockan var 02:30 när jag steg ur sängen. Nattsömnen hade inte varit god, trots att jag försökte somna redan kl 21. Det ville sig inte riktigt, och när sedan kvällstidningen ringde för lite kompletterande uppgifter, var det lögn i helvete att somna om. Halv fyra hämtade jag en av huvudpersonerna som fortfarande såg ut att ha kudden kvar i ansiktet. Han gav definitivt ordet "mosig" ett puffigt och sömndrucket ansikte. Övriga medverkande droppade sedan in, en efter en, inte helt talbara så tidigt på morgonen.

Det riggades, soundcheckades, ljud- och bildrepades. Sångerskan körde den lösa och lediga stilen och var nöjd med det, tills hon fick höra att dom i sändning ibland brukar använda rörliga bilder från rep'et.
Jag undrar om inte herrn också var lite pirrig och nervös. Hans trut gick värre än vanligt. Eller också var det kanske bara ett sätt att värma upp rösten....

"Men... Är det det här programmet jag ska vara med i? Då har jag ångrat mig!". Artisten undrade under den lååånga väntetiden om det gick bra att byta med triss-skraperskan. Det verkade roligare. "Här har du texten till låten!". Vi var många i frukostrummet som drog på smilbanden av hans svada. Han var onekligen i sitt esse.

M!a på kör satt hela tiden och rös. Hon påstod att det var för den tidiga timmen, men man måste väl ändå ha något symptom på att det är direktsändning...?

Mister Sax vilar sig lite innan första låten.

Begrundar allvaret i situationen gör även gitarrist och basist. Sångfågeln i bakgrunden var mer intresserad av att lösa korsord och äta frukost.

Gitarrist fyller i lapp om taxi-ersättning. Stackarn kom åkande med tåg från Hud!k och landade på centralen kl 03:45.

När tidningarna dök upp jublade åtminstone jag. En helsida var lite mer än jag kunnat föreställa mig. Mister Sax läser och begrundar.

Duettpartners in crime. Och så lite armhävningar före direktsändningen.

Och varför inte lite mer kaffe?

Efter den fantastiska releasefesten i måndags och det bubbel i branschen som kom efter den kändes det fint att få göra TV också.
Jätteroligt att programledarna var så entusiastiska och ärligt imponerade av den musikaliska insatsen. Roligt att de berättade om att de fått mail om "den coole och snygge killen som var en korsning mellan M!ck J4gger och ....", vem det nu var - jag minns inte. Ännu roligare att en bekant till skivbolagsbossen suttit på tunnelbanan och hört två tjejer sitta och prata om tv-framträdandet och tyckt att de var coola. För att fullända morgonen, spelades senaste singeln på radio när sällskapet tog taxi från tv-studion.
Och javisst, ja - Mister Eventarrangör i Sverige ringde mig efter en halvtimme och ville ha artistens adress... Det är sån't jag menar med "genombrott"...

Ibland är mitt jobb oerhört stimulerande och roligt. Även om man måste gå upp alldeles för tidigt.

Mera jobb

Förmiddagsmötet var ytterst intressant. Det gav vid handen att jag är garanterad jobb ända in på hösten 2009. Minst tre stora projekt, med välkända artister som troligen innebär en hel massa arbete, men förhoppningsvis en hel massa roligt arbete.

Fick dessutom ett kryptiskt mail från distributör som jag redan idag jobbar med: "Har en 'storing' på gång. Vill inte säga något förrän allt är i hamn, men du är med på ett hörn om du vill". Tack. Nu kommer jag att ligga sömnlös inatt och undra vem den där "storingen" är...

Kanhända blir jag tvungen att ombilda min enskilda firma till ett aktiebolag. Hur man nu gör sådant.

Skivbörs

Nu bara MÅSTE jag snart hitta en bra skivbörs.
Jag vill botanisera och fördjupa mig i musik. Många skivor. Billigt.
Lyssnar man på herr W3rm3l!n på P4 på söndagkvällarna, får man en hel massa bra tips.
Nu vill jag hitta albumet från -68 med Traffic där låten "It's Alright" finns med.

