"Kiss i sängen och ha det bra..."

När Kiss slutade handla om musik och istället blev ren kommers, tappade jag respekten och slutade bry mig. Jag har nog aldrig varit någon inbiten diggare, men bandet har ändå figurerat i mitt liv och albumet "Rock And Roll Over" är skitbra (jag förlorade oskulden till "Hard Luck Woman", bara en sån sak...).

Däremot tyckte jag att det var vidrigt att se bandet in action i det stockholmska utelivet i slutet på 80-talet. Allt som oftast var de i Stockholm på besök, och Paul Stanley och Gene Simmons hängde en del på Daily's, där jag och mina kompisar tillhörde inventarierna. Tjejerna hängde i klasar och killarna i bandet valde och vrakade, för att därefter ta limousinen tillbaka till hotellet. Efter någon timme var de tillbaka igen, och väljandet och vrakandet började om, medan den stora limousinen stod på tomgång och väntade. Två, tre gånger samma kväll upprepades det hela.
Hörde av vänner som varit på "meet-and-greet"-tillställningen på Café Opera kvällen innan konserten att scenariot var ungefär detsamma fortfarande...

Hjälm!

Tvåtimmarslunch. En välsmakande Wallenbergare med potatispuré och små, gröna, jävla ärter. Sorry. Man måste svära när man pratar om små, gröna ärtor. Det hör liksom till.

Lokalradion pratar oavbrutet om det rådande trafikkaoset i Stockholms innerstad, med lastbil efter lastbil med dansande, festande studenter som vållar köer och kalabalik.

Det är dags för mig att ge mig ut i det där nu.
Men jag har ju i alla fall cykelhjälm.

Vuxenpoäng

Sug på den! Gammelmamman goes cykelhjälm.
Fram till imorse har jag utmanat ödet, döden och cyklat med livet som insats. Riskerat liv och lem; utsatt min stackars knopp för risken att mosas mot asfalt eller bilplåt.

Så icke nu. Imorse blev jag plötsligt vuxen.
Utanför folksamhuset vid Skanstull stod representanter från försäkringsbolaget och delade ut cykelhjälmar.

Sent ska syndarn vakna, eller hur säger man?

Uppdaterat, senare:
Det är lustigt med mig och huvudbonader. Kan inte påstå att jag har speciellt stor skalle, men uppenbarligen är den liksom... avlång? Så fort jag tar på mig hjälmen ser jag ut som Beavis & Butthead.

Lunchdilemma

Imorgon är inbokat lunch med nätverkarna, på trevlig och välrenommerad restaurant.
Sällskapet är också väldigt trevligt men jag har så skitmycket att göra.
Vill inte ställa in. Har redan ställt in en lunch den här veckan. Tycker inte om återbud och kancelleringar.
Jag får försöka jobba som en ekorre med eksem under förmiddagen, ta en kort variant av lunchen och jobba över lite.
Inget vin till maten, alltså...

Utsikt från ett kontorsrum

Kaffe med spott

Med risk för att skrämma ihjäl människor jag möter och har omkring mig, sitter jag här osminkad på jobbet. Med min egen saliv på ögat... Jag hoppas innerligt att detta är kulmen på vagelhistorian - ögonlocket är dubbelt så stort som på vänsterögat. Har laddat med ipren. Saliv har jag också ganska gott om.

Cyklade in på Shell-macken för att införskaffa morgonens förnödenheter. Tackade nej till kaffet som ingick i frukostmenyn. Att cykla med en kopp kaffe i handen kändes som att utmana ödet. Damen i kassan tittade sedan på den inplastade, platta och lite trötta macka som jag just skulle betala och sa vänligt: "Mmmm, den där 'Rustiken', den är ju jättefin".
Som om hon pratade om en extrafin bit hängmörat kött eller ett årgångsvin.

Jättefin eller inte. Nu är den där den hör hemma. I min mage.
Nu är det dags för dagens första, stora kopp kaffe.

Snigel på ögat

Nej. Jag har ingen snigel på ögat. Jag har faktiskt betalat min tv-licens.

Däremot måste jag ha gjort något annat dumt, eftersom jag nu straffas med en vagel (eller nåt) i ögat. Högra ögonlocket är svullet och värker konstant, en värk som dessutom ger mig ont i huvudet som f-n.

Inser att jag är en pipig och gnällig typ just nu. Vad är väl en vagel i ögat?
Men just nu har jag inget roligare för mig än att pipa och gnälla.

I eftermiddag väntar vårfest på dagis. Äntligen, äntligen ska sjöjungfrudräkten få tas på. Den har hängt på en galge i hallen och suktat Lilla Körsbärsblomman i en vecka. Hon har fått prova den en gång för att se så den passar. Som hon har längtat!
Vid lämningen imorse hängde vi upp den i taket på dagis, för att den inte skulle gå sönder eller bli skrynklig under dagen. Gissa om hon var mallig?!

Old school

Åh. Jag hade glömt den. Tills i lördags.
Det finns inget bättre... Old school funk.
Jag bara säger det: Det var bättre förr.

Black Machine - How Gee

Arla morgonstund

Tidigt, tidigt på jobbet.
Jag älskar att cykla genom Stockholm på mornarna, ju tidigare desto bättre.
Solen strålar och rusningstrafiken, både den på två hjul och biltrafiken, har inte riktigt hunnit komma igång. Cykelbanor och gator är nästan tomma. Sopbilarna tar hand om nattens avfall, morgonpigga butiksägare sopar trottoaren och gör sig redo för dagens kommers. Att cykla uppför Götgatsbacken kvart i sju på morgonen är riktigt behagligt.

