Tack, men nej tack

Cheezus. Telefonförsäljare. Can't live with them, can't shoot them.
Jag ruttnar redan när jag plockar upp luren och svarar. Det låter som om den andfådde försäljaren ligger på en strand någonstans, med glass i mungipan och sand mellan tårna. Det susar och brusar och i bakgrunden hörs kill- och tjejröster prata i mun på och med varandra. Vad du än hade att erbjuda, killen. Ring aldrig mig igen.

Morgonmisär

Ännu en långpromenad till jobbet imorse.
När man går är det svårt att inte lägga märke till hur skitigt och ganska äckligt det är på vissa platser i stan. Inte så där turistvänligt och vackert som jag har det utanför mitt kontorsfönster. På söder, längs min promenadväg, är trottoarerna geggiga (och dom där svarta prickarna på trottoaren, är det nedtrampade tuggummin?), det ligger fimpar, spyor och småskräp överallt. Trakterna runt Skanstull är lite extra vidriga och fula. Och från Medborgarplatsen och upp över krönet på Götgatsbacken dyker det mänskliga förfallet upp.
Imorse såg jag henne komma vacklande ut från en gränd, nästan kravlande. Hon var en av de som dagligen kom till Matbutiken från Helvetet i Gamla Stan, där jag jobbade extra för några år sedan. Hon är en spillra av en människa, hon är så trasig och skändad av sig själv och andra, att hon ens lever är något av ett under. Och jag undrar hur hon känner, om hon känner, om det finns några som helst tankar inne i det där dimmiga, in till döden trötta och sargade huvudet. Och när jag skyndar på stegen över Södermalmstorg, väntar jag mig nästan att få höra ett ångestfyllt, utdraget avgrundsskrik bakom mig. För det var så jag kände.

Up and about

Jag jobbar oförtrutet vidare på den fina inledningsveckan.
Mina mopedister är i D4lh4lla. Inatt tar de sig vidare för den "riktiga" premiären i H4gf0rs.
Min rockare är i Gävle och uppträder på samma ute-scen om 0la (han skämtade lite halvrått om han inte riktigt säker på om det var Apan 0la eller artisten 0la...).
En annan av "de mina" ligger i graven (det är faktiskt sant, hon dog väldigt ung och fick sitt genombrott mer eller mindre för att hon avled...).

Nu tänker jag sluta tjata om mitt jobb. Vi kan säga så här, "det går bra nu, kompis det går bra nu". Som Petter sa. Sen är det nog tjatat om detta.

Jag har träningsvärk. Rumpan, låren och magmusklerna har fått sig en ordentligt omgång, verkar det. Det gör ont, men det är sånt där skönt ont; man vet att motionen gett utdelning.
Tar en promenad hem, eller åtminstone så långt jag orkar i hettan.

Lågt

Vår bostadsrättsförening fick nyligen en faktura. Företaget som skickat den heter Call Home. Inte bara namnet är snarlikt, man har "lånat" mer än lovligt från Com Hems logga.

När jag tittade närmare var det ingen räkning. Istället stod högst upp "företagskampanj/office". Den såg exakt ut precis som en vanlig faktura, komplett med spec av tjänster och ett inbetalningskort för bankgiro. Summan var på 7.900 spänn.

Sånt där tycker jag är lågt. Riktigt lågt och balanserande skickligt på gränsen till det olagliga.
Ute bland kontorslandskapen i sommarsverige finns säkerligen en och annan semestervikarierande ekonomiassistent, som tar för givet att detta är just en faktura och skickar den på betalning.

Resumé hade för några år sedan en lista dom kallade Skojartoppen.
Undrar om den finns kvar.

---------------------------
Uppdaterat

Läs mer här:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=33538&a=1201062&lid=senasteNytt_363718&lpos=rubrik_1201062

Rörelse

Klockan 07:10 imorse började min promenad mot jobbet.
Klockan 08:10 stod jag utanför porten till min arbetsplats.
Och låt mig uttrycka det så här: jag tänker inte gå hem ikväll.