I det fördolda

Möte med ett "musikkollektiv" (fast dom var bara två) på eftermiddagen. De gör spännande, lätt experimentell musik som inte kan kallas jazz, eftersom det hörs inslag av både pop, elektroretrosoul och elektrohiphop (två genrer som jag för övrigt uppfann själv just precis i denna stund). Oerhört trevliga var dom under den timme vi satt och snackade.
Men oj, påminn mig att aldrig någonsin boka en radio- eller tv-intervju med dom killarna. Jag förstår deras vilja och strävan att vara lite "hemliga".

Klädsel: kavaj

En liten, liten indikation på att mitt företag börjar gå bra, är rangen på de artister jag får att jobba med.
Nöjda kunder leder till lite större projekt, med en annan sorts artister.
Ytterligare ett tecken är att jag nu beviljats audiens hos det stora produktionsbolaget för ett möte, där jag får presentera mina projekt för hösten, vintern och våren och höra om de kommande nöjes- och underhållningsproduktionerna som är på gång.

Shit, jag kanske borde införskaffa mig dräkt och knytblus?

Schlager

Schlager. För eller emot?
Jobbar med två artister just nu, som står i valet och kvalet att skicka in bidrag. Ingen av dem är dum; dom inser uppmärksamhetsvärdet och släpper du platta vill du självklart att folk ska få veta om det. Försöker nu, allt vad jag kan, att få den ena att helt låta bli och den andre att hellre göra det i egenskap av låtskrivare, utan att själv medverka som artist (möjligen i kören eller som gitarrist). Andra i artisternas omgivning tycker förmodligen att jag är totalt dum i huvudet och att jag ska vara tyst.

Jag vet definitivt var jag själv står i frågan.

Och du, då? För eller emot?

Studioarbete

Gjorde ett besök i studion under eftermiddagen. Här var mycket olika talangfulla människor samlade för att skapa kommande mästerverk.

Lennart vid spakarna. Då kan det inte bli annat än magiskt. Den här killen vet vad han pysslar med...

...liksom mannen med den det spretiga, svarta håret, den schyssta profilen och den ill-lila skjortan.

Th3 Duk3 0f H0nk är en mästare på keyboard...


...och den tatuerade damen har en pipa som heter duga. Mannen i kostym är en ny förmåga i skivbranschen. Till vardags pysslar han med affärsjuridik, men tvekar inte att ge sig i kast med att starta skivbolag, "bara för att det är så roligt!".

S4r4 vilar upp sig efter dagens sånginsats. Hon har fått en ordentlig nytändning i och med samarbetet med mannen med den lila skjortan och det låter sååå bra!

H0nken i samspråk med herr Sv3n Zetter6erg, magisk bluesman som lägger munspelspålägg som en gud. Dessutom härmar han Kopparbergsdialekt ("dialekten mellan Kopparbergs bryggeri och Spendrups, det är alkoholens fel att dom pratar så fult...") så att man kiknar av garv.

Lennart lägger sista handen vid musiken och sedan fick vi höra resultatet. "J0rdmu5t".

Författaren till ovanstående stycke sitter till vänster. Ingen låtskrivare, men väl lyriker som firar 30-årsjubileum nästa år.

Det blir mycket garv och fniss under arbetets gång.

"...kör den där första tagningen Svenne satte, den var klockren...".

Alla nöjda. Alla glada.
Det färdiga resultatet, på plast, hör vi framemot vårkanten.

Artistiskt frieri

Jag är glad över att få jobba med kreativa, skapande människor.
Det gör även mig till en kreativ, glad och skapande person.

En av mina musiker just nu, är en rackarns charmig typ som ger mig nya infallsvinklar och breddar mitt musikaliska perspektiv på många sätt. Det är en kille i min egen ålder, som jag tror och hoppas kanske kommer att ta sig ut från sin relativa anonymitet och in i de svenska vardagsrummen ganska snart. Om inte annat så i början av nästa år.

