Gammelmamman tycker till

Det är för djävligt att en populär presidentkandidat utgör ett så pass stort hot för vissa människor, att han riskerar att mördas. Att man pratar om honom att följa i JFK's och MLK's tragiska fotspår. Jag förstår inte.

Hur kan man kunna jobba som försvarsadvokat och sova gott om nätterna? Jag förstår inte.

Tycker inte om hur det resoneras i samband med det senaste offret för ungdomsvåldet; killen som knivskars till döds och dumpades utanför ett sjukhus för att sedan dö av skadorna. "När en kille på Kungsholmen dör, får dom uppmärksamhet till och med av statsministern...".
Har killen blivit dödad för att att mördarna vill ha uppmärksamhet, för att bli omskrivna i tidningen och få helsidor? Självklart fattar jag ju vad dom menar, men det låter så... korkat. Nu kommer en antivåldsmanifestation att hållas och det första den intervjuade kvinnan som (jag tror) är en av medarrangörerna, nämner, vid frågan om vilka som skall medverka, är "artister som ska uppträda". Som om det viktigaste är underhållningen. Sådana galor och manifestationer kan man arrangera för undvika att sånt här händer, för att engagera och förebygga.

Min artist är i Varberg och skriver låtar och, har jag blivit förtäljd, försöker ha ihjäl småbarn. Ett litet snedsteg, och så föll han rakt ner i en barnvagn. Han var förkrossad, och hoppades att barnet inte var detsamma. Krossad, alltså.

Höll på att glömma: förra veckans rysligaste rys var i måndags, på galapremiären av den där stora, svenska filmen. Scenen där den unga flickan slickar blod från golvet och tittar upp i kameran och plötsligt har ett annat ansikte (som någon sa till mig var Suz4nne Reut3rs): då reste sig min kropps samtliga hårstrån unisont, från de längst ut på tårna och ända upp på hjässan. Såna rysningar får man tack och lov inte varje dag. Äckligt, samtidigt som det var en mycket fascinerande känsla.

Under tiden leker Lilla Körsbärsblomman hemma hos sin pojkvän. Jag hoppas dom fnittrar lika hysteriskt som förra gången... (Och precis i samma ögonblick som jag skrev det, kom ett SMS: "dom leker och fnittrar...".)

Påsar under ögonen

Oerhörda vuxenpoäng på helgen.
Har varit på både dop och födelsedagskalas och helt avstått alkoholen. Har känt mig lite trött och (sett) sliten (ut) i veckan och som bekant blir man inte mindre trött och sliten av att sitta och sippa vin. Så jag lät bli. Framemot midnatt kändes det rätt skönt att sätta sig bakom ratten och köra bil hem.

Har dessutom uppmärksammat att ögonen blir mindre påsiga av att rengöras med ögonmakeup-lotion istället för två och vatten. Men det kanske finns billigare varianter än Clinique?

Post party syndrome

Vojne, vojne.
Huvudet har varit tungt och inte helt korrekt påskruvat idag.
Det blev ett mycket trevligt kalas - trevligt folk, en del djupsnack om livet (ibland får jag för mig att det döljer sig tragiska händelser och trauman i v a r e n d a människas liv) och mycket garv. Halv två gav jag upp och ramlade isäng. Födelsedagsbarnet stöp kvart i fem.

Nu väntar en hektisk arbetsvecka, igen. Imorgon ska jag iväg till studion för att övervaka kvällstidningsintervju med artist och duettpartner, därefter på möte för att träffa den där kunden jag inte kunde säga nej till. Kvällen slutar troligen på Södr4 Te4terns höstkickoff - och då kommer jag säkert ha haft ytterligare en sån där dag när jag inte har fått någonting gjort.

Möhippa

Söndagen går i vilans tecken.
Hela lördagen, och då menar jag verkligen hela, ägnades åt kär väns möhippa.

