Barninvasion

Igår eftermiddag blev vi med barn. Inte bara ett, utan två extra barn dök upp.
Blommans bästis och hennes lillasyster spenderade eftermiddagen och natten här, något vi planerat och vetat om ett tag. Mamma och pappa skulle på barnfri middag, och även dom har mentalt förberett sig en längre tid. Inga problem med den stora dottern, hon har sovit över här förr, men inte båda två.

Tre barn - a handful, måste jag erkänna. Jag känner i varje nervtråd, i varje muskel att jag nog inte är lämplig som flerbarnsmamma. Och det här är barn som jag ändå känner och bryr mig väldigt mycket om.
Ni som har många barn - liksom alla ensamstående föräldrar - jag beundrar er.

Nattningen, njae - den gick så där. Visserligen var det lördag och möjlighet att sova längre dagen efter fanns ju (jo, tjenare!) och det där lördagsgodiset som den minsta satte i sig, minst dubbelt så mycket som de andra två tillsammans, gjorde nog sitt till. Men det är första gången hon sover hos oss, och det fanns mycket konstigt i sovrummet, som gjorde att hon inte riktigt kunde koppla av. Så efter en stund var det bara att skippa det, gå upp en stund och försöka få dom andra att inse att John Blund stod i farstun och pockade på uppmärksamhet.

När klockan var strax efter 10 däckade den första. Jag tog Körsbärsblomman i famnen och bar in henne i vårt sovrum och hämtade minstingen direkt efter. Då hade Körsbärets kompis slocknat i den andra soffan. Minstingen kämpade tappert emot men efter att ha dövat henne med vällingen som blev över från första nattningsförsöket, gav hon upp. Då var klockan runt kvart i 11. Själv fick Liten Söt Sambo och undertecknad försöka sova på sofforna.

Kvart över ett vaknade minstingen till. Efter istopp av napp och tillrättaläggande av "Hunden" - man hittar den lätt på lukten, jag lovar! - somnade hon sött igen.

Strax efter fyra ramlade minstingen ur sängen. Som tur var hade jag garderat med stor kudde från Indiska på golvet, så att hon blev ledsen berodde mest på att hon blev rädd. Somnade strax om igen. Jag fann det för gott att försöka törna in på de 20 centimeter som fanns tillgodo av sängen.

Klockan sex vaknade Körsbärsblommans kompis och försvann in i Blommans rum. Trodde i min enfald att hon lagt sig i sängen där, men oj, vad jag bedrog mig. Hon kom tillbaka efter en liten stund: "titta, en så'n här har jag också!". Vid det laget hade de andra två också börjat skruva på sig och det var bara att kapitulera.

Idag har vår bostadsrättsförening haft städdag på gården. Borsta, sopa, måla, rensa. Min tid, och sambons, har mest gått åt att passa tre ungar och hålla dem väck från att få ögonen utpetade av ett krattskaft, eller få ett snyggt svart streck av målarfärg på ryggen...

Om tio minuter kommer föräldrarna. Ser redan nu fram emot den starka koppen kaffe, som jag tänker inta i horisontalläge i soffan...