Gammelmamman tycker till

Det är för djävligt att en populär presidentkandidat utgör ett så pass stort hot för vissa människor, att han riskerar att mördas. Att man pratar om honom att följa i JFK's och MLK's tragiska fotspår. Jag förstår inte.

Hur kan man kunna jobba som försvarsadvokat och sova gott om nätterna? Jag förstår inte.

Tycker inte om hur det resoneras i samband med det senaste offret för ungdomsvåldet; killen som knivskars till döds och dumpades utanför ett sjukhus för att sedan dö av skadorna. "När en kille på Kungsholmen dör, får dom uppmärksamhet till och med av statsministern...".
Har killen blivit dödad för att att mördarna vill ha uppmärksamhet, för att bli omskrivna i tidningen och få helsidor? Självklart fattar jag ju vad dom menar, men det låter så... korkat. Nu kommer en antivåldsmanifestation att hållas och det första den intervjuade kvinnan som (jag tror) är en av medarrangörerna, nämner, vid frågan om vilka som skall medverka, är "artister som ska uppträda". Som om det viktigaste är underhållningen. Sådana galor och manifestationer kan man arrangera för undvika att sånt här händer, för att engagera och förebygga.

Min artist är i Varberg och skriver låtar och, har jag blivit förtäljd, försöker ha ihjäl småbarn. Ett litet snedsteg, och så föll han rakt ner i en barnvagn. Han var förkrossad, och hoppades att barnet inte var detsamma. Krossad, alltså.

Höll på att glömma: förra veckans rysligaste rys var i måndags, på galapremiären av den där stora, svenska filmen. Scenen där den unga flickan slickar blod från golvet och tittar upp i kameran och plötsligt har ett annat ansikte (som någon sa till mig var Suz4nne Reut3rs): då reste sig min kropps samtliga hårstrån unisont, från de längst ut på tårna och ända upp på hjässan. Såna rysningar får man tack och lov inte varje dag. Äckligt, samtidigt som det var en mycket fascinerande känsla.

Under tiden leker Lilla Körsbärsblomman hemma hos sin pojkvän. Jag hoppas dom fnittrar lika hysteriskt som förra gången... (Och precis i samma ögonblick som jag skrev det, kom ett SMS: "dom leker och fnittrar...".)

Tidigt en onsdagsmorgon

Det är fantastiskt att få vara med och breaka en artist. Vara med från ax till limpa och se när det händer. Jag tror att vi gjorde det idag. Åtminstone har det varit en dag med lycka från (tiiidig) morgon till kväll.

Klockan var 02:30 när jag steg ur sängen. Nattsömnen hade inte varit god, trots att jag försökte somna redan kl 21. Det ville sig inte riktigt, och när sedan kvällstidningen ringde för lite kompletterande uppgifter, var det lögn i helvete att somna om. Halv fyra hämtade jag en av huvudpersonerna som fortfarande såg ut att ha kudden kvar i ansiktet. Han gav definitivt ordet "mosig" ett puffigt och sömndrucket ansikte. Övriga medverkande droppade sedan in, en efter en, inte helt talbara så tidigt på morgonen.

Det riggades, soundcheckades, ljud- och bildrepades. Sångerskan körde den lösa och lediga stilen och var nöjd med det, tills hon fick höra att dom i sändning ibland brukar använda rörliga bilder från rep'et.
Jag undrar om inte herrn också var lite pirrig och nervös. Hans trut gick värre än vanligt. Eller också var det kanske bara ett sätt att värma upp rösten....

"Men... Är det det här programmet jag ska vara med i? Då har jag ångrat mig!". Artisten undrade under den lååånga väntetiden om det gick bra att byta med triss-skraperskan. Det verkade roligare. "Här har du texten till låten!". Vi var många i frukostrummet som drog på smilbanden av hans svada. Han var onekligen i sitt esse.

M!a på kör satt hela tiden och rös. Hon påstod att det var för den tidiga timmen, men man måste väl ändå ha något symptom på att det är direktsändning...?