Tänk att lite drygt 6 kilometer kan vara så... motsträviga.

Positiv, så positiv

En fantastisk första dag på arbetet. Det är knappt jag känner igen mig själv.
Allt har flutit på utan hinder, folk har varit positiva, glada och jag har bokat intervjuer till höger och vänster. Jag önskar att det alltid vore sommar.
Så här, svart på vitt på skärmen, känns det som om jag slår mig lite väl mycket för bröstet ibland, men det är mer någon slags mental pepp. Ofta infaller dom dagar när jag bara känner "helvete", "skit" och "jävla surgubbe" (eller gumma för den delen) efter vart och vartannat samtal jag ringer. Sådan är dock dagen för en hårt arbetande pr0m0tor. Eller vilken annan telefonförsäljare som helst. Så det gäller att ta till vara och minnas när man har flyt.

Dessutom är jag mäkta stolt över min nya assistent. Jag har inte utökat personalstyrkan, det är mer en lösning som funkar bra för oss båda tills vidare, tills assistenten kommer igång ordentligt med sitt företagande som rör det hon pluggat så hårt för i många år. Hennes första arbetsdag gav också oerhört positiv utdelning, och jag tror att hon cyklade hem ganska glad och tillfreds med sig själv. Det gläder mig. Vi snackar tjej som skulle behöva lite medvind och mindre uppförsbacke.

Och - är det nu det börjar? Mitt nya, något smalare liv? Åh, vad jag önskar att det är så!
Under semestern och strax innan började det strama rätt ordentligt i byx- och kjollinningar. Till slut vågade jag inte ställa mig på vågen med risk för att dessutom åka på en hjärtinfarkt. Jag kan inte räkna, även om jag använder hela hushållets fingrar och tår, alla dom gånger jag sagt att jag ska börja motionera, röra på mig, äta färre ostbågar och mindre dajm. Men nu är det faktiskt dags att ta i med hårdhandskarna och skärpa till sig ett tag. Tog en power walk på 40 minuter, med mina 1 kilos vristband käckt virade runt fotlederna (halva vägen, sen fick dom sitta runt handlederna - vristbanden, alltså. Inte fotlederna. Det är bara ett kilo extra per vrist men det känns verkligen!), plågade magen med ett gäng situps och åt en stor portion keso med tomat, morötter, gurka och grapefrukt när jag kom hem (jaaa, jag vet att det är viktigt att man får i sig fett också!). Imorgon är planen att promenera till jobbet, något som torde ta ungefär lika lång tid, men då får vikterna stanna hemma.

Känns det bra efteråt, firar jag och assistenten med ett glas vin efter jobbet.

På kontoret igen

Imorse tog semestern slut. Den där lilla, ynkliga på två veckor som jag hann få.
Och jag tycker, tro det eller ej, att det är skitkul att börja jobba igen.

Och det är inte så att jag inte fått vila. Faktiskt har jag varit mer eller mindre arbetsfri ända sedan tidig början av juli. Och jag kommer att ha ytterligare två veckor på samma vis. Så det är inte ett dugg synd om mig.

Och mer därtill

Japp. Där kom det, det där uppdraget som jag inte kunde säga nej till.
Ett albumjobb för en tjej som släpper en jazzinfluerad popplatta. Hon har ett programledarjobb och en sjungande, välkänd make. Jag har inte hört plattan, men skivbolagsdirektören säger att det är riktigt bra. Vi har jobbat ihop förr och jag litar på honom. Dessutom gav han mig en väldigt fin komplimang som gjorde att jag verkligen, verkligen inte kunde tacka nej. Det finns en kvinna i min bransch, som nyligen listades som en av Sveriges tio största makthavare inom nöjesindustrin. Henne ville teamet bakom jazztjejen jobba med. "Jag har en som är mycket bättre", sa skivbolagsdirektören.

Jösses. Samtidigt som det är oerhört smickrande förpliktigar det ju något överjävligt.
Det är bara att försöka se till att man inte går in i en eller annan vägg i höst.