Den startade med snäll kidnappning i hemmet kl 10 och fortsatte, när hon fått samla sig lite, med skivinspelning inkl lunch, ansiktsbehandling, drinkblandningar, middag på Hasselbacken och avslutande gapflapp på Stockholm Live på Grönalundsteatern. Den blivande bruden hamnade till och med - helt orepeterat och spontant på scen. (Jag bara säger det: Måns Möller, vilken jäkla svada! Skitrolig, faktiskt.) Avslutade med varsin SoCo-drink på Clarion Hotel, där vi också fick en titt in i sviten där mottagningen ska hållas i augusti. Fantastisk.

Klockan 12, när jag kom hem var jag totalt färdig. Och jag kan bara ana hur den blivande bruden kände sig. Omtumlad, utmattad, lycklig och trött är vad jag hoppas.

Tjöt i Götlaborg

Onsdagen började i ottan. Sponsorbilen hämtade upp strax före 8 och började sin färd mot Göteborg. Den är lite roligt att åka i, den där sponsorbilen, den skapar en del uppmärksamhet eftersom den inte bara är spritreklam-'stripad', utan också prydd med bandets namn och bild. Strax utanför Jönköping åkte en bil upp jämns med oss och fotograferade, skrattade och vinkade.

Efter att ha svängt förbi Träd6år'n med prylar, åkte vi ut till Frihamnen där festivalen Met4lt0wn går av stapel. Där vidtog barbygge och 'brandning' av backstage-tält igen. Skillnaden i engagemang, hjälpsamhet och service var enorm mot den förra festivalen. Funktionärer och crew släntrade omkring och svarade "jag vet inte" på nästan alla våra frågor. Inget engagemang från den restaurant som var ansvariga för backstage/VIP-tältet. Jag är glad att jag inte behövde spendera två festivaldagar där.

Därefter begav vi oss till L!5eberg för att se Mu5t4sch göra sin sista spelning med gitarristen, H4nnes, som nu lämnar bandet. Vem som ska ta över är väl inte helt klart, men det viskas om ett namn som nog kan bli ett bra tillskott och komplement till de övriga.

Jag är inte överdrivet hemma på deras repertoar, men den är ju onekligen ganska tung och R4lf tar i från tårna. Det jag tycker är lite negativt, är den konstiga kontrasten mellan den tunga rockmusiken och R4lfs lite buskisartade mellansnack. Killen är en pajas, och ibland kanske bandet skulle vinna mer på att han inte sa så mycket. Men vad vet väl jag?

"St4m" har inget större sceniskt utspel men han är duktig på att lira bas.

Det var festligt, folkligt och fullsatt - 10.000 i publiken.

Efteråt blev det signering med bandet. Kön var lååång och det skulle signeras på allt möjligt - tröjor, sedlar, skor. R4lf sa från scen strax innan de gick av: "idag signerar vi inga bröst eller rumpor, tänk på att det här är en familjeföreställning!".

Efter familjeföreställningen blev det barnförbjudet. Då laddades det med rusdrycker och pepp i logen på Träd6år'n och sen var det dags igen, för ännu en spelning. Så här kan det se ut när man - i extremt motljus - försöker plåta från scenen.

H4nnes var glad, trots att han känner sig en smula vemodig.

Och herr sångare var i sitt esse. Det blev en lätt kaosartad spelning där rusdryckerna gav full effekt mot slutet. Trummisen, "D0jan", fick feeling och slängde trumpinnarna och spelade trummor med bara händerna och den evige göteborgsmusikprofilen, Ebb0t, befann sig plötsligt uppe på scen och körade på ett par nummer.

Efteråt blev det glädje, kramar och snack i logen backstage. Utdelning av presenter blev det också. När klockan började närma sig halv 3 började den långa dagen ta ut sin rätt och jag och mitt resesällskap begav oss hemåt.

Efter flera timmars stillasittande i bil och efter att ha varit iklämd i dels ett par hårt åtsittande strumpor och dels ett par höga stövlar; ja, jag vet inte vad jag ska säga - min vrist och mitt ben blir faktiskt bara snyggare och snyggare...

Nu är man på hemmaplan igen och jag måste säga: jag gillar verkligen Göteborg. Människorna är snälla och glada och har inte alls samma attitydproblem som vi här i huvudstaden. Det är en skön stad, Götet!

