Jul, jul strålande jul

Klapparna är handlade och inslagna.
Granen är pyntad och klädd.
Huset är städat och fejat.
Golven är torkade.
Skinkan är griljerad och avsmakad. Mmmm. "Jag äääääääälskar julskinka!" vrålar Lilla Körsbärsblomman mellan tuggorna.
Knäcken är kokt. Den blev, hör och häpna, precis så där lagom hård och knäckig som knäck ska vara. Det är nästan så att man tror att det är min mamma har gjort den.
Allt är klart. T o m håret har fått en julig, röd ton.

Lugnet lägrar sig. Om hon kände till ordet, vet jag att Körsbärsblomman skulle säga "tristess". Hon blev jätteglad när hon helt plötsligt upptäckte att det var mörkt ute. Hon är längtan personifierad. Varje morgon har hon vaknat och berättat hur många dagar det är kvar till julafton. Imorgon är väntan över.

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR och många kramar till er alla.

Julkaos

Har fortfarande ett par saker som måste inhandlas innan måndag. Lite skinka, lite julklappar.
Jag undrar var i hela världen man ska hitta en mat- eller leksaksaffär imorgon, som inte är till bredden fylld av människor ute i precis samma ärende som jag...

Egentligen är jag inte speciellt förtjust i julen.
Varför kan inte folk umgås som folk, utan en massa krusiduller?

Teknikens (vid)under, del 2

Det visade sig att det var com hem's fel, att teknikaliteterna inte funkade.
Nu funkar dom.

Idag köpte jag en antennförstärkare för att ge bättre bild på vår TV.
Jag undrar om jag kan skylla på com hem, att den inte heller funkar?

Teknikens (vid)under

Prylar ska funka, det måste finnas någon slags lag på det.
Säger jag "ja, tack" till en nyanskaffning av teknikaliteter, ska skiten funka! Dessutom borde dom som installerat andra teknikaliteter, till samma jäkla tre hål i väggen, veta hur dom ska installeras, och inte knåpa ihop dom lite som dom känner för just precis då.

Jag sa, efter viss tvekan, ja tack till telefoni via "tre-hål-i-väggen"-förfarande. När jag skulle koppla in modemet, fann jag till min förvåning att digital-tv-boxen genom någon avancerad anordning, var inkopplad i "data"-hålet. Efter viss assistans från en lika förvånad kundtjänst installerades modem och telefon. "När modemet har hämtat nödvändiga data, lyser alla lampor med ett fast sken. Det brukar ta 10 minuter men kan ibland ta upp till en timme".

Nu har en grön, envis jävla lampa blinkat i 1,5 timme. Den vägrar sluta.
Och jag är så på vippen att bli en riktig surkärring. Just nu vill jag bara kasta ut alla elektroniska dumma apparater genom fönstret och skrika "det var bättre förr!".

Tappat ansiktet

Börjar ledsna på facebook. Känns som om man har vettigare saker att göra än att forwarda kedjebrev (som redan cirkulerat runt jorden ett par varv via mail), läsa inlägg som man inte vet om man kan lita på att dom är sanna eller undvika vampyrbett. Roligare än så blir det liksom aldrig...

Neeeej!

Fick just en SMS från väninnan:
"Nu har F (hennes dotter) spytt ner hela vardagsrummet!".
Ikväll känns det lite shaky att vara ensam hemma med Lilla Körsbäret (Liten Söt Sambo är på julbord). Tänk om det bryter ut här också...? ("om jag blev sjuk i fredags... inkubationstid...?").

Jävla, jävla, jävla förbannade fobi!
Jag fullkomligt hatar att ödsla negativ fobi-energi på "om-det-kanske-händer"-saker, men jag kan verkligen inte låta bli.

Anonyma Klubben

Å arbetets och uppdaterandets vägnar, köpte jag den nya veckotidningen Hemtrevligt och läste artikeln om Anonyma Klubben (läs även morgontidningens artikel). Kul och inspirerande läsning för en blåögd och naiv obotlig romantiker som jag... Nu vill jag också vara med och göra främmande människor glada!

I övrigt måste jag säga att tidningen definitivt inte ser mig som sin huvudmålgrupp.
"Knyppla din egen skinkgriljering", gamla kungligheter och reportage i stil med "Karin 68 och Rune 72; vi förväxlades på BB och nu är vi sambos" är liksom inte min kopp te.

Plötsligt hände det

Nämen, se på f*n.
Jag skrapade just fram 1.000 kronor på Triss.
Tack för det, Jultomten!

