Sverige rockade

Lördagen innebar ett lugnt uppvaknande med trevlig frukost och promenad längs vattnet. Lunchen intogs i Sölvesborg och klockan 16 bar det av mot festivalområdet, i sällskap med ett av banden som skulle spela där på kvällen. Vi åkte i minst sagt uppseendeväckande fordon och det är ganska roligt att se hur folk runt omkring reagerar, när de tror att det är Det Stora Bandet från Göteborg som kommer.

Halv 8 var det dags för mig att se kvällens, ja, till och med festivalens, första band. Det var bra, men sångaren hade en tendens att bli lite för pladdrig mellan låtarna, och det förstörde tempot i konserten. Jag undrar om han dessutom inte blev lite störd över att trummisen, känd från olika TV- och radiosammanhang och som har en megakänd far, fick mer spontana rop och applåder än han själv.

Kvällens andra spelning blev det band som förra året vann den rocktävling jag jobbar med för tillfället. (Åh, vad det är tråkigt att vara så kryptisk i mitt skrivande, men nu får det bli så). Jag hade inga som helst förväntningar och blev mycket positivt överraskad. Det var tajt och välspelat och tältet var fullt av fans och nyfikna. Spelglädje och rock'n'rollklyschor så det sprutade. Förstår bara inte varför sångaren ibland pratade på engelska när han försökte få igång publiken. Men som sagt, ett överraskande bra och positivt intryck.

Därefter hastade vi vidare till Göteborgs rockande stoltheter. Hamnade precis framför scenen via backstage och basen var så otroligt hamrande och tung att det var svårt att stå kvar. Är inte speciellt familjär med bandets repertoar men det var det många, många andra som var och det slogs publikrekord för just den scenen.

Efter det gav jag upp musikintresset och koncentrerade mig på mitt andra; att mingla i backstagebaren. Träffade gamla vänner, bekanta och kolleger och en del nya. Skägg-Martin, polisong-Orvar, charmige Danne och gamla, gamla väninnan Maria, som med glädje och stolthet återberättade det gamla minnet om när hon blev så sur på mitt ex så att hon hälsade på honom genom att ta honom mellan benen.

Runt halvtvå-tiden på natten började de flesta fly fältet och så gjorde även vi. Har varit förvånansvärt måttfull med alkoholintaget så idag känner jag mig mest bara lite trött i huvudet. Det enda jag är lite rädd för är att tinnitusen bara blir värre och värre. Och jag, min stora idiot, var inte klok nog att ta med mig några öronproppar. Det ska jag definitivt göra på lördag, då det är dags för nästa (endags)festival - Where The Action Is.