Jag? En besserwisser?

Sista skälvande veckan innan inskolningen i sexårsverksamheten börjar. Jag jobbar lite, samtidigt som jag är ledig och försöker vara närvarande med Körsbärsblomman.
Idag spenderade vi några timmar med leksugen kompis och hennes mamma på ett lekland söder om stan. Det var riktigt trevligt att sitta och småsnacka medan barnen lekte sig trötta.
Imorgon har jag ett tidigt morgonmöte inplanerat på stan. Eftersom Liten Söt Sambo är ensam på sitt kontor, har han ingen möjlighet att vara med Blomman, inte ens för ett par timmar, något jag beklagade mig lite över inför kompisens mamma. Som på stående fot sa till mig att Blomman var välkommen över till dom, medan jag är på mitt möte. Jag accepterade tacksamt och kände mig som om jag varit ute med håven, men det var jag verkligen inte (hade planerat att ta med henne på mötet) och jag blev jätteglad över erbjudandet.

Ser fram emot inskolningen med skräckblandad förtjusning.
Tjugosju barn, varav över hälften är killar, och hon känner ingen.

Hon börjar bli stor nu. Använder sig av stora (och något oväntade) ord som "fokusera" och "expandera".
Under det gångna året har lilla fröken dessutom utvecklats till något av en besserwisser - det kanske är bra att ha med sig när det stundar nya tider...