Böcker

Efter en hel massa snack och osedvanligt lite verkstad, gick jag och tårtsmulan till biblioteket idag.
Den enda bok hon, denna snart sexåriga dam, tyckte var värd att ta med hem var en Miffybok. Med tanke på att det är en bok för ettåringar, lät jag den stå kvar i hyllan. Dessutom har vi den här hemma redan, om det skulle knipa.

Hem kom vi med följande titlar:
Hundraser, den nya utförliga handboken - jag undrar vad våra katter har att säga i saken? Här finns bilder på en hel massa roliga hundar, korta ben, långa ben, rastahår, you name it.
Lena Landström: Småflodhästarnas äventyr.
Barbro Lindgren/Charlotte Ramel: Ängeln Gunnar dimper ner
Tormod Haugen: Prinsussan Klura och draken
Roddy Doyle: Fnissarnas hämnd.

Den sistnämnda ser åtminstone jag fram emot att få högläsa för henne. "Här avslöjas vad som händer med vuxna som är elaka mot barn. Ledtråd: det har att göra med något som är brunt, luktar illa och kan vara mycket kladdigt... "Fnissarnas hämnd" är en galen berättelse för både barn och vuxna!"

Med tanke på att tjejen är inne i någon slags vansinnig kiss-och-bajs-period just nu, är den säkerligen perfekt för små fnissiga öron.

Själv kom jag hem med min första Ian Rankin-bok. "Förlorade själar". Har ingen aning huruvida man måste gå i någon slags kronologisk ordning när man läser om John Rebus, men det lär visa sig. Boken var av utgående typ och såldes till det överenskomliga priset av en krona. Nu kommer alla att tro att jag stulit på biblioteket...

En författare jag också är oerhört sugen på att sätta tänderna i igen, är Reggie Nadelson. Läste häromdagen att det nu finns flera böcker om Artie Cohen översatta till svenska. Jag vill ha!

Utmaning från Åsiktskanonen

Fick en utmaning från Åsiktskanonen. Den handlar om böcker och det är ju sådant jag försöker hinna med mellan varven. Så, håll till godo!

Vilken bok läste du senast?
Islossning av Barbara Voors.

Vilken bok läser du nu?
Heartstopper av Joy Fielding.

Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
På senare år har kvinnorna skapat en märkbar ökning i hyllan. Fast jag tror att det egentligen varit ganska jämt fördelat.

När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?
Med förtjusning (om jag läser en dålig bok) eller förskräckelse (om jag läser en bra) kan jag ibland notera att jag börjar närma mig slutet.

Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Sedan många, många år är jag medlem i Bonniers Bokklubb. Där hittar jag det jag vill läsa. Jag får också inspiration från vänner och bekanta, i viss mån även bloggar och topplistor.

När blir en bok för lång?
Så fort den är tråkig, förutsägbar, klyschig eller dåligt översatt.

Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Jag har en tendens att tappa intresset om jag inte helt förstår det jag läser. Jag är rätt haj på engelska, men är inget vandrande engelska-lexikon. Därför läser jag hellre den svenska versionen. Men kan få krupp om den är dåligt översatt.

Vilken bok blev du senast berörd/inspirerad av?
Oj, det var ett tag sedan jag läste något som rörde vid mig djupt. Bestående minnen under mitt läs-liv är "En bön för Owen Meany" av John Irving och "Strändernas musik" av Pat Conroy. Jag grät mig igenom slutet av "En bön..." och i princip igenom hela "Strändernas...". Böcker av Joyce Carol Oates får mig också att tänka efter och känna mycket.

Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Det kan jag definitivt. Senast skedde det med Per Hagmans "Livet ska vara en schlager". Den var så där tråkigt pretentiös-klyschig. Då går det bort!

Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Överrepresenterad är definitivt spännings-genren - thriller, deckare, övernaturligt. Ett tag köpte jag allt Stephen King skrev, tills jag upptäckte vilken ordbajsare han egentligen är. I min hylla finns inga eller få böcker om religion eller politik.

Rekommendera 5 författare:
Rasande svårt men Barbara Voors (så länge hon inte är så krystad som hon var i Islossning), Giles Blunt, Joyce Carol Oates, Majgull Axelsson. Det jag läst av Håkan Nesser är bra, och en extra eloge till Hans-Eric Hellberg som skrev böckerna "Puss" och "Kram", som var helt fantastiska när jag läste dem på 70-talet. Det var nästan något av förbjuden läsning, det var ungdomserotik på hög nivå. Jag minns att jag läste och njöt samtidigt som jag satt med blossande kinder. En guidning in i puberteten, definitivt!

