fredag, februari 09, 2007

PMS grande

Usel dag.
Första dan på 'den där veckan' och äckligt, vidrigt lättirriterad.
Höll på att sabba en direktsänd radiointervju genom att nästan komma försent.
Resten av dagen gick i samma anda. Ett par telefonsamtal som resulterade i ett negativt energiflöde och smågnagande irritation. Molvärk i magen och en känsla av allmän ofräschhet. Var tionde minut vill jag ge någon en smäll på käften. Vet att det ger sig om nån dag eller så men åh, vad jag hatar att ha mens!

6 Comments:

At 12:30 fm, Anonymous Anonym said...

Stackare! Det är dessa dagar som man borde få vara hemma, ensam, och kunna dra täcket över huvudet eller kura i soffan hela dagen.
/Humlan

 
At 11:00 fm, Blogger Åsa Mitt i Världen said...

Me too!

 
At 12:52 em, Blogger Pia said...

Hej ja så kan man oxå uttrycka sej...själv vil jag inte smocka till nån utan är mer SUUUUUR och så choklasuuugen så .trots att jag går på en viktgrupp ,så stoppade jag i mej en hel chokladkaka i förrgår och sedan har det fortsatt !!!!!! idag "fann" jag en brownie av en händelse i kylskåpet. vet inte var den kommer ifrån... (visserligen är det jag som handlar,bakar osv...så??).och du var en ny trevlig bekantskap..tror inte jag har varit här förrut...so long..

 
At 10:48 em, Blogger Batbut said...

Isch och fy, sådant där är inte alls trevligt. Men jag kan tipsa om en sak; utmana liten söt på en fäktduell med stekspadar! Man får utlopp för massor med negativ energi.... och till slut kan man inte göra ngt annat än att skratta

 
At 11:12 fm, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Humlan: Japp. Men det är bara att bita ihop. Det går ju över. Och snart är det borta for ever!

Åsa: Välkommen i klubben!

Pia: Välkommen till min lilla blogghörna! En som gillar choklad är alltid välkommen! Kom gärna igen.

Batbut: Bra tips. Jag har utmanat henne i gryningen! :-)

 
At 3:13 em, Blogger Ehva said...

Jag vill bara säga att mina PMS-besvär har blivit mycke bättre med yogan....
Kanske nått att testa.. har inte bestämt datum för nerfärden ännu men jag hör av mej när jag vet...

 

Skicka en kommentar

<< Home