Stolt moder

Uppe i svinottan imorse för att se våra små barn gå luciatåg på dagis.

Eftersom Lilla Körsbäret tillhör "storbarnen" nu, låg det på hennes lott att vara en av dom som skulle läsa vers. "När första ljuset brinner..." har övats in och kan numera rabblas om man så väcker henne mitt i natten. Versen skulle läsas tillsammans med bästa kompisen, så hon behövde inte känna sig ensam.

In i det sista var jag övertygad om att hon inte skulle palla. Hon är en blyg och rätt försiktig general, som inte ofta kliver fram. Jag har peppat henne, och totalt undvikit att prata om det som något jobbigt och nervöst, bara försökt göra det till något roligt och häftigt. Och hon gjorde det! Först av alla klev dom fram, hand i hand i småmörkret, och började: "När första ljuset brinner, står julens dörr på glänt...". Sen sa det 'plopp' och kompisens luciakrona föll ner och la sig som ett halsband runt halsen på henne. De två sista meningarna dränktes i lite fniss och förlägenhet, men satan i gatan - Hon gjorde det!