Han är inte bara musiker. Han har en svada som skulle göra en ståuppare lång i ansiktet. Det den killen inte kan och vet om musik är inte värt att veta. Och så gillar han B0wie. Bara en sån sak. Vi pratar med varandra flera gånger om dagen, och han blir nästan alltid lika glad, eftersom jag nästan alltid har positiva nyheter. Vi pratar om en kille som som släppt ett gäng skivor, utan att egentligen gjort något marknadsföringsmässigt kring någon av dem. Den killen är glad om så bara en liten amatörradiostation i Örkelljunga spelar hans låtar.
Igår stod vi på Mosebackes terass och diggade till D4g V4g. Han var lycklig som ett litet barn.

Hade jag inte varit upptagen (och även han) hade jag nog fan friat.

Musik med mera

Har inte riktigt hunnit med att skaffa all den bra musik jag vill ha. En eller ett par hoppas jag kommer på posten inom kort (är man stor musikkonsument är det trevligt att känna folk som jobbar på skivbolag, det blir inte fullt lika dyrt då).

Och Fleet Foxes - den måste bara köpas. Strax. Har jag den inte innan vi åker ut på vägarna nästa vecka kommer jag att känna mig som en halv (musik)människa. För dom som gillar 60-tal. Och det visste jag knappt att jag gjorde.

Hit pick

Har fått en demo med 16 nya låtar med C4r0l!ne. Nu ska jag försöka välja ut låtar till en ny skiva, som ska släppas i januari. Sån't här tycker jag är så jäkla svårt. Jag är inte direkt känd som "hitpicker"... Extra svårt är att lyssna på demoinspelningar, där låten bara framförs med gitarr och/eller piano.
Så här långt kan jag bara säga att dom som gillade J0pl!in-plattan kommer att älska den här. Ännu mer. Texterna är sköra och bräckliga och träffar direkt i hjärtat. Här finns en ballad som skåpar ut fröken Sanna med hästlängder. Här finns en annan ballad som får mig att gråta varje gång. Och en cover. Och så finns en låt som bara måste bort. Eller kanske två.

Det ska bli jättespännande att se vad som händer med det här...

Inget gjort

Ibland har man såna dagar; dagar då man är väldigt kreativ och duktig och får massor av saker ur händerna. Och ibland har man såna där dagar; dagar när man måste sitta och betala räkningar (bara det en plåga i sig). Och när sedan det hemska är ur världen måste man försöka lösa problem med virusprogrammet via chat-support.
Där försvann liksom hela förmiddagen och en stund av lunchen.

När problemet väl var löst var det bara att kasta sig iväg till ett inplanerat möte för lite brainstorming inför albumrelease i oktober. Efter det gjordes ett kort besök i P0l4rstudion, där den oerhört kreative artisten jobbar med ett a n n a t projekt... Cheezus! Den karln har inga sysselsättningsproblem...

Det sa bara klick

Rock'n'roll-killens omslag och booklet håller på att tas fram och färdigställas. Under dagen har det varit plåtning med ytterligare en duettpartner på plattan. Tydligt märkt och påverkad av sin svåra sjukdom, men jävlar va' snygg hon är!

Tjöt i Götlaborg

Onsdagen började i ottan. Sponsorbilen hämtade upp strax före 8 och började sin färd mot Göteborg. Den är lite roligt att åka i, den där sponsorbilen, den skapar en del uppmärksamhet eftersom den inte bara är spritreklam-'stripad', utan också prydd med bandets namn och bild. Strax utanför Jönköping åkte en bil upp jämns med oss och fotograferade, skrattade och vinkade.

Efter att ha svängt förbi Träd6år'n med prylar, åkte vi ut till Frihamnen där festivalen Met4lt0wn går av stapel. Där vidtog barbygge och 'brandning' av backstage-tält igen. Skillnaden i engagemang, hjälpsamhet och service var enorm mot den förra festivalen. Funktionärer och crew släntrade omkring och svarade "jag vet inte" på nästan alla våra frågor. Inget engagemang från den restaurant som var ansvariga för backstage/VIP-tältet. Jag är glad att jag inte behövde spendera två festivaldagar där.

