Dagen som idag...

Dagen började redan inatt.
Varför vill katter gärna ligga och sova i ansiktet på en? Eller liggande på bröstet? Eller använda oss som start- och landningsbana för utfallsangrepp på katt-bror? Mitt i natten? Jag, och dottern, som delade säng inatt, upphör aldrig att fascineras av de håriga små krypen.

Efter den rivstarten (med betoning på riv, då) var det ju ingen baggis att gå upp 06:15 och inleda dagen. På jobbet pigg och alert kl 07:30, bara för att ramla in i ett svart hål, när jag upptäckte att plånboken inte låg i handväskan, där den alltid bör och ska ligga. Inte riktigt vad jag behövde just då, kändes det som.
Men det svarta hålet krympte, och jag skymtade ljuset i tunneln. Jag fick låna en bil av en kollega, gasade hem och hittade plånboken, liggande i ett hörn i hallen. Glad i hågen tillbaka till kontoret, fastnade i morgonrusningen på Söder men fick lite tid att pusta ut. Nu känns det som om klockan är 15:00, och det är dags att gå hem. Fast hon inte ens är 11.