Magkörare i repris

Jaha. Idag fick vi en önskerepris på det här scenariot:
http://gammelmamman.blogspot.com/search?q=magk%C3%B6rare. Det är bara drygt två veckor sedan sist.

Det hela skedde efter övernattning hemma hos väninnan, Kattkärringen. Vi spenderade en mycket trevlig lördag i hennes och katternas sällskap, med god mat och mycket surr. Imorse var Lillskruttan svår att få liv i. Hon sov och sov och var allmänt hängig och runt lunchtid var det alltså dags igen. Och precis som förra gången var hon pigg som en mört direkt efteråt, och tryckte i sig tre ägg, tre mackor och 2 glas o'boy. Det är ju nästan så att man undrar om det verkligen är Galna Kräksjukan... Förra gången blev jag ju själv sjuk, så då var det ingen tvekan, men den här gången...

Kattkärringen påpekade mitt fobi-beteende - hur hela jag förändras när det finns illamående omkring mig, hur jag går in i det hon kallar "Zonen". Jag blir stirrig och pratar hela tiden om det, frågar hela tiden Blomman hur hon mår och om hon behöver kräkas. Nog är det så. Visst blir jag stirrig och får lite hjärtklappning, men det blir mindre och mindre för varje gång. Nu kan jag till och med titta på henne och hålla undan hennes hår. Dessutom vill jag faktiskt hålla koll på henne och rycka fram med hinken när det krävs. Jag ser direkt (och det är typiskt fobi-beteende, det fattar jag ju) när hon börjar andas snabbare, grimasera och ge ljud ifrån sig.

Det blir till att stanna hemma från skola och jobb imorgon, även om det finns vissa i omgivningen som säger att hon visst kan gå. Jag har inga inplanerade möten imorgon, så jag håller mig till principen "kräkfri i två dygn" (även om det bara blir ett och ett halvt om hon går på tisdag). Jag har ingen lust att vara orsaken till första kräksjukeepidemin i klassen.