Nära ögat

Helgen började för vissa av oss redan i fredags, eftersom dagis höll stängt för planering. Körsbärets mormor kom och spenderade ett par timmar med henne, medan jag satt i möte. Efter det blev det en liten tur till Barnadiset, där vi alla tre studsade loss i en och en halv timme. Mormor verkade stundtals tycka det var roligare än barnbarnet...

Lördagen blev lätt kaosartad. Vi var bjudna på dop och hela familjen fejade sig lite extra, Körsbäret plockade fram docksminket för att följa mammas exempel. Ungefär tre timmar senare, mitt under dopkaffet, började hon klaga på att hon hade ont i ögat. En klagan som bara blev värre, och värre och värre. Efter dopet bestämde vi oss för att åka till Ikea och införskaffa armaturer till vår nya, fina walk-in-closet på nedervåningen; ett besök som ackompanjerades av Körsbärets gråt genom samtliga Ikeas avdelningar. Hon bara grät och grät och det gjorde uppenbarligen jätteont. Hemma slocknade hon, men vaknade snart igen och fick knappt upp ögat. Efter en hastig konsultation av Sjukvårdsupplysningen uppsökte vi närakuten. Hon fick Alvedon (något vi led akut brist av hemma, märkte jag) och doktorn droppade nåt gult grejs i ögat på henne för att se om det blivit någon rispa på hornhinnan. Hon berättade ungefär samtidigt att hon hade kört in den lilla ögonskuggeborsten med skumgummi på, i yttre ögonvrån. Det var ju inte helt lätt att undersöka henne, men dropparna innehöll en lättare bedövning så till slut lät hon sig undersökas. Ingen rispa hittades och vi skickades hem med lite alvedon-backup.
Imorse när hon vaknade såg hon ut som om hon gått tre ronder mot Paolo, men hade bara pyttelite ont. Nu har den värsta svullnaden lagt sig men hon är väldigt röd i ögonvrån.

Att se käraste lilla Körsbärsblomman så smärtpåverkad och så otröstligt ledsen... Nej, det kan jag faktiskt vara utan.