Att cykla hem från jobbet, mitt i rusningstrafiken, är mindre roligt. Götgatsbacken har förvandlats till ett gågatekaos, där man riskerar att köra på alternativt bli påkörd, var femte meter. Och Skanstullsbron hägrar vid horisonten, som en vederstyggligt berg som ska bestigas.

Men. Nu är det morgon. Tänker njuta av att sitta ensam på kontoret yttligare en timme.

Lätt apati

Fortsätter mitt läsande. Känns som om jag flyr in i en annan värld. En brutal, ondskefull värld som jag bara kan lägga ifrån mig när det passar. Det är inte många sidor kvar nu.

Svårt att fokusera på jobbet. Jag måste; jag har kunder som måste hållas nöjda och planer jag måste följa. Samtidigt känns det skönt att koncentrera tankarna på andra, och annat. Borde fokusera lite på dammet som virvlar lättjefullt i lägenheten också, men jag orkar inte. Bara tanken på dammsugarens höga, irriterande ljud får mig att blunda när jag går genom rummen. "Hushållsnära tjänster"; det låter som en riktigt bra idé.
Fly mig en städerska punkt nu.

Lilla Blomman sover. Liten Söt jobbar över.
Jag läser vidare. Dom har just snärjt mördaren...

Lusläst

Tji fick jag när det gällde sovmorgon imorse. Vaknade klockan 8, alldeles av mig själv.
Lite vila blev det ändå, eftersom Liten Söt och Blomman sovit över hos bekanta.
Eftersom jag inte kunde somna om, fortsatte jag med min bok. "Till skogs" av Tana French. En kriminalroman om ett mord och försvunna barn.

Läste fram till halv tolv, och det var dags för brunchen. Fortsatte läsa när vi kom hem. Tog boken med mig på toaletten när magen började trilskas. Varje gång jag måste lägga den ifrån mig får jag separationsångest. Jag har nästan halva boken kvar, och den håller mig på halster så att jag blir tokig. Upplösningen känns så oändligt nära, och det är olidligt.

Gamla roller

När psyket inte har vett att sörja och ögonen inte gråter, känns det som om magen är den som får ta största smällen. Hela eftermiddagen, efter Mors Dags-brunchen, har den knipit, vridit och ojat sig och sett till att jag inte kunnat tillgodogöra mig något närande av den goda maten.

Eller också är jag bara bakis.

Kvällen igår var förunderlig. Helt plötsligt befann vi oss mitt ibland en stor grupp människor, där vi hela tiden kände igen någon, utan att riktigt kunna placera personen i fråga. "Vem?", "Varifrån?" var frågor som ställdes, både viskande och högt, under hela kvällen. Lustigt att träffa på människor som man inte sett på över 20 år, och (o)lustigt att märka hur man omärkligt glider in i rollen man hade på den tiden. I mitt fall var rollen en tyst, lite tillbakadragen, blyg och avvaktande tjej, som inte gjorde mycket väsen av sig. Det kan ju såklart ha att göra med det som hänt under veckan, men efter ett par timmar började gamla, invanda beteenden göra sig påminda.

Klockan 2 gick vi hem. Jag glömde Visakortet i baren. Nästa nostalgitripp går av stapeln den 13 september, på en ålandsbåt. Jag kommer inte att befinna mig ombord.

Nostalgitripp

Jag tänker bojkotta schlagereländet.
Jag tänker gå ut med en väninna, äta gott och dricka vin. Sen tänker jag frottera mig med närmare tusentalet andra nostalgiker på Berns salonger, dansa disco och flamsa på Loveboat Stockholm.
Garanterat det enda discot i Stockholm ikväll, där alla är i fyrtioårsåldern.

Informationsträff

Har varit på informationsmöte i Lilla Körsbärsblommans förskoleklass. Träffat föräldrar och pedagoger. Fikat och fyllt i papper.

Det blir en stor sexårs-klass.
Aningen för stor för att jag ska tycka att det känns helt bra.

26 barn.
16 killar.
10 tjejer.

Jag kanske har fördomar men jag har lite dåliga vibbar över att det är så väldigt mycket fler killar än tjejer. Efter att ha träffat föräldrarna kan man ju bara hoppas att barnen är lika välartade och trevliga som sina parenteser. Åtminstone bland mammorna fanns en del sköna, avslappnade typer.

Och Sveriges mest berömda deckarförfattarinna kommer jag att bli klassmorsa med.
Bara en sån sak...

Life goes on

Tillbaka där jag hör hemma, i Bloggervärlden.
Här har jag knattrat ner inlägg sedan 2005 och jag tänker fortsätta.
Wordpress var nog bra, men förknippat med en hel del negativa känslor och upplevelser.

Livet och allt som ryms i det är, trots allt, en gåva.
Nu går vi vidare.

Nu flyttar jag

Jag gillar verkligen Blogger, men Wordpress hjälper mig att, tillfälligt, lösenordsskydda vissa av mina inlägg, vilket jag känner att jag vill göra.
Inte alla inlägg kommer att vara skyddade - bara mitt innersta, innersta kräver lösenord.

Var inte rädd eller blyg för att maila mig och be om lösenordet - jag är en (oftast) snäll och vänlig själ. Gamla och nya besökare - ni är så välkomna.

Min nya, tillfälliga, blogg hittar du här:
http://gammelmamman.wordpress.com/