Mister Sax vilar sig lite innan första låten.

Begrundar allvaret i situationen gör även gitarrist och basist. Sångfågeln i bakgrunden var mer intresserad av att lösa korsord och äta frukost.

Gitarrist fyller i lapp om taxi-ersättning. Stackarn kom åkande med tåg från Hud!k och landade på centralen kl 03:45.

När tidningarna dök upp jublade åtminstone jag. En helsida var lite mer än jag kunnat föreställa mig. Mister Sax läser och begrundar.

Duettpartners in crime. Och så lite armhävningar före direktsändningen.

Och varför inte lite mer kaffe?

Efter den fantastiska releasefesten i måndags och det bubbel i branschen som kom efter den kändes det fint att få göra TV också.
Jätteroligt att programledarna var så entusiastiska och ärligt imponerade av den musikaliska insatsen. Roligt att de berättade om att de fått mail om "den coole och snygge killen som var en korsning mellan M!ck J4gger och ....", vem det nu var - jag minns inte. Ännu roligare att en bekant till skivbolagsbossen suttit på tunnelbanan och hört två tjejer sitta och prata om tv-framträdandet och tyckt att de var coola. För att fullända morgonen, spelades senaste singeln på radio när sällskapet tog taxi från tv-studion.
Och javisst, ja - Mister Eventarrangör i Sverige ringde mig efter en halvtimme och ville ha artistens adress... Det är sån't jag menar med "genombrott"...

Ibland är mitt jobb oerhört stimulerande och roligt. Även om man måste gå upp alldeles för tidigt.

Hela listan

Vilken konstig eftermiddag det blev.
Två av Körsbärsblommans kompisar ramlade in och lekte ett par timmar. Det blev till att rota efter hamburgare och hamburgerbröd i frysen. Jag är glad att hon fick underhållning från annat håll än sin ömma moder just idag.
För sen upptäckte jag det där med glasögonen. Och sen började kvällspressen ringa. Och B3rt K4rlss0n. Och jag insåg att det inte var den artisten jag hade räknat med skulle knipa en plats i startfältet. Den jag hade räknat med, fanns inte med i listan.
Ibland fattar jag faktiskt ingenting av den här branschen.

Bra fördelning

Jag har en almanacka. En riktig, gammaldags almanacka, inte en digital. En stor, härlig Veckojournal med plats för mycket skriverier varje dag. Just den här veckan är den full av anteckningar med gula överstrykningar. Förra veckan och kommande vecka också, by the way. Gula överstrykningar, alltså.
Jag ska förklara.
Gula överstrykningar betyder att mina artister gör saker; att dom intervjuas och syns i media på något vis. Gröna överstrykningar betyder bokade saker för min del. Möten, luncher och sånt.

Åtta gula överstrykningar. And counting.
Två gröna.
Det är precis så det ska vara.

Spänning

Intensivt skede i jobbet nu.
Bokar Nyhetsmorgnar, kvällspressintervjuer, planerar releasefester och roddar radiointervjuer. Försöker hålla huvudet kallt och inte blanda ihop projekten.
Halv fem i eftermiddag hålls en extremt spännande presskonferens, som jag och ett par människor i min närhet ser fram emot med stort intresse. Jag ber att få återkomma i frågan.

Inte bara jobb

Det blir ett par veckor fyllda av hårt jobb men också lite partaj. Nu höll jag på att skriva att jag är "värd" det; att jag ska "unna" mig det. Men icke, sa Nicke. Det belöningssystemet försöker jag utrota.

Det blir en kommande fredagkväll med mingel och krogshowspremiär på M0seb4cke. Kan bli trevligt. Måndagkvällen kan bli än trevligare - då kommer jag att släppa sargen och fira ordentligt. Jag har jobbat stenhårt med det här projektet och växt oerhört jobbmässigt.
Äh, va' fan: jag är värd en rejäl fest!