Midsommar i sörmlandsskogarna

Midsommar var fin.

Avslappnad skönt firande med traditioner, lagom många skön människor i skön grön miljö, mitt i den sörmländska frodiga naturen. Mycket fniss, lite poolbad, grillat - med professionellt trumsolo på grillen - (våra medhavda "färska" kycklingfiléer från Willy's luktade gammal äggfis när vi öppnade paketet och vi vågade inte chansa... tack och lov fanns det gott om mat i huset) och gott att dricka (men oj, vilken god drink man kunde göra på Smirnoff Green Apple!).

Lilla Körsbärsblomman slocknade som ett ljus redan halv sex på förkvällen och missade både mat och potatis. Hon vaknade till runt halv tolv på natten och fick vara med och fira i två timmar, innan hon törnade in igen, tillsammans med sin kära mor.

Deltog i "fotbollsmatchen" med killarna och det har gett ett bestående men i form av handstort blåmärken på vristen. Is fanns det gott om, så svullnaden gick ner betydligt under natten. Blåmärket är kvar och blir bara snyggare och snyggare.

Själv blir jag bara mer och mer sommar-seg i takt med att resten av Sverige också verkar börjat tänka på sommar-refrängen.

En bild säger mer än tusen ord...

Mitt på dagen hade vädret väldigt svårt att bestämma sig.
Här lirar S4h4r4 H0tn1ghts.

S4h4r4 H0tn1ghts - inga direkta favoriter och emellanåt lät det rätt taffligt.

Sorry.

S4h4r4 H0tn1ghts - kommenterade publikresponsen: "Ni bevisade just att det var smart av oss att välja bort Småland i år."

Det rådde inget tvivel om vem som sponsrade VIP-backstagen.

Herr Gomez ville definitivt inte vara med på bild. I musikbranschen har han varit i många, många år. Nu har han sadlat om och är numera i restaurantbranschen.

Sponsorrepresentant flankerad av - om jag inte hörde helt fel - systerson (till vänster) och äkta mannen till höger.

M4ndo D1a0 levererar som vanligt rockröj.

M4ndo D1a0

M4ndo D1a0. 8jörn D1xgård är nygift.

Som sagt, sponsorskapet var lättidentifierat.

Mister Jack stod i dörren och hälsade välkommen alternativt avvisade överförfriskade.
Våra "värdinnor" som hjälpte till att ragga band till vår talangtävling.
Rockmusiker (t v M4ts som lirar i M4rys1im och He11singl4nd Und3rgr0und), i mitten Jochum som lirar bas. Entusiasten till höger har jag helt tappat namnet på...

...jag undrar om inte jag (och de som jag skvallrat för) var den enda som såg när de kom - Th3 H3114c0pt3rs. Killarna i bandet är alla ruggigt flygrädda, så därför blev det bara ett kort varv runt festivalområdet.
Cloffe - alltid glad och redo för party...

Närmare än så här tog jag mig aldrig Th3 H3114c0pt3rs spelning.
Men publiken hade kul... trots att Sverige just förlorat mot Spanien...

Festligt, folkligt, fullsatt på VIP-området.

Rockposerna stod som spön i backen...

...hela tiden...

Alla festivalområdens baksida - bajamajorna är aldrig, aldrig någonstans trevliga...

Glada miner bland sponsorerna.

Stockholms klubbfolk.
Stockholms klubbfolk, del 2.

Jag sa ju det... rockposerna duggade tätt... Här under Qu33ns 0f Th3 St0n3 4ge.

Jag träffade världens längsta man på Qu33ns 0f Th3 St0n3 4ge.

Jag räckte honom till midjan...

Nämen... Slaktar'n! Tillsammans med Nicke.

Skäggiga män fanns det även på den här festivalen.

Medan andra ville visa andra håriga sidor...

D4vid Gr0h1 - han är också skäggig. Och skitsnygg!

F00 Fight3rs.

F00 Fight3rs - veckans röj!