Vila, värme och vänskap

Under förmiddagen rodde jag hem en arbetsseger. Jag lyckades sälja in mitt moppegäng till Aft0nbl4det. Runt den 1 augusti kommer förhoppningsvis ett stort helsidesreportage från turnépremiären i H4gf0rs.
Efter att ha dansat krigsdans i lägenheten och skrikit en liten stund, åkte hela lilla familjen hem till min kära mor och hennes make på Ingarö. Jag och Liten Söt Sambo är rörande överens om att det är det bästa vi gjort på hela den här minisemestern. Lilla Körsbärsblomman, som just nu ystert springer mellan bastun och den stora plastpoolen, håller säkert med.

Håret och dess kulörer

Jag vill inte vara ett henna-färgat red-head längre men frisören sa att jag inte kan färga det med "vanlig" hårfärg. Något om metaller i färgerna som gör att det kan börja ryka om håret om man blandar dom.

Så nu letar jag febrilt efter en rakapparat. Det är väl lika bra att raka av hela skiten och låta det växa ut, grått och snyggt och färgbart, igen.

Semesterböcker

Läste två böcker under min en och en halv veckas semester.

Den första var Mons Kallentoft "Midvinterblod" som jag tyckte om och hade svårt att släppa ifrån mig om kvällarna, och som gav mig mersmak att läsa uppföljaren, "Sommardöden". Sen hade jag lyckats packa med mig världshistoriens allra sämsta svenska bok. Den heter "På andra sidan Venus" och är skriven av Elisabeth Andersson. Och jag är ledsen, men den är verkligen riktigt, riktigt usel. Den är i total avsaknad av personporträtt, här finns inget som helst djup och språket och dialogen är banal och genomtrist. Jag plöjde igenom den på en dag och slängde den. Jag har läst Allersromaner som var bättre.

Semestern - the sammanfattning

Hemma igen, sedan igår kväll. Halv tio rullade bilen och passagerarna in på vår gård, i precis samma skick som dom lämnade densamma för en och en halv vecka sedan.

Känslan att komma hem och kliva in i en städad, fin och ren lägenhet - hemma - är obetalbar. Det spelar ingen roll om semestern varit Semestern Från Helvetet eller om den varit gudomlig. Det är obeskrivligt skönt att komma innanför hemmets dörrar.

Veckan i Danmark hade jag gärna kunnat vara utan. Det dåliga vädret och känslan av att dagarna bara gick utan att vi gjorde någonting var inte rolig. Visst, det är skönt att slappa och meningen är väl att man ska göra det på semestern, men att bara sitta och trycka i en stuga medan dom regntunga skyarna drar förbi utanför... Det är varken min eller Liten Söt Sambos grej.

Efter den lilla motellvistelsen utanför Helsingborg bestämde vi oss för att beta av Skara Sommarland på vägen hem. Något som ungefär en miljon andra människor uppenbarligen också tyckte var en kul grej. Inget boende hittade vi och läget såg rätt dystert ut ett tag. Men efter ett samtal till Skara Turistförening fick vi tag i en liten stuga med sju bäddar som vi kunde hyra över natten. Och hade vi inte i tankarna redan varit halvvägs hemma, hade jag kunnat stanna där veckan ut. Den låg ganska exakt mitt emellan Skara och Skövde, vid en liten vacker insjö med egen brygga och en liten mini-strand och en stor, springvänlig gräsmatta, uteplats och fin altan. En riktig idyll.

Skara Sommarland var bättre än jag föreställt mig. Det vackra vädret gjorde sitt till och barnen njöt. Badområdet invaderas rätt snabbt av sol- och badtörstande gäster. Vi spenderade sju timmar på området och när jag satte mig bakom ratten igen för att åka dom dryga 30 milen hem, var jag rätt mör. Det tog ungefär en halv minut, och sedan sov Lilla Körsbärsblomman och 15 minuter senare sov Liten Söt Sambo. Själv satt jag med kall AC-luft i ansiktet hela vägen och höll mig vaken och alert (med tacknämlig hjälp av Statoils kaffe och Red Bull).

