onsdag, februari 07, 2007

På radio

Morgonpasset i P3Jag, och för all del den här bloggen, lever, andas och t o m drömmer om jobbet med artisten just nu. Jag höll på att be eventuella läsare ha överseende med det, men det är ju faktiskt min blogg. Jag skriver vad jag vill. Och ju närmare Gävle vi kommer, desto värre lär det bli. Imorse var hon gäst i Morgonpasset i P3, och jag är så glad över att de nästan helt lyckades undvika att ställa frågorna, som ställts de senaste tretusen gångerna. Försöker få henne att variera svaren också, i radiointervjuer känns både frågorna, och svaren, som om man hört dem om och om igen.
Annars är jag mest konfunderad över den där taxibilen som dom pratade om i sändningen. Taxin hade varit i närheten av en olycksplats, och två av de inblandade i olyckan hade hoppat in i taxin för att värma sig. När Räddningstjänsten kom till platsen, svetsade de (eller vad det nu är det heter, när dom öppnar upp den som bilen som en sardinburk) upp taket för att ta ut de som satt där inne. Jag bara undrar hur man tänkte, liksom...

2 Comments:

At 10:09 em, Blogger Unknown said...

Det där med att samma frågor tuggas om och om igen på ytterst begränsad sändningstid så att man aldrig hinner fram till nivå 2 med det som man själv vill säga… Jag har bara varit med om det i liten skala, men det har gjort att jag funderat över hur t.ex. hårdlanserade artister klarar att svara om och om igen utan att tappa i engagemang. Det är verkligen inte konstigt att en del kändisar tappar masken och blir irriterade på journalister.

Vad gäller den uppklippta taxibilen så läste jag precis nyss om det. Man häpnar. Visste de inte att det fanns dörrar på bilen?

 
At 10:10 fm, Blogger The Female Dinousaur said...

Åsa: Man tycker ju att det ligger i journalistens intresse att försöka vaska fram lite mer än det som stått i varenda tidning och sagts i varenda intervju. Även om man har kort sändningstid eller lite utrymme i tidningen, så kunde man ju fylla det med något nytt.
Ja, taxibilshistorien är onekligen märklig. Nu känner jag ju inte till hela historien, tydligen skall man på plats ha ansett att det var nödvändigt. Jag bara skulle velat vara där och sett det...

 

Skicka en kommentar

<< Home