F00 Fight3rs

Andra gick igång på väskor...

M1c från Eur0p3 i sällskap med... någon...

Sverige rockade

Lördagen innebar ett lugnt uppvaknande med trevlig frukost och promenad längs vattnet. Lunchen intogs i Sölvesborg och klockan 16 bar det av mot festivalområdet, i sällskap med ett av banden som skulle spela där på kvällen. Vi åkte i minst sagt uppseendeväckande fordon och det är ganska roligt att se hur folk runt omkring reagerar, när de tror att det är Det Stora Bandet från Göteborg som kommer.

Halv 8 var det dags för mig att se kvällens, ja, till och med festivalens, första band. Det var bra, men sångaren hade en tendens att bli lite för pladdrig mellan låtarna, och det förstörde tempot i konserten. Jag undrar om han dessutom inte blev lite störd över att trummisen, känd från olika TV- och radiosammanhang och som har en megakänd far, fick mer spontana rop och applåder än han själv.

Kvällens andra spelning blev det band som förra året vann den rocktävling jag jobbar med för tillfället. (Åh, vad det är tråkigt att vara så kryptisk i mitt skrivande, men nu får det bli så). Jag hade inga som helst förväntningar och blev mycket positivt överraskad. Det var tajt och välspelat och tältet var fullt av fans och nyfikna. Spelglädje och rock'n'rollklyschor så det sprutade. Förstår bara inte varför sångaren ibland pratade på engelska när han försökte få igång publiken. Men som sagt, ett överraskande bra och positivt intryck.

Därefter hastade vi vidare till Göteborgs rockande stoltheter. Hamnade precis framför scenen via backstage och basen var så otroligt hamrande och tung att det var svårt att stå kvar. Är inte speciellt familjär med bandets repertoar men det var det många, många andra som var och det slogs publikrekord för just den scenen.

Efter det gav jag upp musikintresset och koncentrerade mig på mitt andra; att mingla i backstagebaren. Träffade gamla vänner, bekanta och kolleger och en del nya. Skägg-Martin, polisong-Orvar, charmige Danne och gamla, gamla väninnan Maria, som med glädje och stolthet återberättade det gamla minnet om när hon blev så sur på mitt ex så att hon hälsade på honom genom att ta honom mellan benen.

Runt halvtvå-tiden på natten började de flesta fly fältet och så gjorde även vi. Har varit förvånansvärt måttfull med alkoholintaget så idag känner jag mig mest bara lite trött i huvudet. Det enda jag är lite rädd för är att tinnitusen bara blir värre och värre. Och jag, min stora idiot, var inte klok nog att ta med mig några öronproppar. Det ska jag definitivt göra på lördag, då det är dags för nästa (endags)festival - Where The Action Is.

Tågtrams

Tåget tar mig sakta hemåt.
Fredagen och lördagen har bjudit på musik, alkohol, kramar, glädje och värme. Sammantaget en skön festivalupplevelse där medelåldern är hög och stämningen på topp. Tinnitusen har fått sig en omgång och jag har bl a fått se en musikläggare från en radiostation bränna upp sitt punghår med hårspray och en tändare. Ja, jösses...

Ögonfluff

Begreppet 'söndagsseg' har blommat ut fullständigt idag.
Helgen, ja t o m dagarna före helgen, har varit full av fester.
Dagisfest i torsdags följdes av 30- och 40-årsfest igår och avrundades med 6-årsdito i eftermiddags. Nu har jag bara lust att ligga och fisa i soffan resten av kvällen, dregla i halvslummer och somna extremt tidigt. Den gubben går tyvärr inte, eftersom jag om ett par timmar ska möta upp vänner för att planera möhippa.

Och imorgon har ungarna disco på dagis mellan sex och åtta, och på tisdag är det glasskalas på nya skolan och...

Tur att det är solsken, så att man kan gömma dom fluffiga ögonen bakom solglas.

Gamla roller

När psyket inte har vett att sörja och ögonen inte gråter, känns det som om magen är den som får ta största smällen. Hela eftermiddagen, efter Mors Dags-brunchen, har den knipit, vridit och ojat sig och sett till att jag inte kunnat tillgodogöra mig något närande av den goda maten.