Arbetet har hållit mig inne hela dagen och jag har fått bringa lite ordning i dom jobbnoteringar som antecknats på servetter, bankomatutdrags-lappar och restaurantnotor. Vem var det som sa att "man kan ha sitt kontor precis var som helst i världen"...

Inledning vecka 2

Älskar känslan av svensk mark under fötterna. Det känns liksom... tryggt.

Dom danska vägarna var inget vidare och bilisterna var inte riktigt drillade enligt svensk lag om att t ex ligga i högerfil om man kör sakta och vänstra filen om man vill köra om. Dessutom gav gränsshopen i Puttgarten mig lättare ångest. Så mycket vin och sprit och godis att man inte till slut inte vill ha någonting.
Lite smått och gott till barskåpet investerades. De finare vinerna var tyvärr inte särskilt mycket billigare, och lådvin känns totalt bortkastat eftersom vi inte är några storkonsumenter. Däremot hittade jag favoriten från midsommar, Smirnoff Green Apple, och en Smirnoff Vanilla. Går dom inte åt är det inte hela världen. Och flaskorna var fina.

Nu är vi här:
http://www.hotellakuten.se/hotelinfo2altus.asp?hid=36C8536D&datum=2005-10-10&nights=1&beds=1&maxprice=2500
Vinka om ni passerar!

Första veckan

Efter en vecka på södra Jylland har jag bara en enda rekommendation:Vill du uppleva sol och bad på din semester, undvik då till varje pris den danska ön Fanö. Vill du däremot
a) testa om din toupé alternativt peruk håller för hård storm
b) hoppa jämfota i regnpölar eller
c) vandra i våt och kall sand
ja, då kan jag verkligen rekommendera den lilla ön utanför jyllandskusten. Har du också en förkärlek för friterad mat och semestrande tyskar kommer detta att bli paradiset för dig.

Vi borde ha anat oråd när vi såg folk med läderartade, vindpinade ansikten, varma, välanvända regnställ och sönderblåsta frisyrer anlända med färjan från den lilla ön. Vi borde ha vänt där, redan i Esbjerg.
Det har regnat. Det har varit grått och mulet. Och det har blåst som satan. Och pommes frites verkar vara standard till all mat som serverats utanför vår lilla hyrda stuga bland dynerna.

Nej, för all del. Jag ska inte klaga. Förutom vädret har det faktiskt varit helt ok, även om jag tyvärr sett en sida av vårt resesällskap som jag inte helt tycker om.

Pluset har varit stranden. Den hade varit än mer makalös om det hade varit varmt och sol men även i dåligt väder var den fantastisk.
Stranden var oändlig. Och den var bred. Från strandfästet och ner till vattnet var det ungefär 200-300 meter. Folk tog bilen ut på stranden och parkerade 25 meter från vattnet. Och sanden var vit och mjuk och det var så långgrunt att man hade kunnat gå över till England utan att doppa huvudet.

I lördags morse städade vi noga ur huset och lämnade den lilla djävulsön. Sen åkte vi över gränsen till Kiel. De är faktiskt första gången jag är i Tyskland och det är riktigt trevligt att uppleva lite storstadskänsla efter en vecka på en liten ö, där man inte kunde betala med Visa-kort i matbutiken. Här stannar vi nu till måndag, då vi börjar leta oss hem till Sverige igen.

Bäst just nu

Lilla Blomman har fått en ny favo-låt; den hemska, hemska "You've got the sweetest ass in the world". Under dagens besök på bilverkstan satt hon och sjöng, med hög röst och på perfekt engelska: "Ass in the world, ass in the world, ass in the world...!".

Bilverkstan tur-och-retur

Redan innan semestern börjat inser jag att det här kommer att bli en dyr historia. Ett besök på snabbverkstaden för olje- och tändstiftsbyte gav vid handen att det var något tjall med bromsarna, något om rost ("det fanns inte en blank fläck...").