Kurerad

Låt mig förbigå helgen, åtminstone den inledande delen av den, med någorlunda tystnad.
När det var som värst vågade jag inte lämna toaletten. Men mina fobiskt skrämda kräkreflexer höll sig lugna.

Lördagen tillbringades ensam i lägenheten, nerbäddad i sängen. Liten Söt och Körsbär flydde hals över huvud runt lunchtid och kom inte tillbaka förrän halv tio på lördagkvällen. Jag kurerade mig med blåbärssoppa och läsning - Joyce Carol Oates, vilken kvinna! "Älskad, saknad" avverkades i raskt, ackompanjerad av mina snyftningar och min alltmer knorrande, hungriga mage. Var tvungen att leta reda på hennes "Mörkt vatten" som också stått oläst länge.

Nu mår jag dock betydligt bättre och har gjort plats för julmaten.

Har däremot börjat jobba upp en härlig julstress. Snart är det julafton och lilla fru Gammelmamma har inte köpt en ynkaste julklapp. Inte ens en prinskorv till julbordet har kommit över tröskeln till detta hem.

Jaja. Det löser sig. Det brukar åtminstone min Lilla Söta Sambo säga.

Evigt spring

Snälla, goa tarmbacillusk! Det räcker nu.
Det finns inget mer kvar därinne, som behöver komma ut. Jag lovar.
Eller vänta, jovisst - jag svalde lite luft för en stund sen?!

Egentligen är det ganska fascinerade, hur många gånger i kvarten man kan gå, alternativt springa, på toaletten.

O m det nu händelsevis var någon som ville veta.

Tillbaka

Apstadiet har inträtt igen.
Kände mig hyfsad imorse, men allteftersom dagen gått har det blivit sämre igen. Försökte äta lite lunch med svärfar, som varit här och målat vägg på nedervåningen. Kanske inte världen bästa lunch för en trasig mage - pasta med strimlad biff (även om det mest bara blev små bitar av pasta). Efter det la det loss igen (för säkerhets skull hjälpt på traven av en halv kopp kaffe), och trippen till och från dagis blev plötsligt till ett riktigt vådligt äventyr. Lilla Körsbärsblomman skrattade så hon nästan fick ett kruppanfall, och sjöng en fin bajsvisa på melodin "Cara Mia" och "The Worrying Kind".

Visst är det väl i alla fall lite synd om mig?

Och Lilla Körsbärsblomman har lärt sig att vissla.

Batteritorsk

Det händer att jag väger mig emellanåt.
Imorse, efter duschen, ställde jag mig på (elektroniska) vågen.

46,7. Eeeeh, vänta lite. Visserligen åt jag nästan ingenting på hela dagen igår men... Men 46,7. Vi snackar dramatisk viktminskning här.

Efter frukost hoppade jag upp på vågen igen.
42,6.

Mina tankar vandrar mellan Stephen Kings "Thinner" (Förbannelsen) eller att jag av misstag vägt mig på febertermometern.

Det mest logiska är väl troligen att vågen behöver nya batterier. Frågan är om jag vågar sätta i några. Batterierna kan ju ha varit klena ganska länge...

Ute ur dimman

Apstadiet börjar ge sig.
Hälften av dagen spenderades halvliggande, halvdöd, halvvarm i soffan; resten av den spenderades på 'damrummet'. Det var ju tur, för då fick jag ju titta länge, länge på de nya badrumsmattorna, duschdraperiet och handdukarna. Och medan jag låg där i soffan kunde jag beundra den nya, fina mattan i vardagsrummet. Är det jul, så är det...
Liten ExtraSöt Sambo kom hem tidigt och tog hand om markservicen, grävde fram koltabletterna och serverade avslagen cola.

Stolt moder

Uppe i svinottan imorse för att se våra små barn gå luciatåg på dagis.

Eftersom Lilla Körsbäret tillhör "storbarnen" nu, låg det på hennes lott att vara en av dom som skulle läsa vers. "När första ljuset brinner..." har övats in och kan numera rabblas om man så väcker henne mitt i natten. Versen skulle läsas tillsammans med bästa kompisen, så hon behövde inte känna sig ensam.

In i det sista var jag övertygad om att hon inte skulle palla. Hon är en blyg och rätt försiktig general, som inte ofta kliver fram. Jag har peppat henne, och totalt undvikit att prata om det som något jobbigt och nervöst, bara försökt göra det till något roligt och häftigt. Och hon gjorde det! Först av alla klev dom fram, hand i hand i småmörkret, och började: "När första ljuset brinner, står julens dörr på glänt...". Sen sa det 'plopp' och kompisens luciakrona föll ner och la sig som ett halsband runt halsen på henne. De två sista meningarna dränktes i lite fniss och förlägenhet, men satan i gatan - Hon gjorde det!