Semesterböcker

Läste två böcker under min en och en halv veckas semester.

Den första var Mons Kallentoft "Midvinterblod" som jag tyckte om och hade svårt att släppa ifrån mig om kvällarna, och som gav mig mersmak att läsa uppföljaren, "Sommardöden". Sen hade jag lyckats packa med mig världshistoriens allra sämsta svenska bok. Den heter "På andra sidan Venus" och är skriven av Elisabeth Andersson. Och jag är ledsen, men den är verkligen riktigt, riktigt usel. Den är i total avsaknad av personporträtt, här finns inget som helst djup och språket och dialogen är banal och genomtrist. Jag plöjde igenom den på en dag och slängde den. Jag har läst Allersromaner som var bättre.

Författardrömmar

När man bara har en femåring och en dator och två katter som umgänge en dag (jag har knappt sett röken av Liten Söt, och så länge han ropar på Ulrik vill jag inte veta av honom), funderar man en del. På stort. På smått. Som att pulkor så lätt går sönder när man drar dem genom gångtunnlar. Som att det fladdrar så skönt i håret när man susar nerför backen. Och så dom där orden. Dom sex, som jag skrev om här nedanför.

Inuti mig finns en hel massa ord som jag skulle vilja fästa på papper. Jag har alltid tyckt om en bra historia, en skön bok, en underbar berättelse. Jag började en gång på en bok, ett naivt och rätt misslyckat försök på 100 sidor, ungefär. En skräckroman, om en svart man bosatt strax utanför Stockholm. Han inser plötsligt att han är Utvald. Han är utvald att bli en ny Josef, han kommer att avla en pånyttfödd Jesus. Mannen är amerikan från början och under Vietnam-kriget blev han av med sitt ena ben. Ett ben som plötsligt, efter ett möte med en mystisk främling, börjar växa ut igen... Jag fnissar lite generat när jag skriver det här. Jag hade storyn mer ellerl mindre klar för mig och jag vet inte varför den aldrig blev klar. Det kom säkert någon snubbe eller ett party emellan... Den ligger på en diskett, en sån där floppy disc. Jag har den kvar men den funkar inte i någon dator, varken Mac eller PC. Vart de utskrivna sidorna tagit vägen har jag ingen aning om. Några flyttar kom emellan.

Nu är det min egen historia, min egen uppväxt som ligger och pockar på uppmärksamhet. Inget övernaturligt. Jag vill skriva historien om hur min mor, genom en mans avskyvärda handling, blir med barn. Med mig. Om hur jag föds och växer upp, en period i fosterhem, och en period med mina morföräldrar. Om hur jag sedan växer upp, med en extremt dominant och stundtals aggressiv och oberäknelig adoptivfar, som kuvar inte bara mig utan även min mamma. Hur jag, när jag är 12, plötsligt får veta att denne man inte är min pappa, något som delges mig i vredesmod och jag ska ha jävligt klart för mig att min riktige far var den elakaste i världen. Mer och mer har jag fått veta om min riktige far, ju närmre min mamma och jag kommit varandra genom åren. En historia som skrämmer, som fascinerar mig och som finns här inom mig, och som jag tänker på nästan varje dag. Måhända bidar den sin tid. Min mor är ju egentligen den som borde skriva, jag vet att hon skulle kunna. Men om hon inte gör det... Den dagen jag tar mig tid...

Klyschig litteratur

Efter en direkt sugande läsning i form av "Låt den rätte komma in" får jag inte ut ens det lillaste dugg av Tamara McKinleys "Drömmarnas land" som jag hittade på pocket i min bokhylla. Hur hamnade den där? Nu går den direkt i runda arkivet. Jag kan inte fortsätta läsa en bok med klyschorna staplade på varandra, som i en Allersroman. Jag får nog botanisera vidare där bland det olästa...

Insläppt

Jag har just läst klart den. Den var riktigt, riktigt bra. En stilstudie över 80-talet, som målade upp bilder, blodiga bilder, på näthinnan. Det handlar inte bara om ren skräck. Utan också om utanförskap, om hur jävla grymma barn kan vara mot varandra, mobbing och osedda barn. John Ajvides Lindqvists "Låt den rätte komma in".

Det finns en filmtrailer nu. Bara den är ett litet mästerverk. En av de bästa, svenska filmtrailers jag sett faktiskt. Svenska filmtrailers brukar vara långa, sega och avslöja för mycket (slutet, tex...). Den här får mig att rysa.

Så, nu vill jag att det ska vara april så att jag får ila till biografen.

