Om att flirta

Flirtar ni? Det gör jag. Ibland, om andan faller på, gör jag det t o m gärna.
Det är lite småmysigt med det där oskyldiga lilla vardagsflirtandet som försiggår, medvetet eller omedvetet, nästan dagligen, i den sedvanliga veckolunken. Så länge det är så där trevligt oskyldigt, och inte ligger någon mening eller något syfte bakom, då tycker jag det är uppiggande och ego-boostande. När det sedan blir lite mer seriöst flirtande, på gränsen till uppraggningsförsök, blir det genant och konstigt. Som på mässan nyligen, när en ung (och förvisso ganska söt) kille stod vid vår monter och berättade att han gärna kunde tänka sig att drunkna i mina ögon. Visst, hade han stannat vid det, hade det ju varit oerhört smickrande och lite gulligt, men han spände ögonen i mig och fortsatte: "Gud, vad du är sexig!". Genast blir det obekvämt och känns... - dumt.
Är det så att flirten inte får vara för "grov" och påtaglig, att den ska vara subtil och försiktig?