Jag vägrar att åka någon längre sträcka med dom orden ringande i öronen, så tidigt imorgon bitti kommer jag snabbt att befrias från ytterligare dryga 3.000 kronor. Å andra sidan är jag glad att fick en tid så snabbt. Annars hade det blivit semester hemma i Stockholm.

Vintips från initierad

Nu när sommaren är här så kanske lite vintips kunna passa? Jag som är lite kunnig när det gäller vin, har några tips som jag tänkte dela med mig av.

Först och främst skiljer man mellan röda och vita viner:
Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man skvalpar ut en skvätt på en vit bordduk. Det vin, som lämnar en lila fläck efter sig, är ett rödvin.

Riktiga kännare kan på bara smaken avgöra om vinet är vitt eller rött. De vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar stämpelfärg. Man kan alltså genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan jämföra smaken med ett vin, konstatera om detta är rött eller inte.

Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt vin, medan man till kötträtter såsom falukorv och sylta bör ta ett rött vin.

Portvin är ett vin som man serverar i porten. Har man inte någon port, kan man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen.

När man serverar torra viner bör man se till att det inte är tvärdrag eller att någon av gästerna råkar nysa, ty i sådana fall dammar vinet omkring i lägenheten. När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare i beredskap.

Om man själv ska bära hem sina flaskor från systembolaget gör man klokt i att köpa ett lättvin, så man inte får för mycket att kånka på.

Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och annat vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljer man ner med renat.

Saker som är svåra att säga när du druckit för mycket vin:
- Oöverträffat
- Innovativt
- Preliminärt
- Kvastskaft

Saker som är väldigt svåra att säga när du druckit för mycket vin:
- Västkustskt
- Konstitutionerad
- Substantiera
- Tillvägagångssätt

Saker som är i stort sett omöjliga att säga när du druckit alldeles för mycket vin:
- Tack, men jag vill inte ha sex.
- Nej, ingen mer sprit för min del.
- Ledsen, du är inte riktigt min typ.

Den obockade Att-göra-listan

Det är inte bara i kommunikation det brister i det här hushållet.
Framförhållning och planering är vi också oerhört kassa på.
Så kassa, faktiskt, att jag nästan skulle vilja skriva det med STORA bokstäver.
OERHÖRT KASSA.
Med många utropstecken.

Fredag lunch åker vi på någon slags semester.
Och vi har fortfarande en att-göra-lista som är lång som ett världskrig.

LSS ligger nere framför TV'n och sover.
Och här sitter jag.
Hur tänkte vi nu?

Jag har ont i vristerna. Gårdagens oplanerade löpträning, utan uppvärmning och med lätt panik i stegen, var inte riktigt vad mina vrister behövde.

Huset med den vackra fasaden ligger i Johanneshov, alldeles nära glasverkstaden. Lilla Körsbärsblomman var väldigt imponerad och tyckte den var cool. Jag tycker också att det ser lite roligt ut med killen som stoppat näsan i buskaget, som en riktig Tjuren Ferdinand... "Jag trivs bättre här, där kan kan ha det lugnt och skönt, och lukta på blommorna...".

Snart semester.

Det grämer mig lite att jag inte helt kan slappna av.

Show me the money

Läser i dagens morgontidning om hur Rhapsody In Circus ligger i konflikt med Stockholm stad om den förstörda gräsmattan i Rålambshovsparken efter Wells- och Bronett-invasionen i vintras. Hittar ingen länk i DN men det finns en annan här: http://www.dagensps.se/article.aspx?articleID=41488&categID=167

Herrar W o B känner sig förfördelade och säkerligen kränkta också, och gnäller och grinar om att de minsann inte är ensamma skyldiga till förstörelsen. 'Gräsmattan var faktiskt i dåligt skick redan från början'. Dessutom har maskiner från bygget tvärsöver gatan också ställt till en hel massa.
Det låter som en riktig sandlåde-fajt.
"Buhu, jag vill inte betala, det var inte bara jag som förstörde...!".

Snorrike Wells och hans kompanjon bråkar om 180.000 kronor. Man lär ha sagt: "Vi tycker att vi bara har förstört för 45.000:-- men för att vara schyssta så betalar vi 50.000:--".

