Vem är då jag - en vidareutveckling

Fyrtiotre. Medelålders kvinna, skulle det stå i tidningen, om jag blev omskriven. Jag känner mig inte särskilt medelålders, men kan erkänna att det börjar synas. Well, what the fuck! Det ska synas att man lever, och att man levt. Jag har garvat mig igenom stora delar av mitt liv tack vare helt galet humoristiska vänner, särskilt en Åsa, och det gav mig tidigt skrattrynkor runt ögonen. Det bjuder jag på. Det är så man får mig. I övrigt håller jag på att försöka växa i vuxenkostymen. Michelle hjälper mig att fortfarande komma i barnkläderna.
Jag har nästan hela mitt liv jobbat i skiv- och musikbranschen. Det kommer att märkas i bloggen att jag gillar musik. Musik är livet. För tillfället har lyssnar jag en del på Mars Volta; skruvat, skruvat men vissa spår är riktigt bra, och det finns alltid rum i mina öron för Håkan Hellström. Det blir mycket svenskt nu, tack vare mitt nuvarande jobb (ja, jag har ett jobb, även om man inte kan tro det), som är en organisation som har till uppgift att befrämja och marknadsföra svensk musik utomlands. Önskar att jag hade tid att gå mer på konserter, dock. Det senaste jag såg i den vägen var Mercury Rev på Berns.