Var fjärde graviditet...

...i Sverige slutar med abort. I fjol utfördes 34.454 aborter i Sverige. Så står det i City idag. Jag tycker det låter vansinnigt mycket, men det har tydligen sett ut så här i ungefär trettio år. Samma siffror. Se här, ett litet bryderi som jag som tjejmamma kommer att ställas inför.
Själv var jag nyss fyllda 15 när jag började äta p-piller. Min mamma var med vid gynundersökningen när de skrevs ut för första gången. Det var ingen garanti, visade det sig, för att jag inte skulle bli med barn. Rent och skärt slarv gjorde att jag valde att genomgå abort, inte bara en utan faktiskt två gånger. Inte som tonåring, utan en bra bit in i "vuxenvärlden", som 22- resp 32-åring. Val jag inte är speciellt stolt över, men som jag inte någon gång ångrat, och det tror jag är ett måste för att man ska kunna förlika sig med det faktum att man gör en abort. Hur det än slutar efteråt. Jag trodde länge att jag skulle förbli barnlös men inte ens då kunde jag titta tillbaka och ångra det jag gjort.
Nåväl, tillbaka till min egen dotter. Min föresats som morsa är att försöka prata med min dotter om allt. Vara lyhörd och alltid försöka lyssna, inte bara när hon säger något, utan verkligen lyssna på VAD hon säger. Sex och killar, kärlek och relationer ska aldrig få bli något som hon tycker är pinsamt att snacka med mig om. Jodu, drömma kan man ju alltid, och det låter ju som en vacker och bra föresats. Tiden får utvisa hur det kommer att bli. Men jag lovar på heder och samvete att alltid finnas där, vad som än händer. Jag har skrivit dagbok sedan jag var 13 och sparat dem allihop. Jag funderar på om min dotter ska få läsa dem när hon blir större, hur jobbigt och utlämnande DET än känns. Vi kan läsa dem tillsammans, och jag ska förklara mitt beteende för henne.
Härom dagen hörde jag någon berätta om varför småungarna, 9-10 år, hänger nere i centrum där jag bor. Dom blir utkörda hemifrån för att pappa kom hem trött från jobbet och måste få lugn och ro. Shit.