Apstatus

Vaknade kvart över ett inatt och mådde apa.
Har fortsatt att må apa sedan dess.
Magen värker, känner mig seg, darrig och mår illa hela tiden.
Jag hatar att må apa.

Och nej, jag är inte ett dugg gravid.

Om smak

Förkylningen jag dras med, är en elak typ.
Den producerar inga övermängder av det där läskiga, gröna, rinniga men den har gjort att jag tappat all smak.
Nåväl, utbrister möjligen någon med kritiskt granskande blick uppifrån och ned; 'smak är väl ingenting du någonsin haft'. Kan så vara. Men det är inte stil och klass jag pratar om den här gången. För jag håller med, det har jag inte speciellt mycket av. Nej, nu handlar det om mat och dryck som stoppas in i det där hålet någonstans mitt i ansiktet. Mat och dryck smakar absolut ingenting. Zit, nada, noll. Och det gör det så oändligt mycket tråkigare att äta och dricka.

Kunskap

Det finns amerikaner som tror att Europa är ett land.
Det finns amerikanser som aldrig, aldrig någonsin hört talas om Ungern. Möjligen Turkiet.

Och så finns det amerikaner som är smartare än så.

Tenorförfrågan

Fått ett mail från en operasnubbe som vill ha PR-hjälp.
Vänta nu! Jag?! Och opera?!

Får suga på den en stund.

Liv och lem

Nu ska jag strax gå och handla köttfärs.
På den lokala Ica'n.
Med livet som insats.

Högskoleprov

Herr Uggla häcklar sin promo-tjej på sin blogg. Hon visste inte vad en Eriksgata är.
Inget ont om hans promotjej, det är en urgullig tjej och f d arbetskamrat, som jag haft extremt mycket roligt ihop med. Det är också samma tjej som på fullaste allvar trodde att filmen hette "The Italian Blowjob".

Är det bara jag som är knäpp och lider av tillfällig sinnesförvirring? Eller har Blogger bytt språk igen? Helt plötsligt har jag ett "dashboard" igen...

Rolig radio

Bilradion är ständigt inställd på Svenska Favoriter, 101.9, allt enligt dotterns önskemål. På väg till dagishämtningen var det dags för programpunkten "Dagens val". Jonas Gardell blev uppringd och fick prata om vad han är aktuell med just nu. Det hela skall avslutas med att den aktuella gästen väljer en låt som han eller hon vill höra.

Jonas Gardell är väl inte dummare än att han önskar sin senaste singel. Musikläggarna på kanalen verkar inte ha den på sin spellista, och programledaren krävde honom på en annan önskning. Men se, det ville inte Jonas. Han insisterade. "Ringer ni upp mig för att få mig att önska en låt... osv". Vilket jag ju kan hålla med om. Programledaren höll masken och fortsatte att be om en alternativ önskelåt. Jonas vidhöll sin ståndpunkt och blev surare och surare och samtalet avbröts till slut. Programledaren fick till slut ge sig och spelade ungefär 30 sekunder från hans senaste singel och avslutade med dräparen: "Här var alltså Jonas Gardells val... men nu lyssnar vi inte mer på den skitlåten"...

Jobbfrustration

Känner mig otäckt omotiverad att jobba. Dagarna fylls av små möten, mingel, informationsträffar och tiden att verkligen arbeta aktivt krymper.

Igår - julmiddag på East med nätverket. Kan sammanfattas med ungefär ett ord: 'frossa'. Lägg möjligen därtill det inte speciellt trevliga ordet 'spymätt'. Men det var vansinnigt gott!

Idag - informationslunch om 'nya' Bingolotto.

Och sedan tog den dagen också slut...

Önskerepriser - Let's dance

Jag bjuder - två coooooola killar.
Kille nr 1:


Kille nr 2:


Take a wild guess i vilken ordning jag föredrar dem... (men jag tycker nog ändå att Christopher känns som en aningens bättre och mer avslappnad dansare, trots att det smärtar mig att erkänna).

Grammis-yra

Grammisnomineringarna har kommit. Upptäcker till min glädje att en duo jag jobbat med under hösten är nominerade. Men se, det var väl kul!?

Liten Söt Sambo har fyra nominerade band i hårdrockklassen.

Någon gala tror jag inte att det blir för min del den här gången. De två tidigare har varit... rätt trista, faktiskt. Nej, jag satsar istället på P3 Guld-galan i Göteborg - förra året var så kul!

Sju-lista

Blev utmanad av Sandra om en önskelista.
Låter som en lagom sysselsättning såhär en tisdagkväll. Here we go!

