Flygdilemma

På måndag-tisdag åker jag till Norge.
Med flyg.
Jag gillar inte att flyga och har redan börjat noja, såklart. Jag hör vagt den där duktige föredragshållaren från way, way back - "sluta slösa energi på att oroa er för saker som ni inte har någon som helst möjlighet att påverka!". Biter ihop: "jag kan flyga, jag är inte rädd!". Tur att resan bara tar en timme.
Svälj.

Sist, och faktiskt också först, jag var i Oslo var mitt under graviditeten 2002. Medbjuden av Liten Söt Sambo i jobbet och i sällskap med god väninna. Anledningen till besöket var att vi skulle se Love Parade, där LSS hade medverkande dj's och artister (han jobbade dåförtiden på annat skivbolag, inte fullt lika hårdrockande). Det första som hände var att jag fick min handväska stulen, efter ungefär 10 minuter. En handväska som mirakulöst nog återfanns någon timme senare, visserligen länsad på kontanter och mobiltelefon, men fortfarande innehållande kredit- och körkort. Tjuvarna hade t o m mage att svara i mobilen när jag ringde...
Under besöket i den norska huvudstaden såg jag för första gången någon dra i sig kokain öppet på krogen. Kan förresten inte påstå att jag sett någon göra det i skymundan på krogen, heller. När jag tänker efter, tror jag faktiskt inte att jag sett någon ta kokain, någongång, överhuvudtaget.
Nåväl. Det var inte det jag ville ha sagt.
Paraden var avslutad och vi hade följt med de norska bolagsrepresentanterna till en trendig liten klubb mitt i stan, och hamnade i närheten av det snortande sällskapet. Jag höll på att tappa hakan, när de helt öppet satt och delade upp dom vita linjerna på bordet. Drinkar och champagne flödade.
Jag minns fortfarande stämningen; den var - läskig. Det kändes väldigt obehagligt att sitta där. Agressiviteten och oberäkneligheten hängde tung i luften och jag vågade inte titta på någon, med risk för att bli indragen i någons drogparanoia. Det var en lättnad att gå därifrån.

Så, mitt första möte med Oslo var inte speciellt angenämt. Låt oss hoppas på bättre tider den här gången!