Fredagssvacka

Trött. Sliten. Längtar efter Liten Söt Sambo som hängt i Berlin sedan i onsdags. Imorgon eftermiddag är han hemma, förmodligen då lika trött och sliten som jag är nu. Det gör inget. Jag ska slingra mig runt honom som en boa constrictor.

Har roat mig med andra medan han varit borta. Igår åkte jag skärgårdsbåt med artist. Vi insöp Mälaren och tonerna av St4ff4n He11str4nd, Fredr!k B14nk (extremt duktig gitarrist) och Is4be11e De1lesc4n0.

Det är skönt att det är helg.
Jag har längtat.

Bråttom

Det snurrar. Både i och utanför huvudet.
Dagarna rusar. Tankarna rusar.
Trots att jag varit på jobbet strax efter sju på mornarna både måndag och tisdag, känns det som om jag inte hinner med. Hur fan prioriterar jag egentligen? Ofta brukar det bli bättre av att sätta sig ner och göra en prio-ordningslista, så det är vad jag ska roa mig med ikväll, när jag tankat mys och gos. Liten Söt Sambo är på spelning; jag har inte ens koll på var och med vilket band. Jag hoppas kunna tanka lite mys med honom på fredag, då mormor sitter barnvakt och vi båda har jobbgrejer, som vi hoppas kunna länka ihop på något vis.
Det tror jag faktiskt att vi båda kan behöva.
Just nu varken han eller jag någon idealpartner.

Vett och etikett

Min bransch är rutten.
Nej, förresten. Så vill jag inte uttrycka det. Låt mig istället säga så här: jag har aldrig någonsin, någonstans träffat på så mycket människor som lider brist på vanlig vett, etikett och hövlighet som i min bransch.

Låt mig ta ett par exempel.

1) När man ringer till någon och personen svarar i telefon och säger: "du, jag sitter i ett möte..." undrar jag: Varför svarar du om du sitter i möte? Varför stänger du inte av din telefon om du och din mötesdeltagare (som säkert tycker att det är jävligt otrevligt att du svarar i telefon under mötet, bara för att säga åt den som ringer att du gör just det: sitter i möte) inte vill bli störda?

2) Människor i min bransch ringer aldrig, eller åtminstone till 99%, tillbaka om man lämnar ett meddelande att man vill bli uppringd. Hur kommer det sig? Är det ett sätt att utöva makt? Ett sätt att hävda sin ställning på något vis? Till och med högt uppsatta näringslivspersoner eller VD'ar på stora, börsnoterade företag ringer tillbaka om de inte har möjlighet att ta samtalet just precis då. Dessutom händer det till och med att de säger: "ursäkta att det dröjde"...

3) Människor i min bransch verkar sköta allt sitt arbete via mail. Att ringa verkar stenålders. Jag fattar ju också att detta är ett bortsorterings- alternativt prioriteringssätt men det är jävligt irriterande att ringa till någon och dra hela sitt ärende, bara för att höra att man tappar bort den som lyssnar, eller ger sken av att lyssna, på halva vägen och sedan få ett "du, kan du skicka mig ett mail om det här?" när man är klar.

Jobb och fritid

Hemma med skolledigt barn hela torsdagen. Dagen innebar besök hos frisören för Blommans räkning, lunch med mormor i stan och ett besök på utställningen "Lura ögat" på Nationalmuseum, som vi alla tre tyckte var oerhört spännande och rolig. Jag ska försöka se den en gång till, i lugn och ro - vi kom precis till invigningen och det var alldeles för mycket folk.

Så skönt med en planerad mamma-dotter-dag, även om jag inte helt kan släppa tankarna på jobbet. Det maler av saker i huvudet: "jag borde göra det, jag borde ringa den...". Men jag gör allt jag kan för att slå bort det och mässar "imorgon, imorgon, det kan vänta till imorgon..." och försöker vara med i matchen. Hellre att jag sitter här från kl 07:00 på mornarna och tar tag i sånt.