Därefter begav vi oss till L!5eberg för att se Mu5t4sch göra sin sista spelning med gitarristen, H4nnes, som nu lämnar bandet. Vem som ska ta över är väl inte helt klart, men det viskas om ett namn som nog kan bli ett bra tillskott och komplement till de övriga.

Jag är inte överdrivet hemma på deras repertoar, men den är ju onekligen ganska tung och R4lf tar i från tårna. Det jag tycker är lite negativt, är den konstiga kontrasten mellan den tunga rockmusiken och R4lfs lite buskisartade mellansnack. Killen är en pajas, och ibland kanske bandet skulle vinna mer på att han inte sa så mycket. Men vad vet väl jag?

"St4m" har inget större sceniskt utspel men han är duktig på att lira bas.

Det var festligt, folkligt och fullsatt - 10.000 i publiken.

Efteråt blev det signering med bandet. Kön var lååång och det skulle signeras på allt möjligt - tröjor, sedlar, skor. R4lf sa från scen strax innan de gick av: "idag signerar vi inga bröst eller rumpor, tänk på att det här är en familjeföreställning!".

Efter familjeföreställningen blev det barnförbjudet. Då laddades det med rusdrycker och pepp i logen på Träd6år'n och sen var det dags igen, för ännu en spelning. Så här kan det se ut när man - i extremt motljus - försöker plåta från scenen.

H4nnes var glad, trots att han känner sig en smula vemodig.

Och herr sångare var i sitt esse. Det blev en lätt kaosartad spelning där rusdryckerna gav full effekt mot slutet. Trummisen, "D0jan", fick feeling och slängde trumpinnarna och spelade trummor med bara händerna och den evige göteborgsmusikprofilen, Ebb0t, befann sig plötsligt uppe på scen och körade på ett par nummer.

Efteråt blev det glädje, kramar och snack i logen backstage. Utdelning av presenter blev det också. När klockan började närma sig halv 3 började den långa dagen ta ut sin rätt och jag och mitt resesällskap begav oss hemåt.

Efter flera timmars stillasittande i bil och efter att ha varit iklämd i dels ett par hårt åtsittande strumpor och dels ett par höga stövlar; ja, jag vet inte vad jag ska säga - min vrist och mitt ben blir faktiskt bara snyggare och snyggare...

Nu är man på hemmaplan igen och jag måste säga: jag gillar verkligen Göteborg. Människorna är snälla och glada och har inte alls samma attitydproblem som vi här i huvudstaden. Det är en skön stad, Götet!

Far och fläng

Det rör på sig - hela tiden.
Imorgon bitti sitter jag troligen i en spritsponsrad bil på väg till Göteborg. Mu5tA5ch spelar på Liseberg och håller avskedsfest senare på kvällen, för bandmedlem som lägger av. Det har tjatats om min närvaro från flera håll. Åh, det är så pajjigt att man är så populär och eftertraktad...
Oh, well. Skämt åsido. Riktigt så poppis är man ju inte. Men det är bra med uppsökande verksamhet när det gäller ens egen verksamhet och jobb. Dessutom har jag en hel massa resande att ta igen på Liten Söt Sambo, som brukar vara den som flyger och flänger i den här familjen.

Music for sale

Nu vill jag genast springa till min närmaste musikbutik och botanisera.
Jag vill lyssna på och köpa musik med Editors (ja, jag vet att musikiniterade irriterat utbrister "dags att vakna nu!?" Ja, jag vet, jag är sen. Det tog mig ettochetthalvt år att förälska mig i Håk4n He115tröm), Interpol och CatPeople. Jag har inte heller skaffat nya Turin Brakes. Eller Elbow. Underbara, underbara Elbow. Guy Garvey har en sagolikt vacker röst.
Och så vill jag få tips från en initierad skivförsäljare som kan säga saker i stil med "åh, så du gillar depp-indie? Då vet jag definitivt att du kommer att gilla dom här!" och sedan plocka fram ytterligare ett par band som jag inte visste att jag älskade.