Så här gör ni: Skriv en önskelista med sju önskningar. Motivera dem, kort eller långt.Tagga sju bloggare som ska göra detsamma.

1) Att Lilla Körsbärsblomman ska komma in på vald sexårsverksamhet. Snääälla Tomten, det är egentligen det enda jag önskar mig för nästa år.
2) Att någon uppfinner ett vaccin mot Galna Kräksjukan. Fatta så mycket ångest och oro som skulle försvinna!
3) En väldigt pk önskning, men jag önskar faktiskt att min familj, släkt och mina vänner kommer att vara friska och krya, alltid.
4) Ett 2008 med fortsatta roliga uppdrag för mig och företaget, så att vi får mat på bordet och hyran betald (även om jag nu inte står för alla inkomster i hushållet).
5) En resa, kanske? Resor är alltid trevligt. Trots att man måste stå ut med att flyga...
Öööööh, så svårt det var, det här...
6) En skön, varm och lång sommar. Det borde vi väl vara värda, efter en blöt och lång vinter?
7) En god jul! Åt alla.

Så. Nu vill jag se vilka sju önskningar Batbut, Fika Lite, Albatrossen, Londongirl, Gagga, Humlan och PGW kan sitta och klämma på!

Gravid

Ojojoj!
Sitter här med ett fånigt flin på läpparna och bara gläds.
Gläds åt en f d arbetskamrat, som just droppade en nyhetsbomb via en privat konversation på Facebook. Hon har haft ett riktigt tok-turbulent år, med uppbrott från både förhållande och arbete och nu - nu är hon gravid!

Ojoj, vilken glädjechock!

Åldersnoja

De gånger jag är ute på lokal, brukar jag inte känna mig speciellt lastgammal. Jag brukar flyta med rätt ok, trots att jag faktiskt är medelålders.

Det stämde inte riktigt igår.
Var på en tillställning där Sveriges bästa DJ-Bar skulle koras. Mitt i stureplanssmeten (eller åtminstone väldigt nära) med snygga, unga och trendiga människor i parti och minut.

Med ens kändes och syntes vartenda ett av mina 46 år. Min frisyr var fel. Mina kläder kändes totalt omoderna. Hela jag andades medelålder. Jag längtade bort och hem. Inte ens det faktum att det var gratis bubbel och öl fick mig att känna mig bättre till mods. Vid midnatt svarade jag tacksamt ja på frågan om vi skulle dra. Jag försökte säga det utan att göra vågen samtidigt...

Nära ögat

Helgen började för vissa av oss redan i fredags, eftersom dagis höll stängt för planering. Körsbärets mormor kom och spenderade ett par timmar med henne, medan jag satt i möte. Efter det blev det en liten tur till Barnadiset, där vi alla tre studsade loss i en och en halv timme. Mormor verkade stundtals tycka det var roligare än barnbarnet...

Lördagen blev lätt kaosartad. Vi var bjudna på dop och hela familjen fejade sig lite extra, Körsbäret plockade fram docksminket för att följa mammas exempel. Ungefär tre timmar senare, mitt under dopkaffet, började hon klaga på att hon hade ont i ögat. En klagan som bara blev värre, och värre och värre. Efter dopet bestämde vi oss för att åka till Ikea och införskaffa armaturer till vår nya, fina walk-in-closet på nedervåningen; ett besök som ackompanjerades av Körsbärets gråt genom samtliga Ikeas avdelningar. Hon bara grät och grät och det gjorde uppenbarligen jätteont. Hemma slocknade hon, men vaknade snart igen och fick knappt upp ögat. Efter en hastig konsultation av Sjukvårdsupplysningen uppsökte vi närakuten. Hon fick Alvedon (något vi led akut brist av hemma, märkte jag) och doktorn droppade nåt gult grejs i ögat på henne för att se om det blivit någon rispa på hornhinnan. Hon berättade ungefär samtidigt att hon hade kört in den lilla ögonskuggeborsten med skumgummi på, i yttre ögonvrån. Det var ju inte helt lätt att undersöka henne, men dropparna innehöll en lättare bedövning så till slut lät hon sig undersökas. Ingen rispa hittades och vi skickades hem med lite alvedon-backup.
Imorse när hon vaknade såg hon ut som om hon gått tre ronder mot Paolo, men hade bara pyttelite ont. Nu har den värsta svullnaden lagt sig men hon är väldigt röd i ögonvrån.

Att se käraste lilla Körsbärsblomman så smärtpåverkad och så otröstligt ledsen... Nej, det kan jag faktiskt vara utan.