En sak har hösten lärt mig när det gäller mitt jobb: kvalitet är så oerhört mycket bättre än kvantitet. Planera och tänk igenom hur projekten ligger i tiden, jag kan inte ta fler än jag mäktar med, må de vara hur stora som helst.

Inboxen

Varje morgon när jag bänkar mig framför mitt främsta arbetsredskap, min dator, har jag en agenda. En lista på saker som jag ska hinna med, för att ligga bra till i tidsplaner och pr0m0ti0narbete.

Exakt varje dag spricker den där agendan. Det plingar till i mailboxen och så dräller nattens och morgonens skörd in och det slår aldrig, aldrig någonsin fel. Någonstans bland dom där mailen ligger ett litet, elakt brandkårsmail, ibland flera, som kräver att jag lägger allt annat åt sidan för att lösa Ett Problem Som Uppstått.

Ibland önskar jag att jag hade karaktär nog att inte öppna mailen förrän runt lunchtid.

Miljöbovar

Bokar artister för medverkan i TV-program i slutet av oktober. Statlig kanal, nummer 2. Denna medverkan innebär glada miner hos skivbolaget och även att artisterna måste stanna ytterligare ett par timmar i Malmö och därmed också boka om hemresan. "Vi tar väl det billigaste alternativet", säger jag och tror automatiskt att det ska vara tåget.
Icke, sa han, den där Nicke! Att flyga med Malmö Aviation till Stockholm kostar drygt 400 bupp per människa. Att ta tåget dubblar nästan beloppet per kropp.

SJ, SJ.
Hur tänkte dom? "Vi vill att folk ska åka tåg, men vi vill också slita hjärtat ur kroppen på dem och pengarna ur deras plånböcker. Folk väljer väl i alla fall det mest miljövänliga alternativet?".

Svaret på den frågan är - åtminstone i musikbranschen - nej.

Näsa för affärer?

En liten, tjock herre från Sk4r4 jagar ett par av de artister jag jobbar med.
Han ringer och skapar oro, han är nyfiken och lätt påstridig.
Den relativt nyblivne skivbolagsdirektören garvar och tycker att det är jätteroligt, och han har insett att han nog faktiskt har en eller två guldkalvar i sitt lilla artiststall.

Gårdagen i bilder

Genomgång med de tävlande.

Den stora studion, även kallad Studio 1.

Min artist förbereder sina kläder.


Diskussion med skivbolagsbossen innan bandning. "Se till nu så att du inte har snus mellan tänderna!".

Många koppar kaffe blev det innan vi var klara.

Lite slösurfning och genomgång av mailskörden.

Långa, ändlösa korridorer...

Sen började bandet repa...

...och vi fortsatte hänga i korridorerna...

Ett och annat känt namn kan man säkerligen hitta på dom här tavlorna...



Så sant, så sant...

En liten, skojig seriestrip...

Artisten gör sig redo för "live on tape"...

...och så även husbandet och mottävlaren... Håll i fortsättningen ögonen öppna efter pojkvaskern till väster. Han lär bli nästa års "Björn Gustaf330n-fenomen"...

Det är tur att han fick logen med akutnumret...

Stundens allvar...

Världens bästa J0hnny drar lite förhållningsregler med artisten...

Och så är vi igång!

Några timmar senare pustar vi ut på Restaurant Zum Franziskaner. Ett litet tips: ät aldrig, aldrig, aldrig någonsin där. Garderobiären var halvdragen och bitter. Servicen var obefintlig och stämningen kändes som i Faulty Towers, ungefär... Vi var två sekunder från en springnota...

Måndagskaos

Ingen vidare start på den här veckan, måste jag erkänna, rent jobbmässigt.
Hemma däremot, kom jag faktiskt på mig själv med att le innan frukost imorse. Och det var måndag! När jag skriver om det där leendet nu, och känslan jag hade i kroppen... Det fick mig att le nyss, igen. Önskar att jag hade tänkt på det tidigare idag...

