Mitt (arbets)liv, del 4

The story of my arbetsliv fortsätter. Jag har ju inget bättre för mig ikväll...

Efter dom där 5 åren på sjukhuset, som läkarsekreterare, fann jag det för gott att lägga av, annars var risken stor att bli för evigt hypokondrisk. Nöjesbranschen hade redan då börjat locka, och jag sökte och fick ett jobb på en "jingelfirma", som gjorde reklam-spotar och dessutom drev ett "music library", d v s man specialkomponerade musik som såldes till produktions- och filmbolag. De hade ett litet vindskontor centralt i Stockholm och en studio på Söder, och i det där vindskontoret satt jag ensam flera gånger i veckan och försökte mig på enklare bokföring och allmänna sekreterargöromål.
VD'n var tjej, ett par år yngre än jag och gift med ägaren av företaget. Dessutom var hon Bitchen från Helvetet. Vi funkade inte alls ihop. Hon gnällde på allt jag gjorde, hon hade snipmun och surögon varje gång hon kom till kontoret och ganska snart började jag vantrivas ordentligt. Allt var värdelöst: att nästan alltid behöva sitta ensam på kontoret (och när man inte var det, var tystnaden ändå total), knappt ha något att göra och dessutom försöka sig på bokföring - jag ljuger inte om jag säger att det är det hemskaste jobb jag haft.
Så egentligen var det ganska skönt när hon tre månader senare berättade nyheten att hon inte tänkte göra min anställning permanent.
Efter att ha känt mig chockad och värdelös ett par dagar (det är ju inte varje dag man (jag) får sparken), traskade jag ett par trappor ner i huset. Där låg nämligen det jag tror var ett av Stockholms första bemanningsföretag. Dagen efter att jag arbetat min sista dag på musikföretaget, började jag ett nytt jobb.