Vad är 180.000 spänn i Wells World? En piss i Mississippi, törs jag lova. Som skriverierna är just nu, framstår han - åtminstone i mina ögon - som en rätt gniden typ.

Nej, Wells. Om du är schysst betalar du hela kalaset. Dessutom kan du skriva ihop ett fantastiskt pressmeddelande där du basunerar ut vilken hyvens kille du är. Kanske du t o m kan få Stockholm Stad att döpa om parken till Wells-parken? Eller fiket i parken till Roberts Coffee? Mig gör det inget. Jag är ändå aldrig i Rålambshovsparken.

Ensam hemma

Det har inte varit någon hemlighet att bilen skulle lämnas in för vindrutebyte idag. Tidigt på morgonen - Liten Söt Sambo skulle vara med Körsbäret och sen gå till jobbet när jag kom hem igen. Så var det bestämt.

Vaknar 06:30. Går upp. Pratar med LSS som redan är uppstigen. Efter en stund går han ner till undervåningen igen. Bryr mig inte om att säga hej då innan jag går, han vet ju ändå att jag ska iväg och jag är ju snart hemma igen.
Lämnar bilen på glasverkstan och tar en promenad från Johanneshov. Ungefär 7 minuter hemifrån, vid Globen, kommer LSS gående. Jag tittar förvånat på honom, och han lika förvånat på mig. "Men va' fan", säger han. "Du måste ju säga till när du går! Jaha", säger han och ler sen skuldmedvetet. "Hon ligger hemma och tittar på TV...".

Medan jag springer som en överviktig gazell genom grönskan, hinner jag tänka en hel massa tankar. "Dörren är olåst! Madeleine McCann... Körsbäret upptäcker att ingen är hemma och får trauma för livet... Hon går ut och letar efter oss... Fula gubben från Farsta öppnar dörren... Körsbäret sätter en kaka i halsen och dör..."

När jag med andan i halsen kliver in genom dörren hemma, ligger hon i rispuffen, med tummen i mun och fleecefilten tätt omkring sig. Hon tittar lite trött på mig och ler. Hon har inte haft en susning om att hon har varit ensam hemma en stund...

Nyhetstorka

Jösses.
DN's huvudtidning är tunnare än Kulturdelen...

Logikens mästarinna

Gammelmamman: Nu när vi går in i affären vill jag att du sätter på dig dina skor.
Lilla Körsbärsblomman: Men varför det?
GM: För att jag säger det.
LK: Men mamma, 'för att jag säger det' är inte logiskt.

Möhippa

Söndagen går i vilans tecken.
Hela lördagen, och då menar jag verkligen hela, ägnades åt kär väns möhippa.

Den startade med snäll kidnappning i hemmet kl 10 och fortsatte, när hon fått samla sig lite, med skivinspelning inkl lunch, ansiktsbehandling, drinkblandningar, middag på Hasselbacken och avslutande gapflapp på Stockholm Live på Grönalundsteatern. Den blivande bruden hamnade till och med - helt orepeterat och spontant på scen. (Jag bara säger det: Måns Möller, vilken jäkla svada! Skitrolig, faktiskt.) Avslutade med varsin SoCo-drink på Clarion Hotel, där vi också fick en titt in i sviten där mottagningen ska hållas i augusti. Fantastisk.

Klockan 12, när jag kom hem var jag totalt färdig. Och jag kan bara ana hur den blivande bruden kände sig. Omtumlad, utmattad, lycklig och trött är vad jag hoppas.

Slutstrejkat

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2833292.ab

Så.
Strejken är tills vidare avblåst. Det var ju fint.
Det gläder mig att parterna verkar mötas. Jag har full förståelse för bussförarnas frustration med långa arbetspass, dåligt betalt och en utsatt situation med hot och rån. Men strejken får ju så mycket följder för samhället i stort (vilket ju i o f s är meningen). Det är inte bara så att jag och du får problem att ta oss till och från jobbet eller doktorn. Jag har just sett en konsekvens i form av ett rejält dipp i kommersen. Min kära väninna som driver butik i en av södra Stockholms stora knutpunkter vad gäller busstrafiken har gått på knäna i fyra dagar och har i princip sålt för 0 och inga kronor under dessa fyra dagar. Gissa om hon är glad just nu?