Om otrötta fiskar

La mig sent. Läste en stund. Det brukar göra mig trött snabbt och slutar nästan alltid med att jag får boken rakt i ansiktet. Icke den här gången. Var fortfarande vaken när Liten Söt kom hem. Låg och pratade och garvade en liten stund, innan han somnade. Då var klockan halv tre. Funderade på att läsa en stund till. Liten Söt började snarka. Jag försökte somna. Då tassade Lilla Körsbärsblomman in på mjuka fötter och la sig bekvämt mellan oss.
Klockan fyra gav jag upp och gick och la mig på soffan. Somnade en kort stund, vaknade, somnade, vaknade av väckarklockan tio i åtta och frågade om han verkligen skulle spela match, somnade igen och vaknade strax efter nio.

Hade glömt att det är så här jag blir när jag inte röker.
Pigg som en jäkla mört. En rökfri mört.

Kurerad

Låt mig förbigå helgen, åtminstone den inledande delen av den, med någorlunda tystnad.
När det var som värst vågade jag inte lämna toaletten. Men mina fobiskt skrämda kräkreflexer höll sig lugna.

Lördagen tillbringades ensam i lägenheten, nerbäddad i sängen. Liten Söt och Körsbär flydde hals över huvud runt lunchtid och kom inte tillbaka förrän halv tio på lördagkvällen. Jag kurerade mig med blåbärssoppa och läsning - Joyce Carol Oates, vilken kvinna! "Älskad, saknad" avverkades i raskt, ackompanjerad av mina snyftningar och min alltmer knorrande, hungriga mage. Var tvungen att leta reda på hennes "Mörkt vatten" som också stått oläst länge.

Nu mår jag dock betydligt bättre och har gjort plats för julmaten.

Har däremot börjat jobba upp en härlig julstress. Snart är det julafton och lilla fru Gammelmamma har inte köpt en ynkaste julklapp. Inte ens en prinskorv till julbordet har kommit över tröskeln till detta hem.

Jaja. Det löser sig. Det brukar åtminstone min Lilla Söta Sambo säga.

Litterärt dilemma

Här sitter jag, trött som en gris.
Kunde inte somna inatt. Tittade på klockan sista gången runt 4-tiden, och det var där någonstans jag slutligen slocknade.

Liten Söt Sambo hade sent möte på jobbet och väntades inte hem förrän strax före midnatt. Bestämde mig för att avsluta "Luftslottet...". Det gjorde jag. Och vilket slut! Rättegången, upprättelsen och det slutliga mötet. Emellanåt låg jag nästan med knuten näve rakt upp i luften: "Yes! Där satt den"! Jag tror jag blev alldeles för euroforisk där i sänghalmen och det var svårt att riktigt landa.

Så här efteråt känns det lite kluvet. Jag kommer att sakna Mikael Blomqvist, Lisbeth Salander och Erika Berger och deras oförtrutna, grävande för rättvisan, samtidigt som det nästan är med lättnad jag ser fram emot att få insupa andra meningsuppbyggnader, formuleringar och berättelser.
Frågan är bara vad jag ska välja. Medan jag plöjt igenom trilogin har hyllorna fyllts med olästa böcker. Här trängs de kvinnliga favoriterna Barbara Voors och Maj-Gull Axelsson med herr Håkan Nesser och Mister Ordbajsare Stephen King. Ett trevligt litet dilemma. Och nu har jag gjort mitt val. På mitt sängbord ligger fr o m nu Joyce Carol Oates "Älskad, saknad".

Litteratur

"Flickan som lekte med elden" kändes inte riktigt lika klockren som föregångaren, men den tog sig definitivt på slutet. Kanske är det för att Lisbeth Salander skildras som en karaktär, svår att ta till sig och som gör att även boken blir det? "Män som hatar kvinnor" kändes mer direkt och "personlig" i tilltalet. Jag längtar redan efter att få sätta tänderna i "Luftslottet...". Många säger att det är den klart bästa av dem alla.

Oväntade utgifter

Oj. Sprang på en pocketboks-kampanj på CDON och köpte tre böcker som jag inte alls visste att jag ville ha.

Khemiri, Jonas Hassen - Montecore : en unik tiger
Bryson, Bill - En kortfattad historik över nästan allting
Oates, Joyce Carol - Älskad, saknad

Nu är mina bokhyllor fulla av olästa böcker, bl a dom två Stieg Larsson som jag länge, länge sett fram emot att läsa men av olika anledningar sparat.
Bäst jag går och lägger mig och försöker läsa ut Åsa Larssons "Det blod som spillts".