Eller också är jag bara bakis.

Kvällen igår var förunderlig. Helt plötsligt befann vi oss mitt ibland en stor grupp människor, där vi hela tiden kände igen någon, utan att riktigt kunna placera personen i fråga. "Vem?", "Varifrån?" var frågor som ställdes, både viskande och högt, under hela kvällen. Lustigt att träffa på människor som man inte sett på över 20 år, och (o)lustigt att märka hur man omärkligt glider in i rollen man hade på den tiden. I mitt fall var rollen en tyst, lite tillbakadragen, blyg och avvaktande tjej, som inte gjorde mycket väsen av sig. Det kan ju såklart ha att göra med det som hänt under veckan, men efter ett par timmar började gamla, invanda beteenden göra sig påminda.

Klockan 2 gick vi hem. Jag glömde Visakortet i baren. Nästa nostalgitripp går av stapeln den 13 september, på en ålandsbåt. Jag kommer inte att befinna mig ombord.

Nostalgitripp

Jag tänker bojkotta schlagereländet.
Jag tänker gå ut med en väninna, äta gott och dricka vin. Sen tänker jag frottera mig med närmare tusentalet andra nostalgiker på Berns salonger, dansa disco och flamsa på Loveboat Stockholm.
Garanterat det enda discot i Stockholm ikväll, där alla är i fyrtioårsåldern.

Lycka och olycka

Vilken fullständig omställning mina arbetsdagar genomgått! Det känns som om jag börjat på ett helt nytt jobb. Det är nästan så jag undrar hur jag egentligen skött mitt jobb tidigare...
Helt plötsligt får jag saker och ting gjorda på dagarna. Jag slipper ödsla energi på att tänka på att tömma disk- eller tvättmaskin, dammsuga eller tvätta toaletten. Jag kan koncentrera mig till 100% på att försöka göra ett bra jobb.

Det inmundigades champagne igår. Och rött vin. Och öl. Rasslade runt på Stureplan, som jag i vanliga fall håller mig långt ifrån, men det var releaseparty på ena sidan gatan och rockklubb på andra. Var klok nog att ta det lugnt med alkoholen och åka hem hyfsat tidigt, 01:20. Dagen idag har inte varit alltför tung och jobbig, även om jag känner av bubbelvattnet...

Strax innan jag lämpades av taxin, passerade vi en olycksplats. I rondellen, där krocken inträffat, stod mängder med polisbilar. En helt demolerad bil med intryckt front stod med öppen förardörr. Bredvid poliserna och bilen stod en bår. Medan den nyfikne taxichauffören sniglade sig genom rondellen, vände jag bort ansiktet. Jag såg aldrig om den gula filten täckte en kropp...

Bra och obra

Galet oorganiserad gala, måste jag så här i efterhand tillstå.
Inget gästlistesystem, vilket fick till följd att t o m de artister och DJ's som skulle spela på tillställningen fick nobben i dörren, och var tvungna att tjata sig in.
Det som räddade det hela var att de båda arrangörer jag haft kontakt med, var synnerligen trevliga, ödmjuka och utan minsta tillstymmelse till attityd och som gjorde allt för att hjälpa till.

Kvällen till ära bar jag en nyinköpt, ljus tröja med ludd. Efter en timme märkte jag att tröjan fällde. Den fällde jättemycket. Så fort jag kom i kontakt med någon med mörka kläder, gav den liksom bort en hel massa vitt fluff. Axelremmen på min väska blev alldeles luden och vit. Men söta rara väninnan, som lyckats frigöra sig för kvällen, tyckte att jag var fin i håret, så det gjorde inte så mycket.

Äldst på haket som vi var, orkade vi inte vara kvar speciellt länge efter att min artist avslutat kvällens liveuppträdande. Taxi hem och isäng vid halv 2.

Och som avslut: Den här står på favoritlistan just nu. Jag får knotter över hela kroppen när refrängen startar...

