Bloggutmaning: ge order!

“imperativ (lat. (modus) imperativus ‘befallande (modusform)’, av impero ‘befalla’, ‘föreskriva’), modus som anger uppmaning, förbud, vädjan, råd etc. I satser med imperativ är subjektet (som syftar på lyssnaren) ofta underförstått: Skynda dig! Skynda er!

I svenskan är imperativformen identisk med verbets presensstam: hoppa!, vänd!, se!, skriv!, spring!

Så nu lyder ni: stoppa in er själva i ett nötskal och blogga om vad ni skulle ge för fem olika order till omgivningen om ni kunde. Ju mer egoism, desto bättre!”

Så lät uppmaningen jag plötsligt fick från Sandra, som i sin tur hade fått den från Lotten.
Och vem är väl jag att inte lyda order? Det är dessutom en bra övning för en sådan som mig (läs: mes) att behöva ryta i emellanåt. Jag kanske ska lägga till ett par extra utropstecken när jag ändå håller på?

1) Vik hädan!
2) Lyssna!
3) Kramas!
4) Väx upp!
5) Var måttlig!

Inga förklaringar. Dessa uppmaningar och/eller orders kan användas i flera sammanhang och situationer i mitt liv, både till vardags och i arbetet. Om mig själv, om andra.

Jag tänker inte utmana eller uppmana någon av mina eventuella läsare.
Vill du, så får du! Eller vänta, det där kanske var en uppmaning ändå?