Morgonen inleddes med ett jobbigt telefonsamtal och sedan var det bara att försöka bearbeta, hitta lösningar och komma med kloka inlägg i debatten. En riktig, jävla soppa om ni frågar mig.

Bättre upp

När jag satt på toa, ringde plötsligt U1f E1fv!ng.
Där brädade jag killen som ringde mig på förmiddagen, samtidigt som han spottade ut sin snus.

Mera jobb

Förmiddagsmötet var ytterst intressant. Det gav vid handen att jag är garanterad jobb ända in på hösten 2009. Minst tre stora projekt, med välkända artister som troligen innebär en hel massa arbete, men förhoppningsvis en hel massa roligt arbete.

Fick dessutom ett kryptiskt mail från distributör som jag redan idag jobbar med: "Har en 'storing' på gång. Vill inte säga något förrän allt är i hamn, men du är med på ett hörn om du vill". Tack. Nu kommer jag att ligga sömnlös inatt och undra vem den där "storingen" är...

Kanhända blir jag tvungen att ombilda min enskilda firma till ett aktiebolag. Hur man nu gör sådant.

Fest, glam och galapremiärer

Jag lever, andas och ÄR mitt jobb nu. Hela tiden. Jag tycker det är jättekul. Frågan är om min familj och resten av min omgivning tycker det är lika roligt.

Det trevliga i kråksången är att jag just nu är i ett stadie i jobbet, när jag börjar slippa ringa runt och jaga folk om mina artister. Folk ringer mig. "Vi vill ha med XX i det här programmet". "Kan YY vara med och göra det här?". Sånt tycker jag känns bra.

I några veckors tid har jag och en uppdragsgivare planerat och bökat för att få till en releasefest i oktober. Det har dragits i långbänk och vi har väntat på besked från en massa olika instanser.
Nu blev det klart. Releasefesten/spelningen blir av. Första delen av partyt blir en galapremiär till det som kan bli årets mest omtalade svenska film. Partyts andra del blir spelningen på det där "haket" i Kungsträdgården, med artisten, gästartister och fest hela natten.
Jag tror faktiskt att man behöver lite schysst musik efter den filmen...

I det fördolda

Möte med ett "musikkollektiv" (fast dom var bara två) på eftermiddagen. De gör spännande, lätt experimentell musik som inte kan kallas jazz, eftersom det hörs inslag av både pop, elektroretrosoul och elektrohiphop (två genrer som jag för övrigt uppfann själv just precis i denna stund). Oerhört trevliga var dom under den timme vi satt och snackade.
Men oj, påminn mig att aldrig någonsin boka en radio- eller tv-intervju med dom killarna. Jag förstår deras vilja och strävan att vara lite "hemliga".

Om att ta betalt för sina tjänster

Jag får på skallen från väninna för att jag är för dålig på att ta betalt för mitt jobb.

Ändå tycker jag att jag har blivit mycket bättre, och gör bättre avtal än tidigare. Sen att jag jobbar aschlet av mig med nästan alla mina projekt, och ibland lägger ner oändligt mycket mer tid på det än jag tänkt, det är ju en sak.

Samtidigt lever jag i en bransch där vissa bolag knappt har pengar att trycka plattor för ibland. Bolagen vänder bokstavligt talat på kronor och ören. Jag och mina konkurrenter brottas med exakt samma sak (något som min väninna tycker att jag definitivt ska sluta komma dragande med). Hade jag - vi - insisterat på tio- eller tjugotusen kronor extra, hade jag troligen inte fått jobbet. Och det ena jobbet, väl utfört, leder till det andra, som innebär bättre pengar.

Pengar är egentligen inte huvudsaken. Jag får jobba med något jag tycker är fantastiskt roligt. Och jag känner mig definitivt inte underbetald.

Å andra sidan...

Än, fan. Jag borde gå en kurs eller nåt.