Fikarast

Nu har jag på några få timmars tid satt i mig en hel termos kaffe.
Arkiveras under fliken "bubbelmage".

När det var sängdags för mig igårkväll, passerade jag Lilla Körsbärsblommans rum. Kastade en blick in på henne, och hejdade mig sen mitt i steget. Var tvungen att gå in och pussa på henne. Snacka om utslagen!

Musik med mera

Har inte riktigt hunnit med att skaffa all den bra musik jag vill ha. En eller ett par hoppas jag kommer på posten inom kort (är man stor musikkonsument är det trevligt att känna folk som jobbar på skivbolag, det blir inte fullt lika dyrt då).

Och Fleet Foxes - den måste bara köpas. Strax. Har jag den inte innan vi åker ut på vägarna nästa vecka kommer jag att känna mig som en halv (musik)människa. För dom som gillar 60-tal. Och det visste jag knappt att jag gjorde.

Eat shit and die

Åkte på en riktig dräpare vid nattningen. Den annars så underbara Lilla Körsbärsblomman låg bredvid mig i sängen, ansikte mot ansikte:

"Mamma, din andedräkt luktar faktiskt inte gott. Den luktar fis!".

- - - - - - - - -
Mental Post-it: Inte glömma köpa tandtråd och SB12, inte glömma, inte glömma...

Kontoret, hemma

Så här ser det ut när arbetet sköts hemifrån. Det får bli så, när det är min tur att lämna på dagis, när det inte går några bussar och cykeljäveln har punktering. Köksbordet är stort och funkar skitbra som avlastningsplats för diverse papper, fakturor och brev. Och en puderdosa från Isadora...?

Imorgon måste jag åka till kontoret, mitt svala, härliga kontor vid Kajen. Måste i lugn och ro få stämma av och planera inför nästa vecka, då jag inte kommer att kunna jobba speciellt mycket, eftersom Lilla Körsbäret från och med måndag är dagisledig. Liten Söt Sambo både lämnar och hämtar.
Det kan bli en lååång dag.

Firmafest

http://www.youtube.com/watch?v=-JJBjqAl2pM

Ja. Vad säger man? Det är sådana här människor man kommer i kontakt med i mitt jobb.
Fast den är ganska rolig...

Hit pick

Har fått en demo med 16 nya låtar med C4r0l!ne. Nu ska jag försöka välja ut låtar till en ny skiva, som ska släppas i januari. Sån't här tycker jag är så jäkla svårt. Jag är inte direkt känd som "hitpicker"... Extra svårt är att lyssna på demoinspelningar, där låten bara framförs med gitarr och/eller piano.
Så här långt kan jag bara säga att dom som gillade J0pl!in-plattan kommer att älska den här. Ännu mer. Texterna är sköra och bräckliga och träffar direkt i hjärtat. Här finns en ballad som skåpar ut fröken Sanna med hästlängder. Här finns en annan ballad som får mig att gråta varje gång. Och en cover. Och så finns en låt som bara måste bort. Eller kanske två.

Det ska bli jättespännande att se vad som händer med det här...

Sökes: lägenhets- och kattvakt

Den 11:e sticker vi från stan. Tyvärr ser det ut som om våra kära polisgrannar inte kan hjälpa till att passa våra katter den här gången... Så nu behöver vi snarast hitta någon som vill bo i vår lägenhet och gulla med våra katter.

Ingen som känner någon som behöver uppehälle i Stockholm?

En vanlig dag på väg till jobbet

I min enfald trodde jag att ersättningsbussarna för tunnelbanans gröna linje skulle gå imorse, trots strejken. Tyckte mig ha läst det någonstans. Det gjorde dom inte. Inte en buss, varken grön, röd eller blå, så långt ögat kunde nå. Och min cykel har fått punktering...