Nätbutiker i all ära, men det är något visst med att kliva in i en skivbutik där det jobbar riktiga musikälskare, såna med bra koll. När jag var yngre fanns Wolfie´s, på Gamla Brogatan. En butik som inte var mer än ett hål i väggen och som bara sålde vinylsinglar. Där kunde man gå in och nynna på en låt som man hade hört i någon obskyr remix på discot där man hängde och den som stod bakom disken plockade fram den på 5 sekunder. Och som dessutom var duktig försäljare och sålde på en annat, i samma stil. Någon som breddade ens horisont lite, vidgade vyerna och avlägsnade skygglapparna.

Dålig tv

Den där artisten. Han med alla historier och berättelser och små anekdoter.
Jag delar gärna med mig av en av de icke så hemliga och fullt rumsrena:

När han och bandet är på turné i utlandet får han allt som oftast frågan om han någon gång levt ut rock'n'roll-myten och kastat ut tv'n från hotellrumsfönstret. Frågan dök upp när de nyligen spelade i London. Svaret är stående:

"Om man hamnar på ett hotell i England där det finns en tv - inte fan kastar man ut den!".

På språng, på språng

Tidigt, tidigt när huset och resten av världen sov, klockan 04:20 i tisdags morse, ringde min väckarklocka. Det var bara att masa sig upp och in i duschen för att försöka piggna till och fånga dagen.

Strax efter halv sex satt jag i bilen på väg mot Järna, för att hämta upp min artist. Tillsammans begav vi oss mot P4 Sörmland, för att göra radio - live and direct.

Halvvägs fick jag en bild på SMS som visade att det fanns fler som var trötta. Lilla Körsbärsblomman, på väg till dagis för första gången på en vecka, somnade vid frukostbordet...

Vid det här laget var undertecknad dock ganska pigg och vaken, och det behövs onekligen när man skall vistas tillsammans med denne man. Han är inte bara en gentleman med många bollar (i luften menar jag då); det trillar ut ord i parti och minut ur hans nästan ständigt öppna mun, han gestikulerar och spelar upp låtar, berättar anekdoter och avslöjar små pikanta hemligheter om sina kolleger i musikbranschen (som naturligtvis stannar mellan honom och mig!). Det gäller att hänga med, annars kan man missa något viktigt.

Radiobesöket gick strålande. Efter sändningen kom Lotten ångande och pustade glatt: "Guuuud, vad han pratar!". Dessutom fick han henne av någon outgrundlig anledning att göra armhävningar strax innan intervjun. Den kan man förresten lyssna på här:
http://www.sr.se/webbradio/?type=db&Id=1210705&BroadcastDate=&IsBlock=0

Efter det trevliga besöket i Eskilstuna, la vi motorvägen för våra fötter igen och åkte tillbaka till Stockholm för ett möte. Ett rätt uppsluppet och lite halvflamsigt möte, som även det kryddades med små historier och minnen från förr. Tur att man inte har bråttom...

På kvällen tog jag med mig Lilla Körsbäret upp till den stora kommersiella radiostationen på Kungsholmen som hade sommarfest. 3r!c G4dd var också där och körde fyra låtar akustiskt. Min artist och hans band, med ständigt lika välklädde sidekicken P4pa De3, avslutade kvällen (för vår del i alla fall).
LK uppskattade inte den något höga volymen men gillade laxen, chipsen och dom snygga äggsnurrfåtöljerna. Klockan nio tackade vi för oss och åkte hem till Liten Söt Sambo. Blommorna som P4pa De3 fick när han gick av scen, gav han till Lilla Körsbärsblomman.

Lågtryck

Vet inte om det är en backlash efter det som hände för några veckor sedan, men jag börjar ana ett lågtryck... Känner mig lite smålåg och håglös. Funderar en del över livet och allt som ryms i det.

Lyssna på den här. Den är vacker. Ben's Brother "Studdering".

Sån't kan jag lyssna på och vältra mig lite i ömkansvärda tankar...