Tabletters effekter

En kollega har fått ny medicin utskriven för sina neurologiska ryggbesvär (men som tydligen också kan tas mot epilepsi - inte schizofreni, som han själv sa från början). En medicin som kan orsaka både nedstämdhet eller ökad upprymdhet. Låter väldigt konstigt i mina öron men troligen handlar det väl om att den är stämningsförstärkande. Vad vet jag, tack och lov är jag ingen läkare. (Och jag säger 'tack och lov' å de patienters vägnar, som slipper bli behandlade av mig och inte för att jag på något vis ringaktar doktorer.)

I den aktuella kollegans fall handlar det om förstärkning av det glada sinnelaget. Vi fnissade alldeles jättemycket medan coleslaw'n och de röda bönorna flög genom lunchhaket.
Det började med en diskussion om Grammisgalan, om prisutdelaren som sa fel om mottagaren av det klassiska priset: "Erik Olssons kammarkör". (Dessutom var det felstavat på plaketten - ensemble hade stavats ensamble.) Vi ifrågasatte om hela kören tidigare arbetat i fastighetsbranschen, dom har det ju lite kör-igt.
Vi skrattade lite åt det, och halkade sen in på särskrivning. 'Feta får ost' och 'mörk hårig sjuk sköterska' höll vi på att garva läppen av oss åt. Därefter vinglade vi in på sidospåret att det svenska språket är ganska ovanligt, eftersom vi hela tiden kan bilda nya ord.
- Javisst, sa jag. Det var ett barn som nyligen kom på ett ord för att lysa med ficklampa: 'fickla'. Helt suveränt.
- Jag kan lysa med min frånvaro, sa kamrern.
- Nej, det heter vabba, genmälde den tablettknaprande kollegan.

Säga vad man vill om jobbet, men vi har i alla fall kul på lunchen.