Nytt bloggförsök

Då testar vi igen!
Det här är mitt tredje försök att starta en blogg. Det är så härligt, för en som tycker om att skriva, att bara kräkas ur sig ord på en bildskärm. Har man dessutom lyckats öva upp fingerfärdigheten på tangentbordet (2-årig Distribution- och kontorslinje hette det på min tid) och ett för tillfället ovanligt dött arbete, så går det ju så som en dans!
Första försöket var fruktansvärt pretto; och det blev vansinnigt personligt, alldeles för personligt för att vara bra. Nog kan det här försöket säkert också bli personligt, men inte fullt lika utlämnande om tidigare kärleksrelationer och barndom (nåväl, den risken finns men jag ska försöka hålla mig).
Det finns en anledning till att jag gjort en länk ovan. Jag har sedan 15-årsåldern haft en lätt släng av denna otrevliga åkomma, en åkomma som blossade upp i samband med att jag fick barn. Ett tag var det riktigt jobbigt, när min sambo var bortrest mycket och det härjade magsjuka på dagis. Gulp. Hade riktigt svårt att somna vissa kvällar, bara låg och nojade över att raringen skulle vakna, grina och kräkas. Till min stora lycka verkar hon, precis som både sin far och mor, ha begåvats med stålmage, eftersom hon bara varit kräksjuk två gånger sedan dagisstarten i augusti förra året (och då fick pappa ta hand om henne; jag rymde!). Jag lovar, jag kan ta hand om alla diarrésjuka barn i Sverige, bara jag slipper kräks! Själv har jag aldrig haft vinterkräksjukan, åtminstone aldrig i vuxen ålder.
Vilken grotesk inledning det blev på den här bloggen! Well, vi måste ju alla börja någonstans.