Fredagsmys? forts

Det börjar nästan kännas lite otryggt där vi bor.

Ungarna som hänger här utanför på helgkvällarna tar sig allt större friheter; mer och mer plats. Vi snackar stor klunga ungdomar. Ibland bortemot 20-25 personer. Det handlar inte bara om bongotrumman. Det smälls smällare med mer eller mindre mängd krut i gångtunneln, ibland muckas det gräl och rösterna och knytnävarna höjs. Igår kväll stod en av killarna och slog på vårt fönster i vardagsrummet ett par gånger. Eftersom vi har väldigt stora (skylt)fönster på bottenvåningen, börjar det känns lite obehagligt. Jag och Lilla Körsbärsblomman är ensamma hemma den här helgen och jag blev faktiskt lite rädd. Är det 112 man ska ringa i dom lägena? Det känns som om dom har värre saker att ta hand om än ett gäng ungar, som inte har någonstans att ta vägen.


Istället kurade jag ihop mig framför datorns sken, när Blomman somnat. Jobbade lite och höll öronen öppna, om bråket utanför skulle eskalera. Inser att jag måste tala med vår polisgranne och be om råd och hjälp, vad vi kan göra. Jag är jätteglad för våra polisgrannar. Dom är fantastiska. Och han bakar garanterat kvarterets bästa bullar!