Om att röra på påkarna

För lite drygt en vecka sedan såg det ut så här:

Imorse klockan 05:59 såg det ut så här.

Jag börjar få in rutinen ordentligt nu. Det är inga problem att gå upp (oh, well - en sanning med en liiiten modifikation kanske) på mornarna, även om det är tidigt, tidigt. Dom där extrakilona jag la på mig på semestern är borta nu. Kanske något extra också.

Viljan att röra på sig finns där. Jag har till och med börjat fundera på att ta tag i simningen igen och till den kommande födelsedagen ligger ett par hantlar högt på önskelistan.

Att ta steget fullt ut och pallra mig iväg till ett gym, känns däremot inte lockande. Den biten klarade jag av, med råge, när jag var dryga tjugo. Jag tränade styrketräning fyra-fem dagar i veckan - jag var helt besatt (och, måste jag erkänna, ruggigt vältränad). Men den där besattheten har gjort att jag idag har fått en lätt avsmak för skivstänger, bänkpress och svettiga gym. Hela styrketränings-grejen i slutet av 80- och början på 90-talet var äcklig; jag tränade på ett gym där flera tävlande bodybuilders späkte sig och det var inte direkt gröt och grönsaker som formade deras kroppar. I killarnas omklädningsrum hittades kanyler och tomma pillerburkar. Några av dem stoppade i sig piller som var avsedda för djur. En kille jag dejtade ett tag, en vanlig kille som styrketränade för att komma i bättre form, köpte anabola steroider för att påskynda resultatet och blev dum i huvudet som följd.

Det är bra att ta hand om den, men att bli extremfixerad av sin kropp är inget att rekommendera.

Galenskaperna fortsätter

Jorå. Galen är jag nog. Halv sex imorse tog jag en rask promenad i duggregnet. Den tog nästan en timme, och jag känner både i ben och mage nu. GI-metoden funkar bra så här andra dagen. Är dock sjukt sugen på smågodis, dajm och lakritspastiller.

Lillskruttan spenderade förmiddagen hos kompisen och jag hann med både möte (ganska bortkastat, eftersom alla inte var närvarande) och ärende.

Snart väntar Arvika...

Arla morgonstund

Jag sa ju att mitt nya, nyttiga liv har börjat.
Imorse stod jag, något förvånad, vid ytterdörren 05:20, och var tillbaka innaför densamma 06:04, något mindre förvånad men aningen mer svettig efter den raska promenaden.

Idag har jag varit oerhört fokuserad på bokstäverna G och I, åtminstone vad gäller kosthållningen. Sesamstekt lax med gurksallad gjord på creme fraiche, gurka och rivet citronskal. Till och med Lilla Körsbäret käkade, även om gurksalladen byttes mot färskpotatis och skirat smör. Liten Söt kan man inte ens med hot om extremt våld tvinga i något från "havets äckelheter", så han fick äta rester.

Jag är nog inte riktigt klok.

Rörelse

Klockan 07:10 imorse började min promenad mot jobbet.
Klockan 08:10 stod jag utanför porten till min arbetsplats.
Och låt mig uttrycka det så här: jag tänker inte gå hem ikväll.

Tänk att lite drygt 6 kilometer kan vara så... motsträviga.

Positiv, så positiv

En fantastisk första dag på arbetet. Det är knappt jag känner igen mig själv.
Allt har flutit på utan hinder, folk har varit positiva, glada och jag har bokat intervjuer till höger och vänster. Jag önskar att det alltid vore sommar.
Så här, svart på vitt på skärmen, känns det som om jag slår mig lite väl mycket för bröstet ibland, men det är mer någon slags mental pepp. Ofta infaller dom dagar när jag bara känner "helvete", "skit" och "jävla surgubbe" (eller gumma för den delen) efter vart och vartannat samtal jag ringer. Sådan är dock dagen för en hårt arbetande pr0m0tor. Eller vilken annan telefonförsäljare som helst. Så det gäller att ta till vara och minnas när man har flyt.

Dessutom är jag mäkta stolt över min nya assistent. Jag har inte utökat personalstyrkan, det är mer en lösning som funkar bra för oss båda tills vidare, tills assistenten kommer igång ordentligt med sitt företagande som rör det hon pluggat så hårt för i många år. Hennes första arbetsdag gav också oerhört positiv utdelning, och jag tror att hon cyklade hem ganska glad och tillfreds med sig själv. Det gläder mig. Vi snackar tjej som skulle behöva lite medvind och mindre uppförsbacke.

Och - är det nu det börjar? Mitt nya, något smalare liv? Åh, vad jag önskar att det är så!
Under semestern och strax innan började det strama rätt ordentligt i byx- och kjollinningar. Till slut vågade jag inte ställa mig på vågen med risk för att dessutom åka på en hjärtinfarkt. Jag kan inte räkna, även om jag använder hela hushållets fingrar och tår, alla dom gånger jag sagt att jag ska börja motionera, röra på mig, äta färre ostbågar och mindre dajm. Men nu är det faktiskt dags att ta i med hårdhandskarna och skärpa till sig ett tag. Tog en power walk på 40 minuter, med mina 1 kilos vristband käckt virade runt fotlederna (halva vägen, sen fick dom sitta runt handlederna - vristbanden, alltså. Inte fotlederna. Det är bara ett kilo extra per vrist men det känns verkligen!), plågade magen med ett gäng situps och åt en stor portion keso med tomat, morötter, gurka och grapefrukt när jag kom hem (jaaa, jag vet att det är viktigt att man får i sig fett också!). Imorgon är planen att promenera till jobbet, något som torde ta ungefär lika lång tid, men då får vikterna stanna hemma.

Känns det bra efteråt, firar jag och assistenten med ett glas vin efter jobbet.

I badlås

Tanterna på badhuset är snälla. Efter morgonens tidiga motionsrunda ropade en av dom till mig, när jag stod och stretchade vid bassängkanten (men åååh, vad jag är duktig och skötsam när jag vill): "Var det du som glömde ett lås förra veckan?". Och visst var det. Den snälla tanten hade tagit hand om det och lämnat in det i kassan. Där låg det. Märkt "Morgonbadare, kvinna 6/9".

Om ni ser någon med begynnande grönt, klorblekt år (det är sant, håret blir grönt av för mycket klorbad!) då är det jag, morgonbadaren.

Motion

Gammelkroppen behöver röra lite på sig.
Det börjar hänga betänkligt, och puta både fram och bak. Två veckors intensivt späkande har sett till att den lagt på sig lite extra också.
Imorse fick den vad den tålde. Klockan 06:45 masade den sig iväg till simhallen för 40 vändor i 25-metersbassängen.

Nu mår gammelkroppen bra.

Fast huvudet är trött.