Borta bra men hemma bäst

Äntligen hemma igen.
Flygresan hem gick fint, den också, även om det var lite gropigt en stund. Frågade mitt resesällskap om hon hade märkt på mig, att jag är flygrädd, om jag inte sagt något. Hennes svar blev nej, så jag mörkar tydligen ganska bra. Bra att veta. Då behöver jag inte säga något till den jag reser med nästa gång, och så kanske det går över - för alltid - sen...
Incheckningen var oerhört grundlig. En yttepytteskvätt desinfektionsgelé omhändertogs och både C och jag fick ta av oss våra skor, eftersom det pep om dom. C berättade om någon som t o m fått dra ner brallorna bakom oss.
Konstigt att vi inte behövde genomgå samma procedur på vägen dit. Vi hade ju ändå samma stövlar på oss då. Dessutom hade jag en 250 ml flaska med hudlotion med mig, både dit och hem, som släpptes igenom utan problem. Det är ju bra med bestämmelser, och jag är glad att man gör ordentliga säkerhetskontroller, men borde dom inte vara lika ordentliga överallt?

Lilla Körsbärsblomman ville vara vaken när jag kom hem (hon hade hört rykten om presenter). När jag öppnade porten kändes det nästan som om jag ville dra ut på det på något konstigt, masochistiskt vis. Vänta bara liiiite, liiiite till innan jag öppnar dörren in till lägenheten, bara för att verkligen känna hur jag längtat som en galning och få suga lite på den där härliga känslan att höra små barnfötter komma rusande över golvet och någon ropar med ljus röst: "Maaaaammmma!". Då vill jag nästan gråta av lycka.