måndag, maj 23, 2005

Persbrandt och fådda blommor

Jag är inne i något sorts Persbrandt-stim just nu. Han är överallt.

Det började för några veckor sedan, när jag och min käraste kära vän Åsa var på Vasateatern och såg Lik som män. En helt fantastisk, svart komedi om två män som möts på ett bårhus. I över en vecka gick vi och idisslade den föreställningen; direkt efteråt var jag helt tagen och hade svårt att samla ihop alla intryck. Kort sagt; något av det bästa jag sett.
Sen var fyran igång med att reprisera Beckfilmerna; för vilken gång i ordningen vet jag inte, men dom tål att ses igen, de flesta. Att se'n karln inte har vett att hålla sig från att köra bil i samband med alkoholintag, ja, det är en annan historia. Nåväl, han har figurerat överallt ett tag. Och bara för det, känner jag mig nödgad att delge en anekdot från Det Verkliga Livet:

En bekant till min pojkvän, vi kan kalla honom Uffe, för det heter han verkligen inte (inte min pojkvän alltså, utan bekantingen - njae, inte min pojkvän heller, för den delen - strunt samma, vi går vidare) var på hemväg genom Vasaparken efter en osedvanligt blöt kväll på krogen. Mitt i parken blir han plötsligt överfallen av en man, som antingen a) tänker råna honom, eller b) våldta honom eller möjligen c) bägge delarna. Uffe blir självklart vanvettigt rädd och lyckas, sitt alkoholrusiga tillstånd till trots, slita sig loss från förövaren och springer för livet. Bara för att springa rakt in i bröstet på en annan man. Han tittar chockad och skrämd upp på mannen han just försökt springa igenom och ser Gunvald Larsson, a k a Mikael Persbrandt, som lugnt och tryggt tar tag i honom och säger: "Lugna ner dig, grabben - jag är här nu"... "Det var som att springa rakt in i en Beckfilm", har Uffe deklamerat efter denna något bizarra händelse.

Åt lunch idag med en kär gammal vän som jag inte sett på länge. Han hade köpt en liten bukett liljekonvaljer till mig och på vägen hem fick jag, av fyra eller fem olika personer höra: "Åh, har dom kommit nu?".
Kan det vara sommarens första liljekonvaljer som står i ett glas på vårt köksbord? Ljuvligt!

**************
Dagens rekommendation: Ge någon en blomma (eller en kram)

4 Comments:

At 11:56 em, Blogger Jenny said...

Liljekonvaljer måste vara en av de vackraste blommer som finns.
Har din hacker till dotter en egen blogg än? ; )
Annars recomenderas Fem myror...

 
At 8:50 fm, Blogger The Female Dinousaur said...

Hej Jenny,
Liljekonvaljer är utsökta! Och de doftar gudomligt.
Jo, min hackerdotter och jag har utforskat stora delar av Cyberspace Jr. Fem myror är en favorit; det mesta på svt.se/barn är jättebra. Ett tag hängde hon ofta på Myror i Brallan-webben och gissade bajset. :-) Dessutom kan hon svaren på ALLA frågorna i naturspelet...
Kul att du hittade hit. Jag tänker ta mig en tur till din blog!

 
At 9:20 fm, Blogger Fria Foten said...

Förra helgen kunde det gått illa. Sambon och jag råkade hamna bland ett gäng ungdomer som var aggressiva och taggade som f-n.
Det var hot och knälpåkar. Vi lyckades snacka med dom, men jag har förstått att det är jäkligt lätt att hamna i en massa trubbel som man inte rår för.
Har bott i Sthlm i en massa år förut. Nu bor jag i en småstad och det verkar vara lika tufft här.
Händelsen har påverkat mig en hel del.

 
At 8:44 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Flaxa: Låter otäckt. Skönt att ni lyckades snacka er ur det hela. Jag tror tyvärr att det inte spelar någon roll var man bor. Sånt här kan inträffa närsomhelst, varsomhelst.

 

Skicka en kommentar

<< Home