Galna galor

Imorse halv 7 vinkade jag av Liten Söt Sambo i dörren.
Han spenderar de fem närmaste dagarna i Cannes på stor musikmässa.

Inatt dansar jag - Gammelråttan - på bordet...

Frågan är hur mycket dansande det blir. Jag är trött och har fortfarande nackvärk.
Nåväl, det kanske en Alvedon och något alkoholhaltigt kan bota. Stor gratistidning har stor galafest (ännu en gaaaaalafest, nu får det snart vara slut på ryggdunkandet och partajandet), först en prisutdelning i ena änden av stan, som jag inte tänker bevista. Därefter efterfest i andra änden av samma stad, dit gästerna bussas. Min käre dalmas ska underhålla gästerna kring midnatt. Och då undrar jag: hur glammig är hans rider, egentligen? Den där listan över prylar man önskar till logen. Så här löd hans blygsamma önskemål, som ska fördelas på 7 personer:
"4 backar öl, 10 flaskor rött, frukt och choklad".

Eftersom det inte var några problem att få igenom dessa krav, tycker jag att han kunde ha tagit ut svängarna lite.
En stor bukett rosor. Dajm, men chokladen ska vara borttagen; det ska bara vara det där knapriga, krokant tror jag det heter (dajmen ska självklart jag, hans kära pr-kvinna, ha; ja, rosorna också väl?). Torr champagne och jordgubbar. Cigarrer. Vit sammet på väggarna. Äkta mattor på golvet...

På tal om galor undrar jag hur nöjd nöjesredaktionen på Aftonbladet är över att det var Sonja Aldén och Måns Zelmerlöf som utsågs till årets kvinnliga resp manliga artist. Det blir inte särskilt hippt, trendigt och 'indie' när folket bestämmer.

Gala med guldkant

P3 Guld-galan är över. Festen är slut. Ljusen har slocknat och alla har gått hem.
Sitter i förstaklassvagnen på tåget till Stockholm (det var av någon anledning billigare att åka första klass hem), kämpar mot en lätt orolig bakis-mage och samlar tankar och intryck.

Och jag kan säga det, måste säga det, nu.
Jag rökte inte! Nej, ta mig fan. Det gjorde jag inte. Och jag är så nöjd och stolt över det.

Tillställningen var som vanligt superprofessionellt arrangerad.
Ljudet, ljuset och folket i kringproduktionen, gör verkligen att man blir varse om hur oerhört dugligt folket på vår statliga, trygga radio är. Och precis som förra året, gjorde den åtminstone mig medveten om hur mycket duktiga musiker och artister vi har i Sverige.

Mest imponerad blev jag av Layzee (nya svenska hiphop-hoppet) och Robyn. Energi, känsla, närvaro.
Programledar-Anders var ordentligt nervös i början men klarade sig galant. Och så den där sångaren som börjar på R, i ett hyllat hårdrockband... Efter att ha sett, mött och betraktat vid ett flertal tillställningar nu, ruskar jag bara mer och mer på huvudet. Visst, clownerna behövs, dom som livar upp en något stel tillställning, men njae... jag börjar tröttna.

Efterfesten var kul. Mycket mingel. Mycket dans. En del drycker med procenthalt. Många gamla bekanta och lite nya. Många har varit med länge, och det är rätt skönt med dessa bekanta ansikten, dom är vuxna nu. Lite mindre galna och utåtagerande, lite lugnare. En av de gamla bekantingarna, duktig soloartist som tillsammans med mig och Liten Söt Sambo försäkte välta omkull hela Göteborg för några år sedan, berättade för mig att det bästa han gjort var att flytta från Stockholm till just Göteborg, där han numera bor sedan fem år.
Sen har vi ungtupparna, av manligt såväl som kvinnligt kön. Dom där som måste hävda sig, göra sig hörda och visa att dom kan. Känner mig trygg i min ålder, i min kompetens och även i mina brister. Det är skönt att vara gammal i gemet, lite luttrad och det är skönt att bli refererad till som "lugn och stabil".

