Skämmes, ta mig fan!

Skam avhandlades i en av morgontidningarna för inte så länge sedan.
Folk verkar skämmas för en hel massa saker.

Själv har jag kommit så långt (läs: blivit så jäkla gammal..), att jag har slutat skämmas. Inte ens när Lilla Blomman pekade på badhuset nyligen, skämdes jag. Det skulle säkert ha fått många föräldrar att bli lite lätt röda om kinderna och stamma fram en ursäkt. För vad?! Hon sa ju bara vad hon såg! Sen är det väl upp till mig att förklara på ett bra sätt, varför tanten hade långa tuttar?
Vi skäms för att vi har ostädat hemma, vi skäms för att vi har en gammal bil, vi skäms över att vi handlar i vissa butiker... Kort sagt; vad andra har att säga om oss, betyder väldigt mycket.

Läste ett inlägg av Expressens bokbloggare, som t o m skulle skämmas över att bli ertappad läsande en viss sorts (okulturell och sönderläst/sönderälskad tror jag hon kallade den, och tog exemplet Da Vincikoden) skönlitteratur på tunnelbanan.