torsdag, september 01, 2005

Gammal ... gör så gott hon kan

Ojdå. Hade glömt att jag har blivit för gammal för att vara ute och slarva om kvällarna. För gammal för att jobba som en toka om dagarna. När den här veckan är över, ska jag inte beklaga mig över att jag aldrig kommer ut längre. Det gör jag ju, och NÄR jag gör det, så pallar kroppen liksom inte med. Aldrig får man vara glad...

Gårdagen var aningen omstörtande. Den började tidigt på morgonen, närmare bestämt strax efter kl 04:00. Då ringer telefonen och när jag så småningom lyckats komma till sans och svara, visste jag ju redan vad som var på gång. Det var dags för förlossning. Min dotters bästa kompis var på väg att bli storasyster! Raskt över med Felicia till oss. Halv fem stod pappan, rätt nervös och morgontrött, i vår hall med en pigg och glad tjej på armen. Och när dom två småtjejerna upptäckt varandra (det tog ett tag innan min sömntuta upptäckte att hennes allra bästa vän låg bredvid henne i sängen), gick det ju inte att få dom att somna om. Dessutom sprang två nyfikna katter upp och ner i sängen hela tiden. Så det var bara att snällt gå upp, tvåochenhalv timme tidigare än vanligt, och försöka se glad ut. Duscha, ordna frukost och se till att katterna inte dog av dom där ömhetskramarna som delades ut var 15'e sekund. "Vad gör du Felicia?" "Jag jagar katterna!"...

Kvart över 7 ringde telefonen igen; då var det klart. En liten tjej på 3.8 kg hade sett dagens ljus inom loppet av 50 minuter. Min kompis berättade senare: "Jag skrek fyra gånger, och sen var hon ute!". Ingen bedövning, och lustgasen gjorde att hon mådde störtilla. Det var bara att bita ihop och krysta, det!

På lunchen hade jag ett långt snack med en, faktiskt, tillmötesgående och trevlig kvinna på kommunen där pappa bor, om hans situation. Det känns vidrigt att prata över hans huvud om hur han sköter sig och beter sig, men det är tvunget. Det var ett bra samtal och nu gäller det att ta reda på vad pappa själv vill. Kvinnan rekommenderade läkarundersökning av "virrigheten" för att bena ut vad den bottnar i. Sen ska jag försöka se till att han blir lite aktiverad på dagarna (via kommunens försorg); han kommer aldrig ut, han har inga vänner och han är redan präglad av det. Kanske det finns hopp.

Efter jobbet fick jag ta hand om samma småtjejer igen. Pappa och mamma var kvar på sjukhuset men räknade med tidig hemgång. Dock hade dom, i all uppståndelse, glömt att det var planeringsdag på dagis, och att dom stängde kl 16:00. Katt-anfall på hög nivå hemma; världens tåligaste, tålmodigaste katter måste vi ha...

Och ikväll är det "på'n igen". Releasekalas på Rival ska det bli och en, kanske två, öl kommer säkerligen att slinka ner. Sen får det banne mig vara bra ett tag framöver, om den här gammelkroppen ska orka med.

11 Comments:

At 2:12 em, Blogger Lyckliga Grodan said...

tjoho biggis.. kör så det ryker.. du får vila till helgen..
vad kul med en liten bebis i umgängeskretsen.. jag kan få bebisabstinens i bland.. men om två veckor får vi hem våra kattungar.. det längtar jag och de andra grodorna till.. jag blir ännu mer sugen när jag läser om dina katter

 
At 2:16 em, Blogger Mamselamsen said...

Jag har ofta bebisabstinens... men jag får än så länge nöja mig med Ebba von G som flyttar hem till oss på måndag,

 
At 2:29 em, Anonymous Rita said...

När all ork och kraft är slut,, då har man hälften kvar,, var det nån viktigpetter som sa,,, Mina katter är inte vana vid barn så dom gömmer sej.

 
At 2:37 em, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Lycklig Groda: "Foten i kläm? Jajamensan!" :-) Japp, en liten bebis till i våra kretsar. Kattungar går också bra. För min del.

Mamselamsen: Ebba, hon duger gott som ersättare vid abstinensen. Tänk att få burra in näsan i den där gosiga pälsen... Och blöjbyten slipper du också.

Rita: Japp, det finns oanade krafter kvar. Lovar. Våra katter kommer garanterat att gömma sig nästa gång vi får påhälsning av Felicia... :-)

 
At 5:48 em, Blogger Lyckliga Grodan said...

ja det var lite flåshurtigt sagt... hmm.. men lite sant är det kanske...

 
At 7:38 em, Blogger Bloggkossa said...

Bebisar är mysiga, det måste man ju hålla med om. Men här finns varken sådana eller söta kattungar.
Klarar oss rätt bra i af. ;)

 
At 8:23 em, Blogger Ilva said...

Skont att det kanske loser sig med din pappa. Tycker verkligen att det skall utredas vad det ar han blir virrig av, det finns ju bromsmediciner o annat om det ar alzie eller annat. Konstigt att de inte redan gjort det, det borde de ha fixat tid for pa sjukan tycker jag!

 
At 9:17 em, Blogger Bloggblad said...

Stöööön. Att folk bara orkar hålla på att föda barn.... blir trött bara av tanken. Tuuur att det är försent.
För dom har gjort det så att 50-åriga kvinnor inte kan få barn - vi skulle bara lägga ungen nånstans och glömma var vi lagt den.

 
At 10:16 em, Blogger Batbut said...

Biggis, ta hand om Dig mitt i alla aktiviteter också! Men njut av det roliga som händer, och kanon att Du fått bra respons hos kommunen! Om katterna lämnar jag inga kommentarer för jag är superduper allergisk *s* (me do not like!)

 
At 7:45 fm, Blogger B*i*g*g*i*s said...

Ilva: Det verkar inte finnas något som heter att "dom" borde ha fixat - det är jag/vi/han som måste se till att det blir av. För mig, och min bror som jag hade ett långt snack med igår, låter det nästan om en personlig assistent vore något för honom. Någon som ser till att han kommer iväg på aktiviteter, ser till att han kommer ut på promenader, ser till att han äter osv. Och att få till något sån't tror jag kräver massvis med ältande med kommunfolk och andra instanser.

Bloggblad: Ja, tanken på att föda barn igen är inte särskilt lockande.

Batbut: Gulle dig! I helgen ska jag vila så gott det går och sen blir det inte några kvällsaktiviteter på ett tag.

 
At 10:39 fm, Blogger SANDRA said...

äh! Vila kan du göra när du är gammal!
Riktigt gammal menar jag alltså.

 

Skicka en kommentar

<< Home