Efter några timmars livligt mingel blev klockan plötsligt 2 på natten. En sista vända i lokalen, och man inser att det troligen inte blir roligare än så här. Förberedde mig på att trotsa stormen på vägen till den väntande taxibilen, stormen som vi internt döpte till Harriet i ett samtal under kvällen. Harriet lysste dock med sin fråvaro, och halv tre låg jag nedbäddad i min sköna hotellsäng. När jag blev väckt av ett telefonsamtal klockan tio imorse, upptäckte jag att jag legat och sovit i samma ställning hela natten.

Snart är jag hemma igen. Får ett par timmar för mig själv, eftersom Liten Söt och Körsbäret är på släktträff. Jag längtar efter dom. En ny arbetsvecka väntar. Och på fredag är det fest igen.

Medan jag packade för utcheckning, stod TV'n på och visade "Stjärnorna på Slottet" (herregud, hur ser hon ut, fru Ekland?). Jan Malmsjö citerade i en sekvens så vist: Smicker är som parfym - det luktar gott, men svälj det inte!" Kloka ord att ta med sig på vägen.

Grammis-yra

Grammisnomineringarna har kommit. Upptäcker till min glädje att en duo jag jobbat med under hösten är nominerade. Men se, det var väl kul!?

Liten Söt Sambo har fyra nominerade band i hårdrockklassen.

Någon gala tror jag inte att det blir för min del den här gången. De två tidigare har varit... rätt trista, faktiskt. Nej, jag satsar istället på P3 Guld-galan i Göteborg - förra året var så kul!

Kalas-hets

Idag hade det varit skönt att få sova ut lite.
Helgen har varit späckad - två stora kalas har vi lyckats klara av utan några bestående men. I lördags fylldes lägenheten av närmare 20 barn, när Lilla Körsbäret och hennes bästaste bästa vän hade gemensamt kalas för dagiskompisarna. Vissa av föräldrarna stannade också kvar. Två timmar intensivt kalasande var ungefär vad man klarade av.
I söndags var det dags för nästa. Då fylldes lägenheten av närmare 20 vuxna och en liten mindre skock barn, som skulle utfordras med pastasallad, dryck och tårta. Det känns som om vi ensamma bidragit till ett helt eget sopberg. Man kan vara glad att det inte hamnade någon överbliven unge eller ett husdjur i soppåsarna av bara farten.

Känns som om vi får tänka om lite till nästa födelsedag. Man behöver ju inte slå på stora trumman varenda år. Eller som Körsbärsblomman själv uttryckte det när hon vaknade i söndags morse: "Idag ska vi ha kalas igen - hur bortskämd ska jag bli egentligen?".

Postkalas-syndrom

Igår var det födelsedagskalas. Jag och Liten Söt Sambo fick lite socialt och trevligt umgänge, tillsammans för en gångs skull.

God vän, f d kollega och numera konkurrent i branschen fyllde och bjöd på stor fest.
Hon bor en bra bit utanför stan men ändå dök närmare 50 pers upp och ville delta i festligheterna. Och som hon bor! Delar ett stort, stort k-märkt hus med en konstnär. Huset är omgivet av 4H-gård och grönområden och våningen har både över- och undervåning. Underbart!

Frotterade oss sålunda med födelsedagsbarnet och hennes trevliga vänner, som man till vardags hittar i musikkulturen, bland svensk media och konsertbokare och här fanns också en och annan högaktuell, svensk supergrupp.

Kvart i fyra rullade vi hemåt mot svärföräldrarna, som bor ett stenkast från festen, efter att ha ringt efter taxi tre gånger (!) - "nej, vi hittar inte...". Och då snackar vi den lokala taxin. Klockan nio imorse vaknade vi, helt av oss själva, och just nu är jag så trött så att jag håller på att svimma. För att krydda med ytterligare lite självplågeri, är vi sova-över-barnvakt åt ett par vänners barn. Medan de softar i sköna badrockar ute på Yasuragi, äter vi popcorn och lördagsgodis och bygger tågbanor.

Det blir en tiiiiiidig kväll ikväll...