Kaffe med spott

Med risk för att skrämma ihjäl människor jag möter och har omkring mig, sitter jag här osminkad på jobbet. Med min egen saliv på ögat... Jag hoppas innerligt att detta är kulmen på vagelhistorian - ögonlocket är dubbelt så stort som på vänsterögat. Har laddat med ipren. Saliv har jag också ganska gott om.

Cyklade in på Shell-macken för att införskaffa morgonens förnödenheter. Tackade nej till kaffet som ingick i frukostmenyn. Att cykla med en kopp kaffe i handen kändes som att utmana ödet. Damen i kassan tittade sedan på den inplastade, platta och lite trötta macka som jag just skulle betala och sa vänligt: "Mmmm, den där 'Rustiken', den är ju jättefin".
Som om hon pratade om en extrafin bit hängmörat kött eller ett årgångsvin.

Jättefin eller inte. Nu är den där den hör hemma. I min mage.
Nu är det dags för dagens första, stora kopp kaffe.