tisdag, september 06, 2005

Jag - en människa

Hade DN som lunchlektyr. Fastnade för Kulturbilagan och Richard Ford och Anne Rices gripande ord om katastrofen i New Orleans.

Måste stanna upp. Tänka efter. Sitter med gråten i halsen och köttbullarna på väg ner i magen.

Måste påminna mig själv om hur lyckligt lottad jag (och min familj) är, hur lyckligt lottade vi är, som inte är drabbade av sjukdom, katastrof eller fattigdom. Påminna mig om att alltid vara villig att sträcka ut en hjälpande hand, vem som än skulle behöva den. Fattig, gammal eller sjuk. Röd, svart, brun eller vit. Visa medmänsklighet och sympati.

Vara en människa.

4 Comments:

At 3:03 em, Anonymous rita said...

Jag har riktigt ont över dom arma stackarna i N O, nu skulle det väl platsa med en insamling!

 
At 3:41 em, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Rita: Ja, onekligen! Var är insamlingsgalorna på TV? Stödkonserterna? Röda Korset-bössorna?

 
At 4:32 em, Anonymous rita said...

Du Biggis,, det har jag funderat på i flera dagar! Tydligen är det skillnad på katastrof eller katastrof,,,,,men det gäller ju inte dom drabbade!

 
At 4:58 em, Blogger Lyckliga Grodan said...

jag läste också artiklarna.. och känner en stor ödmjukhet inför livet.. inget är självklart.. och det glömmer vi så lätt..

 

Skicka en kommentar

<< Home