Iakttagelser från en mässmonter

Det roliga med mässan som pågår är dessa olika, fantastiska möten med människor.

Kännare, burbounfantaster, amatördrickare, restaurangpersonal, rockstjärnor - alla som kommer har sin alldeles bestämda uppfattning om JD. Vi har t ex känd svensk hårdrockartist, som mer eller mindre hyrts in för att promota drycken och som gör det med stor inlevelse. När han befinner sig i montern är det inte en lugn stund och folk tittar med skräckblandad förtjusning. Och Monseuir Hårdrock och hans possé blir fullare. Och ännu lite fullare. Kommer han för nära riskerar man spräckta trumhinnor...

Redan klockan tre igår eftermiddag (mässan öppnade 12) var det många som hade provsmakat i lite väl många montrar. Två glada och högljudda från Australien, en kille och en tjej, stod länge och pratade med mig. Fast egentligen undrade jag om dom kom från Down Under. Dialekten kändes inte helt klockren...

Strax efteråt kom två dryga och lätt påstrukna gentlemen och ville ha whiskey. Den ene var aningen mindre dryg än den andre. Tog i hand och presenterade sig som varande från Operakällaren, minsann. För att få provsmaka helt gratis, måste varje fack-mässbesökare uppvisa en bricka, och ingenstans på dessa gentlemäns bringa kunde jag hitta någon sådan. Så jag frågade. "Har herrarna möjligen någon bricka, så kan jag servera er fritt?". Äh, den där skiter jag i! Jag har inte ens fyllt i den, den ligger här någonstans!", blev det lätt överlägsna svaret. Jag fick dem till slut att rota fram brickorna och de svävade iväg med sin dryck.

Förra mässhelgen kom en herre, som författat en bok om burboun. Han kom varje dag. Torsdag, fredag och lördag. Varje dag kom han och fick en provsmak Woodford Reserve. Han berättade att hans livs höjdpunkt var när han fick dricka WF nere på destilleriet i USA, direkt från fatet. Han såg lika lycklig ut som ett barn som får smaka godis första gången.

Förra helgen skymtade jag även Börje Salming i publikhavet. Jag gillar Börje Salming. Börje Salming gillar däremot inte JD. Inte en enda gång kom han till vår monter och ville smaka.

Mötte boende från obygden jag levde i mellan 5-12 år.
Den dialekten glömmer man inte så lätt.

Och så. De två blariga killarna som hängde länge, länge vid våra drycker och bord. De som ljög ihop en historia om att de var läkare, lätt homosexuella och hade gemensam vårdnad om en liten son, Anton. Som gjorde nästan vad som helst för att få smaka lite gratis whiskey. Och som, strax innan vi stängde för kvällen, tillsammans med nyfunnen kvinnlig bekant, gjorde en liten mäss-gallup. De frågade alla kvinnor de mötte: "Skulle du kunna tänka dig att ligga med den här killen?". Noterade i förbifarten att han bar vigselring.

Det är viktigt att vi håller på regler och förordningar. Ordningsmakten och tillståndsenheten går, civilt, runt och kontrollerar så att vi inte överserverar eller gör något olagligt. En summering från förra helgen låg i vår monter när jag kom igår. En av rubrikerna var "berusad personal". Tydligen är det några av de mindre bryggerierna och importörerna som gärna tar sig ett glas med sina kunder. Något som man definitivt säger "aja, baja" till.

Något jag inte kände till är att reglerna för Systembolagets personal har skärpts efter dom uppmärksammade muthärvorna. Nuförtiden får personalen inte ens bära tröjor med sprittryck på sin fritid. "Det är Anitra som har gått in och pekat med hela handen", var en av kommentarerna.

Förra helgen var det poliskontroller utanför mässan både på fredagen och lördagen. Alla, och jag menar alla, fick blåsa. En av våra monter-grannar blev fast och fick kliva in i high-tech-vanen med extrakänslig 'specialutrustning', eftersom hans blåsning visade positivt. Enligt egen utsago visade hans utandning "0,9-micropromille-nånting" och han vet ännu inte riktigt vad påföljden blir och kan inte förstå hur det kan vara så, "eftersom jag inte drack något efter klockan 6"...

Själv känner jag mig rätt packad varje gång jag sätter mig i bilen efter ett pass därute, men jag lovar - jag gillar inte ens whiskey!