Onsdagen började i ottan. Sponsorbilen hämtade upp strax före 8 och började sin färd mot Göteborg. Den är lite roligt att åka i, den där sponsorbilen, den skapar en del uppmärksamhet eftersom den inte bara är spritreklam-'stripad', utan också prydd med bandets namn och bild. Strax utanför Jönköping åkte en bil upp jämns med oss och fotograferade, skrattade och vinkade.
Efter att ha svängt förbi Träd6år'n med prylar, åkte vi ut till Frihamnen där festivalen Met4lt0wn går av stapel. Där vidtog barbygge och 'brandning' av backstage-tält igen. Skillnaden i engagemang, hjälpsamhet och service var enorm mot den förra festivalen. Funktionärer och crew släntrade omkring och svarade
"jag vet inte" på nästan alla våra frågor. Inget engagemang från den restaurant som var ansvariga för backstage/VIP-tältet. Jag är glad att jag inte behövde spendera två festivaldagar där.
Därefter begav vi oss till L!5eberg för att se Mu5t4sch göra sin sista spelning med gitarristen, H4nnes, som nu lämnar bandet. Vem som ska ta över är väl inte helt klart, men det viskas om ett namn som nog kan bli ett bra tillskott och komplement till de övriga.
Jag är inte överdrivet hemma på deras repertoar, men den är ju onekligen ganska tung och R4lf tar i från tårna. Det jag tycker är lite negativt, är den konstiga kontrasten mellan den tunga rockmusiken och R4lfs lite buskisartade mellansnack. Killen är en pajas, och ibland kanske bandet skulle vinna mer på att han inte sa så mycket. Men vad vet väl jag?
"St4m" har inget större sceniskt utspel men han är duktig på att lira bas.
Det var festligt, folkligt och fullsatt - 10.000 i publiken.
Efteråt blev det signering med bandet. Kön var lååång och det skulle signeras på allt möjligt - tröjor, sedlar, skor. R4lf sa från scen strax innan de gick av: "idag signerar vi inga bröst eller rumpor, tänk på att det här är en familjeföreställning!".
Efter familjeföreställningen blev det barnförbjudet. Då laddades det med rusdrycker och pepp i logen på Träd6år'n och sen var det dags igen, för ännu en spelning. Så här kan det se ut när man - i extremt motljus - försöker plåta från scenen.
H4nnes var glad, trots att han känner sig en smula vemodig.
Och herr sångare var i sitt esse. Det blev en lätt kaosartad spelning där rusdryckerna gav full effekt mot slutet. Trummisen, "D0jan", fick feeling och slängde trumpinnarna och spelade trummor med bara händerna och den evige göteborgsmusikprofilen, Ebb0t, befann sig plötsligt uppe på scen och körade på ett par nummer.
Efteråt blev det glädje, kramar och snack i logen backstage. Utdelning av presenter blev det också. När klockan började närma sig halv 3 började den långa dagen ta ut sin rätt och jag och mitt resesällskap begav oss hemåt.
Efter flera timmars stillasittande i bil och efter att ha varit iklämd i dels ett par hårt åtsittande strumpor och dels ett par höga stövlar; ja, jag vet inte vad jag ska säga - min vrist och mitt ben blir faktiskt bara snyggare och snyggare...
Nu är man på hemmaplan igen och jag måste säga: jag gillar verkligen Göteborg. Människorna är snälla och glada och har inte alls samma attitydproblem som vi här i huvudstaden. Det är en skön stad, Götet!
Etiketter: Fest-snack, Jobbsnack, Musik-snack
Jag ser ofta på film. Eller, det är nog rättare att säga att jag försöker ofta se på film. Nuförtiden, sedan jag blev mamma och förälder, ser jag ofta på film men somnar precis lika ofta. Ibland somnar jag, som i fallet Arn, efter en halvtimme. Ibland lyckas jag hålla ut halva filmen, för att sedan missa själva upplösningen. 
